Ofarlig timmerbil men FARLIG soptunna...!

När jag tagit mig igenom årets sista bankdag med livet i behåll var det dags för nyårshelgens första ridtur! Hamingja har haft lite jullov medan jag och Johan varit i Umeå och firat med föräldrar och syskon (och igår var jag för trött efter jobbet för att orka rida.) Men nu är det alltså nya tag! Jag red upp bakom vägbommen där jag under alla mina år med häst i Mariebäck ALDRIG sett till något enda fordon förrän för ett par veckor sedan då Hamingja och jag överraskades av en bil med några jägare som verkade leta efter sin hund. 

Och idag händer det IGEN - denna gång en stor timmerbil som kom körandes på den vänstra skogsvägen och verkligen fyllde hela vägens bredd och lite till... Föraren visade med sin blinkers att han skulle köra vidare in på den högra skogsvägen så vi stannade och släppte förbi den för att sedan rida upp till vänster. Säga vad man vill om Hamingja, men i sådana här situationer med STORA fordon som skramlar och lever om är hon oftast riktigt cool! Det är det där med "tomtar, troll och monster" som ställer till det för henne... eller t ex Sylvia och Jannes soptunna som låg omkullvält i vägkanten när vi lite senare skulle försöka ta oss förbi ut på bilvägen...! :-O

Men nu går jag händelserna lite i förväg! Innan vi ställdes öga mot öga med den lömskt lurande soptunnan red vi alltså skogsvägen upp till den vänstra vändplanen (där den ENORMA timmerbilen med släp bevisligen lyckats vända!) Vi nyttjade däremot bara en liten del av denna yta när vi ägnade oss åt voltarbete i skritt en stund. Och när matte tänkte "less is more" med hjälperna svarade Hamingja på dessa hur lätt och smidigt som helst!

Under vägen tillbaka mot stallet övergick vi till samling i tölt och när jag lyckades hålla blicken lyft hittade jag en riktigt bra känsla för hur jag med sätet kunde bibehålla bärigheten och när jag behövde lägga in några steg sluta med böjning i högersidan för att åter få henne inramad på ett bra sätt. När vi dessutom - mot alla odds - klarat oss levande förbi den lömska soptunnan nere vid bilvägen fortsatte vi töltträningen längs vägen bort mot Alviksträsk. 

Jag hade tänkt rida några galoppintervaller vid infarten upp mot gamla soptippen, men Hamingja hade uppenbarligen inte riktigt kunnat lägga nära soptunna-upplevelsen bakom sig utan var lite för spänd för att prestera en trevlig galopp... Så istället vände vi hemåt igen och hann med lite mer töltarbete innan hon fick börja sträcka ut i nedvarvningstölt då hon kändes hyfsat avslappnad. Men den avslutande skritten var lite spänd så jag satt av och gick före henne sista biten för att hon verkligen skulle vara avslappnad när vi kom tillbaka till stallet.