Ridkurs på min nya häst!!!

Idag var det dags för första ridpasset på min nya häst!!! Och då passade vi ju på att inviga hennes nya träns också - som har REJÄLT med bling både på pannbandet och nosgrimman! Hamingja har ju aldrig haft några egna saker tidigare, utan fått hålla tillgodo med något gammalt som Sylvia haft liggande. Men nu har jag lovat henne att hon ska få SÅ mycket fina, egna saker! (Ingen större uppoffring från min sida direkt...!!!) 

Jag fick inleda första lektionen med att skritta på liten volt och böja innersidan m h a STORA, ledande tygeltag. När hon började följa med helt utan motstånd kom också längden på halsen. När det fungerade åt båda hållen fick jag lösgöra ytterligare genom att rida "kringelikrokar" på ridbanan och hela tiden byta riktning m h a ledande tygeltag. Hami tolkar gärna byte av riktning som en uppmaning att öka tempot, så det var väldigt nyttigt att träna på!

Nästa steg blev att göra samma sak i skrölt och då uppstod ju genast det lilla problemet att kunna rida ett långsamt tempo med långa tyglar, för fröken ambitiös tyckte ju som vanligt att "det här river vi av lite snabbt!!!" Jag får verkligen tänka på att jag bromsar upp henne med kroppen och förhållningarna med tyglarna får bara vara riktigt korta, snabba för att sedan direkt ge lös tygel igen så att hon inte kortar upp sig. Jag vill ju visserligen ha en långsamt tempo, men samtidigt riktigt låååång hals och då behöver hon också ha låååång tygel!

Efter uppvärmningen fick vi träna samlad skritt. Även här handlar det om ytterst snabba förhållningar följda av lös tygel, samtidigt som högerbogen ska hållas på plats. Helst ska man komma ihåg att driva också, insåg jag när min hjärna hade haft sådant fokus på de där blixtsnabba eftergifterna på tyglarna att det inte fanns utrymme för något ytterligare. Och när jag även lyckades lägga till drivning så blev det ett statiskt "klämmande" istället för den "elektriska" skänkel Sylvia efterlyste... 

Som tur var kompenserade Sylvia lite av mina brister med sin "samlings-smackning" så att jag fick uppleva lite av den känsla jag ska sträva efter i samlingen - då Hamingja verkligen kommer in under sig med bakbenen och lyfter fram. HÄFTIGT!!! Det här med samlad skritt är annars något ganska nytt för Hamingja - och än så länge blir det en hel del "skutt med frambenen" för att hon inte riktigt vet vad som förväntas av henne. Men det är ju ännu en sak som jag känner igen från Lára och tycker är lite charmig! 

Jag fick hela tiden varva sekvenserna av samling med att låta henne sträcka ut igen och slappna av. Det är ju extra viktigt på en sådan häst som Hamingja som så lätt börjar ladda för att springa. Alltså att hela tiden jobba både med "av- och på-knappen" som Atli brukar påpeka. (Johan har lovat att komma till Mariebäck och fota oss i morgon - till dess får ni stå ut med bilder från en av Atlikurserna i höstas.)

När lektionen var slut hände något riktigt besynnerligt - om ni frågar Hamingja. Inte nog med att den där människan hon drabbats av kan vara lite svår att tolka... Hon verkar kunna ha VÄLDIGT konstiga idéer också... Nu fick hon t ex för sig att det skulle skrittas iväg längs skogsvägen bakom bommen istället för att gå direkt till stallet, som man EGENTLIGEN ska göra när man ridit klart på banan. Hami gjorde verkligen sitt bästa för att förklara för mig att "Det här är inte rätt!!!" Under sitt snart 8-åriga liv har hon aldrig varit med om något liknande... 

Detta är ju tyvärr inte det enda den här underliga människan fått om bakfoten. Hon har dessutom fått för sig att man kan rida mer än en gång samma dag - bara för att det är kurs! Helgalet! Och den här kursen var inget undantag, så på eftermiddagen skulle det minsann ridas IGEN!!! :-O

 Under dagens andra lektion fick jag inleda som på förmiddagen: att böja m h a ledande tygeltag i både skritt och skrölt. Varva volter, böjda spår och vändningar för ytterhjälperna. Vi hann även med lite samlad skritt innan det var dags att fokusera på tölten.

Vi skulle rida på en liten fyrkant och göra framdelsvändning i hörnen - alltså det som brukar kallas "Kyras ABC". Först i skritt så att Hamingja fick klart för sig vad det handlade om och slappnade av. Och sedan samma sak i tölt. Och för att halsen skulle vara så lång som möjligt handlade det även här om så lösa tyglar som möjligt. I högervarvet gick det riktigt bra när jag insåg hur stort fokus jag behöver ha på högerställningen - så att högerbogen verkligen hölls på plats.

I vänstervarvet blev det först vääääldigt vingligt - och Hami försökte även lägga in lite ökat tempo mellan hörnpasseringarna... men tillslut fick vi till det där också. Då fick jag istället rida fram och tillbaka längs ena långsidan och göra vändningar i sluta i hörnen. Hela tiden med fokus på snabba eftergifter följa av så lös tygel som möjligt. När vi red i vänster varv fick Hamingja väldigt bråttom längs långsidan, så Sylvia tipsade om att sidföra några steg från spåret för att ta ner tempot utan att behöva korta upp tyglarna.

Som avslutning fick jag sedan "gasa på" lite i tölten -  OJ, så häftigt det är när det plötsligt är MASSOR av luft i rörelserna!!! Jag kände verkligen hur mitt leende gick från öra till öra och ville helst aldrig sluta!!! Att efter detta avsluta ridpasset i skrölt var inte det lättaste... Nu hade jag ju tryckt rejält på "on-knappen" och då krävdes det en hel del för att hitta "off" igen... Sylvia sa att vi ska rida med mer "tryck" under första lektionen i morgon (med viktboots dessutom) för att sedan använda den avslutande lektionen till att "återmontera off-knapp" i skrölt.

Edit: Trots att jag gjorde bedömningen att min kropp inte skulle klara både två lektioner på Hamingja OCH ridning av Lára så behövde jag inte gå med dåligt samvete för att jag valde bort The Queen idag. Lale som äger Geisli ställde nämligen upp och red ut en lång sväng med Lára mellan sina lektioner! Oj, så nöjd och belåten Lára såg ut när de kom tillbaka! Och dessutom helt täckt av rimfrost - min Black Beauty!!! Jag satt redan i sadeln på Hamingja inför vår första lektion när Lale kom och frågade i vilken hage hon kunde hitta Lára. Jag red bort till stohagens grind och visslade - och hon kom förståss direkt till grinden. SÅ praktiskt med en häst man aldrig behöver leta efter!!!