Hamingja har "hästhosta"...

 

Favoritbild i repris: Hamingja, Hremsa, Mysla och Ljufa som föl/unghästar!

Efter morgonfodring av hästarna och egen frukost i Josefshallen var det dags för mig och Hamingja att rida ut. Men först kollade jag för säkerhets skull tempen på henne, eftersom hon hostade vid ett tillfälle i förrgår och sedan ett par gånger när vi red igår. Men när tempen visade sig vara helt normal (37,5) drog jag samma slutsats som igår - att det antagligen varit damm från hö som retade i halsen på henne (balen vi tar ur just nu har ovanligt korta strån, så det kanske blir lite damm som hästarna får i sig trots att de går ute på lösdrift). 

Förutom ett par hostningar var hon ju dessutom riktigt pigg både i förrgår och igår varför det inte kändes troligt att hon hade någon infektion i kroppen så jag sadlade och red iväg i riktning mot Torrbergsvägen.  Så länge vi skrittade märktes inte heller något idag, men så snart vi höjde tempot lite började hon hosta så jag bröt av till skritt igen. Gjorde ett nytt försök att öka tempot en stund senare men när Hamingja återigen hostade några gånger bestämde jag mig för att bara skritta en sväng längs (den nu väldigt väl upptrampade) stigen mot Torrbergsvägen och sedan vände och skritta tillbaka hem. 

När vi kom tillbaka ner på bilvägen hade vi hunnit skritta ganska länge, Hamingja hade inte hostat en enda gång till och kändes dessutom så oerhört pigg så jag bestämde mig för att göra ett nytt försök att öka tempot lite. Men redan efter ett par travsteg kom hostan tillbaka - så det var bara att sakta av och låta henne skritta sista biten hem. När jag sedan satt av utanför stallet såg jag att hon dessutom hade lite snor i näsborrarna... Då var jag VÄLDIGT glad åt att jag kollat tempen innan vi red ut så att jag visste att hon varit feberfri. (För nu direkt efter ridturen skulle ju tempen inte vara lika tillförlitlig.) Och så länge hon inte har feber ska det förhoppningsvis bara behövas några vilodagar för att hon ska bli frisk igen.