Morgonstund har snötölt i mund!!!

"En morgon när jag vaknar är hela världen vit"... och nästan hästen också!!!

Det har kommit ca 5 cm snö i natt och när jag körde till stallet för att morgonfodra i morse var det till största delen oplogat. Bitvis hade snön drivit ihop i större högar - och då var jag extra glad åt bilens fyrhjulsdrift! Och i hagen väntade min 4x4-häst (fyra hovar - fyra gångarter) lika ivrigt som vanligt! Men hon fick hålla till godo med att äta morgonhö först innan det blev dags för ridning. 

Jag hade hoppats att bilvägen skulle hinna plogas under tiden hästarna och jag åt frukost, men så´n tur hade vi inte... När det är så milt att snön bildar styltor i hovarna brukar jag försöka lösa problemet genom att rida på i friskt tempo samt försöka "balansera" i ett hjulspår om sådant finns. (Oerhört nyttigt att träna på att kontrollera placeringen på vägen så exakt!!!) 

Ovanstående knep brukar funka ganska bra. Men nu har Lára inte riktiga vinterskor med fyra brodd ännu, utan bara traktbroddar och i kombination med snö som ville packa sig i hovarna samt is under snön halkade hon ändå en hel del... När vi istället testade att hålla oss längst ut på vägkanten gick det bättre - uppenbarligen var marken under snön mer skrovlig där så hovarna fick bättre fäste. Men det var ändå tempo som gällde för att hela tiden slå snön ur hovarna, så vi varvade tölt och galopp.

Tillbaka i stallet var Lára rejält svettig, trots att vi inte varit ute så länge. Men vi hade ju minimerat skritten p g a underlaget och dessutom fick hon ju lyfta lite extra på hovarna tack vare snön. Misstänker dessutom att det blir lite extra jobbigt med den extra spänning som krävs i kroppen för att vara beredd att parera halkan. 

Hela morgonen hade jag spanat och ropat efter min polare Bam Bam - som inte syntes till någonstans trots snöovädret ute... (Melker låg däremot - som vanligt - och sov i foderrummet.) När Bam Bam inte ens dök upp efter ridturen, när jag hällde upp en tekopp, blev jag riktigt orolig... Ljudet av vattnet ner i  koppen brukar ALLTID vara en signal till honom att det är dags för temys i väntan på att Lára ska äta sitt kraftfoder. Men inte idag... 

Som tur var dök Bam Bam i alla fall upp tillslut, förvånansvärt torr i pälsen trots snövädret, så han måste ha hållit sig under tak någonstans. Jag kunde andas ut! Men nu var det dags för mig att släppa ut Lára och åka hemåt - så temyset fick han klara sig utan. När stoflocken såg att Lára var på väg tillbaka till dem började de gnägga och kom springande - Hrissla gjorde t o m några bocksprång! Jag måste säga att jag imponeras över deras reaktioner - för The Queen är ju verkligen inte den som återgäldar deras glädjeyttringar... Skulle hon beblanda sig med pöbeln...?!! Men hästar älskar ju tryggheten i att veta vem som bestämmer - och på det viset är hon ju tydlig!!!