Men idag var det alltså dags - och efter en mkt dimmig gårdag bjöd vädret t o m på solsken dagen till ära! Att det inte bara var jag som var ridsugen blev riktigt uppenbart när jag kom ut till hagen och Hamingja t o m var snabbare än Lára att komma när jag ropade på dem! Alla som känner Lára vet att det inte är lätt att vara snabbare än henne - och nu var hon dessutom både närmare grinden och gjorde dessutom ett försök att genskjuta Hamingja. Men Hami hade verkligen siktet inställt på mig och gjorde en snabb rusch när The Queen började komma otäckt nära...!
Även Láras avkomma Litlamin (som har vintervila efter sin första inridningsperiod) verkade riktigt arbetssugen idag. Hon brukar alltid göra ett försök att följa med ut genom grinden när jag hämtar mina hästar, men idag trodde jag nästan hon skulle springa rakt genom grindtråden istället för att backa undan när jag försökte mota bort henne... Där har du en entusiast att jobba med framöver Sylvia!!!
Hamingjas lillasyster Hrissla verkade däremot inte vara i "working mood" idag...!
Eftersom jag inte hunnit lära känna min Hamingja ännu visste jag inte riktigt vad jag skulle vänta mig av dagens ridpass. Och jag visste ju faktiskt inte riktigt vad jag kunde vänta mig av mig själv heller - hur mycket ridning skulle jag orka med?! Jag kunde ju anta att fröken hade en hel del överskottsenergi på lager (hörde av Sylvia i fredags att Hami börjat "dra repor" i hagen.) Så det bästa vore ju ett upplägg som var betydligt mer ansträngande för mig än för henne.
Vi har fått rejält med snö den sista tiden (bilden ovan är från i december, innan snön kom) med höga plogvallar som följd, men jag hoppades att vi ändå skulle hitta något ställe där vi kunde ta oss ut och pulsa i djupsnö. (Tar man sig bara genom de hårdnackade vallarna brukar det ju gå betydligt lättare sedan.) Men vi började med "framstupa sidoläge-tölt" längs bilvägen. I början gick det FORT - men ganska snart kunde vi faktiskt enas om ett långsamt, avslappnat tempo. Då var det nosen i backen på hellånga tyglar och ett frustande så intensivt att man nästan trodde det var Lára när hon får galoppera!
På hemvägen red jag henne i en lite högre form (hellånga tyglar kändes som en lite väl stor utmaning i det läget) och förutom några kortare "race" initierade av Hamingja var vi ganska överens om ett hyfsat lugnt tempo.
Vi gjorde även några avstickare "off road". Först följde vi ett skoterspår in i skogen, strax bortanför jaktstugan. Skotrarna hade kört genom plogkanten så den var inget problem och till min förvåning höll faktiskt skoterspåret riktigt bra att skritta på! Det var bara på några ställen som hovarna sjönk ner mer än någon dm. Men jag vet av tidigare erfarenhet att det är riktigt jobbigt för hästarna att skritta så ändå - eftersom de hela tiden måste spänna musklerna och vara beredda ifall de ska sjunka djupare.
När vi var tillbaka ute på bilvägen igen passade vi även på att träna lite på "forcera plogvall" vid infarten till jaktstugan, där vallen varken var särskilt hög eller bred. Hamingja tvekade först men redan vid mitt andra övertalningsförsök gick hon rakt igenom i värsta bulldozer-stilen! Innanför vallen blev det också pulsning i lössnö en liten bit innan vi vände tillbaka.
Tillbaka i stallet upptäckte jag till min förvåning av vi faktiskt varit ute i hela 45 minuter - och ändå var jag inte helt förbi av trötthet! Men Hamingja hade ändå fått jobba sig lite svettig - så jag hade alltså lyckats riktigt bra med målen för dagens ridpass!!!
Till helt nyligen inbillade jag mig faktiskt att Hamingja inte behövde några fler täcken... men sedan "ramlade" jag över detta - nästan Burberry-rutiga - och då insåg jag förståss att hon definitivt behövde ett till!!! Det matchade dessutom hennes croco-präglade lackgrimma perfekt!!!
Lára hade fått stå inne i en box och äta extra hö medan vi var ute. Eller, det var i alla fall mitt syfte... men The Queen hade uppenbarligen varit av annan åsikt, för det visade sig att nästan allt hö fortfarande låg kvar på golvet... Hon som varit så ovanligt duktig på att äta de senaste månaderna - hoppas det här bara är en tillfällig "svacka"... Men hon åt i alla fall det kraftfoder hon fick med god aptit.
Fr o m idag får Hamingja kiselgur som sägs vara bra för tillväxten av man och svans (samt hovarna) och jag tänkte se om de möjligen kan göra fröken lite mer hårfager... F f a svansen skulle GÄRNA få bli lite mer "islandshästmässig" om matte fick önska... Men skulle det inte funka får jag helt enkelt hänvisa till att "även solen har fläckar..!"
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar