Atlikurs - dag 1

Atli och Hamingja tränar samling från marken.

Så var det dags igen - Atli är åter på plats för att inspirera oss med sina kunskaper! På hans inledande fråga om hur det har gått sedan han var här sist kunde jag berätta att jag f f a tränat igångsättningar i trav. Och under uppvärmningen, då jag för säkerhets skull började med att trava innan jag ridit någon skrölt/tölt, kunde han ju med egna ögon se att vi klarar kommunikationen betydligt bättre nu!

När jag sedan även värmt upp i tölt en stund tyckte han att jag skulle testa att göra en övergång från tölt till trav genom att bara börja rida lätt på volten. Det fick jag även prova senast och då fungerade det inte alls. Men nu förstod Hamingja direkt - i högervarvet - medan det fortfarande inte fungerade i vänster varv.

Under förra kursen fick jag jobba en hel del med samling i skritt och tölt och han frågade hur mycket jag tränat på detta. Då var det ju bara att erkänna att det knappt blivit någonting, jag hade fokuserat på igångsättningarna i trav för att hitta tillbaka till dem. Men han höll med om att det varit ett klokt val: "Hästen talar om vad den behöver träna på!" Samtidigt som han påpekade att man får räkna med att hamna i denna situation ibland, oavsett hästens ålder, att man plötsligt upplever sig ha "tappat" något som man klarat tidigare efter att under en period tränat mycket på något annat. Men genom att lyssna på hästen - vad den vid varje tillfälle behöver träna mest på - så kan man hela tiden hitta tillbaka.

Nu tyckte han i alla fall att vi skulle jobba vidare med samlingen - och då ville han börja från marken. Så han jobbade Hamingja längs spåret som på bilden ovan, med vänsterhanden i bettringen för att agera innertygel, pisken och yttertygeln i högerhanden och sedan visade han hästen vägen med kroppsspråket. Kroppen vänd framåt visade att hästen skulle gå framåt, kroppen vänd bakåt när hästen skulle rygga och vänd rakt mot hästen som neutral belöning.

Viktigt att hela tiden vara mkt rörlig i vänsterhanden som höll i bettringen! Höja bettringen om hästen ville lägga sig i handen och SNABB eftergift så snart hästen lättade. Samt lätta pet uppe på rumpan med pisken för att hästen skulle trampa under sig mer.

Första gångerna han petade Hamingja med pisken uppe på rumpan fick hon förståss en "nära döden-upplevelse" och han blev lite överraskad över hur lättstressad hon är. Men det var mkt intressant hur han fick henne att lugna ner sig och slappna av igen, genom att bl a böja halsen lite för att uppmana henne att sänka huvudet! Och när hon kunnat konstatera att det nog trots allt inte var dags för henne att dö idag - heller - så gick det genast så mycket bättre!

När han jobbat med henne på detta sätt längs spåret en stund, varvat med att hon fick slappna av och sträcka ut igen, fick jag ta över och prova. Jättespännande! Och även om det nu också handlade mycket om att ge rätt signaler vid rätt tillfälle o s v så behövde hon ju i alla fall inte ha mig vinglande uppe på sin rygg - så jag upplevde att det blev mycket tydligare vad som förväntades av henne när vi jobbade på detta sätt. Och tydlighet är ju det bästa hästar vet!

Efter en stund fick jag sitta upp igen och rida samlad skritt istället - och nu kändes det direkt att hon redan visste vad det handlade om! Jag hade lätt kunnat sitta där och rida samlad skritt läääänge, men efter en liten stund tyckte Atli att hon varit tillräckligt duktig för idag. Jag fick göra en övergång till tölt - som kändes MKT trevlig - och sedan successivt låta henne sträcka ut överlinjen i tölt och slappna av.

Efteråt pratade han lite om sitsens betydelse när man går från att rida "lång och låg" till att börja samla hästen. Man kunde tänka sig att man satt på en jättestor boll och när man ökade drivningen med hästen "lång och låg" tryckte man ut bollen bakom sig. Men när man ville samla hästen skulle man istället ha känslan att man tryckte ut bollen framför sig. Genom att vinkla bäckenet på rätt sätt kan man då hjälpa hästen att komma upp med bogarna. Intressant!!!