"You´re on your own now..." :-O

Idag var det så dags för mig att "släppa sargen och komma in i spelet", för att låna ett ishockeyuttryck. Jag skulle rida min nya häst utan att vare sig Atli eller Sylvia fanns till hands för att instruera - helt utan skyddsnät...! Nu skulle jag på egen hand lägga upp vårt ridpass och själv lösa de problem som kunde uppstå - spännande och pirrigt!!!

Jag skulle rida båda mina hästar i kväll så jag ropade ut i mörkret efter dem när jag passerade stohagen för att hämta grimmorna i stallet. När jag kom tillbaka ut stod Lára förståss redan och väntade otåligt vid grinden - och en bit bakom henne (ingen får ju komma för nära) skymtade en mörk skugga... som var Hamingja!!! Varje gång jag fått låna Hami under hösten, för att rida kurs eller lektion, har jag även "tjuvtränat" på det här med inkallning - och snacka om att unga fröken imponerar även på detta område!!!

Det var Hamingja som stod först på tur för ridning - så fick Lára stå inne i en box och äta extra hö under tiden. Man kan inte med bästa vilja i världen kalla vädret för inbjudande, med nollgradigt och regn... men det senaste dygnets ihållande regn hade nu övergått till ett snällare duggregn i alla fall. Underlaget var dock allt annat än trevligt - jätteblött och slaskigt på ytan med is under...

Jag valde ändå att försöka rida på ridbanan - för att repetera övningar från helgens kurs så gott det nu gick. Det var en mycket ambitiös Hamingja som höll ett högt tempo i skritten från start - uppenbarligen fortfarande med söndagsmorgonens snabba tölt i gott minne. För att hon skulle varva ner började jag med skritt på volt och stoooora ledande tygeltag - och hon slappnade av och kändes riktigt mjuk och fin.

Men när vi skulle övergå till skrölt på volten halkade hon ganska rejält ett par gånger, så det var bara att inse att vi skulle få hålla oss ute på spåret. Min målsättning var så långsam skrölt som möjligt med så lösa tyglar som möjligt - och detta var inte helt enkelt när jag inte kunde vända in på volter... Det krävdes MÄNGDER av snabba förhållningar för att hon inte skulle dra upp tempot och jag försökte verkligen tänka på att främst använda kroppen för att bromsa samt att SNABBT släppa tyglarna igen när jag gjort förhållning med dem.

När detta inte hjälpte utan tempot ändå blev för högt visslade jag så att hon stannade och vi kunde börja om igen från skritt. Efter en dryg halvtimma hade vi enats om ett tempo som i alla fall var ganska långsamt - där hon verkligen sträckte ut överlinjen ordentligt och frustade. Då tyckte jag att vi uppnått vårt mål för dagen och avslutade. Det viktiga för mig hade varit att vi skulle få en lugn start tillsammans - för att få bästa möjliga grund att bygga vidare på framöver!

Även med Lára blev det ett pass tölt på ridbanan. Jag hade egentligen tänkt rida ut med henne, men i mörkret och halkan kändes det säkrast att hålla sig från bilvägen. Dessutom har hon fortfarande bara skor med traktbrodd så vi hade antagligen inte kunnat hålla så mycket högre tempo längs vägen misstänker jag. Men i morgon kommer hovslagaren och fixar riktiga vinterskor med fyra brodd på varje! Det krockar med veckans akupunkturtid, men bussiga Sylvia har lovat att vara på plats och assistera hovslagaren.