UUUUUNDERBAR vinterdag!!!

Det har varit så VACKERT ute idag - med en strålande sol som fått snö och rimfrost att gnistra!!! Här kan man verkligen tala om ljusterapi i kubik!!! Och i kombination med en rejäl dos hästterapi på Hamingjas rygg var det ju mer än tillräckligt för att göra mig härligt "hög"!!! Bilden ovan fotade jag längs vägen till stallet, men Johan ägnade några timmar idag åt fotografering i Kyrkbyn - så jag kan lova att det kommer riktigt fina bilder här framöver!!!

Hamingja och jag fick trevligt sällskap ut av Sylvia och storasyster Hremsa. Och idag fick Hami vidga sina vyer: framme vid "världens ände" (korsningen vid sjön) tog vi höger uppför backen in till byn. Men med storasyster som sällskap var det inga problem att vara modig! Och det var ju VÄLDIGT mycket trevligare att rida en häst som var kontaktbar!!!

Efter sedvanlig uppvärmning i tölt och "framstupa sidoläge" (vi har börjat kalla det så eftersom både Hremsa och Hamingja sträcker ut så att de närmast släpar mulen i backen) sa Sylvia att vi bara skulle korta upp tyglarna liiiite samtidigt som vi ökade tempot. För att på det sättet bibehålla så mycket som bara möjligt av de låååååånga halsarna även i ett högre tempo.

Vi red även några längre tölt intervaller i riktigt högt tempo, varvat med skrittpauser. När Sylvia tyckte att hästarna gasat på tillräckligt visslade hon till - varpå både Hremsa och Hamingja direkt saktade av till skritt. "Som att rida på en häst som någon annan styr med fjärrkontroll!" sa jag. När Sylvias mobil ringde mitt under en sådan sekvens i ökat tempo visslade hon dock inte, utan tog tyglarna i ena handen, plockade upp mobilen med den andra och svarade. Det var förståss inget problem för henne att prata i mobil och rida ökad tölt samtidigt...!!!

Båda hästarna var oerhört "taggade" - de märks verkligen att de tycker att det är roligt att vara igång igen efter vintervilan! På hemvägen blev dock Hamingja lite väl taggad... När vi vi gasade på i tölten gick hon över i galopp och ignorerade mina försök att bromsa henne. Efter en stunds galopp återfick jag dock kontrollen och kunde sakta av till skritt igen.

Nästa gång vi ökade tempot i tölten höll samma sak på att hända igen - men så snart Hamingja började galoppera ropade Sylvia: "Sitt tillbaka ORDENTLIGT och gör en förhållning!!!" Jag gjorde så, släppte sedan snabbt tyglarna som jag lärt mig att man ska göra på Sylvias hästar och Voilá: hon töltade åter i ett lugnt, kontrollerat tempo helt lätt i handen och hur lyhörd som helst!

Jag känner ju själv att jag faller framåt när hon drar i väg i tempo, när jag självklart borde göra precis tvärt om... Med min kropp säger jag ju annars faktiskt åt henne att hon ska öka tempot ännu mer, inte alls att hon ska sakta ner... Tänkt att det ska vara så SVÅRT att lära sig rida...!!! Det var i alla fall skönt att avsluta ridturen med känslan av att jag faktiskt snabbt kunnat återta kontrollen den här andra gången - en viktig signal till både henne och mig!

Tack vare sällskapet blev dagens ridtur betydligt mer ansträngande för mig än vad jag hade planerat. En sådan brutalvariant av infektion som jag haft tar ju förståss på krafterna - och i kombination med hela fem veckor med bara vila så är kondisen verkligen inte på topp... Men när nu infektionen äntligen verkar ha lämnat kroppen så finns det ju hopp om återhämtning! Och jag har faktiskt förhoppning om att orka rida igen i morgon - eller i alla fall på tisdag!