Note to self: gör som Atli säger!!!

"SKYNDA dig med maten matte, jag är JÄTTEHUNGRIG!!!"

Vår trevliga Adventsritt i söndags blev lite väl mycket för skröppelkroppen... men efter två vilodagar var jag idag tillbaka i sadeln igen! Med -17 på termometern var det tangerat köldrekord hittills i vinter och därmed hög tid att leta fram täckbyxorna! 

Hamingja har ju inbyggda "täckbyxor" - att rimfrosten inte smälter är ett bevis på hur fantastiskt bra pälsen isolerar!!! Jag hade bestämt mig för att rida upp bakom vägbommen idag och tanken var att låta Hamingja galoppera en hel del. Fast hon fick lite väl livlig fantasi där i mörkret så efter varje galoppfattning blev hon ganska snart spänd, körde upp huvudet och tappade bärigheten... 

Efter fjärde galoppförsöket med samma resultat blev jag less och bestämde att vi skulle ägna oss åt tölt istället. Senast vi red denna väg var det någon dryg dm snö, så galopp och trav kändes som de lämpligaste gångarterna. Men nu var vägen plogad som förberedelse för att de ska hämta allt timmer som avverkats, och därmed bra underlag även för tölt! 

Framme på vändplanen blev det lite voltarbete i skritt resp tölt innan vi vände tillbaka hemåt och fortsatte töltträningen. Efter några övergångar från samlad skritt till tölt bjöd Hamingja på riktigt trevlig bärighet med den där härliga känslan att hon inte gjorde någon ansats till att öka tempot utan liksom vilade i steget. Jag började fundera på vad som gjorde att vi hittat till denna känsla - uppenbarligen gjorde jag ju något rätt, men vad?!? 

Tillslut kom jag på det: jag gjorde helt enkelt som Atli instruerat mig att göra. Nämligen att använda sätet till att "tänka rygga" och kunde därmed skapa och bibehålla samlingen i tölten! Tillbaka i korsningen var jag alldeles för peppad av denna upplevelse för att vilja avrunda redan. Så jag red in på den högra skogsvägen - som också var plogad. Här har Hamingja nästan travat mig ur sadeln de senaste gångerna, när snödjupet fått henne att ta i som om vi red över förhöjda cavaletti. Nu hade vi inte den hjälpen av snön, men traven blev ändå härligt bärig - kanske för att jag redan lyckats aktivera hennes bakdel ordentligt i tölten?!

Vi travade bort till vändplan nr 2 där det blev ytterligare lite voltarbete innan vi töltade hemåt igen. Och när matte fortsatte att "tänka rygga" fortsatte Hamingja att bjuda på en härlig bärighet i tölten! Tänk så bra det blir bara man gör som Atli säger att man ska göra! (Och varför gör man inte ALLTID det??!) Tillbaka i stallet fick Hamingja stå med BoT-ryggvärmaren en stund  - och trots att jag var upprörande sölig hann jag som tur var ändå servera kraftfodret sekunden innan den stackars hästen svalt ihjäl...!!! Nu laddar jag för morgondagen, då det förhoppningsvis också blir ridning efter jobbet!