Glädjegalopp - en vanlig tisdag i november!!!

Min MAKALÖST arbetsvilliga häst - lika positiv på ridbanan som när man rider ut!

"Bonusvälmåendet" - trots söndagens tvåtimmarsridtur i terrängen - håller i sig! Så istället för att ge Lára ytterligare en vilodag åkte jag direkt till stallet efter jobbet. Trots att jag försökte vara jättesnabb hade det hunnit skymma ganska mycket innan vi red ut från gården - men tack vare att det fortfarande låg ett par cm snö på vägen så blev det aldrig helt mörkt. 

Vägen var isig där bilarna kört, men Lára fick bra fäste trots att hon bara har traktbroddar ännu. Vi inledde med tölt och trav och när jag konstaterat hur bra underlaget var övergick vi till galopp. Försökte visserligen hålla oss ute i vägkanten, där snön var mer porös, för bästa fäste i galoppen. Men då och då smög sig Lára in på den isiga delen av vägen och det utan att halka till en enda gång. 

När vi kom till vägkorsningen vid sjön vände vi hemåt igen. Då hade vi precis haft en skrittpaus så jag lät henne börja med att galoppera på hemvägen. Det märks att hon fortfarande inte tror att hon kan få springa fort, så hon inledde riktigt lugnt och sansat trots att det var hemväg. Efter en stund testade hon att försiktigt öka farten lite. När jag inte bromsade ökade hon liiite till... och när matte inte heller då agerade glädjedödare sköt hon fart framåt som skjuten ur en kanon!!! 

Samtidigt som hon satte full gas i galoppen så började hon också frusta oavbrutet! Man kan verkligen inte missa hur hon ÄLSKAR att springa fort!!! Det är som att "riktigt snabb galopp" och "oavbrutet frustande" sitter i ett gemensamt reglage/samma knapp på den här "Lára-modellen"!!!

Jag hade inte hjärta att avbryta denna glädje-galopp utan lät henne "gasa på" en riktigt lång sträcka. Vi kan ju skritta resten av vägen hem sedan, tänkte jag. Men även om hon flåsade rejält när jag tillslut bad henne sakta ner till skritt gick det överraskande snabbt för henne att åter börja andas normalt igen. Uppenbarligen har vår konditionsträning redan börjat ge resultat! 

Vi hann därmed lägga in både ännu en galoppintervall, om än kortare den här gången, och lite nedvarvningstrav innan vi skrittade sista biten hem! Och det verkade som att vi båda kände oss lika härligt vederkvickta av denna härliga ridtur i novembermörkret! Vad jag kan se av väderprognosen ska det hålla sig på rätt sida av "nollan" det närmaste dygnet också (om inte i Luleå, där havet värmer, så i alla fall i Gammelstad och Mariebäck). Så förhoppningsvis har vi chans på en lika härlig ridtur i morgon kväll - med lite vitt som "lyser upp" längs vägen!