lördag 31 januari 2015

Härliga häst (-ar)!!!

Hamingja och jag "bondar"!!!

Som tur var blev gårdagens hotande halsfluss bara en tillfällig svacka - den hade väl ingen chans när jag dundrade till med både vitlök och ingefära i massor - så redan igår kväll var sväljfunktionen åter och besvären "bara en vanlig förkylning". Alltså inget som kunde hindra mig från att rida kurs för Sylvia!!!

Eftersom min hälsa varit risig så länge hade jag bara bokat in mig för en halv kurs - d v s en ridlektion per dag. Idag hade vädrets makter bestämt sig för att ge alla stackare i "snösvängen" - som verkligen fått slita de senaste dygnen - om inte en paus så i alla fall en chans att komma ikapp lite. Men i morgon ska det visst börja vräka ner igen, så därför var den planerade tvådagarskursen ändrad till en endagars. 

När jag körde till stallet kunde jag konstatera att plogvallarna verkligen är galet höga överallt! Och på lilla grusvägen visade det sig att plogbilen dessutom bara haft tid att köra åt ena hållet ännu, d v s bara en bilbredd... Jag var VÄLDIGT glad att jag aldrig behövde få möte under dessa kilometer och hade full förståelse för dem som avbokat kursen för att inte behöva köra med hästtransport idag!!!

Framme i Mariebäck kunde jag konstatera att Janne jobbade för fullt med att röja undan snö. Bl a hade han skottat upp ett område närmast grinden i alla hagarna - så att hästarna inte skulle behöva gå med snö upp till magen! Lille Kippy var nog extra glad åt det - för upp till magen på islandshästarna betyder ju en bra bit ÖVER hans rygg!!! Jag skulle inte rida min lektion förrän kl 14, men var där tidigare eftersom det var min uppgift att lunchfodra hästarna idag. Passade dessutom på att lägga en yllefilt på Hamingja för att all is hon hade i pälsen skulle hinna smälta tillräckligt för att kunna borstas bort innan det var dags att sadla.

Nu var det två månader sedan vi var på ridbanan senast, så jag räknade med att min ambitiösa dam skulle vara lite speedad i början. Dessutom hade någon ställt en slangvinda (för stängseltråd) vid grinden till ridbanan och det var ju bara TUR för mig att jag har en så oerhört modig häst att hon trots så tydlig fara för eget liv ändå vågade passera förbi... Så än en gång blev det tydligt hur bra det är med ett konsekvent system: att vi utifrån Atlis instruktioner alltid börjar (och avslutar) lektionerna på samma sätt, så att hon känner igen sig och snabbare kan varva ner! 

Efter den inledande skritten på volt, där hon ganska snart vågade sträcka ut så att nosen nästan nuddade backen, fortsatte vi med skrölt. Jag fick då instruktionen att rida henne utåtställd samtidigt som jag då och då gjorde ett ledande tygeltag på innertygeln. Ett försiktigt ledande tygeltag ska kanske tilläggas - för jag får hela tiden försöka förklara för henne att "de ledande tygeltag som inte dödar, härdar!" 

Vi hade börjat med denna övning i höger varv och jag fick jobba ganska länge innan hon tillslut började slappna av och runda sig i innersidan. I andra varvet var det lättare - bara jag parerade lite med innerskänkeln så att hon inte bara "välte" inåt. När jag sedan fick varva detta med att vända runt henne m h a ytterhjälperna gick det mycket bättre åt höger än åt vänster. Sylvia påpekade att jag inte får falla framåt i vändningen och då insåg jag att det var detta som hela tiden hände när jag skulle vända åt vänster. Istället skulle jag förståss göra tvärt om: lägga vikten lite bakåt samtidigt som jag tog med henne runt m h a ytterhjälperna - precis som jag faktiskt gjorde i högervändningarna. Det är ju fördelen med en välskolad häst: om bara jag gör det jag ska så gör hon också det hon ska!!!

När vi började tölta längs spåret ville Hamingja ändå inte riktigt slappna av i nacken utan det fanns ett litet motstånd i högersidan, så Sylvia uppmanade mig att böja henne lite omväxlande höger-vänster ett par gånger vilket snabbt hade effekt. "Tänk på det framöver - även när du rider ut - att då och då krama höger-vänster för att stämma av att hon verkligen är helt avslappnad i nacken! Och om om inte är det kan du behöva böja lite mer, precis som nu!" 

Jag fick fortsättningsvis lägga in volter och Atlivändningar m h a ytterhjälperna för att "smyga in" lite mer samling i tölten utan att bygga upp några spänningar i henne. Samt rida "kringelikrokar" över ridbanan m h a vikthjälperna för att träna följsamheten ytterligare. Sylvia sa att Hamingja såg riktigt fin ut på slutet - och det var ju jätteroligt att höra!!! Då har jag ju inte hunnit förstöra allt för mycket ännu i alla fall!


Jag red min lektion tillsammans med Agnes på Saeta och det var faktiskt den tredje hästen Agnes red idag! Först hade hon nämligen ridit ut på Sylvias Hrissla och sedan blev det en sväng bort till sjön med Lára! The Queen var SÅ nöjd över att ha fått komma ut på ridtur! Och då behövde ju inte jag heller ha dåligt samvete över att jag ville spara på mina krafter och bara rida Haminga! 

fredag 30 januari 2015

Nytt snörekord på gång!!!


Vi har verkligen fått ENORMA mängder snö det senaste dygnet...!!! Nej, det är faktiskt INTE lille Kippy utan Sóley - en fullstor islandshäst - på bilden som Sylvia fotade i stohagen idag...!!! :-O Luleås tidigare snörekord, från 1986 är nu tangerat och förutom "bagateller" som att tidningar och post inte kunde delas ut så har det tydligen varit stora problem bl a med att ambulanserna har kört fast då inte ens den erfarna, norrbottniska snöröjningen hunnit hålla jämna steg med snöandet...!

Och när jag tittade ut genom ett av köksfönstren i morse upptäckte jag att snöhögen nu når ända upp till taknocken på garaget! :-O Och sedan dess har snön fortsatt att vräka ner oavbrutet...  Tyvärr kom ett hälsomässigt bakslag för mig i natt, med halsont som gjorde att jag inte kunde svälja... Så det blev att stanna hemma idag. :-(  Jag hann alltså bara jobba som vanligt i två ynka dagar... 

Vid lunchtid idag tog jag så till det riktigt "tunga artilleriet": fisksoppa på hemkokt buljong, spetsad med färsk ingefära samt en rejäl mängd aioli med massor av vitlök. Och det gjorde faktiskt susen - nu i kväll mår jag SÅ mycket bättre! Nu känns det bara som en vanlig förkylning - hade det varit så här i morse hade det inte varit något problem att jobba! 

Dessutom fick jag ju denna uppiggande hälsning från Lára och Adina - som varit ute och ridit idag! Och med både fyrhovsdrift och rejäl turbo var all snö förståss inget problem för dem!!! Till middagen nu kväll blev det ännu mer vitlök - ifall det finns någon bacill/viruspartikel som lunchen inte redan tagit knäcken på. Håll nu tummarna att detta bara var ett ytterst tillfälligt bakslag - för jag vill SÅ gärna rida lektion för Sylvia i morgon som planerat!!!

tisdag 27 januari 2015

Fantastiska vinterbilder och "Sími safe!!!"

Ännu en dag när den norrbottniska vintern visar sig från sin bästa sida!!! Det var sista dagen på min halvtidssjukskrivning och idag behövde jag inte heller åka hem och vila efter jobbet utan orkade åka till stallet för att njuta av en rejäl dos kombinerad ljus- och hästterapi! När saker förstärker varandras effekt brukar man ju prata om att 1+1=3, men idag undrar jag om inte 1+1=4 t o m!!! :-D

"Kryddar" detta blogginlägg med några av de fina bilder Johan fotade hemma i Kyrkbyn i söndags!

När jag kom till stallet hade Sylvia redan ridit de hästar hon initialt planerat träning för, men det fina vädret gjorde att hon inte riktigt kunde sluta ännu utan bestämde sig för att även Hrissla skulle få komma ut och röra på sig. Så Hamingja och jag fick sällskap ut även idag!

I det vackra vädret blev det en hel del "Sími safe-träning" (sími är isländska för mobiltelefon) för båda hästarna - d v s stå stilla medan matte fotar vackra vyer! Som den närmast ovan - där Asta skymtar till vänster. Det blev också en hel del skrölt och tölt med lång hals - förståss! Jag testade även det som Sylvia tipsade om i söndags: att höja formen bara liiite samtidigt som vi ökade tempot - för att bibehålla så mycket längd på halsen som möjligt upp i det högre tempot.

Vi red mot Avan och uppe på höjden vid nya kalhygget, där jägarna brukar sitta och fika, vände Sylvia och Hrissla hemåt igen medan jag och Hamingja fortsatte ut till asfaltvägen. Idag var det bara när vi passerade Linagården som "stora vida världen" blev vääääldigt spännande - i övrigt var hon faktiskt riktigt cool lilla fröken!

På tal om "cool"...!!! (Johan-bild igen!) 

När vi hade vänt hemåt och åter lyckats passera Linagården med livet i behåll tänkte jag prova att galoppera trots att det var hemväg. Men först förberedde vi oss noga genom att trava till dess Hamingjas inledande Solvallasatsning övergått till lugnt och sansat tempo. Ändå blev det rena katapultstarten när jag bad henne fatta galopp! Jag hör ett klingande ljud och i nästa stund ser jag något komma flygande genom luften i en hög båge. Sekunden innan det landar framför oss på vägen inser jag att det är en hästsko...!!!

Det kändes onödigt spännande att inse att sko och - framför allt - broddar plötsligt saknades på en av hennes hovar när vi nu dundrade fram i värsta racergaloppen... och det tog ju en stund innan jag lyckats få henne att sakta av till skritt igen. "PRECIS när det roliga börjat...!!!" tyckte Hamingja förståss!!! Men hon halkade faktiskt bara till en enda gång under denna "bromssträcka".

Resten av hemvägen varvade vi sedan skritt och långsam tölt, medan jag försökte hålla henne ute på kanten där det var minst isigt. Och även nu gick det över förväntan - hon halkade inte alls så ofta som jag hade befarat. Däremot hamnade vi nere i diket vid ett tillfälle, när jag hade styrt henne lite väl nära plogkanten... Han som plogat har nämligen varit väl så "optimistisk" avseende vägens bredd och på många ställen plogat för långt ut... inte så lyckat, särskilt som dikeskanterna är ganska branta på de flesta ställen... Men med häst var det ju inte svårt att komma upp ur diket igen - det hade varit desto värre med bilen!

När vi kom tillbaka till stallet var Sylvia bussig att slå på Hamingjas sko igen - vi har verkligen superservice!!! Som tur var hade fröken i alla fall sett till att ta av sig skon väldigt snyggt - hoven var helt oskadad och själva skon bara aaaaningen skev. Sylvia konstaterade att det ö h t var bra gjort att trampa av sig en sko med tanke på att hovarna vuxit ut över skokanten så pass att det är dags att boka in hovslagaren så snart som möjligt. Men, som hon sa, när den där häftiga Mökkur-motorn hon har i bakdelen brakade igång och bakhoven kom farande hann väl framhoven helt enkelt inte undan...!"

Ett mycket lustigt sammanträffande är att jag idag hade kontakt med en kollega i Umeå som undrade över min långa sjukskrivning och jag berättade då om vår "kullerbytta" och hjärnskakningen. Han började fråga om hur bra ridhjälmarna egentligen skyddar vid ett fall. "Är de inte mest bara snygga?!" Och fick jag ju erkänna att det visat sig att den CE-märkning som är kravet för att en hjälm ska säljas inom EU bara innebär att den klarar ett slag rakt uppifrån.

"Och hur ofta landar man så när man ramlar av en häst?!" undrade jag retoriskt. Min humoristiske kollega svarade snabbt: "Det är förståss för att skydda ifall en hästsko råkar lossna när man rider, flyga upp i luften och landa rakt på ryttarens huvud!" "Jo, det är väl bara en oerhörd tur jag haft att detta aldrig inträffat ännu, under alla mina 40 år på hästryggen...!" svarade jag. Och samma dag händer - nästan - precis det...! Förutom att skon landade framför oss och inte i mitt huvud. I fortsättningen är det nog läge att vara uppmärksam på vad denne, uppenbart fynske, kollegan säger...!!!

Söndagseftermiddag i Kyrkbyn (en av Johans bilder igen - förståss)! Rakt under solen anar man en lucka mellan kyrkstugorna och där inne till höger står vårt hus.

Även Lára fick njuta av ridning idag! Adina kom ut medan jag fortfarande var kvar i stallet, så jag hann "hänga" lite med The Queen också! Efter några träningspass på ridbanan efter Sylvialektionen skulle de rida ut igen idag och jag kunde ge lite tips om hur Adina kunde använda övningen öppna istället, när det inte finns utrymme att rida på volt. Och att det - bland alla bogar och bakdelar som gummibandet Lára tenderar att skicka iväg kors och tvärs - är högerbogens placering som är extra viktig att fokusera på.

Öppna åt vänster med TYDLIGT stöd på högertygeln är därför en oerhört viktig nyckel när det gäller att få Lára mellan hand och skänkel! I övrigt brukar det bästa vara att varva övningarna mycket - men hela tiden med extra fokus på högerbogen. När man t ex sidfört ett antal steg för vänster skänkel är det bra att ställa henne höger och stämma av att högerbogen är "på plats" innan man fortsätter eller byter övning.

Fr o m i morgon ska jag jobba som vanligt igen. Och nu mår jag så OERHÖRT mycket bättre än förra veckan, så jag hoppas det ska gå bra! Dessutom planerar jag för ridning igen antingen i morgon eller på torsdag. Och det gör ju inget om det fina vintervädret håller i sig!!!

måndag 26 januari 2015

RIDCHOCK & SNÖKAOS!!!

Om jag skulle välja en kvällstidningsmässig rubrik till gårdagen skulle det nog vara RIDCHOCK!!! Efter mitt och Hamingjas ofrivilliga, fem veckor långa jullov måste man nog kalla gårdagens ridpass med Sylvia och Hremsa för en rivstart! HÄRLIGT och ROLIGT var det!!! Och med det tempo vi höll kändes det dessutom VARMT, trots att termometern visade -17 grader.

Idag har jag härlig träningsvärk både här och där! Min plan var egentligen att rida även idag, men tyvärr hade jag åter ont i bihålorna i morse (vilket gjorde att jag ställde stackars Johan mot väggen: Ska det vara så här??? Ska inte jag bli frisk snart??? Du som är doktor ska väl veta så´nt???!!!) När gårdagens underbara vinterväder dessutom ersatts av snöstorm - SNÖKAOS!!! - hade jag ganska många argument för att ändra planerna...och ge bihålorna en ny återhämtningspaus. 

söndag 25 januari 2015

UUUUUNDERBAR vinterdag!!!

Det har varit så VACKERT ute idag - med en strålande sol som fått snö och rimfrost att gnistra!!! Här kan man verkligen tala om ljusterapi i kubik!!! Och i kombination med en rejäl dos hästterapi på Hamingjas rygg var det ju mer än tillräckligt för att göra mig härligt "hög"!!! Bilden ovan fotade jag längs vägen till stallet, men Johan ägnade några timmar idag åt fotografering i Kyrkbyn - så jag kan lova att det kommer riktigt fina bilder här framöver!!!

Hamingja och jag fick trevligt sällskap ut av Sylvia och storasyster Hremsa. Och idag fick Hami vidga sina vyer: framme vid "världens ände" (korsningen vid sjön) tog vi höger uppför backen in till byn. Men med storasyster som sällskap var det inga problem att vara modig! Och det var ju VÄLDIGT mycket trevligare att rida en häst som var kontaktbar!!!

Efter sedvanlig uppvärmning i tölt och "framstupa sidoläge" (vi har börjat kalla det så eftersom både Hremsa och Hamingja sträcker ut så att de närmast släpar mulen i backen) sa Sylvia att vi bara skulle korta upp tyglarna liiiite samtidigt som vi ökade tempot. För att på det sättet bibehålla så mycket som bara möjligt av de låååååånga halsarna även i ett högre tempo.

Vi red även några längre tölt intervaller i riktigt högt tempo, varvat med skrittpauser. När Sylvia tyckte att hästarna gasat på tillräckligt visslade hon till - varpå både Hremsa och Hamingja direkt saktade av till skritt. "Som att rida på en häst som någon annan styr med fjärrkontroll!" sa jag. När Sylvias mobil ringde mitt under en sådan sekvens i ökat tempo visslade hon dock inte, utan tog tyglarna i ena handen, plockade upp mobilen med den andra och svarade. Det var förståss inget problem för henne att prata i mobil och rida ökad tölt samtidigt...!!!

Båda hästarna var oerhört "taggade" - de märks verkligen att de tycker att det är roligt att vara igång igen efter vintervilan! På hemvägen blev dock Hamingja lite väl taggad... När vi vi gasade på i tölten gick hon över i galopp och ignorerade mina försök att bromsa henne. Efter en stunds galopp återfick jag dock kontrollen och kunde sakta av till skritt igen.

Nästa gång vi ökade tempot i tölten höll samma sak på att hända igen - men så snart Hamingja började galoppera ropade Sylvia: "Sitt tillbaka ORDENTLIGT och gör en förhållning!!!" Jag gjorde så, släppte sedan snabbt tyglarna som jag lärt mig att man ska göra på Sylvias hästar och Voilá: hon töltade åter i ett lugnt, kontrollerat tempo helt lätt i handen och hur lyhörd som helst!

Jag känner ju själv att jag faller framåt när hon drar i väg i tempo, när jag självklart borde göra precis tvärt om... Med min kropp säger jag ju annars faktiskt åt henne att hon ska öka tempot ännu mer, inte alls att hon ska sakta ner... Tänkt att det ska vara så SVÅRT att lära sig rida...!!! Det var i alla fall skönt att avsluta ridturen med känslan av att jag faktiskt snabbt kunnat återta kontrollen den här andra gången - en viktig signal till både henne och mig!

Tack vare sällskapet blev dagens ridtur betydligt mer ansträngande för mig än vad jag hade planerat. En sådan brutalvariant av infektion som jag haft tar ju förståss på krafterna - och i kombination med hela fem veckor med bara vila så är kondisen verkligen inte på topp... Men när nu infektionen äntligen verkar ha lämnat kroppen så finns det ju hopp om återhämtning! Och jag har faktiskt förhoppning om att orka rida igen i morgon - eller i alla fall på tisdag!

lördag 24 januari 2015

Till världens ände och tillbaka!

Onödigt spännande möte vid världens ände - tyckte Hamingja!!!

Det var en förunderlig känsla att vakna i morse - och för första gången på flera månader inte känna mig som om jag hade jetlag eller var helt "bakis" av sömntabletter... jag kanske ändå vågar tro att den envisa infektionen ÄNTLIGEN har lämnat kroppen?! Eftersom jag dragits med den i över tre månader var det ju ett tag sedan jag senast fick vakna med en normal känsla i kroppen! Och insikten att jag skulle få RIDA Hamingja idag gjorde ju inte saken sämre!!!

Inte bara jag var i "riding-mood" skulle det visa sig: Hamingja var oerhört ivrig när jag ropade på henne i hagen! Och det gällde förståss även Lára, med scoutordspråket "alltid redo!!!" som mellannamn. Adina skulle dyka upp lite senare för att rida henne, men jag hade ju inte hjärna att göra The Queen besviken så hon fick följa med oss in i stallet och vänta på Adina där, ätandes på en hötuss.

Med undantag för förra söndagen så var det ju faktiskt fem veckor sedan jag red senast - och uppenbarligen var jag lite ringrostig... höll bl a på att glömma den gelpad jag alltid brukar ha under Hamingjas sadel för att den ska ligga på plats trots att den är så ny att den ännu är lite styv och inte hunnit forma sig efter hennes kropp. Men tillslut var all utrustning på plats, matte på Hamis rygg och efter lite gymnastik i form av små volter i skritt utanför stallet till dess hon sträckte ut sig ordentligt med nosen i backen red vi iväg. 

Och vi red faktiskt HELA vägen till världens ände - "The end of the World, as Hamingja knows it." D v s bort till korsningen vid sjön. Hamingjas värld är nämligen inte så stor! Hon är ju både född och uppvuxen i Mariebäck och knappt lämnat gården, förutom till unghästbete i Ersnäs. Största delen av sitt liv har hon gått i hage och "skrotat", med korta, intensiva träningsperioder med Sylvia. Korta har perioderna blivit eftersom Hamingja alltid varit "den som aldrig ska säljas" och därmed prioriterats bort när träningshästarna varit många. Sylvia har då alltid tänkt att det är ju ingen brådska med Hamingja, hon kan vila lite till så länge... Och intensiteten i träningsperioderna har inneburit att träningspassen sträckt sig fram till korsningen vid sjön och sedan  hem igen.

När vi närmade oss världens ände blev livet OERHÖRT spännande för lilla Hamingja... från "andra sidan" (oklart om detta innebär yttre rymden eller andevärlden) dök det nämligen upp ett gäng riktigt farliga figurer - dessutom OERHÖRT väl förklädda...!!! För ett otränat öga (som mitt, t ex) såg det verkligen ut som om det var KG & Yvonne med hästen Gabriel och hunden Agita som var ute på en promenad "hela familjen". Men som tur var lät sig inte Hamingja luras av detta utan ALLA hennes larmklockor började ringa - HÖGT!!! :-O

I ett sicksackmönster fram och tillbaka över vägen tog vi oss låååångsamt framåt någon dm i taget, medan monstren närmade sig. För tro det eller ej, Hamingja lyckades faktiskt nätt och jämnt motstå sina inpulser att vända och springa hem. (Hon är väl ingen fegis?!) När de tillslut var framme vid oss lugnade hon ändå ner sig en hel del. Men hennes cirklar var rubbade, så det var med oerhört spända steg hon sedan fortsatte framåt. I korsningen vid sjön bestämde jag att vi skulle skritta på volt i båda varven till dess hon slappnade av tillräckligt för att söka sig framåt-nedåt igen. Och vi fick hålla på ett tag...

Det var egentligen först när vi åter kom ikapp sällskapet från Mariebäck på hemvägen som åsynen av Gabriel som helt avslappnad lunkade fram i skritt fick Hamingja att slappna av och börja frusta. Men oj så hon frustade då - det tar på krafterna att vara stressad! Vi hade främst ägnat oss åt skrölt och tölt idag men nu blev det även lite extra styrketräning i form av en omgång pulsning i djupsnö (upp över knäna på henne) på vägen upp mot jaktstugan innan vi fortsatte hemåt. 

När vi kom tillbaka till gården tränade Adina och Lára på ridbanan. Och fastän jag precis varit ute och ridit gjorde åsynen av Lára att jag genast drabbades av en enorm lust att hoppa upp på hennes rygg för att rida henne också - hon har ju alltid den effekten på mig! Men jag behärskade mig och höll mig till lite "taktiksnack" med Adina istället. 

Nu när jag är hemma igen har jag åter en sällsam känsla i kroppen: jag är bara skönt trött av typen "första fysiska ansträngningen på mer än en månad" - inte så där våldstrött till illamåendets gräns som jag varit under så lång tid. HÄRLIGT!!! Det verkar faktiskt som om jag kommer att orka rida i morgon också!!!

fredag 23 januari 2015

Adina rider Lára

Jag och lycko-Lára, fast idag var det Adina som hade den äran!

Vi har åter fått lite mildare väder - enligt uppgift "bara" 20 minusgrader i Mariebäck när Adina var där och red Lára. De hade hållit till på ridbanan och repeterat övningarna från lektionen för Sylvia. Lára försökte förklara för Adina att man varken kan böja sig i högersidan eller korsa ordentligt bak när man flyttar undan för höger skänkel... Men Adina verkade ha svårt att ta till sig detta, utan fortsatte envisas om att det borde gå... och vips drog sig Lára plötsligt till minnes att båda sakerna är JÄTTELÄTT!!! Vadå, böja högersidan och korsa med höger bak kan väl alla?!!

Hon är verkligen rolig, min fröken...!!! Vet inte hur många gånger jag under lektioner för Sylvia fått höra "Inte FÖR mycket tvärning...!!!" när Lára korsat bakbenen så kopiöst att man nästan trott hon skulle sätta sig med benen i kors! Och det är klart, är man vig som ett gummiband "på alla leder" så... Men åren i ridskolan har också lärt henne att det alltid kan löna sig att kolla först ifall den som sitter på ryggen verkligen har koll - ifall man verkligen MÅSTE göra det ryttare försöker be om?!!

Den här dagen var Sylvia dessutom hemma och kunde ge Adina några "stalltips": "Mer stöd på yttertygeln och mer innerskänkel!!!" (Vilket ju också är något man hört hur många gånger som helst...!!! Gång på gång visar det sig att yttertygeln är nyckeln till problemets lösning - VARFÖR har då i alla fall jag så svårt att komma på den detaljen själv?!!)

För min del blev det inget "hästeri" idag. Men , förutom jobb, ett besök på Sunderby sjukhus (det tredje denna vecka och sjunde på tre veckor) vilket visade sig bli mitt sista! De blev allt lite förvånade när de upptäckte att jag redan dragit ut hela den långa slangen med vidhängande harpun...! Men konstaterade som tur var att ingen ny behövde sättas in. (I annat fall hade jag KRÄVT att få bli sövd denna gång!!!)

Men infektionen är äntligen botad, så när mega-dunder-penicillinkur nr 2 avslutas i kväll behövs ingen tredje kur sättas in. Inflammationen som fortfarande kvarstår ska botas m h a kortisonspray, vilken också blivit mycket lättare att applicera inne i bihålan nu när slangen är borta. Fr o m onsdag till veckan beräknas jag också vara redo att jobba som vanligt igen - ÄNTLIGEN!!!

torsdag 22 januari 2015

Don´t try this at home!

Snöig och ridsugen Lára!

Ni får ursäkta att det varit lite dåligt med uppdateringarna här... har ju tyvärr inte haft särskilt mycket hästrelaterat att skriva om den senaste dryga månaden... Fr o m den här veckan är jag i alla fall igång och jobbar igen - även om det bara är på halvfart. Läkaren på Sunderby sjukhus ville egentligen förlänga heltidssjukskrivningen ytterligare en tid, men jag ville absolut försöka jobba så kompromissen blev att jag jobbar 50 % t o m tisdag till veckan och sedan hoppas jag kunna jobba som vanligt. 

Men halvtid har verkligen varit en alldeles tillräcklig ansträngning hittills - har vilat eller t o m sovit varje dag efter jobbet. Och det har inte ens funnits ork till att åka ut och klappa på hästarna... Har ju dessutom hunnit med två sjukhusbesök i veckan - och det tredje är inbokat i morgon bitti - vilket också tagit både tid och kraft i anspråk. Men i helgen ska jag definitivt till stallet!!! Om det även blir ridning återstår att se - men ska definitivt pyssla med hästarna i alla fall!!! Hoppas verkligen att det blir lite mildare väder i helgen också - för i veckan har det legat mellan 21 och 26 minusgrader här hemma och då antagligen minst 5 grader kallare i Mariebäck...

Till min lista: "Don´t try this at home...!!!" kan jag nu föra ytterligare en sak... Av medicinska skäl har jag visserligen verkligen "hål i huvudet" (alltså skallbenet) nu - men att på egen hand dra ut den slang som harpunen skjutit in genom detta upp i bihålorna kanske ändå inte är det mest lämpliga... Men jag har faktiskt lite att anföra till mitt försvar!

Slangen har brukat "halka ut" lite varje gång jag snutit mig, men det har tidigare aldrig varit särskilt svårt att trycka tillbaka den igen (även om det gjort lite ont). Men i går kväll ville det sig inte bättre än att den kom ut en mycket längre bit än tidigare och nu gick den dessutom inte att trycka tillbaka in igen om jag inte använde en hel del våld - och då började det knaka oroväckande någonstans där inne... Avbröt därför det försöket ganska snabbt! 

Eftersom jag inte kunde föreställa mig att slangen kunde vara så lång som den faktiskt var utgick jag ifrån att den hur som helst satt för långt ut för att fylla sin funktion, så istället bytte jag taktik och bestämde mig för att dra ut "det lilla" som rimligen kunde finnas kvar där inne. Och jag hann bli ganska förskräckt när jag drog och drog och det bara kom ut mer slang, innan den tillslut avslutades med den lilla harpunen som skjutit in den genom skallbenet. Hade jag vetat att det var så där mycket kvar inne i bihålorna hade jag definitivt INTE gett mig på att dra ut den...! 

Det både "knastrade" obehagligt och gjorde ganska ont när jag drog ut den - men ännu mer ont efteråt... Så jag upprepar: "Don´t try this at home!!!" Undrar vad de säger när jag kommer till sjukhuset i morgon för ny spolning och det inte finns någon slang att spola genom...? Som tur är visade spolningen igår att den naturliga vägen ut ur bihålan inte längre är igensvullen, så man räknade ändå med att tömningen av densamma inom kort skulle kunna sköta sig på naturlig väg - utan spolningar. För jag vill verkligen INTE vara med om någon fler harpunering!!! 

måndag 19 januari 2015

Snart på en bokhandelsdisk nära dig!!!

Denna blivande bestseller landar snart på en bokhandelsdisk nära dig! ;-) Jag fick ett erbjudande om att göra en fotobok jättebilligt och plockade ihop ett gäng fina bilder på Lára och Hamingja - och jag hade ju VÄLDIGT många att välja bland! Även Láras avkomma Litlamin slank med på ett hörn!

Idag var dagen då jag ÄÄÄÄÄNTLIGEN släpptes ut på sommarbete! Eller, jag menar: till jobbet! Efter en hel månads ofrivillig frånvaro var det verkligen jättekul att få komma ur min "husarrest" och återse alla mina trevliga kollegor! Blev dock bara ett kort inhopp idag - eftersom jag även skulle hinna med nytt besök på sjukhuset. Och jag blev ändå REJÄLT trött av dessa fåtaliga jobbtimmar... det märks att inflammationen i bihålorna fortfarande är aktiv...

Det var förståss också därför jag skulle på återbesök på sjukhuset för ny spolning. Jag frågade om man kunde vara säker på att det är rätt penicillin den här gången - i o m att det FORTFARANDE bildas så mycket var där inne. Men fick veta att man helt enkelt behövde ge penicillinet mer tid. Och under den tiden får jag ha kvar slangen i näsan och återkomma för fler sköljningar - nästa blir redan i övermorgon. 

"Gode Gud ge mig tålamod - men gör det fort!!!" som framlidne komikern Lasse Eriksson så träffsäkert uttryckte saken!

I morgon är det meningen att jag ska jobba betydligt fler timmar än idag - blir intressant att se hur jag klarar det. Eftersom orken tröt så snabbt idag får jag nog utgå ifrån att det mest blir vilodagar den här veckan för lilla Hamingja... att ta mig igenom arbetsdagarna lär räcka och bli över. Men Lára har ju så tur att Adina ska rida henne. Redan i morgon är det nog dags för dem att träna på övningarna från Sylvialektionen förra veckan!

söndag 18 januari 2015

Hridit HÄRLIGA Hamingja!!!

Tänk att det är en HEL månad sedan jag senast fick njuta av denna utsikt...!!! Det var den 18:e december vi gjorde "kullerbyttan" som gav mig hjärnskakning med ridförbud och sedan har ju min "konvalescens" dessutom förlängts av den här seeeeega bihåleinflammationen...

Men idag var det alltså dags - och efter en mkt dimmig gårdag bjöd vädret t o m på solsken dagen till ära! Att det inte bara var jag som var ridsugen blev riktigt uppenbart när jag kom ut till hagen och Hamingja t o m var snabbare än Lára att komma när jag ropade på dem! Alla som känner Lára vet att det inte är lätt att vara snabbare än henne - och nu var hon dessutom både närmare grinden och gjorde dessutom ett försök att genskjuta Hamingja. Men Hami hade verkligen siktet inställt på mig och gjorde en snabb rusch när The Queen började komma otäckt nära...!

Även Láras avkomma Litlamin (som har vintervila efter sin första inridningsperiod) verkade riktigt arbetssugen idag. Hon brukar alltid göra ett försök att följa med ut genom grinden när jag hämtar mina hästar, men idag trodde jag nästan hon skulle springa rakt genom grindtråden istället för att backa undan när jag försökte mota bort henne... Där har du en entusiast att jobba med framöver Sylvia!!!

Hamingjas lillasyster Hrissla verkade däremot inte vara i "working mood" idag...!

Eftersom jag inte hunnit lära känna min Hamingja ännu visste jag inte riktigt vad jag skulle vänta mig av dagens ridpass. Och jag visste ju faktiskt inte riktigt vad jag kunde vänta mig av mig själv heller - hur mycket ridning skulle jag orka med?! Jag kunde ju anta att fröken hade en hel del överskottsenergi på lager (hörde av Sylvia i fredags att Hami börjat "dra repor" i hagen.) Så det bästa vore ju ett upplägg som var betydligt mer ansträngande för mig än för henne.

Vi har fått rejält med snö den sista tiden (bilden ovan är från i december, innan snön kom) med höga plogvallar som följd, men jag hoppades att vi ändå skulle hitta något ställe där vi kunde ta oss ut och pulsa i djupsnö. (Tar man sig bara genom de hårdnackade vallarna brukar det ju gå betydligt lättare sedan.) Men vi började med "framstupa sidoläge-tölt" längs bilvägen. I början gick det FORT - men ganska snart kunde vi faktiskt enas om ett långsamt, avslappnat tempo. Då var det nosen i backen på hellånga tyglar och ett frustande så intensivt att man nästan trodde det var Lára när hon får galoppera!

På hemvägen red jag henne i en lite högre form (hellånga tyglar kändes som en lite väl stor utmaning i det läget) och förutom några kortare "race" initierade av Hamingja var vi ganska överens om ett hyfsat lugnt tempo.

Vi gjorde även några avstickare "off road". Först följde vi ett skoterspår in i skogen, strax bortanför jaktstugan. Skotrarna hade kört genom plogkanten så den var inget problem och till min förvåning höll faktiskt skoterspåret riktigt bra att skritta på! Det var bara på några ställen som hovarna sjönk ner mer än någon dm. Men jag vet av tidigare erfarenhet att det är riktigt jobbigt för hästarna att skritta så ändå - eftersom de hela tiden måste spänna musklerna och vara beredda ifall de ska sjunka djupare.

När vi var tillbaka ute på bilvägen igen passade vi även på att träna lite på "forcera plogvall" vid infarten till jaktstugan, där vallen varken var särskilt hög eller bred. Hamingja tvekade först men redan vid mitt andra övertalningsförsök gick hon rakt igenom i värsta bulldozer-stilen! Innanför vallen blev det också pulsning i lössnö en liten bit innan vi vände tillbaka.

Tillbaka i stallet upptäckte jag till min förvåning av vi faktiskt varit ute i hela 45 minuter - och ändå var jag inte helt förbi av trötthet! Men Hamingja hade ändå fått jobba sig lite svettig - så jag hade alltså lyckats riktigt bra med målen för dagens ridpass!!!

Till helt nyligen inbillade jag mig faktiskt att Hamingja inte behövde några fler täcken... men sedan "ramlade" jag över detta - nästan Burberry-rutiga - och då insåg jag förståss att hon definitivt behövde ett till!!! Det matchade dessutom hennes croco-präglade lackgrimma perfekt!!!

Lára hade fått stå inne i en box och äta extra hö medan vi var ute. Eller, det var i alla fall mitt syfte... men The Queen hade uppenbarligen varit av annan åsikt, för det visade sig att nästan allt hö fortfarande låg kvar på golvet... Hon som varit så ovanligt duktig på att äta de senaste månaderna - hoppas det här bara är en tillfällig "svacka"... Men hon åt i alla fall det kraftfoder hon fick med god aptit.

Fr o m idag får Hamingja kiselgur som sägs vara bra för tillväxten av man och svans (samt hovarna) och jag tänkte se om de möjligen kan göra fröken lite mer hårfager... F f a svansen skulle GÄRNA få bli lite mer "islandshästmässig" om matte fick önska... Men skulle det inte funka får jag helt enkelt hänvisa till att "även solen har fläckar..!" 

fredag 16 januari 2015

Nära häst-upplevelse!!!

 Lycko-selfies från dagens besök hos Lára...


 ...och Hamingja!!!

Efter ytterligare en hel veckas "husarrest", endast avbruten av mina besök på sjukhuset, fick jag alltså ÄNTLIGEN klappa lite på mina FINA tjejer igen!!! Och nu hoppas jag verkligen att det inte dröjer allt för länge innan jag orkar med en stund på hästryggen också!!! Vågar inte gissa hur länge det dröjer dock... slangen genom hålet i skallbenet är fortfarande kvar och på måndag är det nytt besök på sjukhuset så får vi se...

Lára har i alla fall fått hålla igång lite med Adina som tur är - och igår red de lektion för Sylvia. Båda hade visst varit riktigt duktiga och jag utgår ifrån att Adina fick massor av tips och (roliga) saker att träna på framöver!!!

Enligt Sylvia så verkar t o m Hamingja tycka att det är lite tråkigt att vila - hon har visst gjort några riktiga race i hagen den sista tiden. Bra att hon också är taggad!!! 

onsdag 14 januari 2015

Inget mer kokain!!!

Känd islandshästbloggare: "Inget kokain för mig i fortsättningen!!!"

Igår var det dags för vad som förhoppningsvis skulle innebära nådastöten för min snart 12 veckor gamla bihåleinflammation: en käksköljning på Sunderby Sjukhus. Eftersom redan vanliga blodprov är riktigt, riktigt jobbiga för mig frågade jag förhoppningsfullt om jag kanske kunde få bli sövd inför den håltagning i skallbenet som är en förutsättning för sköljningen. Men överläkaren som kallats in för att utföra ingreppet försäkrade att detta var en rutinåtgärd och att patienternas reaktion efteråt brukade vara "Var det inte värre??!!"

Tyvärr visade det sig att jag var oväntat tjockskallig... varför hans första försök, att skjuta hål i skallbenet med en "miniharpun" misslyckades. När inte heller andra försöket, nu med nål, lyckades svimmade jag... Jag började åter komma till medvetande lagom till att en ny läkare kommit in för att ta över. Han satsade åter på harpun och den här gången lyckades det tack och lov! Tänk att det kan innebära en sådan ENORM lättnad att tillslut få ett hål i huvudet!!!

Efteråt var jag helt genomsvettig och mådde allt annat än bra... det krävdes lång vila på en brits innan jag kunde kommunicera tillräckligt för att be dem ringa efter Johan (som tack och lov var på sjukhuset idag och inte i Umeå!) I den vevan fick jag också förklarat för mig att en viktig anledning till att jag mådde så dåligt antagligen var bedövningsmedlet. Det är tydligen en MKT effektiv lokalbedövning, men vissa personer reagerar väldigt häftigt på den - och jag hade uppenbarligen oturen att höra till dessa. Eftersom jag varit så orolig hade jag dessutom fått extra mycket bedövning...

Och när jag så fick veta att bedövningsmedlet innehåller kokain kunde jag konstatera att jag hela tiden haft rätt i mitt antagande: att droger INTE är något för mig!!! Kokain brukar ju dessutom beskrivas som en partydrog - så uppenbarligen är inte party något för mig heller...!

Jag kommer att behöva komma tillbaka och skölja fler gånger. Men tack vare att harpunen skjutit in en smal slang som kan sitta kvar några dagar kommer det inte behövas någon ny håltagning nästa gång - tack och lov!!! Det hade det däremot gjort om försök nr 2 med nål hade lyckats idag - så därför är jag ju ändå mkt lättad att det krävdes ett tredje försök! Man beslutade dessutom att byta ut min dunderkur med penicillin mot en Mega-dunder-variant, så nu hoppas jag verkligen att det inte dröjer länge innan jag är i både jobbart och ridbart skick igen! (Datorn vill VÄLDIGT gärna ändra "ridbart" till "redbart"... kanske blir det så när man skriver om droger?!!)

måndag 12 januari 2015

Skenande bihålor och MILJARDER bakterier...!

Idag passar det bra med några härliga rimfrostbilder som Johan fotat i samband med en ridkurs tidigare i höst, för vi har -26 grader här i Kyrkbyn... och jag gissar att det är ännu kallare i Mariebäck! Jag hade verkligen hoppats vara på plats på jobbet idag igen - men den här "skenande" bihåleinflammationen ville annorlunda... Sjukskrivningen är förlängd ytterligare en vecka och i morgon ska jag få komma till Öron-, näsa-, halsmottagningen på Sunderbysjukhus för en "käkspolning". För ännu har bacillerna alltså inte gett upp kampen - TROTS att megakuren penicillin nu är inne på 6:e dagen av 10. 


Jag fortsätter alltså att leva livet utifrån min "mat- och sovklocka": som väcker mig före kl 06 för att jag ska dagens första dos penicillin och oftast får väcka mig igen (!!!) kl 11 för den andra dosen så att jag kan äta frukost/lunch vid 12. Och om jag - som idag - inte fick i mig så mycket mat vid 12 att jag kunde räkna med att stå mig fram till minst kl 18 så får en vid kl 15 påminna mig om att snabbt äta något för att jag sedan ska kunna sprida ut dygnets två kvarvarande penicillindoser på bästa sätt. Jag börjar förstå att Skalman i Bamse har det rätt så körigt!!! 


Apropå Skalman så hade Johan ett klistermärke med honom på sin sökare när han gick jourerna på Kiruna sjukhus. Där var det bara en läkare på hela sjukhuset nattetid så han hade även barnpatienter.  För att avdramatisera mötet med "farbror doktorn" brukade han visa dem sin "Mat- och sovklocka - vilken alltid brukade göra succé. Hans kollegor tyckte också att det var ganska komiskt med denna benämning på joursökaren, eftersom den ju i själva verket hade motsatt uppgift: att tala om att det antingen bara var att lämna maten man just tänkt äta eller också vakna! Fast det senare hände inte så ofta - det var väldigt sällsynt att att det hanns med någon sömn under de där 28 timmarspassen... TUR att han inte behöver jobba så nu längre!

Några som inte heller behöver jobba f n är förståss mina hästar. Men med min köldgräns för ridning gott och väl passerad är det lättare för mig att hantera abstinensen. Och tryggt att veta att de har det bra i sin flock, under Sylvias vakande öga. Hästarna får alltid extra mycket hö när det blir så här kallt - och till skillnad från oss människor har de ju den fördelen att så länge de äter så håller de sig varma! Det hade inte varit så dumt vintertid om man själv haft det så!

PS: För den som bekymrat sig över att 1,5 miljoner mjölksyrabakterier per dag lät som en låg dos för mig så jag jag trösta med att det inte stämmer... vid ny genomläsning av texten på förpackningen såg jag att det faktiskt inte stod miljoner utan MILJARDER! Det var väl ändå för väl att de inte snålar med "härligheten"?!!

söndag 11 januari 2015

FINA Hamingja!!!

Jag har inte bara två JÄTTEFINA hästar - jag har även en make som fotar en massa fina bilder på dem! När jag idag rensade lite bland alla bilder "hittade" jag denna som är fotad i samband med Atlikursen i september.

Idag är sista dagen på min TRE veckor långa sjukskrivning... men tyvärr verkar det fortfarande inte som att jag är redo för jobbet... jag som verkligen sett fram emot det... Eller vad säger ni om 12-13 timmars sömn/natt och DESSUTOM gärna en sovstund under dagen också?! Men det är förhoppningsvis tecken på att min kropp (tillsammans med penicillinet) jobbar febrilt med bacillerna. Så det blir nog att kontakta vårdcentralen igen i morgon bitti och höra vad de säger om saken...

Förutom att det är så TRIST att vare sig kunna vara på jobbet eller rida hästarna så kostar det ju endel också... Och då tänker jag inte främst på löneavdraget utan på att det är så lätt att "råka" trösthandla hästgrejor på nätet... På FB t ex säljs det (alldeles för) ofta jättefina, begagnade hästprylar som ibland knappt är använda. Och ibland "råkar" jag snubbla över rea i någon internetbutik också... Så när de i fredags ringde från ett företag och beklagade att det reatäcke jag beställt till Hamingja tyvärr visat sig vara slut på lagret blev jag ändå inte allt för besviken. För ska jag vara helt ärlig behövde jag det nog ändå inte egentligen...

I dessa dagar känns det lämpligt att avsluta detta blogginlägg med att citera den kloke brodern till polisen som mördades utanför tidningen Charlie Hebdo: "Galningar har varken färg eller religion!"

fredag 9 januari 2015

"Bara tuta och kör!"

I eftermiddag var det besiktning av Lára-limousinen och tillhörande dragbil som stod på schemat. Släpet är så nytt att det faktiskt var den allra första kontrollbesiktningen - men både släp och bil gick igenom helt utan anmärkningar. "Bara tuta och kör!" sa kontrollanterna efteråt. Skönt!!!

När jag bokade tiden för mer än en månad sedan räknade jag ju inte med att jag skulle ligga hemma i bihåleinflammation av värsta stort... så jag hade valt tiden 15.30 för att det inte skulle inkräkta så mycket på jobbet. Men det visade sig vara tur - för efter att ha vaknat till vid 06.30 för att ta dagens första dos penicillin somnade jag om direkt och sov nästan ända till 11.30. ÄNNU en natt med mer än tolv timmars sömn... trots att jag dessutom sov på eftermiddagen igår. Nu får snart penicillinet börja verka så att det blir någon ände på det här!!!

Johan hjälpte mig ju att hämta hem släpet till Kyrkbyn igår kväll och min plan hade varit att köra tillbaka till Mariebäck direkt efter besiktningen. Men jag var nu så slut att det kändes jättejobbigt bara att köra hem till Kyrkbyn och "fickparkera" ekipaget där och en resa till Mariebäck kändes HELT ogörligt.... Så LESS jag är på att inte orka något...!!!

Desperata tider kräver desperata åtgärder - d v s KOFFEIN i STOR mängd och så SNABBT som möjligt!!! Snabbaste sättet jag kom på var att ratta ekipaget till ICA Maxis stora parkering där det även en fredag eftermiddag fanns gott om plats att parkera och gå in för att köpa en flaska Cola light. Den innehåller ju mer koffein/dl än min andra huvudsakliga koffeinkälla (Earl Grey-)te. Sedan satt jag på en bänk utanför kassorna och tömde flaskan medan det snurrade i huvudet...

Väl ute i bilen igen hade dock koffeineffekten redan slagit till - så jag t o m övervägde att köra till Mariebäck. Men eftersom det snöat en hel del sedan vi hämtade transporten igår kväll var det ju risk att det kunde behövas endel kompletterande handskottning för att få den på plats och jag hade verkligen INTE ork till skottning och att hantera ev annat strul i samband med detta. Men jag hade ju fått en bra kick inför "fickparkeringen" i Kyrkbyn som löste sig utan problem trots att snöröjningen av gatan hade lämnat några ganska rejäla plogvallar att forcera.

På kvällen, när jag hade vilat ett par timmar och Johan (mitt stora STÖD i livet!!!) kommit hem från jobbet följde han mig till Mariebäck med släpet. Och det visade sig vara tur att han var med - för det hade kommit en hel del snö sedan Janne skottade vid hästtransporterna så det var inte helt okomplicerat att få den på plats.

När jag sedan kom till stohagen för att snacka lite med mina tjejer var flocken HELT enig och MKT tydlig i sitt budskap: "VI SVÄLTER!!!" Förutom den extrema hungern verkade hästarna må alldeles utmärkt! Efter att ha klappat om Lára och Hamingja ordentligt passade jag på att kvällsfodra när jag ändå var på plats. Det är ju ett MKT enkelt sätt att göra sig populär!!! Och trots denna aktivitet var jag faktiskt ändå inte alls lika slutkörd som igår när vi (=Johan) körde hemåt igen - kanske har penicillinet börjat få liiiite effekt i alla fall?!!

torsdag 8 januari 2015

HUR kunde jag missa den här??!!!

Min fina, fina lycko-Lára!!! 

För några dagar sedan - när jag åter klarade längre stunder vid datorn - beställde jag en fotobok med fina bilder på Lára och Hamingja (en bild på Láras avkomma Litlamin slank med också!) Det var inga problem att fylla den boken! Och nu efteråt hittar jag hela tiden ytterligare bilder som får mig att tänka "Den HÄR borde också ha varit med!!!" Som bilden ovan t ex!

Löste gårdagens minst sagt späckade "medicinschema" med att spara den fjärde penicillintabletten till kl 01 i natt (TACK för tipset Johan!!!) Såg sedan till att vakna redan 06 i morse för att påbörja dagens medicinering, vilket gjorde att jag inte alls behövt känna mig lika "livegen" idag! Fast det var nära att jag hade så fullt upp med den medicin jag INTE får ta i samband med maten att jag höll på att glömma den som SKA tas vid måltid. Tur att det här hysteriska medicinerandet - förhoppningsvis - är övergående!

I morgon är det dags att besikta hästtransport och bil. Johan följde mig till Mariebäck i kväll för att hämta dem. Janne hade varit bussig och skottat upp vägen bort till transportparkeringen med traktorn, men det krävdes ju ändå endel handskottning allra närmast transporten, framför hjulen m m. Så jag var vääääldigt glad att Johan var med - för mig var det tillräcklig ansträngning bara att behöva lyfta fötterna lite extra i snön medan jag fixade med låset m m...

Innan vi åkte hemåt hälsade jag förståss på mina fina hästar i stohagen! De hade nyss fått kvällshö så alla stod så fridfullt och mumsade (fast Lára kom förståss av sig när jag dök upp - till dess hon insåg att det inte skulle bli någon ridning...) Skönt att se med egna ögon att båda mådde bra, även om jag ju vet att Sylvia direkt skulle höra av sig om det skulle verka som om de inte var OK.

Och nu står alltså transporten här hemma i Kyrkbyn och är redo inför morgondagen - skönt! Vi har egentligen inte plats för den, så det fick bli en minst sagt provisorisk parkering... men förhoppningsvis ställer vi inte till det allt för mycket vare sig för snöröjningen eller tidningsbudet! Dagens fjärde och sista penicillintablett dessutom intagen så det är dags att vika in hovarna för i kväll. Over and out!

onsdag 7 januari 2015

Lára på eget äventyr och matte sväljer 1,5 MILJONER bakterier!

Här på bilden är det Eva som rider Lára - men hon har tyvärr inte kommit hem från Al Ain för att rida utan det är en gammal bild från en tidigare vinter... Istället var det en av Elisabeths döttrar som lånade Lára idag för att rida ut med Elisabeth och Démantur. "Rid gärna låååångt!" var förståss Láras önskan, vilket jag också sms:ade Elisabeth så det hoppas jag att de gjorde!

Själv har jag haft fullt upp med sjukvård och vita piller idag... Förutom min hjärnskakning så har jag även en bihåleinflammation som jag lyckats vårda så väl att den hållit i sig ända sedan slutet på oktober... "Don´t try this at home...!!!" Och det har - förståss - hetat att den ska läka ut av sig själv utan antibiotika... Men efter en nyårshelg med VÅLDSAMT sprängande bihålor var jag tillbaka på vårdcentralen i fredags och nu började det hända saker!

Jag fick remiss till röntgen av bihålorna (bl a för att utesluta att besvären kommer från tänderna.) Idag på förmiddagen gjordes röntgen och vid lunchtid hade förutom röntgenläkaren och en specialist på öron-näsa-hals samt min läkare på vårdcentralen tittat på röntgenbilderna. Och beskedet blev nu att jag får antibiotika ändå - och dessutom rena hästkuren!

Dels hög dos/tablett och dessutom hela 4 tabletter/dag. "Oj, oj, ska du ta så här mycket - då kommer du garanterat att få problem med magen...!!!" var de uppmuntrande orden från farmaceuten på Apoteket när jag skulle lösa ut mitt recept. Varför jag köpte de av henne rekommenderade kapslarna med (snälla) mjölksyrabakterier också. Hon upplyste mig dessutom om att penicillinet skulle tas vid fyra olika tillfällen, minst 1 timma innan resp 2 timmar efter måltid.

Varpå jag snabbt konstaterade att det i princip kommer att krävas ett schema som följs till punkt och pricka för att lyckas ta dessa fyra tabletter utspritt över dagen men utan att någon av dem kommer för nära före eller efter en måltid... särskilt den här första dagen då jag inte kunde hämta ut dem förrän till lunch!

Mjölksyrabakteriekapslarna ska däremot tas till maten - d v s absolut inte samtidigt som penicillinet... När jag svalt den första av dessa kapslar läste jag på förpackningen att varje kapsel innehåller 1,5 MILJONER bakterier - så det är TUR att det är snälla sådana!!! Men ni behöver i alla fall inte undra vad jag kommer att ägna mig åt den närmaste tiden - det här "pilleriet" blir ju närmast ett heltidsjobb!

Min käre make är i alla fall HELT övertygad om att den stora trötthet som fortfarande plågar mig inte är kvarvarande besvär från hjärnskakningen utan kommer från bihåleinflammationen. Jag hoppas verkligen att han har rätt! För detta artilleri i tablettform borde ju innebära slutet även för mina så oerhört "välvårdade" bihålebesvär..! Men håll gärna en tumme eller två för att det blir så!

söndag 4 januari 2015

Lára skräms ORDENTLIGT!!! :-O



Så här är jag van att se min Lára: vid staketet ivrigt väntande på att jag ska komma med grimman och hämta  henne. Och i de fall hon inte redan står vid grinden SKYNDAR hon dit så snart hon hör mig ropa! Därför blev jag riktigt orolig när hon idag stod kvar en bit i hagen och inte rörde sig ur fläcken trots att jag både ropade och visslade... Inte ens när Hamingja kom fram till mig gjorde Lára någon ansats att komma - hon som annars brukar få EXTRA bråttom att "paxa" matte vid sådana tillfällen...!!!

Så jag trodde allra minst att hon stod med brutet ben när jag skyndade bort till henne i skogskanten. Som tur var visade hon sig kunna gå i alla fall, men nog såg det konstigt ut när hon satte ner vänster bak... hoven liksom skruvade sig lite... :-O  Detta visade sig dock bero på en extra rejäl "stylta" som bildats under hennes vänstra bakhov. Och väl inne i stallet kunde jag inte hitta minsta skråma på henne någonstans, hur jag än sökte. 

Min puls började långsamt normaliseras i takt med att jag insåg att det faktiskt inte verkade vara något som helst fel på henne... Var hon bara desillusionerad efter den senaste tidens alla vilodagar så att hon inte vågade hoppas på ridning idag i o m att jag red henne igår kväll? Jag hoppas i alla fall att hon inte gör så här fler gånger - för jag hann verkligen tänka alldeles för många otäcka tankar...

När matte tillslut lugnat ner sig kunde vi i alla fall ge oss ut och rida! Idag blev det stort fokus på skrölt/kasta toppi och Lára tyckte faktiskt att det var helt OK att hålla ett så lågt tempo. Men hon har väl förstått att matte behöver ta det försiktigt just nu?! Och när det var dags att vända hemåt hade jag i alla fall skärpt till mig och red tölt i vad Lára skulle beteckna som mer normalt tempo. Det finns ju ändå gränser för vad man kan ställa upp på när man är på hemväg och allt!

Tydligen hade jag råkat välja tidpunkt för vår ridtur så att den sammanföll med värsta rusningstrafiken - för det kom faktiskt hela TRE bilar längs vägen mot Avan under den knappa halvtimma som vi var ute! :-O  Ni som också brukar rida på vår väg vet att det är MYCKET - jag började nästan tro att Janne och Sylvia hade något stort evenemang på gång. 

Drog mig då till minnes ett tillfälle under åren Sylvia hade turridning när Eva var ute som turledare för en liten grupp med ett par svenskar samt en japan. När 3-4 bilar hade passerat dem längs grusvägen under den första halvtimmen föreslog Eva att de skulle rida in i skogen istället "för att slippa all trafik". Japanen tittade VÄLDIGT skeptiskt på henne och hon hann fundera på om det var hennes eller hans engelska som var problemet...?! Till dess hon insåg att han kom från Tokyo och därför knappast fick ihop uttrycket "all trafik" med trafiksituationen längs grusvägen till Alviksträsk!!!

lördag 3 januari 2015

Lackkrokodil och safttölt (fast utan saft)!

(Ytterligare) en tuff brud i lyxförpackning!!!

Lára har ju redan ett supersnyggt träns i krokopräglat, rött läder. Och nu har Hamingja fått en egen "lyxförpackning" - nämligen denna läckra grimma i krokopräglad lack vilken hon fick inviga i kväll!!! 

Jag skulle kvällsfodra och hade egentligen bara tänkt pyssla lite med hästarna innan. Men på plats i stallet kände jag mig fortfarande så mycket piggare än igår så jag kunde inte motstå vare sig mitt eget ridsug eller förhoppningen i Láras hela kroppsspråk när hon fick syn på mig. Så det blev reflexer och pannlampa på - för att än en gång "åka tölt". 

För vill man inte vara ambitiös så går det ju att bara "åka med" utan någon större ansträngning från ryttarens sida - ren och stabil tölt blir det ändå. (Även om tölten förståss blir ÄNNU bättre ifall man verkligen RIDER.) Och när hon bara använder tölten som en ren "förflyttningsgångart" utan några större krav på samling rör hon sig väldigt mjukt också. Vilket vi demonstrerade under en uppvisning vid Havremagasinet i Boden förra hösten då jag red "safttölt" med tyglarna i ena handen och en tillbringare full med saft i den andra - utan att spilla ut något! 

I kväll hade jag ingen tillbringare med saft att balansera - men däremot min hjärna som fortfarande är känslig efter hjärnskakningen. Lite "sjösjuk" blev jag ändå av ridningen - även om det var mindre nu än i förrgår. Skönt att det fortsätter att gå åt rätt håll!!! 

Medan Lára sedan mumsade kraftfoder hämtade jag in Hamingja från hagen för att pyssla lite med henne. Och fina tjejen fick mattes hjärta att smälta genom att genast komma när jag ropade!!! Dessutom tycker hon att det är mysigt att bli ompysslad - så hon verkade lika nöjd som Lára var över att slippa bli ompysslad! Själv var jag GRYMT sugen att även rida Hamingja en sväng - men lyckades besinna mig... Att rida henne går inte att göra utan stor fysisk ansträngning, vilket jag fått läkarorder om att vänta med. Och i kväll var det ju faktiskt bara andra gången jag satt i sadeln igen - att då rida båda hästarna vore ju verkligen att tänja gränserna onödigt mycket...!

fredag 2 januari 2015

Lätt att missa drivningen på en häst med framåtbjudning i MASSOR...!!!


Lång överlinje kräver MYYYYCKET drivning!!!

Idag red Adina ut på Lára igen! Adina är ju så härligt ambitiös (precis som Lára!!!) och efter senaste ridpasset hade hon lite funderingar på hur hon skulle få Lára att länga halsen mer i tölt utan att hon går över i trav. När jag själv red igår passade jag därför på att "känna efter" hur det är jag gör egentligen - och kunde snabbt konstatera att det är DRIVNINGEN det handlar om!

Med en häst som har så oerhört mycket framåtbjudning som Lára har är det lätt att glömma drivningen - för man vill ju oftast inte att det ska gå ÄNNU fortare... Men för att få den trevliga tölten med lång överlinje behöver hon ta i betydligt mer med sin bakdel än när hon "töltar på autopilot" (med kort hals och sänkt rygg, som hon ju faktiskt gjort större delen av sitt liv). Så ju längre överlinje man vill ha i tölten desto mer måste man driva! Men självklart samtidigt fånga upp energin med små förhållningar, för man vill ju visserligen att hon ska ta i mer med bakbenen men inte att hon samtidigt ska öka tempot.

Och efter mina små tips kring detta hade det visst fungerat bättre för Adina idag! Sedan måste de ju få chansen att lära känna varandra också - Adina har ju bara hunnit rida Lára ett par gånger ännu. Men hon ser redan fram emot att förhoppningsvis få rida lektion för Sylvia snart. Och det ser jag också fram emot att hon ska få göra - för det är så ROLIGT att rida lektion på en häst som har så lätt för sig som Lára har! Och dessutom är ju Sylvia proffs och kan ju förklara allt SÅ mycket bättre än vad jag kan!!!

Själv har jag - förutom ett besök på vårdcentralen - tagit det MKT lugnt idag. Blev faktiskt rätt hängig igen efter ridningen igår... Det blev visst större påfrestning på kropp och hjärna än jag trodde. I morgon har jag kvällsfodringen, så då fokuserar jag nog på att orka med den. Men på söndag hoppas jag att det åter är dags att äntra Láras sadel igen! Fortsätter att satsa på henne ett tag till eftersom hon dels vantrivs så med att inte bli riden och dels att det inte behöver innebära samma fysiska ansträning att rida henne som att rida Hamingja. Men jag ser verkligen fram emot att avbryta Hamis egenhändigt fixade jullov så snart som möjligt!!!

torsdag 1 januari 2015

Nyårsdagen - "lätt motion" och kalenderflickor!

Det nya året började BRA - på lycko-Láras rygg!!! Efter 14 dagars riduppehåll tyckte jag det var dags att ta mig upp i sadeln igen. Min svärfar, specialiserad på diagnostisering och rehabilitering av hjärnskador sa ju att lätt motion påskyndar återhämtningen. Så idag fick Lára hjälpa mig med den där "lätta motionen"- och hon var förståss med på noterna! I den här halkan måste det ju dessutom risken att ramla och slå huvudet vara MYCKET större om jag skulle gå en promenad än när jag satt på Láras rygg! Hon är verkligen GRYMT säker på foten - och dessutom får hennes broddar extra bra fäste när isen är så här porös.

Förutom att jag kände mig lite yr gick det också bra att rida! Men jag var faktiskt riktigt förståndig och begränsade mig till 20 minuter (ungefär hälften skritt och hälften "åka tölt"). Löjligt lite, tyckte nog Lára, men för mig var det uppenbarligen alldeles tillräckligt - för efteråt blev jag väldigt trött och fick REJÄL huvudvärk.

Men som jag förstod svärfar så innebär alltså denna typ av ansträngning "nyttig gympa" för hjärnan - till skillnad mot att läsa t ex som i det här läget "bara" innebär en ansträngning.


Hamingja får jag kanske börja kalla "Fröken Januari" nu - för hon och jag var dagens "Kalenderflickor" på TV-kanalen Horse1:s facebooksida! Du som har FB får GÄRNA gå in på deras sida och gilla bilden - så att de ser att vi är MÅNGA som gillar islandshästar!!! 

Nytt år - ny hjälm!

Den här hjälmen borde jag kanske ha haft på mig när jag kraschlandade med Hamingja och slog i huvudet...?!

Sedan hjärnskakningen har jag fått göra stora begränsningar av intrycken till hjärnan, vilket bl a inneburit att sådant som läsning och datoranvändning fått begränsas till endast korta stunder per dag. En stor del av dessa stunder har jag använt till att läsa på om ridhjälmar. Efter ett fall där man slagit i huvudet är hjälmen självklart att anse som förbrukad, eftersom den kan ha sprickor i materialet som gör att den inte alls skyddar som den borde... men den stora frågan var förståss VILKEN hjälm jag nu skulle köpa?!

Vid ett sådant här tillfälle blir det ju så oerhört tydligt hur viktigt det är att hjälmen inte bara är bekväm utan också ger ett så bra skydd som möjligt. Alla ridhjälmar måste visserligen vara CE-märkta för att få säljas i Sverige (och EU) men nu när jag läst på lite mer har jag förstått att denna CE-märkning faktiskt är väldigt bristfällig... Det man testar då är endast islag rakt uppifrån, vilket knappast är särskilt vanligt vid ridolyckor...

I somras gjorde Folksam en test av några av de mest vanligt förekommande ridhjälmarna på marknaden. Detta test omfattade även snett islag där huvudet utsätts för rotation - något som i princip alltid inträffar vid ridolyckor och som kan ge hjärnskakning och andra allvarliga skador. Skillnaden mellan de olika hjälmarna i testet var stor och inte ens Back on Track - som fick högsta betyget - ansågs skydda tillräckligt bra. Nyligen meddelades att det inom EU kommer att tas fram nya riktlinjer för test av ridhjälmar - vilket uppenbarligen behövs! Men jag behöver ju en ny hjälm redan nu...

Jag har tidigare haft en BoT-hjälm (medan de fortfarande hette MIPS), men när det var dags att byta ut den (vilket man bör göra med 3-5 års mellanrum eftersom materialet i hjälmarna åldras och med tiden förlorar mycket av sin skyddsförmåga) valde jag att köpa en annan variant. BoT-modellen passar nämligen inte min huvudform särskilt bra -  hur jag än försökte justera den åkte den ner i ögonen hela tiden under ridningen - vilket förståss också kan vara ett säkerhetsproblem! Jag provade ändå en BoT nu för att se om passformen möjligen ändrats till min fördel, men så´n tur hade jag tyvärr inte...

Istället valde jag en Charles Owen Ayr8 (en modell som inte var med i Folksams test men som tilldelats tre olika säkerhetsklassificeringar) som även uppfyller de krav jag tycker man behöver ställa på en "vinterhjälm" vid ridning i vårt kalla klimat. Och som ni ser på bilden chockade jag både mig själv och omvärlden genom att välja en brun istället för en svart! :-O  (Jo, det tog emot... men genom ett erbjudande skilde det hela 1.500 kr i pris till den brunas fördel. Och den matchar ju faktiskt min nya häst!!!)

Till våren kommer jag dessutom att behöva köpa ytterligare en ny hjälm, eftersom min "sommarhjälm" (Casco Mistral) var med i Folksams test och visserligen var den bästa när det gällde islag rakt uppifrån, men vid sneda islag gav så stor rotation att den inte kunde rekommenderas ö h t... Då blir det antagligen en John Whitaker Victory (som även den tillverkas av Charles Owen) eftersom den var en av de tre som var bäst i Folksams test och därmed den säkraste lättviktshjälmen på marknaden. Och då ska det bli en svart - för det finns definitivt gränser för hur wild and crazy jag kan tänka mig att vara!!!