Lackkrokodil och safttölt (fast utan saft)!

(Ytterligare) en tuff brud i lyxförpackning!!!

Lára har ju redan ett supersnyggt träns i krokopräglat, rött läder. Och nu har Hamingja fått en egen "lyxförpackning" - nämligen denna läckra grimma i krokopräglad lack vilken hon fick inviga i kväll!!! 

Jag skulle kvällsfodra och hade egentligen bara tänkt pyssla lite med hästarna innan. Men på plats i stallet kände jag mig fortfarande så mycket piggare än igår så jag kunde inte motstå vare sig mitt eget ridsug eller förhoppningen i Láras hela kroppsspråk när hon fick syn på mig. Så det blev reflexer och pannlampa på - för att än en gång "åka tölt". 

För vill man inte vara ambitiös så går det ju att bara "åka med" utan någon större ansträngning från ryttarens sida - ren och stabil tölt blir det ändå. (Även om tölten förståss blir ÄNNU bättre ifall man verkligen RIDER.) Och när hon bara använder tölten som en ren "förflyttningsgångart" utan några större krav på samling rör hon sig väldigt mjukt också. Vilket vi demonstrerade under en uppvisning vid Havremagasinet i Boden förra hösten då jag red "safttölt" med tyglarna i ena handen och en tillbringare full med saft i den andra - utan att spilla ut något! 

I kväll hade jag ingen tillbringare med saft att balansera - men däremot min hjärna som fortfarande är känslig efter hjärnskakningen. Lite "sjösjuk" blev jag ändå av ridningen - även om det var mindre nu än i förrgår. Skönt att det fortsätter att gå åt rätt håll!!! 

Medan Lára sedan mumsade kraftfoder hämtade jag in Hamingja från hagen för att pyssla lite med henne. Och fina tjejen fick mattes hjärta att smälta genom att genast komma när jag ropade!!! Dessutom tycker hon att det är mysigt att bli ompysslad - så hon verkade lika nöjd som Lára var över att slippa bli ompysslad! Själv var jag GRYMT sugen att även rida Hamingja en sväng - men lyckades besinna mig... Att rida henne går inte att göra utan stor fysisk ansträngning, vilket jag fått läkarorder om att vänta med. Och i kväll var det ju faktiskt bara andra gången jag satt i sadeln igen - att då rida båda hästarna vore ju verkligen att tänja gränserna onödigt mycket...!