Fantastiska vinterbilder och "Sími safe!!!"

Ännu en dag när den norrbottniska vintern visar sig från sin bästa sida!!! Det var sista dagen på min halvtidssjukskrivning och idag behövde jag inte heller åka hem och vila efter jobbet utan orkade åka till stallet för att njuta av en rejäl dos kombinerad ljus- och hästterapi! När saker förstärker varandras effekt brukar man ju prata om att 1+1=3, men idag undrar jag om inte 1+1=4 t o m!!! :-D

"Kryddar" detta blogginlägg med några av de fina bilder Johan fotade hemma i Kyrkbyn i söndags!

När jag kom till stallet hade Sylvia redan ridit de hästar hon initialt planerat träning för, men det fina vädret gjorde att hon inte riktigt kunde sluta ännu utan bestämde sig för att även Hrissla skulle få komma ut och röra på sig. Så Hamingja och jag fick sällskap ut även idag!

I det vackra vädret blev det en hel del "Sími safe-träning" (sími är isländska för mobiltelefon) för båda hästarna - d v s stå stilla medan matte fotar vackra vyer! Som den närmast ovan - där Asta skymtar till vänster. Det blev också en hel del skrölt och tölt med lång hals - förståss! Jag testade även det som Sylvia tipsade om i söndags: att höja formen bara liiite samtidigt som vi ökade tempot - för att bibehålla så mycket längd på halsen som möjligt upp i det högre tempot.

Vi red mot Avan och uppe på höjden vid nya kalhygget, där jägarna brukar sitta och fika, vände Sylvia och Hrissla hemåt igen medan jag och Hamingja fortsatte ut till asfaltvägen. Idag var det bara när vi passerade Linagården som "stora vida världen" blev vääääldigt spännande - i övrigt var hon faktiskt riktigt cool lilla fröken!

På tal om "cool"...!!! (Johan-bild igen!) 

När vi hade vänt hemåt och åter lyckats passera Linagården med livet i behåll tänkte jag prova att galoppera trots att det var hemväg. Men först förberedde vi oss noga genom att trava till dess Hamingjas inledande Solvallasatsning övergått till lugnt och sansat tempo. Ändå blev det rena katapultstarten när jag bad henne fatta galopp! Jag hör ett klingande ljud och i nästa stund ser jag något komma flygande genom luften i en hög båge. Sekunden innan det landar framför oss på vägen inser jag att det är en hästsko...!!!

Det kändes onödigt spännande att inse att sko och - framför allt - broddar plötsligt saknades på en av hennes hovar när vi nu dundrade fram i värsta racergaloppen... och det tog ju en stund innan jag lyckats få henne att sakta av till skritt igen. "PRECIS när det roliga börjat...!!!" tyckte Hamingja förståss!!! Men hon halkade faktiskt bara till en enda gång under denna "bromssträcka".

Resten av hemvägen varvade vi sedan skritt och långsam tölt, medan jag försökte hålla henne ute på kanten där det var minst isigt. Och även nu gick det över förväntan - hon halkade inte alls så ofta som jag hade befarat. Däremot hamnade vi nere i diket vid ett tillfälle, när jag hade styrt henne lite väl nära plogkanten... Han som plogat har nämligen varit väl så "optimistisk" avseende vägens bredd och på många ställen plogat för långt ut... inte så lyckat, särskilt som dikeskanterna är ganska branta på de flesta ställen... Men med häst var det ju inte svårt att komma upp ur diket igen - det hade varit desto värre med bilen!

När vi kom tillbaka till stallet var Sylvia bussig att slå på Hamingjas sko igen - vi har verkligen superservice!!! Som tur var hade fröken i alla fall sett till att ta av sig skon väldigt snyggt - hoven var helt oskadad och själva skon bara aaaaningen skev. Sylvia konstaterade att det ö h t var bra gjort att trampa av sig en sko med tanke på att hovarna vuxit ut över skokanten så pass att det är dags att boka in hovslagaren så snart som möjligt. Men, som hon sa, när den där häftiga Mökkur-motorn hon har i bakdelen brakade igång och bakhoven kom farande hann väl framhoven helt enkelt inte undan...!"

Ett mycket lustigt sammanträffande är att jag idag hade kontakt med en kollega i Umeå som undrade över min långa sjukskrivning och jag berättade då om vår "kullerbytta" och hjärnskakningen. Han började fråga om hur bra ridhjälmarna egentligen skyddar vid ett fall. "Är de inte mest bara snygga?!" Och fick jag ju erkänna att det visat sig att den CE-märkning som är kravet för att en hjälm ska säljas inom EU bara innebär att den klarar ett slag rakt uppifrån.

"Och hur ofta landar man så när man ramlar av en häst?!" undrade jag retoriskt. Min humoristiske kollega svarade snabbt: "Det är förståss för att skydda ifall en hästsko råkar lossna när man rider, flyga upp i luften och landa rakt på ryttarens huvud!" "Jo, det är väl bara en oerhörd tur jag haft att detta aldrig inträffat ännu, under alla mina 40 år på hästryggen...!" svarade jag. Och samma dag händer - nästan - precis det...! Förutom att skon landade framför oss och inte i mitt huvud. I fortsättningen är det nog läge att vara uppmärksam på vad denne, uppenbart fynske, kollegan säger...!!!

Söndagseftermiddag i Kyrkbyn (en av Johans bilder igen - förståss)! Rakt under solen anar man en lucka mellan kyrkstugorna och där inne till höger står vårt hus.

Även Lára fick njuta av ridning idag! Adina kom ut medan jag fortfarande var kvar i stallet, så jag hann "hänga" lite med The Queen också! Efter några träningspass på ridbanan efter Sylvialektionen skulle de rida ut igen idag och jag kunde ge lite tips om hur Adina kunde använda övningen öppna istället, när det inte finns utrymme att rida på volt. Och att det - bland alla bogar och bakdelar som gummibandet Lára tenderar att skicka iväg kors och tvärs - är högerbogens placering som är extra viktig att fokusera på.

Öppna åt vänster med TYDLIGT stöd på högertygeln är därför en oerhört viktig nyckel när det gäller att få Lára mellan hand och skänkel! I övrigt brukar det bästa vara att varva övningarna mycket - men hela tiden med extra fokus på högerbogen. När man t ex sidfört ett antal steg för vänster skänkel är det bra att ställa henne höger och stämma av att högerbogen är "på plats" innan man fortsätter eller byter övning.

Fr o m i morgon ska jag jobba som vanligt igen. Och nu mår jag så OERHÖRT mycket bättre än förra veckan, så jag hoppas det ska gå bra! Dessutom planerar jag för ridning igen antingen i morgon eller på torsdag. Och det gör ju inget om det fina vintervädret håller i sig!!!