Atlikurs: "Hästen talar om vad den behöver!"

Atli tränar samling från marken med Hamingja...

...som när hon varit duktig belönas med en promenad där hon får sträcka ut sig och slappna av.

Under förmiddagens lektion var det meningen att jag skulle få fortsätta träna samling från marken med Hamingja - men så blev det inte... Efter uppvärmningen i skritt, trav och tölt tyckte Atli att vi först skulle se hur Hamingja svarade på samling i ridningen, efter gårdagens introduktion av träningen från marken. Jag fick rida samlad skritt och hon var riktigt duktig! 

"Gör övergång till tölt med bibehållen lösgjordhet!" sa Atli. Det kändes inte som att det skulle vara något som helst problem - men plötsligt hände något - istället för att mjukt gå över i tölt KASTADE sig Hamingja iväg i galopp! :-O  Jag lyckades i alla fall styra in henne på en volt och efter ett antal varv kunde jag återta kontrollen tillräckligt för att gå över i tölt. 

Atli uppmanade mig att låta henne fortsätta tölta till dess hon lugnat ner sig ordentligt och sedan fick jag byta till vänster varv och rida ett par töltövergångar för att stämma av att detta fungerade. Han frågade mig vad det var som hände när hon bara stack så där, men jag hade verkligen ingen aning. Hon blir ju ofta rädd för andra hästar, men i det här fallet fanns det ingen annan i närheten. Elisabeth och Démantur, som red samtidigt som vi, befann sig i andra änden av ridbanan och stod t o m helt stilla för Elisabeth hade suttit av för att sadla om... 

"Hamingja tål inte mer samling nu" sa Atli utan uppmanade mig att fortsätta varva ner henne i trav och tölt på volt så att hon verkligen skulle vara mentalt lösgjord när vi avslutade lektionen.

När det var dags för eftermiddagens lektion fick jag sköta uppvärmningen. ("Kom ihåg den viktiga yttertygeln - så att hon verkligen STRÄCKER UT halsen och inte bara sänker huvudet!" påminde Atli.) Sedan tog han över för att åter jobba med henne från marken. 

Han började i vänster varv och initialt blev hon stressad, precis som igår. Men snart kunde han stryka över henne med pisken utan dramatik och sedan också träna den samlade skritten, som ni ser på bilderna ovanför. Men när han bytte till höger varv hände något... Direkt blev hon JÄTTESTRESSAD och till skillnad mot i vänstervarvet svarade hon bara delvis när han försökte lugna ner henne.

"Vi har något här i högervarvet...hon känner inte igen mig här..." sa han och fokuserade på att bara få henne att ö h t skritta avslappnat, utan minsta krav på samling. Vi konstaterade att jag också red i höger varv på förmiddagen när hon kastade sig iväg i galopp. Och att vi igår - när markarbetet fungerade helt odramatiskt (efter hennes inledande "nära döden-upplevelse" förståss) - bara jobbade i vänster varv.

Jag känner till sedan tidigare att hästar, till skillnad mot människor, inte har någon koppling mellan höger och vänster hjärnhalva. Det är därför man alltid ska göra en ridövning i båda varven - för hästen har ingen förmåga att tänka "gör på samma sätt fast åt andra hållet". Men när Atli nu förklarade att denna brist på koppling mellan hjärnhalvorna även kan ge reaktioner som den "högersidiga stress" som Hamingja verkade uppleva, var det helt nytt för mig...

När Atli fått henne att skritta avslappnat (utan samling) i höger varv var det dags för mig att sitta upp igen. Men då skulle jag rida i vänster varv och även där bara skritta längs spåret utan krav till att börja med. När hon kändes avslappnad fick jag rida några steg samlad skritt och sedan göra övergång till tölt.

Den här gången blev övergången helt odramatisk och jag fick tölta längs spåret med fokus på att hon skulle bibehålla lösgjordheten. Men samtidigt skulle jag också jobba med min egen sits. "Tänk att du sitter på bollen, påminde Atli, du vill ha bollen/hästen framför dig och inte bakom!!!" D v s förutom att sträcka på mig och sitta på rumpan skulle jag också vinkla bäckenet mer framåt. "Du måste byta från en sits som ger avslappning till en sits som ger samling!" ropade Atli.

Och han fick fortsätta påminna mig om detta - för så snart jag inte hade fullt fokus på mitt bäcken så hamnade jag förståss i det gamla invanda... Här har jag alltså ÄNNU ett område att träna på... Men hans påpekande att Hamingja såg jättefin ut när jag lyckades med sitsen var förståss en oerhört bra motivationshöjare!!! Sedan fick jag förståss avsluta lektionen med omsorgsfull nedvarning i tölt och trav.