Nej, jag hade inte tävlingskavaj på mig när jag red i kväll - bilden är från Midurs tävling i våras. Förutom att det hade varit kallt med kavaj i kväll hade det varit HELT bortkastat att klä sig snyggt - för det var så MÖRKT att ingen skulle ändå ha sett det... Av bekvämlighetsskäl hade jag bestämt mig för att avstå boglampan, det är ju ändå lite pyssel: leta fram schabraket som har ficka för batteriet, montera lampans fästet på sadelgjorden m m, så jag sadlade som vanligt och tänkte bara rida med min lilla pannlampa. Men när pannlampan sedan visade sig spårlöst försvunnen fick det bli helt lampfritt trots mörkret...
Både Lára och jag vet ju ändå rätt väl var bilvägen mot Alviksträsk går - så vi körde på rutin! Full fräs i tölt blev det, varvat med skrittpauser. Lára var som vanligt jätteglad över att få komma ut och röra på sig och det var ju jag också! Och även om jag inte kunde se exakt var vägen gick så kunde jag höra på ljudet från hovarna när vi började närma oss någon av vägkanterna, där snön inte var lika hårt packad. När ljudet blev lite dovt var det dags att lägga över vikten in mot mitten en sekund så att vi inte skulle hamna nere i diket. Trevligt med en häst som är så lyhörd för vikthjälperna (också)!!!
Jag hade hunnit mysa lite med Bam Bam redan innan ridturen, så jag hoppas han förlät mig för att jag istället umgicks med Pepsi och Cola (Olivias kaniner) medan Lára åt sitt kraftfoder. De små, svarta filurerna börjar bli mer tama nu, så om man sätter sig inne hos dem kommer de snart skuttande. Bam Bam och jag har tidigare enats om att kaniner är överreklamerade - men jag måste nog erkänna att de är rätt söta ändå!
Både Lára och jag vet ju ändå rätt väl var bilvägen mot Alviksträsk går - så vi körde på rutin! Full fräs i tölt blev det, varvat med skrittpauser. Lára var som vanligt jätteglad över att få komma ut och röra på sig och det var ju jag också! Och även om jag inte kunde se exakt var vägen gick så kunde jag höra på ljudet från hovarna när vi började närma oss någon av vägkanterna, där snön inte var lika hårt packad. När ljudet blev lite dovt var det dags att lägga över vikten in mot mitten en sekund så att vi inte skulle hamna nere i diket. Trevligt med en häst som är så lyhörd för vikthjälperna (också)!!!
Jag hade hunnit mysa lite med Bam Bam redan innan ridturen, så jag hoppas han förlät mig för att jag istället umgicks med Pepsi och Cola (Olivias kaniner) medan Lára åt sitt kraftfoder. De små, svarta filurerna börjar bli mer tama nu, så om man sätter sig inne hos dem kommer de snart skuttande. Bam Bam och jag har tidigare enats om att kaniner är överreklamerade - men jag måste nog erkänna att de är rätt söta ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar