Ge mig ett riktigt DÅLIGT ridunderlag!!!

Tölt är TOPPEN, tycker Hamingja!!!

Gårdagens kulingvindar fick min kropp att kännas som om jag blivit överkörd av en vägbult - flera gånger dessutom... Men i morse hade vinden mojnat och kroppen kommit på bättre tankar! Och även om det åter började blåsa ganska rejält igen under eftermiddagen så fortsatte kroppen att sköta sig - skönt!

Lilla Hamingja är ju en ganska osäker häst och eftersom hon ännu inte känner sig riktigt trygg med mig i sadeln är det ju mycket under en ridtur som kan vara traumatiskt... Men hårda vindar, som brukar få de flesta hästar att bli rejält "på tårna" i o m att vinden "stör ut" deras normalt så goda hörsel, verkar faktiskt inte beröra henne särskilt mycket! Jag har noterat det tidigare och det var samma sak idag. Trots några riktigt rejäla vindbyar när vi red ut från gården skrittade hon helt oberörd med nosen i backen och frustade hur avslappnat som helst! Duktig tjej!!!

När jag körde till stallet konstaterade jag att grusvägen nu hade långa sträckor där snö och is tinat bort och för en gångs skull hoppades jag faktiskt att underlaget skulle ha hunnit bli riktigt djupt och lerigt - så där så att hovarna nästan suger fast... För då kanske det skulle vara lättare att övertyga Hamingja om att trava lite?!

Men tyvärr var underlaget alldeles "för bra" - fast med lite svikt i ytskiktet... och inte ens i uppförsbackarna tyckte Hamingja att det passade att trava utan töltade glatt vidare, eller gick över i galopp. Uppenbarligen hade vi behövt ett betydligt mycket sämre ridunderlag...!!!  Jag testade även ett knep jag lärde mig av Johanna Elgholm på en kurs för många år sedan: att locka fram traven på en häst genom att låta den galoppera och när den själv verkar vilja bryta av trycka lätt med ena handen framme i nacken. "Då går hästarna över i trav!" sa Johanna. Men Hamingja hade uppenbarligen inte gått den kursen, för hon tyckte det gick alldeles utmärkt att gå över i tölt istället. (Och vid närmare eftertanke inser jag ju att hon inte ens var född på den tiden, så...)

Jag provade även att träna övergångar mellan halt, rygga, samlad skritt och "upp i tölt". Samt sedan fortsätta med så mycket samling i tölten som möjligt. För att sedan, när vi dessutom kom till en uppförsbacke, göra övergång till trav. Tänkte att när hon fått jobba så rejält med musklerna skulle hon   uppskatta erbjudandet att sträcka ut i trav. Fast Hamingja tyckte att galopp följd av tölt var mycket bättre... Men både den samlade skritten och den samlade tölten innan var i alla fall MYCKET trevliga upplevelser!!!

Vid det här laget hade jag konstaterat att Hamingja uppenbarligen har skaffat en egen "Theme Song" precis som Ally McBeal i TV-serien med samma namn hade på sin tid.  Hamingjas sång är inspirerad av Astrid Lindgren och Georg Riedels "Mors lilla lathund" och texten går så här: "Annas lilla Hami sa, du må tro jag travar bra! Fastän vet du vad, inte just idag - jag gör det helst en annan dag!!!"

Innan jag åkte hem från Mariebäck i kväll rådfrågade jag Sylvia om vårt travproblem. Hon ska till Norge för att hålla ridkurs i helgen men tipsade om att prova tunga boots fram och om det ändå inte funkar ska hon hjälpa mig till veckan. I morgon ska Hamingja och jag rida ut med Eva och Lára igen och med det sällskapet blir det nog ett för långt ridpass för att Hamingja dessutom ska orka med tunga boots. Men i helgen ska jag definitivt testa med det - så vem vet, kanske ligger Hamis "en annan dag" inte allt för långt borta ändå?!!

När Hamingja fått gå in i en box för att äta sitt kraftfoder efter ridturen började ju förståss Lára, som stått inne och ätit extra hö, skrapa upprört med framhovarna. Hon ville ju OCKSÅ ha kraftfoder!!! Men när jag istället tog ut henne ur boxen och började borsta insåg hon att matte hade mycket bättre planer för henne än mat: nämligen ridning och kraftfodret var glömt i samma ögonblick!

Hon började frusta redan medan jag höll på att sitta upp och hann med mer än tio frustningar innan vi ens lämnat gården! Och sedan minst tio frustningar till innan vi ridit ner till bilvägen - trots att vi faktiskt skrittade, vilket verkligen inte är hennes favoritgångart...! Så det var verkligen inget tvivel om att hon uppskattade mitt initiativ!

Och när det dessutom visade sig att min plan för dagen f f a var att galoppera blev hon ju inte mindre nöjd! Adina hade nämligen tyckt att Lára känts lite "konstig" i högergaloppen när hon red senast och även om Eva tyckte hon kändes helt OK när hon red Lára i måndags så ville jag för säkerhets skull känna efter själv också. När jag efter flera intervaller av både höger och vänster galopp kunnat konstatera att hon kändes helt OK blev det lite tölt också. Och hon kändes verkligen riktigt, riktigt fin när hon mjukt och avslappnat bar upp sig riktigt bra med trevlig längd på halsen!!! Duktiga tjejen!!!

Innan ni ringer Svenska hästars värn eller liknande vill jag skynda mig att tillägga att Lára naturligtvis fick kraftfoder idag hon också - efter att vi hade ridit! Så det gick faktiskt ingen som helst nöd på The Queen idag - heller!!! Och i morgon ser vi alltså fram emot att rida ut med Eva igen, innan hon återvänder till Förenade Arabemiraten och "sina" kameler.