Travträning triggar och tröttar!!!

Fina, fina Hamingja - mitt hjärta tar ett skutt bara jag ser henne!!!

Efter en timmes träningspass tillsammans med Hamingja och MASSOR av trav börjar jag misstänka att lilla frökens ovilja att förstå min travsignal helt enkelt är en komplott från hennes sida... för att se till att jag får REJÄL konditionsträning...!!! För svetten bara rinner - på mig - varje gång vi avslutar för dagen...!!!

Idag började vi vår samvaro lika lyxigt som i onsdags: med en riktigt låååååång stunds borstning och mys! Hamingja njuter verkligen av det - och jag njuter av att se henne njuta! Hennes vana att alltid vända sig om och titta riktigt noga när jag sadlar har jag valt att tolka som att hon är mån om sitt utseende och vill se vilket schabrak hon ska få ha på sig. Och såg hon inte lite extra nöjd ut idag när hon åter fick ikläda sig de isländska färgerna?!!

Även viktboots hörde förståss till "dagens outfit" - vi skulle ju träna igångsättningar i trav. Men nu återgick jag till 240 gram igen - eftersom de visat sig vara tillräckligt tunga samtidigt som 280 g definitivt var för tungt för lilla fröken som knappt haft boots på sig. 

Vi tog höger nere på bilvägen och direkt nere i korsningen var det dags för den första volten och den första igångsättningen i trav. Det var först på tredje försöket som vi var eniga om gångarten och till att börja med behövdes det bara att hon hoppade till för något för att hon samtidigt skulle gå över till tölt. Så det blev många volter/travövergångar! Men successivt blev hon mer "stabil" och klarade även hopp och snabba undanmanövrar med bibehållen trav!

Om övergångarna till trav kräver MYCKET övning för att sitta så är själva traven desto trevligare! (Förutom att den är så krävande att rida då..!) För nu kastar hon sig inte iväg i vansinnestempo på en gång utan vilar i steget på ett annat sätt. Inte bara skjutkraft utan mycket bärkraft numera i hennes häftiga bakben alltså!!! Vi kommer t o m till ett läge där jag faktiskt kan börja driva henne lite fram emot bettet - och då är vi ju definitivt på rätt väg! 

Allra bästa bärigheten har hon i början av varje travintervall, så självklart är det mest uppbyggande också att rida korta intervaller, d v s så många övergångar till trav som möjligt. Precis som Sylvia och alla andra experter säger. Fast nu känns det som att jag ännu behöver "programmera om" henne från att BARA tänka tölt till att kunna tänka sig både ock. Därför låter jag henne ändå trava lite längre sträckor så att hon ska hinna "komma in i det" lite mer och i större utsträckning börja förvänta sig att vi faktiskt ska rida trav. Men ju bättre det går desto mer får jag väl korta ner intervallerna så att igångsättningarna blir fler och fler!

Mitt mål för dagen var BÅDE travträning och konditionsträning (för oss båda) så därför red jag hela vägen längs sjön bort förbi skoterklubben och uppför den första (galopp-)backen. Uppe på backens krön upptäckte jag att skogen på vänster sida av vägen faktiskt nästan var snöfri tack vare att marken där sluttar mot söder. Jag längtar verkligen så otroligt mycket efter att åter kunna rida i terrängen efter den långa vintern då vi bara kunnat rida längs vägarna. Så jag kunde inte låta bli att rida in i skogen bara en liten bit - så att vi i alla fall fick "känna på terrängen" en aning! Någon längre sväng vågade jag dock inte eftersom jag inte ville riskera att hon tappade något av sina boots. 

Under hemvägen blev det flera långa skrittsträckor - då vi passade på att träna "tävlingsskritt". Eftersom skritt är den gångart då hästen använder flest muskler kändes detta dessutom som en hyfsad ersättning till den "muskelbyggarskrittiterrängen" som måste vänta ett tag till dess snön smält bort mer.

Och trots att vi var på hemväg - vilket definitivt borde vara en försvårande faktor - klarade vi faktiskt att göra ett par övergångar till trav UTAN VOLT! Det har inte fungerat på länge, så det går verkligen  framåt så sakteliga!!! Efter ridpasset satt jag sedan lääääänge i solen vid stallväggen för att ta igen mig. Jag hade egentligen tänkt att jag även skulle rida Lára idag - men att få för sig att jag skulle orka det samma dag som jag travtränade Hamingja i en hel timme... var ju inte särskilt realistiskt... Men det är ju oftast roligare att vara optimist!

Nu har jag lagt ut Láras annons igen - med sänkt pris. Håll nu alla tummar att jag hittar en riktigt, riktigt bra matte till henne! För hon förtjänar verkligen att få vara nummer 1 för någon - hon är ju faktiskt The Queen!!!