Nostalgitripp i fullmånens sken

Nostalgibild på Fia, Lukka, mig och Feykir under Midurtävlingen 2008

När jag åkte till stallet idag konstaterade jag mycket nöjt att det var fullmåne. Tillsammans med det tunna snötäcket på marken skulle den göra det riktigt ljust att rida i kväll! Fast när jag var framme i Mariebäck hade månen gömt sig bakom några mörka moln... det kallar jag fegt!!!

Idag red jag och Lára till vänster på bilvägen istället, bort till Avan. Och precis som igår red vi flera lite längre galoppsträckor - gissa vilken häst som INTE klagade på det??!! Även om Láras ridglädje var lika smittande som alltid så kom jag på mig själv med att sakna Fia... Hon och jag delade först stall under de första åren jag bodde i Luleå och red då ofta ut tillsammans - jag på Reykur och hon på sin Gáski.

När jag sålde Reykur 2008 och flyttade Feykir till stallet i Mariebäck stod Fia redan där med sin Lukka. Otaliga är de vinterkvällar vi ridit ut tillsammans i mörkret - och alltid har vi haft lika trevligt!!! Dessutom har vi ju varit på massor av tävlingar och kurser tillsammans! Men när jag red där i mörkret i kväll var det allra tydligast hur jag saknade våra "vardagsridturer"... (För snart ett år sedan flyttade Fia ner till sin nya kärlek i Småland.)

Lukka och Feykir blev störtkära när de åkte transport tillsammans första gången och efter det var de riktiga turturduvor!!!

Hade jag frågat Lára idag så hade hon förståss sagt att hon också saknade en kompis, fast inte att prata och skratta med utan att springa om - och ifrån! Men hon gjorde förståss ändå det bästa av situationen och höll riktigt bra tempo under galoppintervallerna! Att "bara trava" tyckte hon förståss var väldigt blekt i jämförelse... men tack vare att jag under våra dryga tre år tillsammans konsekvent avslutat ridturerna med "nedvarvningstrav" kunde hon, när det var dags för detta, ändå slappna av, trava lugnt och sträcka ut överlinjen riktigt trevligt!

När vi precis skrittat över bäcken signalerade min mobil att jag fått ett sms. Jag trodde det var från Johan och väntade med att kolla till dess jag var inne i stallet och Lára hade fått sitt kraftfoder. När jag sedan plockar fram mobilen var det nästan kusligt att inse att det var Fia som sms:at! Hon hade precis suttit och läst gamla inlägg i min blogg om våra gemensamma bravader... Det är verkligen alldeles för länge sedan vi hade kontakt senast... och nu sms:ar hon mig just när jag sitter där i sadeln och saknar henne så mycket!!! :-)  Så när jag kom hem satte jag mig också och tittade i gamla blogginlägg för att minnas - och hittade då bl a bilderna ovan!