Ridkurs och (häst-)SPA!

En lycklig Lycko-Lára sedan hon fått rida ut med Vinurs lillmatte Klara idag!

Inför dagens första lektion kollade vi tänderna på Hamingja för säkerhets skull, men där fanns inget som borde kunnat orsaka hennes beteende igår. Skönt att utesluta det i alla fall! Atli konstaterade att hon helt enkelt blivit stressad och eftersom stress motverkar all inlärning hos hästen är det min uppgift att motverka detta.

Jag fick därför börja med en riktigt grundlig uppvärmning och här visade det sig väldigt tydligt att Hamingja var "uppe i varv" för hon hade inte alls tid att skritta i början utan skyndade sig hela tiden att gå över i trav. Som för att säga: "Titta så duktig jag är - jag TRAVAR!!!" Och det var hon ju i o f s! Men nu var det ju inte det vi skulle börja med... Efter en bra stund med mycket sidförande på volten slappnade hon i alla fall tillslut av, sträckte ut halsen och började frusta! När vi klarat detta första, viktiga steg var det sedan lättare att hitta avslappningen även i trav och tölt. 

Nu var det dags för ridpassets andra fas: "själva arbetet". Atli uppmanade mig att rida ut på spåret i vänster varv, för att efter lite halter och ryggningar träna samlad skritt. "Det viktigaste nu är att hon får tillräckligt med tid för att slappna av även i detta - det är den viktigaste uppgiften för dig under detta ridpass!" Han påpekade också att jag skulle använda det "samlande sätet" med framåtvinklat bäcken redan från start i den samlade skritten. "Du kan rida tölt, du kan rida trav, du kan rida galopp, du kan rida lång och låg, du kan rida lösgörande... nu ska du lära dig att rida samling!" 

Till att börja med stressade Hamingja upp sig igen direkt vi kom ut på spåret - så vi fick jobba med den samlade skritten en bra stund. "Tänk på bollen, tänkt på bollen! Håll henne lös i sidorna - håll henne lös i sidorna!!!" påminde Atli hela tiden. Men det var faktiskt ingen nackdel att det tog tid att hitta avslappning hos henne i detta - för då fick jag ju samtidigt gott om tid att träna det "samlande sätet"! 

När Atli tillslut gav mig OK att göra övergång till tölt hade jag faktiskt riktigt bra koll på sätet och då var också övergången hur lätt som helst - det fanns inte minsta tendens till att hon skulle dra iväg i för mycket tempo eller bli lång. HÄFTIGT!!! Tänk så BRA det blir de gånger man gör rätt!!! Synd bara att man inte kan göra rätt oftare och längre stunder... Men nu lyckades jag faktiskt behålla det samlande sätet riktigt bra och fick njuta av riktigt, riktigt trevlig tölt!!! Att Atli hela tiden ropade: "Hon är JÄTTEFIN nu!!! JÄTTEFIN TÖLT!!! Ni är JÄTTEDUKTIGA!!!" gjorde ju inte saken sämre heller!!!

När Hamingja nu var så duktig (och "ostressad") avbröt vi och Atli uppmanade mig: "Nu måste du ta hand om henne RIKTIGT, RIKTIGT ordentligt!!! Låt henne varva ner riktigt ordentligt, först på tölt i volt och sedan i trav och skritt, så att hon verkligen mår bra efter detta! 

När min grundliga nedvarvning var klar konstaterade Atli att vi lyckats med vår uppgift: att få henne att sluta stressa, sedan be om samling utan att hon stressade upp sig igen och avslutningsvis varvade ner så ordentligt efter ansträngningen att hon var helt mentalt lösgjord när vi avslutade. Han upprepade också att hon varit riktigt, riktigt fin den korta stund vi töltat. "Det är kvalitet som gäller, inte kvantitet - och detta var verkligen kvalitet! Om du fortsätter på den här linjen blir det RIKTIGT roligt att se henne om 3-4 månader när hon hunnit bli starkare!!!" 

Han sa också att eftersom hon lätt stressar upp sig, f f a i höger varv, måste jag vara extra försiktig där. "Du ska självklart ändå träna höger varv, men gör det försiktigt så att hon inte blir stressad i onödan och var alltid JÄTTENOGA med att hon varvar ner ordentligt efteråt!" 

När det var dags för dagens andra och kurshelgens sista lektion fick jag ett tydligt kvitto på att jag faktiskt lyckats bra med mitt första ridpass: för Hamingja var lugn och avslappnad redan från start! Trots att det fortfarande blåste lika hårt hade hon inga som helst problem med att skritta på volten utan sträckte tacksamt ut hela halsen och frustade så belåtet! Atli hade sagt som han ofta gör inför sista lektionen: "Nu får du rida på egen hand som om jag inte var här - för det kommer jag ju inte att vara i morgon..." 

När jag värmt upp lika grundligt som på förmiddagen gick vi ut på spåret för att börja med samlad skritt. Det gick riktigt bra, så Atli kunde inte längre hålla tyst utan uppmanade mig att låta Hamingja gå över i tölt. "Med en så ambitiös häst är det viktigt att inte hela tiden bara höja ribban mer och mer, utan avgöra när det är tillräckligt för tillfället! Annars blir det en stressfaktor för henne!" Vi gjorde övergången till tölt men jag fick inte riktigt lika häftig känsla som på förmiddagen. Det kändes inte heller som att jag fick till det samlande sätet på samma sätt - för mig var det nog en nackdel att vi inte behövt jobba längre för att få till den samlade skritten. Dessutom påpekade Atli att jag borde ryggat några fler gånger - för att verkligen "få med mig" bakdelen.

I o m att Hamingja inte stressade upp sig trots ökade krav på samling i tölten fick jag nu även jobba mer med högervarvet. Och till skillnad mot igår blev det inget galopprace efter den samlade skritten utan hon gick mjukt över i tölt med bibehållen bärighet och lösgjordhet!!! Duktiga gumman!!! Efter ett halvt varv uppmanade Atli mig att ge henne en micropaus i skritt som belöning innan jag gjorde samma övergång en gång till - och även nu funkade det lika bra!!!

"JÄTTEFINT!!! Nu får du ta hand om henne riktigt ordentligt!!! Låt henne varva ner riktigt länge i tölt på volten och sedan trav!" När jag gjort detta konstaterade Atli att det han var MYCKET nöjd med Hamingja och mig! Jag hade hanterat hennes stress på ett bra sätt och hjälpt henne att hitta till avslappning. Dessutom hade jag börjat hitta det samlande sätet. "Nu är du i början av en utveckling som är riktigt, riktigt rolig!!!" sa han. Visserligen märktes det att jag än så länge måste tänka en hel del när jag samlar - så är lite för långsam i mina reaktioner. "Men när du jobbar henne i grundform i gångarterna sitter ridningen i ryggraden nu, så att du är tillräckligt snabb i dina signaler. Och dit kommer du att komma tillslut även i samlingen!"

Med dessa uppmuntrande ord ringande i öronen återvände jag till stallet där massören Thomas stod och väntade på att få ge min duktiga häst en "SPA-behandling"! Han började som vanligt med att gå igenom hela henne med värmekamera. Och till skillnad mot tidigare kom hon ju nu direkt från arbete vilket gjorde att han hade möjlighet att se väldigt tydligt ifall träningen belastade någon del av hennes kropp för mycket. Som tur var kunde han konstatera att så inte var fallet! "Jag kan inte ens klaga för mycket på att du sitter snett - jag ser bara en liiiiiiten förskjutning åt höger, men den är väldigt marginell!" Verkligen skönt att höra!!!

Sedan kände han igenom och masserade hela hennes kropp och konstaterade att de små upphakningar han hittat senast inte hade kommit tillbaka samtidigt som den lilla hårdhet han känt i musklerna direkt framför virveln på vänster sida även den höll på att klinga av. Hamingja verkade uppskatta det mesta han tog sig för - förutom när han "klämde och grejade" på bakdelen och med bakbenen. "Du håller nog på att få en trotsig tonåring här... se till att hantera hennes bakben mycket den närmaste tiden så att ni kommer förbi detta!"

Själv hade jag GÄRNA bytt plats med Hamingja och fått ta del av Thomas välgörande behandling. Efter denna BLÅSIGA helg med massor av ridning och dessutom visst mjölintag vid vårt Afternoon Tea så har jag REJÄLT ont i kroppen... Men det får bli ett riktigt varmt bad ikväll istället. I morgon är det sedan dags för akupunkturbehandling igen, den första sedan i november. Det blir spännande att se hur jag reagerar på den... När jag fått min allra första behandling, förra våren, sov jag som klubbad i 14 timmar...!!!