Lára skräms ORDENTLIGT!!! :-O

Så här är jag van att se min Lára: vid staketet ivrigt väntande på att jag ska komma med grimman och hämta  henne. Och i de fall hon inte redan står vid grinden SKYNDAR hon dit så snart hon hör mig ropa! Därför blev jag riktigt orolig när hon idag stod kvar en bit i hagen och inte rörde sig ur fläcken trots att jag både ropade och visslade... Inte ens när Hamingja kom fram till mig gjorde Lára någon ansats att komma - hon som annars brukar få EXTRA bråttom att "paxa" matte vid sådana tillfällen...!!!

Så jag trodde allra minst att hon stod med brutet ben när jag skyndade bort till henne i skogskanten. Som tur var visade hon sig kunna gå i alla fall, men nog såg det konstigt ut när hon satte ner vänster bak... hoven liksom skruvade sig lite... :-O  Detta visade sig dock bero på en extra rejäl "stylta" som bildats under hennes vänstra bakhov. Och väl inne i stallet kunde jag inte hitta minsta skråma på henne någonstans, hur jag än sökte. 

Min puls började långsamt normaliseras i takt med att jag insåg att det faktiskt inte verkade vara något som helst fel på henne... Var hon bara desillusionerad efter den senaste tidens alla vilodagar så att hon inte vågade hoppas på ridning idag i o m att jag red henne igår kväll? Jag hoppas i alla fall att hon inte gör så här fler gånger - för jag hann verkligen tänka alldeles för många otäcka tankar...

När matte tillslut lugnat ner sig kunde vi i alla fall ge oss ut och rida! Idag blev det stort fokus på skrölt/kasta toppi och Lára tyckte faktiskt att det var helt OK att hålla ett så lågt tempo. Men hon har väl förstått att matte behöver ta det försiktigt just nu?! Och när det var dags att vända hemåt hade jag i alla fall skärpt till mig och red tölt i vad Lára skulle beteckna som mer normalt tempo. Det finns ju ändå gränser för vad man kan ställa upp på när man är på hemväg och allt!

Tydligen hade jag råkat välja tidpunkt för vår ridtur så att den sammanföll med värsta rusningstrafiken - för det kom faktiskt hela TRE bilar längs vägen mot Avan under den knappa halvtimma som vi var ute! :-O  Ni som också brukar rida på vår väg vet att det är MYCKET - jag började nästan tro att Janne och Sylvia hade något stort evenemang på gång. 

Drog mig då till minnes ett tillfälle under åren Sylvia hade turridning när Eva var ute som turledare för en liten grupp med ett par svenskar samt en japan. När 3-4 bilar hade passerat dem längs grusvägen under den första halvtimmen föreslog Eva att de skulle rida in i skogen istället "för att slippa all trafik". Japanen tittade VÄLDIGT skeptiskt på henne och hon hann fundera på om det var hennes eller hans engelska som var problemet...?! Till dess hon insåg att han kom från Tokyo och därför knappast fick ihop uttrycket "all trafik" med trafiksituationen längs grusvägen till Alviksträsk!!!