*Less is more!"

 Det var ett lätt snöfall och bara -7 grader när Hamingja och jag red ut i kväll. Det blev en sväng med pannlampa längs bilvägen bort till "världens ände-korsningen". Inledde utanför stallet med skritta på volt och flytta ut bakdelen när jag verkligen försökte använda så lätta hjälper som möjligt - för jag har (än en gång) insett att "less is more" definitivt gäller i ridningen! Hamingja kändes mjuk och smidig när hon korsade med inner bak i båda varven - och fortsatte på samma trevliga sätt när vi red skänkelvikning ut från gården!

Nere på bilvägen ägnade vi oss f f a åt uppvärmningstölt med lååång hals då vi även red endel öppna. Men Hamingja fick även briljera med en "travknapp" som fungerade klockrent - trots att vi red rakt fram - och sedan en trav med härligt tryck i steget! Hela tiden kändes hon fortsatt mjuk och smidig - så än så länge verkar vi ha klarat broddsäsongen utan att hon fått besvär från musklerna i bakdelen!

Framme i korsningen vid sjön passade vi på att lägga in lite voltarbete igen när hon fick fortsätta stretchingen att korsa över med inner bak medan vi växlade mellan höger och vänster varv. När det sedan var dags att vända tillbaka hemåt var det så dags att också börja samla henne i tölten. Under en Atlikurs för ett antal månader sedan fick jag en viktig "aha-upplevelse" när jag tillslut började förstå hur jag ska använda mitt säte för att uppnå och bibehålla samling i tölten. Det kändes verkligen revolutionerande!

Men när jag sedan behövde fokusera på att avdramatisera användandet av ridspö för Hamingja så fick min hjärna så fullt upp med detta att den inte hade tid med så mycket annat och ridningen med sätet hamnade i en undanskymd vrå någonstans... Nyligen råkade jag dock "få syn på den" där i vrån och under dagens ridpass kan man säga att jag "dammade av den" ordentligt! Nästan hela hemvägen red jag nämligen töltintervaller då jag verkligen försökte "tänka rygga" med sätet, som Atli instruerat mig. Och uppenbarligen var det något som fungerade, för samling och bärighet blev successivt allt bättre för varje intervall! (Annars brukar det oftast bli bäst när vi precis vänt hemåt så vi har maximal "draghjälp" av att det är hemväg.)

Den senaste tiden har jag lyssnat på Nattfari Islandshästpod som verkligen är RIKTIGT bra!!! Där säger Johan Häggberg när han pratar om att rida samlad tölt att man ska använda sina magmuskler och "få hästen att vänta in dig". Han säger också att ett korrekt arbetstempo/långsamt tempo i tölt faktiskt känns som om det går för långsamt/nästan segt eftersom det innebär att hästen kliver in under sig med längre men därmed lite långsammare steg. Och jag kände igen båda dessa beskrivningar under hemvägen i kväll!

Oj, vad det är ROLIGT att rida på min FANTASTISKA häst!!!