Hamingjatrav - när ett spinningpass känns för mesigt...!!!

Det var vackert vid färjeöverfarten i morse!!!

Vaknade till en STRÅLANDE morgon - när solen fick all rimfrost att gnistra som diamanter! "Hela världen var blingad" skulle man kunna säga!!! När jag kom till stallet mötte jag Carro, som haft morgonfodring och sedan ridit både sin egen Yr och Lára. Idag hade hon testat ridbanan med Lára för första gången och The Queen hade självklart imponerat: "Hon är ju nästan ÄNNU piggare där än när man rider ut!!!"

Det var en MYCKET belåten Lára som nu fått komma ut i hagen igen och visserligen följde mig noga med blicken, men inte gjorde några större insatser för att ge mig dåligt samvete när jag nu bara hämtade Hamingja. Hon blir visserligen 8 år nästa år, men har ju tillbringat stor del av sitt "ridhästliv" på vila i väntan på att Sylvia skulle få tid över till henne. (Eftersom hon "ALDRIG skulle säljas" var det ju ingen brådska, så både träningshästar och Sylvias andra hästar har alltid fått gå före.)

Detta gör att hon fortfarande känns lite "valpig" i olika sammanhang. En väldigt charmig sida av detta är att hon fortfarande är väldigt "unghästnyfiken"! När jag ska borsta henne vill hon alltid först undersöka borsten. Och samma sak med all utrustning: gelpad, vojlock, sadel o s v snusar hon på med mycket intresserad min när jag ska lägga dem på hennes rygg!

Idag stod travträning på schemat så när sadeln med tillbehör var "granskade och godkända" och satt på sin plats såg jag till att korta upp stiglädren ett hål - för att det skulle vara lättare att hålla sig kvar i sadeln när Hamingja skulle börja "skotta på" med sina häftiga bakben. Hon är lite för känslig för att man ska våga sig på att ändra stiglädren när man sitter på, så därför fick det bli kortare läder från start även om vi - förståss - skulle värma upp i skrölt.

Ibland är det EXTRA tydligt hur "Sylvia-skolad" Hami är! Sylvia använder oftast inte ridbanan när hon tränar hästarna utan rider ut på dem. Och då brukar hon börja med att böja dem ordentligt i skritt på volt när hon suttit upp utanför stallet. Så om jag kramar lite på högertygeln utanför stallet böjer hon direkt ihop sig som en makaron på en mini, mini volt samtidigt som hon stretchar ut överlinjen så att nosen nästan snuddar marken. Efter en stund är det bara att krama till på vänstertygeln så byter hon varv och gör samma sak där. Praktiskt med en häst som stretchar sig själv!!!

Det märks att Hamingja börjat bli lite tryggare med mig, för när vi red iväg längs bilvägen mot Avan kunde hon nästan direkt slappna av och skrölta sakta på hellång tygel och nosen nästan i marken. Red även lite tölt i lugnt tempo med riktigt lååååång hals, med förhoppningen att tempot skulle "smitta av sig" till traven sedan så det inte skulle bli lika jobbigt för mig att hänga med i hennes tempo. Och det funkade! Även om det alltid är ett rejält träningspass att rida lätt till hennes enorma kliv så kunde vi nu hålla oss i ett tempo där jag inte fick några problem med balansen. Och när jag inte vinglade på ryggen behövde hon inte stressa upp sig och börja rusa utan höll en - för henne - lugn trav trots att jag gav henne så långa tyglar att t o m Sylvia borde ha varit nöjd!

Lät henne galoppera uppför backen vid nya kalhygget och när hon tog i med de där kraftfulla bakbenen undrade jag i mitt stilla sinne hur jag ska våga "släppa på" ordentligt på en ovalbana med henne någon gång... I en final med 4-5 andra hästar på banan lär det gå undan... Jag har ju en hel del problem att hålla mig kvar i traven, men då kanske hon t o m galopperar mig ur sadeln?!!!

När vi kommit ner på andra sidan höjden tog jag in till höger och fortsatte travträningen längs stigen genom skogen tillbaka upp på höjden. I början fick jag styra endel för att hålla henne kvar på stigen, men sedan verkade hon "fatta galoppen" och följde den självmant. Det är en perfekt runda att trava på (eller galoppera - om ni frågar Lára) som avslutas med en lång uppförsbacke innan man skrittar över hygget tillbaka ner till bilvägen igen.

Hamingja flåsade en hel del när vi kom ut uppe på hygget - men jag behövde nog den efterföljande skrittpausen ännu mer än hon! När vi sedan travade hemåt blev det förstås en liten diskussion kring tempot - men sedan jag "tjatat" lite med upprepade snabba förhållningar följda av stooora eftergifter - accepterade även Hami ett hyfsat lugnt tempo trots lösa tyglar. Då var matte RIKTIGT nöjd - för Sylvia har ju gång på gång sagt att jag absolut INTE får hamna i dragkamp med henne och att hon behöver de där lösa tyglarna för att gå riktigt bra.

En annan stor utmaning - som jag så väl känner igen från min träning av Lára - är att "etablera off-knapp" i slutet av våra ridpass. Men idag gick det faktiskt bättre än jag vågat hoppas på! När jag bad om skrölt kunde jag ge henne nästan hellång tygel utan att hon fick bråttom. Istället sträckte hon frustande ut överlinjen riktigt ordentligt och slappnade av!