TRAAAAVA!!!

Idag var det igångsättningar i trav för hela slanten för mig och Hamingja!

När jag kommit till jobbet i morse ringde Adina och frågade om hon kunde rida Lára idag. Det gick alldeles utmärkt, för jag hade inte hunnit lova bort henne till någon annan. Därmed lät jag mig inte heller luras när jag kom till stallet efter jobbet och Lára försökte med "Det är JÄTTESYND om mig - för jag har inte blivit riden på EVIGHETER!!!" (Hennes tidigare liv som ridskolehäst var verkligen SÅ mycket bättre - då kunde hon få gå två lektioner samma dag om hon hade tur! Som privathäst har det bara varit i samband med kurser hon haft sådana förmåner...) Så hårda matte lät Lára stanna i hagen och bara Hamingja fick följa med till stallet.

Först hade vi en lång mysstund, Hami och jag, när jag gick lös på hennes vinterpäls med min "mirakelskrapa". Det märks verkligen hur hon njuter när jag borstar henne!!! Jag önskar bara att hon kunde släppa pälsen i snabbare takt... men nu har hon ju tillslut börjat släppa så jag får väl vara nöjd med det...

Jag valde att rida på ridbanan, trots att den inte skottats sedan vi fick ca 1 dm blöt snö i helgen. Min förhoppning var nämligen att underlaget skulle hjälpa mig att göra igångsättningar i trav. Atli förklarade ju att hästen måste "lyfta upp sig" i trav och att jag därför inte får vara för försiktig i mina igångsättningar. (Vilket frontalkrockar med mina försök att "smyga" över i trav eftersom Hami annars helst satsar på katapultstart...och det är väl också orsaken till att vi fått problem med "travknappen"...)

Men i ett djupt underlag brukar ju hästarna hellre välja trav än tölt - och det beror ju antagligen på att rörelsemönstret blir detsamma som när de "lyfter sig upp" i trav. Längs spåret var det redan lite trampat, för Elisabeth och Démantur hade varit där och tränat igår. Och därmed var underlaget tydligen allt för töltvänligt för min "vill helst tölta på hellång tygel-häst"...

Men när jag efter några misslyckade försök längs spåret istället lät Hamingja skritta en bit innanför spåret, så att hon behövde lyfta ordentligt på fötterna i den trampade snön, och där gjorde övergången gick det bättre! Och sedan när hon väl travade kunde vi rida ut på spåret igen.

Jag använde kommandot "traaaava!!!" innan övergången och berömde henne massor varje gång det blev trav. I början lät jag henne ha helt fria tyglar i övergångarna och då älgade hon verkligen iväg med så enorma och snabba kliv så jag hade fullt sjå att inte flyga av... Men jag ville inte på en gång försöka kontrollera tempot utan först bara belöna valet av gångart genom att lämna henne så mycket ifred som möjligt.

Efter en stund började jag successivt ta kontroll på tempot - det var ÄNDÅ helt galet jobbigt att hänga med i hennes stora rörelser, matte flåsade som en blåsbälg och svetten bara rann om mig... Vem behöver ett par timmars spinning eller militärträning för att ta ut sig totalt?! Men även Hamingja fick ju svettas endel, särskilt som underlaget var tungt.

Det var tur att jag var "tvungen" att belöna henne med skrittpauser då och då - så att jag själv hann hämta andan lite! Nu hoppas jag lilla Hamingja begrundar detta noga - så att vi kan hitta tillbaka till vår "travknapp" även när vi rider ute längs vägen/utan djupsnö!