Den här människan är det inte lätt att bli klok på...!!!

Tävlingsförberedelser pågår: Adina och Lára rider lektion för Sylvia!

När jag kom till stallet idag stod Hamingja borta i skogen, men fick VÄLDIGT bråttom att komma när jag ropade på henne! Fast framme vid diket blev det tvärstopp... Sedan stod hon där på andra sidan och försökte förklara för mig att hon självklart INTE kunde ta sig över det leriga diket på egen hand!!! Medan jag å min sida påstod att det inte var svårare än att ta sig över åt andra hållet - vilket hon uppenbarligen gjort eftersom hon nu befann sig där... Det var inte oväntat jag som fick ge mig... Hon tycker verkligen INTE om att blöta ner fötterna - så när jag tagit på grimman och uppmanade henne att följa mig gjorde hon ett STORT hopp över diket. (Men det kunde hon ju självklart inte ha gjort på egen hand - eller hur?!)

Jag hade bestämt mig för ytterligare en repetition av Atlikursen på ridbanan - och det visade sig behövas. Idag visade Hamingja nämligen åter sin stressiga sida som överambitiöst ville skynda sig att visa en massa saker hon kunde - när jag bara tyckte att vi skulle skritta som inledning... Men om jag rannsakar mig själv inser jag att vi inte ridit särskilt ofta på ridbanan, förutom när det varit kurser eller lektioner och därmed lite högre krav. Så hon talar väl helt enkelt om för mig att hon behöver få ta det lite lugnare på ridbanan ibland också. 

Och jag kan förstå Hamingja att hon tycker att den här människan hon råkat ut för inte är så lätt att förstå sig på... Inför Atlikursen intensivtränade vi ju trav och hon fick så mycket beröm när hon travade. Så nu ville hon förståss visa hur DUKTIG hon är genom att börja trava så snart jag styrde in på volt. Men då är människan plötsligt inte nöjd utan har fått för sig att man ska rida i skritt på volten... ja, ni hör ju själva hur obegripligt det låter!!!

Efter en grundlig uppvärmning till "frustläge" i skritt, trav och tölt fick hon även "jogga" runt spåret i tölt med bara marginellt högre form (motsvarande "lång och låg" på de flesta andra hästar) i höger varv för att verkligen säkerställa att hon kände sig helt avslappnad där. Men ändå började hon stressa upp sig igen när jag sedan bytte till vänster varv för att rida samlad skritt. Därför varvade jag korta intervaller samlad skritt med halter då jag passade på att berömma ordentligt för att hon stod stilla samt lät henne då och då sträcka ut igen i skritt på volt för att verkligen slappna av. Hela tiden fick jag ju tillfälle att träna på det samlande sätet i skritt - och det behöver jag verkligen!

När Hamingja tillslut började kännas avslappnad i den samlade skritten gjorde vi några övergångar till tölt och red korta intervaller med bibehållet samlat säte. Efter några sådana intervaller med nedtagning till skritt igen innan hon började stressa iväg tyckte jag att det fick räcka för dagen. Hamis dagsform hade ju tydligt visat att det hon behövde var att få känna att samlingen inte behöver betyda stress - och då ville jag inte nöta på med detta för lång stund.

Lät henne gå in på volt i tölt och gav hellånga tyglar som signal att det var dags att varva ner och hon tog genast chansen att sträcka ut överlinjen till max - vilket också resulterade i att hon genast började frusta och frusta och frusta! Extra härligt att höra dessa belåtna frustningar från den häst som tidigare stressat upp sig så! För då hade jag ändå lyckats uppnå målet: att avsluta ridpasset med en häst som var "harmonisk i själen"!!!