Det FINNS liv i yttre rymden!!!

Så här ska det ju se ut: jag på Hamingja och Eva på Lára!!!

Idag fick jag och mina hästar ta oss an ett SUPERVIKTIGT uppdrag: Eva är tillfälligt hemma från Förenade Arabemiraten, där hon bara ridit kamler den senaste tiden, och behövde därför en REJÄL "avgiftning"! "Min bästa gren!!!" konstaterade Lára - och ingen sa emot henne!

Emelie, som flyttat till Härnösand, var i Norrbotten på påsklov och ryckte in som "första hästhållare" när jag skulle fotografera mina fina tjejer!

Jag har sedan ett par veckor tillbaka försökt förbereda Hamingja mentalt för denna ridtur. Dels genom att inte bara rida förbi hennes "världens ände" (korsningen vid sjön) och till skoterklubben flera gånger utan dessutom faktiskt fortsatt ytterligare en sträcka uppför första backen vid två tillfällen. Och dels genom att försöka förklara för henne att när Eva och Lára är med får vi nog räkna med att vi får rida ÄNNU mycket längre... Fast Hamingja har nog haft svårt att ta in detta, för när man redan passerat världens ände med god marginal kan det ju knappast finnas så mycket mer där bortanför...?!

Vi höll oss till skritt och tölt till dess vi passerat skoterklubben, för att sedan galoppera uppför första backen. Oj, vad Hamingja gasade på i sina försök att "ta rygg" på Lára i galoppen!!! Men det är verkligen inte många som fixar det...! Uppe på krönet saktade vi av, precis som "vanligt" - men till Hamingjas stora förvåning vände inte Eva och Lára hemåt igen på en gång utan FORTSATTE framåt ÄNNU längre!!! :-O  

Det var en mycket storögd liten fröken som försiktigt följde Lára med tveksamma steg... Och framme vid nästa backe blev det hela ÄNNU konstigare, då vägen dessutom delade sig... det fanns alltså TVÅ vägar här ute på jordens mest avlägsna "ytterkant"!!! :-O  

Det var verkligen tur att vi kunde ta rygg på The Queen när vi red in längs Petnäsvägen - för det här var väääääldigt spännande...!!! Innan vi tillslut vände tillbaka hemåt igen hade vi hunnit med ännu mer tölt och Hamingja hade också kunnat konstatera att det faktiskt FINNS liv i yttre rymden! (Vilket ju måste vara var vi befann oss vid det laget!!!) Hon verkade också ganska lättat över att vara på hemväg tillslut, och vi konstaterade att hon kommer att ha mycket spännande att berätta för unghästarna i hagen när vi kommer tillbaka! Om hon nu inte är allt för mentalt utmattad för det...

Men det var inte bara en nyttig, mental ansträngning idag - utan en fysisk sådan också. Att ta rygg på Lára är ju inte det lättaste - och särskilt inte när hon har Eva på ryggen! Totalt var vi ute i nästan två timmar dessutom - så det blev ett rejält konditionspass under detta som var Hamingjas näst längsta ridtur hittills i livet. (Bara turen över berget till Sandnäset i höstas har varit längre.) Så det frustades MYCKET belåtet när vi skrittade sista biten hem!