Bilder på Lady!

Mamma, jag och Lady

 Under min uppväxt tillbringade vi stor del av sommarlovet hos mormor och morfar i Lidbacken, norr om Skellefteå. Sommaren 1983 fick jag ta med mig Lady dit - vilken LYCKA!!! Då vågade sig t o m mamma upp på Ladys rygg vid ett tillfälle - senast hon red var annars som barn, på en av morfars arbetshästar.

 Mormor tyckte det var roligt med Lady i Lidbacken - förr hade de ju alltid haft häst på gården!

När vi varit hemma i Umeå och hälsat på föräldrar och syskon i helgen passade jag på att leta fram mitt gamla fotoalbum och förutom bilderna från sommaren med Lady i Lidbacken hittade jag även några vinterbilder från Ersmark. Vid detta tillfälle hade jag ridit hem till vårt hus på Skymningsvägen och jag antar att någon tyckte vi skulle ta bilder som kunde fungera som julkort och därför placerat en röd luva på hennes huvud...

Kusinerna Maria och Per-Anton fick en "nära Lady-upplevelse"! Uppenbarligen red vi henne i en hoppsadel - och det passade ju bra ihop med hennes otroliga hopptalanger! (Vid ett tillfälle hoppade vi faktiskt ett hinder som var högre än henne - och dessutom TVÅ gånger!!! Men det var INTE helt frivilligt från min sida...

Vi hade en terrängbana i skogen och hon verkligen ÄLSKADE att hoppa den - varje gång när vi kom dit tog hon kommandot, satte hon av i full galopp och hoppade hela banan utan att jag hade en chans att bromsa henne. Efter sista hindret snurrade hon runt och hoppade hela banan tillbaka till utgångspunkten innan hon stannade igen.

Normalt var hindren låga, men en gång när vi kom dit hade några storhästryttare varit där innan och höjd hindren REJÄLT! Men när jag insåg detta hade Lady redan tagit kommandot och jag hade inget att säga till om. Vi tog oss över ett antal hinder som jag upplevde som STORA - och sedan dök JÄTTEHINDRET upp bakom en krök...!!! :-O  Jag försökte verkligen få henne att stanna, men det var lika omöjligt som vanligt.... istället för att störa henne tog jag ett stadigt tag i manen och fokuserade på att hålla mig kvar på ryggen....

Lilla Lady SEGLADE över det ENORMA hindret, tog de resterande - något lägre - i flygande fläng innan hon vände runt och galopperade tillbaka i samma ursinniga tempo. Den här gången hade jag ju hunnit gruva mig för jättehindret en längre stund - men hon FLÖG över lika lätt som förra gången. Tillbaka vid terrängbanans början stannade hon, som vanligt, och lät mig återta kontrollen. Den här gången var den en Anna med rejält förhöjd puls som styrde hem mot stallet igen... och efter det kollade jag alltid höjden på hindren först, innan jag vågade rida henne till terrängbanan!