Med Hamingja på Atlikurs tidigt i höstas.
Vi fick börja med att skritta på volt och som vanligt inledde Hamingja med inställningen: "Det här river vi av lite snabbt!!!" För att få henne att ta ner tempot fick jag rida på en riktigt liten volt och böja henne ordentligt i innersidan m h a ledande tygeltag. Jag fick sedan övergå till att rida på böjda spår över hela ridbanan och hela tiden byta riktning genom att sitta tillbaka och använda STORA ledande tygeltag. I början stretade hon emot i vändningarna och fick väldigt bråttom varje gång jag bytte riktning. Men när hon efter en stund slappnade av och blev helt följsam så höll hon också ett lugnt tempo.
Jag varvade med att rida några steg sluta, sidföra några steg, göra Atlivändningar... De senare var till att börja med VÄÄÄÄLDIGT svåra att få till i höger varv - vi gjorde väl ungefär allt UTOM att göra en vändning åt höger... Men tillslut fick vi till det!
Efter fortsatt uppvärmning i skrölt med låååång hals, först på volt och sedan längs spåret var det så dags att börja jobba med tölten mer på allvar. Nu fick jag rida henne i en lite högre form, böja i innersidan m h a ledande tygeltag på volten samt göra en förhållning och flytta ut bakdelen något steg när hon fick för bråttom.
I det här läget skulle jag ha lite kortare tyglar (med Hammi-mått mätt alltså). Sedan fick jag övergå till att tölta längs spåret med böjning i innersidan och nu använda ett par steg sluta när hon fick för bråttom. Jag hade börjat i höger varv och efter ett par mindre diskussioner gick det faktiskt riktigt bra att rida sluta i detta det svåra varvet - men jag var också snabb att belöna med "en massa tygel" varje gång hon gjorde rätt.
Fick även i tölten rida böjda spår över hela ridbanan och jag kom på att jag i vänster varv (och vändningar åt vänster) kunde kontrollera högerbogen genom att föra högerhanden åt vänster så att jag höll den rakt ovanför manken. Nu var Hamingja så pass mellan hand och skänkel att Sylvia uppmanade mig att börja ge henne mer tygel. "Låt henne bara inte bli för djup i formen - då korrigerar du genom att flytta ut bakdelen ett steg (på volten) eller rida något steg sluta (längs spåret)!"
Det är verkligen en häftig känsla när man kan börja ge henne mer och mer tygel och hon bara bär sig bättre och bättre!!! Även här var knepet med högerhanden över manken i vänster varv väldigt användbart - det gjorde att jag kunde hålla ytterbogen på plats trots lösa tyglar.
Sylvia betonade också vikten av halvhalterna: att driva fram, sitta tillbaka och hålla om med skänklarna medan jag gör förhållning med rörlig hand. Ibland blir Hammi stark, men bara jag gör en tillräckligt tydlig förhållning och - f f a - sedan SNABBT ger STOR eftergift, så är problemet löst. Nu ser jag fram emot nästa inskolningstillfälle!!!
Min ursprungsplan var egentligen att Lára och jag skulle ta vårt första träningspass på ridbanan på läääänge. Men så kom chansen till Hammi-lektion och kroppen var inte i skick för både ock... Lára fick i alla fall komma in och äta hö - vilket förståss var en klen tröst för henne... Och vi får se vad min kropp säger, om det blir Láras tur redan i morgon istället, eller om det blir på torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar