Hej hopp i galopp!

Snömule!!!

Blev så inspirerad av Annelie, Elisabeth, Carola och Lotta igår när de berättade att de ridit "Torrbergsrundan" så idag satsade jag på att göra samma sak! Vi ska försöka hålla i alla fall första delen genom skogen (om man rider rundan medsols) bort till Torrbergsvägen upptrampad så länge vi bara kan i vinter - eftersom Torrbergsvägen är så fin att rida på! Nu är ju dessutom även de sanka partierna hårdfrusna och med sviktande snö ovanpå. Fast när Hamingja och jag travade längs stigen genom skogen blev det uppenbart att hon vet PRECIS var dessa områden är, när hon plötsligt hoppade av stigen ut i terrängen för att undvika dem. Ett MYCKET effektivt sätt att hålla matte vaken och allert!!!

Framme på Torrbergsvägen nyttjade vi den fina underlaget av packad snö till att rida galoppintervaller. Med pisken lätt mot bogen som en förstärkning av galoppsignalen gjorde Hamingja superfina galoppfattningar från stillastående med en härlig bärighet i galoppen! Dock kunde jag bara bibehålla bärigheten en stund, sedan förvandlades hon till en giraff med huvudet i vädret, spänd i kroppen och gick över i pass...

När jag saktade av för att börja om lyssnade hon varje gång väldigt spänt in mot skogen innan hon åter blev kontaktbar och jag kunde göra en ny galoppfattning. Själv hörde jag aldrig något - så jag vet inte om det var älgar, spöken eller tomtar hon tyckte sig höra... Men jag fick i alla fall glädja mig åt att galoppfattningarna och de första sträckorna med galopp var riktigt trevliga även om vi sedan tappade den trevliga galoppen varje gång...

När vi kom till stigen som leder genom skogen tillbaka till Mariebäck var jag VÄLDIGT glad att vi kunde följa spåren efter de andra som red där igår. För där första halvan av stigen tillbaka går är det numera kalhyggen så det är inte lätt att hitta vägen tillbaka... Där det inte är kalhygge är det istället snårig skog och nu efter de senaste dagarnas snöfall väldigt många snötygnda träd som hänger ner över stigen. M a o blir det långa skrittsträckor - varför vi oftast brukar rida rundan just medsols så att dessa skrittsträckor kommer på slutet när hästarna hunnit "springa av sig".

Tillbaka på skogsvägen bjöd Hamingja på trav med riktigt härligt schvung sista biten hem till stallet! Där vi mötte Annelie och Carola som precis skulle rida iväg. Bussiga Annelie erbjöd sig att släppa ut Hamingja sedan, ifall jag ville lämna henne inne med Back on Track en stund. Det tackade jag GÄRNA ja till! Jag brukar låta henne stå med BoT i alla fall en stund efter varje ridpass. Efter gårdagens träningspass fick hon gå ut med regntäcket från BoT på, för att förhoppningsvis kompensera för påfrestningen på de känsliga musklerna i hennes bakdel när jag planerat att rida flera dagar i rad. När jag idag tog av regntäcket var hennes päls visserligen torr men täcket fuktigt på insidan just över bakdelen... Det hade jag INTE väntat mig av ett så pass dyrt täcke och innan det torkat ville jag ju inte lägga på henne det igen.