Den som väntar på något gott...väntar kanske på lunchfodringen!

Lilla Hulda och moster Hamingja väntar på MAT!

Igår var jag på Smärtkliniken i Piteå igen. Många sprutor blev det - som vanligt... Med tanke på hur svåra sprutfobier jag haft i så många år är jag fortfarande förvånad över att jag åker dit helt frivilligt OCH överlever varje gång!!! De senaste veckorna har jag haft väldigt mycket kramper i ländryggen så det var SÅ skönt när sprutorna började verka (så att musklerna slutade värka). Och i natt kunde jag också sova HELA natten - så SKÖNT!!!

För att minska risken att ländryggsproblemen skulle komma tillbaka direkt igen så bestämde jag mig för att stå över ridningen idag. Jag fick hålla till godo med att klappa lite på Hamingja i samband med att jag lunchfodrade. Några av vattenkopparna hade frusit när det varit -28 i Mariebäck några dagar, så nu är det vattentunnor istället, som behöver fyllas manuellt, i två av hagarna. Men bussige Ronny hade redan fyllt på dem åt mig så jag behövde inte släpa några tunga vattendunkar - stort TACK till supergroomen!!!

Förutom sprutorna är micropauser en viktig del i behandlingen på Smärtkliniken. För att komma till rätta med syrebristen i musklerna, som enligt smärtläkaren är orsaken till besvären vid fibromyalgi, ska man en gång/timme, minst 5-6 gånger/dag, ligga ner i 1 minut för att musklerna ska få hjälp att syresätta sig igen. Jag använder timern i mobilen för att få en påminnelse om att det är dags att lägga sig ner, men det är ju inte alltid det funkar att lägga sig precis då så det varierar ju hur bra det går att få till de där pauserna... 

Sitter jag i ett kundmöte på jobbet t ex är det ju inte bara att gå iväg till fikarummet för att lägga sig ner på soffan mitt i allt...! De senaste veckorna har dessutom vårt kök och fikarum på jobbet renoverats (det var original från 50-talet, förutom den "nya" spisen och spisfläkten som var från 70-talet) så jag har fått leta upp något ledigt mötesrum där jag kunnat lägga mig ner på golvet... 

Men igår fick jag ett nytt tips från smärtläkaren som kanske kan göra det lättare att få till pauserna. Han berättade nämligen att en annan patient testat att lägga in fem pauser på tio minuter, alltså ligga ner varannan minut och gå runt och röra på sig var annan. Personen tyckte sig t o m få bättre effekt av att göra på det sättet. Och när han sedan tipsat andra patienter att testa detta tyckte även de att det fungerade ännu bättre. Så när jag kom hem från stallet idag - med värkande armar och axlar gjorde jag ett första försök. Och nu, ett antal timmar senare, kan jag konstatera att smärtan faktiskt har gett med sig! Så det här ska jag definitivt testa fler gånger!!!