Man dör faktiskt INTE av ledande tygeltag!!!

Sedan mer än en vecka har jag haft en oerhört selektiv förkylning som bara suttit i bihålorna - jag har inte ens varit snuvig. Trodde att den hade börjat ge med sig men gårdagens svettiga konditionsträning (f f a för min del) med travträning på Hamingja var tydligen inte så bra... Under eftermiddagen och kvällen började det allt mer spränga i bihålorna trots två sorters nässpray. Genom att andas in varm ånga fick jag det tillslut att släppa, men konstaterade att jag borde ta det lugnt och avstå ridningen idag.

Fast jag skulle ändå till stallet i o m att jag hade morgonfodringen och när jag vaknade i morse mådde jag BETYDLIGT bättre så jag kunde förståss inte vidhålla min förståndiga (=trååååkiga) inställning från igår. Fast jag lovade mig själv att satsa på ett lugnare ridpass med skrölt och tölt - och det löftet lyckades jag hålla i alla fall! Och det blev bara Hamingja som fick komma ut, Lára drabbades av vilodag. Men The Queen har ju blivit riden av Carro tre dagar i rad nu (och dessutom av mig tidigare under veckan) så jag hoppas hon förlåter mig!

Hami och jag red längs bilvägen bort mot sjön idag och under den inledande skrölten var hon så avslappnad att jag kunde ge henne hellång tygel och hon gick med nosen nere vid marken. Hon är ju lite "skör" psykiskt sedan hon tidigt under inridningen drabbades av en "nära svan-upplevelse" som gjorde att hon gick omkull och även fick några sårskador. Och dessutom har hon ju inte varit van att bli riden av någon annan än Sylvia. Vid hanteringen i stallet har hon i alla fall blivit trygg med mig nu men i ridningen har vi en endel kvar att jobba med på den fronten.

Till skillnad mot Sylvia är mina signaler förståss inte så lätta att tolka alla gånger (och allt för ofta är de väl dessutom oavsiktliga och bör ignoreras...) Varje gång jag fått låna henne till en kurs under hösten har hon först blivit stressad när hon insett att hon inte haft Sylvia på ryggen och jag har fått börja med att lugna ner henne - vilket dock gått snabbare och snabbare för varje gång. När hon väl känt igen mig har hon väl dragit sig till minnes att jag (oftast) inte brukar vara så farlig som jag verkar! Och våra (=Atlis) rutiner att alltid börja ridpasset med lååååång hals i skrölt har självklart varit väldigt välgörande - så att hon fått känna igen sig och veta att vi alltid börjar med att slappna av.

I o m att det är under kurser jag fått låna henne har vi ju nästan bara ridit på ridbanan - så därför är det extra roligt att hon redan nu börjar kunna slappna av med mig på ryggen även när vi rider ut! När skrölten byttes till tölt blev det dock lite mer spännande - för jag fick för mig att bl a använda ledande tygeltag för att lösgöra högersidan, vilket till att börja med fick helt motsatt effekt. Men vi har ju gått igenom detta trauma ett antal gånger på ridbanan redan - och överlevt mot alla odds - så efter en stund lät hon sig övertygas om att chansen till överlevnad var stor även idag. Och därmed kom också den lösgörande effekt som jag var ute efter!

Jag varvade sedan ledande tygeltag med att flytta några steg för vikten resp rida ett par steg sluta - för att hålla henne lösgjord i tölten samtidigt som vi bibehöll aktiviteten i bakbenen. I korsningen vid sjön blev det ännu mer ledande tygeltag, på volt i skritt, innan vi vände hemåt igen. Under hemvägen blev vi tvungna att passera ett par jägare som parkerat sina bilar vid vägkanten och stod utanför dessa - självklart med uppsåt att attackera bruna ston... Men min OERHÖRT modiga häst vågade ändå passera, medan jag distraherade dem från attacken genom att fråga vad de jagade.

Jag hade räknat med att de skulle svara hare eller räv, men istället var det grävling! :-O  När jag förvånat erkände att jag inte ens visste att det finns grävling i trakten fick jag dessutom veta att det är VÄLDIGT gott om dem! :-O  Det hade jag verkligen ingen aning om...! :-O Så nu när jag kommit hem blev jag tvungen att googla på grävling för att läsa på lite. De är tydligen mycket skygga djur som främst är nattaktiva så det kan ju förklara att jag aldrig mött någon ute i skogen. Men om det är så gott om dem kunde man ju ändå tro att man vid något tillfälle skulle ha sett en ihjälkörd grävling längs någon väg i alla fall...

Innan googlandet satsade jag på att sitta en lång stund och andas in varm ånga - för att i bästa möjliga mån motverka ev negativa effekter av att jag ändå ridit idag. I morgon blir det i alla fall vilodag för mig och hästarna för då ska jag till frissan efter jobbet. Och om bihåleinflammationen håller i sig kanske jag tar en vilodag även på tisdag. Så jag var noga med att inte lova hästarna något om nästa riddag när vi snackade i hagen innan jag åkte hem idag. (Men Lára kan ju ha turen att Carro förbarmar sig över henne innan dess förståss!) 

Hamingjatrav - när ett spinningpass känns för mesigt...!!!

Det var vackert vid färjeöverfarten i morse!!!

Vaknade till en STRÅLANDE morgon - när solen fick all rimfrost att gnistra som diamanter! "Hela världen var blingad" skulle man kunna säga!!! När jag kom till stallet mötte jag Carro, som haft morgonfodring och sedan ridit både sin egen Yr och Lára. Idag hade hon testat ridbanan med Lára för första gången och The Queen hade självklart imponerat: "Hon är ju nästan ÄNNU piggare där än när man rider ut!!!"

Det var en MYCKET belåten Lára som nu fått komma ut i hagen igen och visserligen följde mig noga med blicken, men inte gjorde några större insatser för att ge mig dåligt samvete när jag nu bara hämtade Hamingja. Hon blir visserligen 8 år nästa år, men har ju tillbringat stor del av sitt "ridhästliv" på vila i väntan på att Sylvia skulle få tid över till henne. (Eftersom hon "ALDRIG skulle säljas" var det ju ingen brådska, så både träningshästar och Sylvias andra hästar har alltid fått gå före.)

Detta gör att hon fortfarande känns lite "valpig" i olika sammanhang. En väldigt charmig sida av detta är att hon fortfarande är väldigt "unghästnyfiken"! När jag ska borsta henne vill hon alltid först undersöka borsten. Och samma sak med all utrustning: gelpad, vojlock, sadel o s v snusar hon på med mycket intresserad min när jag ska lägga dem på hennes rygg!

Idag stod travträning på schemat så när sadeln med tillbehör var "granskade och godkända" och satt på sin plats såg jag till att korta upp stiglädren ett hål - för att det skulle vara lättare att hålla sig kvar i sadeln när Hamingja skulle börja "skotta på" med sina häftiga bakben. Hon är lite för känslig för att man ska våga sig på att ändra stiglädren när man sitter på, så därför fick det bli kortare läder från start även om vi - förståss - skulle värma upp i skrölt.

Ibland är det EXTRA tydligt hur "Sylvia-skolad" Hami är! Sylvia använder oftast inte ridbanan när hon tränar hästarna utan rider ut på dem. Och då brukar hon börja med att böja dem ordentligt i skritt på volt när hon suttit upp utanför stallet. Så om jag kramar lite på högertygeln utanför stallet böjer hon direkt ihop sig som en makaron på en mini, mini volt samtidigt som hon stretchar ut överlinjen så att nosen nästan snuddar marken. Efter en stund är det bara att krama till på vänstertygeln så byter hon varv och gör samma sak där. Praktiskt med en häst som stretchar sig själv!!!

Det märks att Hamingja börjat bli lite tryggare med mig, för när vi red iväg längs bilvägen mot Avan kunde hon nästan direkt slappna av och skrölta sakta på hellång tygel och nosen nästan i marken. Red även lite tölt i lugnt tempo med riktigt lååååång hals, med förhoppningen att tempot skulle "smitta av sig" till traven sedan så det inte skulle bli lika jobbigt för mig att hänga med i hennes tempo. Och det funkade! Även om det alltid är ett rejält träningspass att rida lätt till hennes enorma kliv så kunde vi nu hålla oss i ett tempo där jag inte fick några problem med balansen. Och när jag inte vinglade på ryggen behövde hon inte stressa upp sig och börja rusa utan höll en - för henne - lugn trav trots att jag gav henne så långa tyglar att t o m Sylvia borde ha varit nöjd!

Lät henne galoppera uppför backen vid nya kalhygget och när hon tog i med de där kraftfulla bakbenen undrade jag i mitt stilla sinne hur jag ska våga "släppa på" ordentligt på en ovalbana med henne någon gång... I en final med 4-5 andra hästar på banan lär det gå undan... Jag har ju en hel del problem att hålla mig kvar i traven, men då kanske hon t o m galopperar mig ur sadeln?!!!

När vi kommit ner på andra sidan höjden tog jag in till höger och fortsatte travträningen längs stigen genom skogen tillbaka upp på höjden. I början fick jag styra endel för att hålla henne kvar på stigen, men sedan verkade hon "fatta galoppen" och följde den självmant. Det är en perfekt runda att trava på (eller galoppera - om ni frågar Lára) som avslutas med en lång uppförsbacke innan man skrittar över hygget tillbaka ner till bilvägen igen.

Hamingja flåsade en hel del när vi kom ut uppe på hygget - men jag behövde nog den efterföljande skrittpausen ännu mer än hon! När vi sedan travade hemåt blev det förstås en liten diskussion kring tempot - men sedan jag "tjatat" lite med upprepade snabba förhållningar följda av stooora eftergifter - accepterade även Hami ett hyfsat lugnt tempo trots lösa tyglar. Då var matte RIKTIGT nöjd - för Sylvia har ju gång på gång sagt att jag absolut INTE får hamna i dragkamp med henne och att hon behöver de där lösa tyglarna för att gå riktigt bra.

En annan stor utmaning - som jag så väl känner igen från min träning av Lára - är att "etablera off-knapp" i slutet av våra ridpass. Men idag gick det faktiskt bättre än jag vågat hoppas på! När jag bad om skrölt kunde jag ge henne nästan hellång tygel utan att hon fick bråttom. Istället sträckte hon frustande ut överlinjen riktigt ordentligt och slappnade av!

Helmysko människa...!!! :-O

Hamingja matvägrar - man måste ju faktiskt ha PRINCIPER!!!

Den här människan Hamingja nu fått på halsen är verkligen SÅ MYSKO!!! Visserligen har hon hört Lára muttra om saken många gånger, men med tanke på att The Queens åsikter i frågan verkar vara glömda samma sekund som hon hör människans röst, kunde väl inte Hami tro att det var SÅ illa som det faktiskt visat sig vara... Och idag var det definitivt värst hittills! När människan hämtat in Hamingja från hagen för att rida förväntade hon sig faktiskt att Hami skulle äta hö från golvet medan människan borstade och sadlade! Visserligen hade de inte hunnit äta upp allt lunchhö ute i hagen - men att äta på stallgången... SÅ GÖR MAN INTE!!! :-O

Människan verkar dessutom ha väldigt svårt att fatta: trots Hamingjas envisa ignorerande av den hög med hö som låg framför hennes fötter gick budskapet liksom inte in... istället prasslade hon med hö:et  och tjatade om att det skulle ätas. Tillslut tog Hamingja ändå ett par pliktskyldiga tuggor - för att sedan återgå till sitt ståndaktiga matvägrande. Det finns ändå gränser!!!

Dagens ridtur bort till korsningen vid sjön får väl ändå betecknas som hyfsat normal. Visserligen uttrycker sig människan i regel VÄLDIGT obegripligt när hon sitter där uppe på ryggen... Skickar en massa signaler som hon ändå förväntar sig att man ska ignorera - och är allmänt mkt svårtolkad...Är det någon konstig "riddialekt" hon har eller ett allvarligare "talfel"?! Verkligen inte lätt för den som är van en människa som pratar klart och tydligt HELA tiden - som Sylvia...!

Och exemplen på människans besynnerliga idéer är tyvärr många... Efter en av lektionerna under helgens kurs fick människan t ex för sig att efter lektionens slut skritta iväg längs en av skogsvägarna bakom vägbommen... trots att ALLA vet att man efter ett pass på banan går DIREKT till stallet för att äta kraftfoder...!!! Hamingja gjorde verkligen sitt bästa för att förklara hur fel detta var, men vad gör man med en människa som har så svårt för att fatta?!

Ja, för att vara en person som ridit större delen av sitt liv har den här människan skrämmande dålig koll... Det är verkligen TUR att Hami varit med så pass länge att hon kan visa hur saker och ting EGENTLIGEN ska gå till!!! Och man får ju hoppas att människan visar sig vara något så när bildbar i alla fall. Annars blir Hamingja helt enkelt tvungen att ta ett ALLVARLIGT snack med Sylvia om att åberopa den rätt till "omvänt öppet köp" som hon nämnde här om dagen. När hon började ångra hela försäljningen kom hon på att det stod i det finstilta att hon kunde välja att betala tillbaka pengarna och ta tillbaka hästen! 

Ny sadel - också!

Det är mycket nytt nu: idag kunde vi inviga Hamingjas nya sadel! 

"I den allmänna konkursen" tyckte jag det var lika bra att köpa ny sadel också. Jag beställde den från Karin Åberg i måndags kväll och till min stora glädje kunde jag hämta ut den på "posten" redan idag!!! I o m att Sylvia ridit Hamingja i sin Epona hela hösten visste jag ju redan att modellen passar hennes rygg. Och när jag själv fick provrida den i söndags kunde jag ju konstatera att den verkligen är superskön! (Det visste jag i o f s redan, eftersom jag fick prova Sussis Epona på Lára i våras, men det skadade ju inte att få friska upp minnet lite!) Jag får dessutom lämna Láras urvuxna Hrimnirsadel (som jag också köpt av Karin) i inbyte - så man kan säga att jag slår två flugor i samma smäll med denna affär!

Och jag kom verkligen inte att ångra sadelköpet när jag premiärred i den! Precis som igår red vi på banan, men nu gjorde några minusgrader att underlaget var oerhört mycket bättre! Vi kunde utan problem rida på volter och böjda spår även i skrölt och tölt - och därmed förstod Hamingja nästan direkt att hon inte alls behövde ha så bråttom utan kunde slappna av och ta det lugnt.

När det frustats ordentligt på nästan hellånga tyglar i skrölt, trots ständiga byten av varv och riktning vilket brukar trigga henne att öka tempot, övergick vi till att rida tölt i en aningen högre form. M h a några steg sidförande här och där fick jag henne att hålla nere tempot utan att behöva bromsa med tyglarna och hon slappnade av riktigt fint!

Mitt mål med dagens ridpass (förutom att få prova nya sadeln på henne) var att åter etablera en tydlig "off-knapp" efter söndagens mer intensiva töltträning där vi "tryckte på on-knappen" ganska rejält. Så när vi nu kunde avsluta med riktigt låååångsam skrölt med nästan hellång tygel (det fattades några cm) så kunde jag konstatera att vi uppnått vårt mål!

Lára fick vara ute på ridtur med Carro tidigare idag och det hade gått bara fint! Men när jag kom till hagen för att ta in Hamingja stod förståss Lára ändå där och väntade otåligt - vem nöjer sig med bara EN ridtur per dag?!! Inte Lára i alla fall!!! Men för matte fick det räcka - idag i alla fall. Fast Lára fick ändå följa med in i stallet och äta lite extra hö medan jag red - så behövde jag inte göra henne totalbesviken i alla fall. Carro har erbjudit sig att rida henne i morgon också - perfekt!!!

Nytt nålrekord!!!

Jag har ju redan visat bild på Hamingjas nya "finträns" som vi invigde i lördags. Och igår fick hon inviga nya "vardagstränset". Som ni kan se var hon HELT utom sig av lycka!!! ;-)

Idag vilar båda mina hästar och jag har varit på City Rehab för träning i bassängen och akupunktur. Kunde berätta för sjukgymnasten om hur fantastiskt bra effekt hennes extra nålar förra veckan hade på mina krånglande ryggmuskler. Besvären försvann och kom inte tillbaka trots fyra ridlektioner i helgen! Tidigare gånger jag haft just dessa besvär har de haft VÄLDIGT lätt att komma tillbaka vid minsta lilla ansträngning av ländryggsmusklerna, som att jag sträckt mig lite framåt för att lyfta upp något från ett bord t ex. Men nu klarade de t o m all ansträngning som fyra ridlektioner innebär - inkl Hamingja-traven!!!

Nu ska vi prova att göra ett litet uppehåll i behandlingarna och för att preparera mig lite extra inför detta utökade hon antalet nålar ytterligare idag, varav två var sådana som ska förstärka effekten av alla andra. Dessutom snurrade hon en hel del på nålen i ländryggen under behandlingstiden också - i vanliga fall brukar hon bara låta dem sitta stilla eftersom jag hittills haft så kraftig effekt av dem ändå. Med risk för återfall till "akupunktur-koman" som drabbade mig efter första behandlingarna i våras (sov som en klubbad 14 resp 12 timmar i sträck) är det nog hög tid att gå och lägga sig snart! Det brukar ju vara uppskattat på jobbet om jag dyker upp innan lunch! :-O (Särskilt som min arbetstid börjar kl 08.)

I morgon hoppas jag det blir ridning igen - men då bara på Hamingja. Carro har lovat att rida Lára! Sylvia har hennes Yr på träning just nu så hon behöver väl bota den värsta ridabstinensen - och jag kan ju lova att hon har något trevligt att se fram emot. För man kan inte annat än smittas av Láras enorma "ridglädje"!!!

"You´re on your own now..." :-O

Idag var det så dags för mig att "släppa sargen och komma in i spelet", för att låna ett ishockeyuttryck. Jag skulle rida min nya häst utan att vare sig Atli eller Sylvia fanns till hands för att instruera - helt utan skyddsnät...! Nu skulle jag på egen hand lägga upp vårt ridpass och själv lösa de problem som kunde uppstå - spännande och pirrigt!!!

Jag skulle rida båda mina hästar i kväll så jag ropade ut i mörkret efter dem när jag passerade stohagen för att hämta grimmorna i stallet. När jag kom tillbaka ut stod Lára förståss redan och väntade otåligt vid grinden - och en bit bakom henne (ingen får ju komma för nära) skymtade en mörk skugga... som var Hamingja!!! Varje gång jag fått låna Hami under hösten, för att rida kurs eller lektion, har jag även "tjuvtränat" på det här med inkallning - och snacka om att unga fröken imponerar även på detta område!!!

Det var Hamingja som stod först på tur för ridning - så fick Lára stå inne i en box och äta extra hö under tiden. Man kan inte med bästa vilja i världen kalla vädret för inbjudande, med nollgradigt och regn... men det senaste dygnets ihållande regn hade nu övergått till ett snällare duggregn i alla fall. Underlaget var dock allt annat än trevligt - jätteblött och slaskigt på ytan med is under...

Jag valde ändå att försöka rida på ridbanan - för att repetera övningar från helgens kurs så gott det nu gick. Det var en mycket ambitiös Hamingja som höll ett högt tempo i skritten från start - uppenbarligen fortfarande med söndagsmorgonens snabba tölt i gott minne. För att hon skulle varva ner började jag med skritt på volt och stoooora ledande tygeltag - och hon slappnade av och kändes riktigt mjuk och fin.

Men när vi skulle övergå till skrölt på volten halkade hon ganska rejält ett par gånger, så det var bara att inse att vi skulle få hålla oss ute på spåret. Min målsättning var så långsam skrölt som möjligt med så lösa tyglar som möjligt - och detta var inte helt enkelt när jag inte kunde vända in på volter... Det krävdes MÄNGDER av snabba förhållningar för att hon inte skulle dra upp tempot och jag försökte verkligen tänka på att främst använda kroppen för att bromsa samt att SNABBT släppa tyglarna igen när jag gjort förhållning med dem.

När detta inte hjälpte utan tempot ändå blev för högt visslade jag så att hon stannade och vi kunde börja om igen från skritt. Efter en dryg halvtimma hade vi enats om ett tempo som i alla fall var ganska långsamt - där hon verkligen sträckte ut överlinjen ordentligt och frustade. Då tyckte jag att vi uppnått vårt mål för dagen och avslutade. Det viktiga för mig hade varit att vi skulle få en lugn start tillsammans - för att få bästa möjliga grund att bygga vidare på framöver!

Även med Lára blev det ett pass tölt på ridbanan. Jag hade egentligen tänkt rida ut med henne, men i mörkret och halkan kändes det säkrast att hålla sig från bilvägen. Dessutom har hon fortfarande bara skor med traktbrodd så vi hade antagligen inte kunnat hålla så mycket högre tempo längs vägen misstänker jag. Men i morgon kommer hovslagaren och fixar riktiga vinterskor med fyra brodd på varje! Det krockar med veckans akupunkturtid, men bussiga Sylvia har lovat att vara på plats och assistera hovslagaren. 

HKH The Queen of Mariebäck!

Lára vill betona att hon fortfarande är The Queen of Mariebäck - alla ev uppgifter om att hon skulle ha abdikerat är bara grundlösa rykten och rent förtal!

Jag hade tänkt ansöka om audiens hos HKH idag. Bara för att Hamingja fick en välförtjänt vilodag efter kursen skulle det ju inte behöva drabba Lára! Men med ett ihållande regnväder som växlade mellan underkylt och snöblandat (och en kropp som sin vana trogen "agerade SMHI") så blev det inget med den saken. Men glädjande nog mår faktiskt mina besvärliga ryggmuskler mycket bättre nu än förra veckan, trots att jag hade räknat med motsatsen... uppenbarligen var "en rejäl ridkurs" precis vad de behövde!!!

I morgon är i alla fall planen att åka till stallet efter jobbet - så får kroppens dagsform avgöra hur många hästar jag rider. Förhoppningsvis blir det både kursrepetition på ridbanan med frk H och "mörkertölt" längs bilvägen med Lára! Om det dröjer innan Lára blir såld kommer jag att behöva skaffa medryttare till henne - för jag kommer inte att ha ork att förutom Hamingja dessutom rida Lára så mycket som The Queen förväntar sig. Men just i morgon är en ovanligt lämplig dag att "tänja gränserna" för vad jag orkar - för på onsdag får jag tillfälle att "reparera" eftersom jag har akupunkturtid efter jobbet!

Ridkurs - dag två

Hamingja gick ut stenhårt idag - genom att glatt komma mig till mötes i hagen när jag ropade på henne! Och när det var dags för ridlektion kan man definitivt säga att hon bara ökade!!! Oj, vad jag är LYCKLIG över min nya häst!!! Och Johan var dessutom på plats och fotade under dagens första lektion - trots att han är DUNDERFÖRKYLD. 2.200 bilder blev resultatet - så jag har fortfarande många kvar att gå igenom men ett första smakprov kommer redan här!

Igår provade jag att rida Hami med Hrimnirsadeln jag hade till Lára fram till i våras. Men även med en helt ny gelpad under gled den fram när jag red. Láras Astundsadel är lite för svängd i bommen för Hamingjas betydligt rakare rygg, men idag fick jag låna Sylvias nya Astund Epona. Verkligen en superskön sadel och troligen kommer jag att beställa en sådan till frk H. Testade även olika sadelgjordar idag: på förmiddagen en ELT-gjord jag fått låna av Elisabeth och på eftermiddagen Sylvias avlastningsgjord från Top Reiter. Jag har aldrig varit så förtjust i lädergjordar som måste putsas och avlastningsgjorden är dessutom så TUNG - den väger nästan som en hel sadel i sig! Men jag ska nog låna ELT-gjorden någon fler gång innan jag bestämmer vad jag ska satsa på...

Till dagens första lektion hade Sylvia sagt att jag skulle ha 165 g viktboots på och att vi skulle träna tölt med mer "tryck". Men jag fick förståss börja på volten i skritt, med stora, ledande tygeltag för att hon skulle följa med ordentligt åt sidan med halsen och verkligen böja hela sidan. Bytte riktning ofta och hon kändes riktigt mjuk och fin redan från start! Repeterade även Kyras ABC och idag gick det bra från start.

När vi även skröltat en stund med riktigt lång överlinje var uppvärmningen klar. Som förberedelse för töltarbetet fick jag först rida lite samlad skritt och det gick faktiskt lite bättre än igår. Det blir en hel del jämfotahopp fram men Sylvia sa att det är för att detta är så nytt för Hamingja ännu. Sylvia började nämligen träna samlad skritt med henne bara här om veckan - och Hami har inte riktigt hunnit förstå vad som förväntas av henne. Jag fick också förmaningen att INTE försöka träna samlad skritt på egen hand utan vänta till dess Sylvia kan hjälpa mig framöver.

Töltarbetet inleddes på volt i höger varv med stora ledande tygeltag. Sedan fick jag gå vidare genom att då och då "sitta tillbaka" hålla om med skänklarna, göra en snabb förhållning och flytta ut bakdelen ett steg för att sedan direkt ge STOR eftergift på tyglarna. Och sedan varva detta med att ibland rida ett steg sluta. I vänstervarvet fick jag göra på samma sätt, men även ibland ställa om utåt för att få högerbogen under kontroll. Och successivt fick jag uppleva bättre och bättre bärighet i tölten!

"Nu får ni ha lite kul, sa Sylvia, rid på längs spåret men se till att det hela tiden händer något: vänd för ytterhjälperna, byt riktning m h a ledande tygeltag, lägg en volt... ställ höger-vänster någon gång för att stämma av att hon är helt lös i nacken, sidför några steg m h a vikten... hela tiden med så lösa tyglar som möjligt -  HA ROLIGT!!!" Och roligt hade vi!!! Hamingja bjöd verkligen på en otroligt häftig töltupplevelse när hon nu fick hålla ett lite högre tempo!!! Ibland gick det dock lite väl fort... men då fick jag tipset av Sylvia att sidföra några steg för att ta ner tempot utan att behöva korta upp tyglarna.

Och när vi sedan gick över i trav höll hon verkligen på att trava mig ur sadeln! Vi fick trava på i friskt tempo längs spåret en stund och särskilt vid ett tillfälle var jag illa ute i en kurva... "Nu hamnade visst du i framstupa sidoläge Anna!" skrattade Sylvia - men jag höll mig kvar i sadeln i alla fall! Sedan var det meningen att vi skulle ta ner tempot och trava så långsamt som möjligt, med riktigt lååång hals. Men nu hade ju Hamingja verkligen kommit igång och var inte alls intresserad av att hålla lågt tempo...särskilt inte med långa tyglar! Det som funkade bäst var att utgå ifrån skritt, göra så lugn igångsättning till trav som möjligt och sedan aldrig låta henne dra upp tempot. Jag fick sitta tillbaka, göra snabb förhållning på tyglarna för att sedan lika snabbt släppa ut dem igen och göra detta om och om och om igen från början, innan hon tillslut accepterade att det var lååååååångsamt som gällde.

Efter lektionen sa Sylvia först: "Det var flera fina sekvenser i tölten!" För att sedan ändra sig: "Det var nästan BARA jättefina sekvenser i tölten!!!" Känslan hade också varit helt FANTASTISK - så jag såg verkligen fram emot att se bilderna som Johan hade fotat!!!

När vi under lektionen på förmiddagen så tydligt tryckt på Hamingjas on-knapp så fick vi under den andra och sista lektionen för kursen fokusera på den minst lika viktiga off-knappen. Och det visade sig verkligen behövas! Så länge vi höll oss till skritt och skrölt tog hon det faktiskt lugnt. Men så snart jag bad om tölt så blev det en väldigt fart på fröken! Jag fick verkligen jobba med små volter och massor av snabba förhållningar för att få ner tempot och det dröjde ett tag innan jag successivt kunde börja ge henne mer tygel.

Det var tydligt att Sylvia mer och mer började oroa sig för hur Hamingja och jag ska klara oss på egen hand nu när hon snart åker till Thailand och blir borta en hel månad.  För jag fick fler och fler instruktioner om hur jag ska göra när jag nu ska börja rida Hami på egen hand (hittills jag ju nästan bara ridit kurser och lektioner på henne - och de två gånger jag ridit ut har Sylvia varit med och instruerat). "Inled alltid ridpassen med ledande tygeltag och var uppmärksam på att de är tillräckligt stora - så att hon verkligen böjer hela sidan!" "Och när du ridit en stund är det bra att ta en skrittpaus där du åter stämmer av att hon är helt följsam i de ledande tygeltagen!"

"Vänta med den samlade skritten till dess jag är tillbaka och kan hjälpa dig!" "Tölta mycket med riktigt låååång hals, men se till att hon inte är rak utan att du alltid har böjningen också!" "ALDRIG hålla fast i tyglarna, bara jättesnabba förhållningar och sedan släppa - och det är ÄNNU viktigare ifall hon biter tag i bettet!" "Stäm av att du kan ställa snabbt höger-vänster i galoppen, så att hon håller sig lös i nacken." Ja, tipsen var många! Och Sylvia såg väl inte direkt lugnare ut när jag sa: "Du kommer ju hem sen och kan reparera det jag ställt till med!"

Lára fick stå utanför hagen och äta extra hö och hon stod där när bilen och transporten på bilden ovan backades på plats. Men tro inte att hon flyttade sig en endaste millimeter, trots att de kom så nära... är man The Queen så behöver man väl inte fundera på sådant - det var väl helt enkelt bilförarens ansvar att se till att inte köra på henne?!! Tack vare Lale fick Lára sedan komma ut på ridtur även idag - gissa om The Queen var nöjd efter det?!!

Ridkurs på min nya häst!!!

Idag var det dags för första ridpasset på min nya häst!!! Och då passade vi ju på att inviga hennes nya träns också - som har REJÄLT med bling både på pannbandet och nosgrimman! Hamingja har ju aldrig haft några egna saker tidigare, utan fått hålla tillgodo med något gammalt som Sylvia haft liggande. Men nu har jag lovat henne att hon ska få SÅ mycket fina, egna saker! (Ingen större uppoffring från min sida direkt...!!!) 

Jag fick inleda första lektionen med att skritta på liten volt och böja innersidan m h a STORA, ledande tygeltag. När hon började följa med helt utan motstånd kom också längden på halsen. När det fungerade åt båda hållen fick jag lösgöra ytterligare genom att rida "kringelikrokar" på ridbanan och hela tiden byta riktning m h a ledande tygeltag. Hami tolkar gärna byte av riktning som en uppmaning att öka tempot, så det var väldigt nyttigt att träna på!

Nästa steg blev att göra samma sak i skrölt och då uppstod ju genast det lilla problemet att kunna rida ett långsamt tempo med långa tyglar, för fröken ambitiös tyckte ju som vanligt att "det här river vi av lite snabbt!!!" Jag får verkligen tänka på att jag bromsar upp henne med kroppen och förhållningarna med tyglarna får bara vara riktigt korta, snabba för att sedan direkt ge lös tygel igen så att hon inte kortar upp sig. Jag vill ju visserligen ha en långsamt tempo, men samtidigt riktigt låååång hals och då behöver hon också ha låååång tygel!

Efter uppvärmningen fick vi träna samlad skritt. Även här handlar det om ytterst snabba förhållningar följda av lös tygel, samtidigt som högerbogen ska hållas på plats. Helst ska man komma ihåg att driva också, insåg jag när min hjärna hade haft sådant fokus på de där blixtsnabba eftergifterna på tyglarna att det inte fanns utrymme för något ytterligare. Och när jag även lyckades lägga till drivning så blev det ett statiskt "klämmande" istället för den "elektriska" skänkel Sylvia efterlyste... 

Som tur var kompenserade Sylvia lite av mina brister med sin "samlings-smackning" så att jag fick uppleva lite av den känsla jag ska sträva efter i samlingen - då Hamingja verkligen kommer in under sig med bakbenen och lyfter fram. HÄFTIGT!!! Det här med samlad skritt är annars något ganska nytt för Hamingja - och än så länge blir det en hel del "skutt med frambenen" för att hon inte riktigt vet vad som förväntas av henne. Men det är ju ännu en sak som jag känner igen från Lára och tycker är lite charmig! 

Jag fick hela tiden varva sekvenserna av samling med att låta henne sträcka ut igen och slappna av. Det är ju extra viktigt på en sådan häst som Hamingja som så lätt börjar ladda för att springa. Alltså att hela tiden jobba både med "av- och på-knappen" som Atli brukar påpeka. (Johan har lovat att komma till Mariebäck och fota oss i morgon - till dess får ni stå ut med bilder från en av Atlikurserna i höstas.)

När lektionen var slut hände något riktigt besynnerligt - om ni frågar Hamingja. Inte nog med att den där människan hon drabbats av kan vara lite svår att tolka... Hon verkar kunna ha VÄLDIGT konstiga idéer också... Nu fick hon t ex för sig att det skulle skrittas iväg längs skogsvägen bakom bommen istället för att gå direkt till stallet, som man EGENTLIGEN ska göra när man ridit klart på banan. Hami gjorde verkligen sitt bästa för att förklara för mig att "Det här är inte rätt!!!" Under sitt snart 8-åriga liv har hon aldrig varit med om något liknande... 

Detta är ju tyvärr inte det enda den här underliga människan fått om bakfoten. Hon har dessutom fått för sig att man kan rida mer än en gång samma dag - bara för att det är kurs! Helgalet! Och den här kursen var inget undantag, så på eftermiddagen skulle det minsann ridas IGEN!!! :-O

 Under dagens andra lektion fick jag inleda som på förmiddagen: att böja m h a ledande tygeltag i både skritt och skrölt. Varva volter, böjda spår och vändningar för ytterhjälperna. Vi hann även med lite samlad skritt innan det var dags att fokusera på tölten.

Vi skulle rida på en liten fyrkant och göra framdelsvändning i hörnen - alltså det som brukar kallas "Kyras ABC". Först i skritt så att Hamingja fick klart för sig vad det handlade om och slappnade av. Och sedan samma sak i tölt. Och för att halsen skulle vara så lång som möjligt handlade det även här om så lösa tyglar som möjligt. I högervarvet gick det riktigt bra när jag insåg hur stort fokus jag behöver ha på högerställningen - så att högerbogen verkligen hölls på plats.

I vänstervarvet blev det först vääääldigt vingligt - och Hami försökte även lägga in lite ökat tempo mellan hörnpasseringarna... men tillslut fick vi till det där också. Då fick jag istället rida fram och tillbaka längs ena långsidan och göra vändningar i sluta i hörnen. Hela tiden med fokus på snabba eftergifter följa av så lös tygel som möjligt. När vi red i vänster varv fick Hamingja väldigt bråttom längs långsidan, så Sylvia tipsade om att sidföra några steg från spåret för att ta ner tempot utan att behöva korta upp tyglarna.

Som avslutning fick jag sedan "gasa på" lite i tölten -  OJ, så häftigt det är när det plötsligt är MASSOR av luft i rörelserna!!! Jag kände verkligen hur mitt leende gick från öra till öra och ville helst aldrig sluta!!! Att efter detta avsluta ridpasset i skrölt var inte det lättaste... Nu hade jag ju tryckt rejält på "on-knappen" och då krävdes det en hel del för att hitta "off" igen... Sylvia sa att vi ska rida med mer "tryck" under första lektionen i morgon (med viktboots dessutom) för att sedan använda den avslutande lektionen till att "återmontera off-knapp" i skrölt.

Edit: Trots att jag gjorde bedömningen att min kropp inte skulle klara både två lektioner på Hamingja OCH ridning av Lára så behövde jag inte gå med dåligt samvete för att jag valde bort The Queen idag. Lale som äger Geisli ställde nämligen upp och red ut en lång sväng med Lára mellan sina lektioner! Oj, så nöjd och belåten Lára såg ut när de kom tillbaka! Och dessutom helt täckt av rimfrost - min Black Beauty!!! Jag satt redan i sadeln på Hamingja inför vår första lektion när Lale kom och frågade i vilken hage hon kunde hitta Lára. Jag red bort till stohagens grind och visslade - och hon kom förståss direkt till grinden. SÅ praktiskt med en häst man aldrig behöver leta efter!!!

Jag köper LYCKA för pengarna!!!

Min nya häst!!!

Idag har vi varit på Evidensia Häst i Boden och Hamingja gick igenom besiktningen helt u a så nu är det klart att jag köper henne!!! (Även om ingen av oss väntat sig att det skulle vara något problem vid besikningen så törs man ju inte andas ut förrän den är gjord...!) Efter att varit "hemligt förälskad" i denna häst i många år känns det nu helt overkligt att hon faktiskt blir min...!!!

Hamingja från Mariebäck

e. Mökkur frá Varmalaek u. Hamradis frá Tungu

Lämpligt nog betyder Hamingja faktiskt "lycka" eller "förmögenhet" (det är ett ord man bl a säger som lyckönskning när någon fyller år) så med tanke på namnet på min blogg känns det ju mer eller mindre självklart att jag ska äga henne - eller hur?!! Och vi börjar vårt liv tillsammans på allra bästa sätt: med att rida kurs för Sylvia i helgen! 

"Tölt vare´här!!!"

Nej, jag hade inte tävlingskavaj på mig när jag red i kväll - bilden är från Midurs tävling i våras. Förutom att det hade varit kallt med kavaj i kväll hade det varit HELT bortkastat att klä sig snyggt - för det var så MÖRKT att ingen skulle ändå ha sett det... Av bekvämlighetsskäl hade jag bestämt mig för att avstå boglampan, det är ju ändå lite pyssel: leta fram schabraket som har ficka för batteriet, montera lampans fästet på sadelgjorden m m, så jag sadlade som vanligt och tänkte bara rida med min lilla pannlampa. Men när pannlampan sedan visade sig spårlöst försvunnen fick det bli helt lampfritt trots mörkret...

Både Lára och jag vet ju ändå rätt väl var bilvägen mot Alviksträsk går - så vi körde på rutin! Full fräs i tölt blev det, varvat med skrittpauser. Lára var som vanligt jätteglad över att få komma ut och röra på sig och det var ju jag också! Och även om jag inte kunde se exakt var vägen gick så kunde jag höra på ljudet från hovarna när vi började närma oss någon av vägkanterna, där snön inte var lika hårt packad. När ljudet blev lite dovt var det dags att lägga över vikten in mot mitten en sekund så att vi inte skulle hamna nere i diket. Trevligt med en häst som är så lyhörd för vikthjälperna (också)!!!

Jag hade hunnit mysa lite med Bam Bam redan innan ridturen, så jag hoppas han förlät mig för att jag istället umgicks med Pepsi och Cola (Olivias kaniner) medan Lára åt sitt kraftfoder. De små, svarta filurerna börjar bli mer tama nu, så om man sätter sig inne hos dem kommer de snart skuttande. Bam Bam och jag har tidigare enats om att kaniner är överreklamerade - men jag måste nog erkänna att de är rätt söta ändå!

Lára har uttalat sig i Expressen!!!

Uppenbarligen har Lára uttalat sig i Expressen idag! 

Redan tidigt i augusti började hon sätta REJÄLT med vinterpäls... och jag började oroa mig för att hon skulle ha rätt när det gällde kommande vinter... När jag sedan helklippt henne, ÄNNU tidigare än förra året,  dröjde det ändå inte länge så hade hon lika mycket päls igen. Nu kan man verkligen inte tro att hon varit klippt ö h t (förutom framme på halsen där jag klippt henne en gång till). Men jag hoppas verkligen att The Queen har gjort en missbedömning av den kommande vinterns temperaturer för kyla går inte så bra ihop med min kropp...

Min rygg har faktiskt varit lite bättre idag - akupunkturen i måndags har redan haft effekt! Och idag var jag dessutom på Hot stone-massage på Rosenday Spa efter jobbet. SÅÅÅÅÅÅ UUUUUUNDERBART!!! Och förståss välgörande för de krampande ryggmusklerna. Så i morgon hoppas jag vara "fit for ride" igen - och det hoppas förståss Lára också!!!

"Så MODIG du blivit Anna!!!"

Lára står vid staketet och "beställer" ridning!

Det är verkligen TUR att jag - efter 11 års vånda - tillslut vågade trotsa min svåra nålskräck och testa akupunktur! Och igår hörde jag t o m mig själv fråga sjukgymnasten om hon inte kunde sätta lite fler nålar än tidigare!!! "Du har verkligen blivit MODIG!!!" konstaterade hon - och fördubblade antalet! 

Min minst sagt oväntade förfrågan berodde på mina ländryggsmuskler som "spökat" så den senaste tiden - och det har dessutom successivt blivit värre... Sjukgymnasten tror att det är mina onda SI-leder som även resulterat i detta, antagligen p g a att snö och halka gjort att jag spänt mig/belastat lite mer än i vanliga fall. Inte alls roligt med smärta förståss - och nu närmar sig dessutom årets sista All inclusive-ridkurs med stormsteg! Desperata tider kräver desperata åtgärder m a o!!!

Ännu är inte smärtan och krampen i ländryggen borta, men gårdagens behandling resulterade i en rejälare "akupunktur-schwimm" som innebar att jag försov mig två timmar i morse... Det var ett bra tag sedan nålarna senast"klubbade" mig så totalt - så uppenbarligen startades det igång några krävande processer i kroppen av dem! Verkar lovande alltså!!!

Och för att ge kroppen bästa möjliga förutsättningar för läkning bröt jag mitt löfte till Lára om att vi skulle rida idag... Dock brukar jag alltid följa sådana löften med reservationen "om kroppen håller" - så idag får hon acceptera det "finstilta" i vårt kontrakt! 

Inför morgondagen hade jag däremot inte lovat något, för då har jag tid för Hot stone-massage! Det var ett bra tag sedan jag bokade och  med tanke på hur ryggen agerad senaste veckan kunde ju timingen inte ha varit bättre! Hot stone är verkligen att rekommendera - ifall ni inte testat!!! Och för min ömtåliga kropp som inte "tål" vanlig massage är det HELT suveränt! Man blir först insmord i olja och eftersom stenarna värms i varmt vatten blir det ingen friktion alls mot huden. Dessutom är det inget "knådande" utan stenarna får bara glida lätt över kroppen - medan värmen från dem går djupt ner i musklerna och ger massageeffekten. Åååååh  - bara jag skriver om det känner jag hur SKÖNT det är!!! Den enda nackdelen är att man måste tvinga sig att kliva upp från massagebänken efteråt... jag hade lätt kunnat ligga kvar och sova någon timme!!!

Efter dessa behandlingar hoppas jag att ryggen åter är i skick för ridning på torsdag - så att jag kan glädja min Lára med ett efterlängtat ridpass!!!

Lára är smittsam!!!

Så här glad var Lára när hon fick vara ute på ridtur med Birgitta L idag - och som ni kan se var Láras härliga ridglädje lika smittsam som vanligt!!! Och titta vilken vinter vi har fått med ens - ett dygns snöfall kan verkligen göra underverk i höstmörkret!!!

Mattes rygg skulle verkligen också behöva ett litet underverk - ländmusklerna har börjat krampa alldeles våldsamt... Men i morgon är det akupunktur igen - håller tummarna för att det finns nålar mot detta också! Jag har ju nämligen lovat Lára att vi ska rida på tisdag och sådana löften vill man ju verkligen inte bryta! (Dessutom är det ju aningen besvärligt att knappt kunna gå, stå längre stunder eller sova på natten...) 

Morgonstund har snötölt i mund!!!

"En morgon när jag vaknar är hela världen vit"... och nästan hästen också!!!

Det har kommit ca 5 cm snö i natt och när jag körde till stallet för att morgonfodra i morse var det till största delen oplogat. Bitvis hade snön drivit ihop i större högar - och då var jag extra glad åt bilens fyrhjulsdrift! Och i hagen väntade min 4x4-häst (fyra hovar - fyra gångarter) lika ivrigt som vanligt! Men hon fick hålla till godo med att äta morgonhö först innan det blev dags för ridning. 

Jag hade hoppats att bilvägen skulle hinna plogas under tiden hästarna och jag åt frukost, men så´n tur hade vi inte... När det är så milt att snön bildar styltor i hovarna brukar jag försöka lösa problemet genom att rida på i friskt tempo samt försöka "balansera" i ett hjulspår om sådant finns. (Oerhört nyttigt att träna på att kontrollera placeringen på vägen så exakt!!!) 

Ovanstående knep brukar funka ganska bra. Men nu har Lára inte riktiga vinterskor med fyra brodd ännu, utan bara traktbroddar och i kombination med snö som ville packa sig i hovarna samt is under snön halkade hon ändå en hel del... När vi istället testade att hålla oss längst ut på vägkanten gick det bättre - uppenbarligen var marken under snön mer skrovlig där så hovarna fick bättre fäste. Men det var ändå tempo som gällde för att hela tiden slå snön ur hovarna, så vi varvade tölt och galopp.

Tillbaka i stallet var Lára rejält svettig, trots att vi inte varit ute så länge. Men vi hade ju minimerat skritten p g a underlaget och dessutom fick hon ju lyfta lite extra på hovarna tack vare snön. Misstänker dessutom att det blir lite extra jobbigt med den extra spänning som krävs i kroppen för att vara beredd att parera halkan. 

Hela morgonen hade jag spanat och ropat efter min polare Bam Bam - som inte syntes till någonstans trots snöovädret ute... (Melker låg däremot - som vanligt - och sov i foderrummet.) När Bam Bam inte ens dök upp efter ridturen, när jag hällde upp en tekopp, blev jag riktigt orolig... Ljudet av vattnet ner i  koppen brukar ALLTID vara en signal till honom att det är dags för temys i väntan på att Lára ska äta sitt kraftfoder. Men inte idag... 

Som tur var dök Bam Bam i alla fall upp tillslut, förvånansvärt torr i pälsen trots snövädret, så han måste ha hållit sig under tak någonstans. Jag kunde andas ut! Men nu var det dags för mig att släppa ut Lára och åka hemåt - så temyset fick han klara sig utan. När stoflocken såg att Lára var på väg tillbaka till dem började de gnägga och kom springande - Hrissla gjorde t o m några bocksprång! Jag måste säga att jag imponeras över deras reaktioner - för The Queen är ju verkligen inte den som återgäldar deras glädjeyttringar... Skulle hon beblanda sig med pöbeln...?!! Men hästar älskar ju tryggheten i att veta vem som bestämmer - och på det viset är hon ju tydlig!!!

Trevlig torsdagstölt!!!

Tyvärr var det ju inte så här soligt och fint - utan helmörkt och 13 grader kallt - när vi tränade på ridbanan i kväll Lára och jag. Men vi hade förståss väldigt roligt ändå!!!

Precis som igår stod gymnastiserande i tölt på programmet. Med minst lika mycket böjda spår och ÄNNU fler Atlivändningar m h a ytterhjälperna! Lára var förståss med på noterna som vanligt och det var tydligt att effekten efter gårdagens träning fortfarande satt i!

Jag kom också ihåg Atlis tips att om det var t ex högerbogen som var svårast att få "på plats" vid förra ridpasset så ska man nästa gång fokusera på detta direkt - redan under igångskrittningen. För att inte ge hästen någon ytterligare tid att befästa detta. Så redan under den första skritten på volt "rev jag igång" med att rida henne utåtställd i vänster varv och varvade med att vända genom volten m h a ytterhjälperna och då f f a ett tydligt stöd på yttertygeln. "Skänklarna kontrollerar bakdelen och tyglarna kontrollerar bogarna!" är ju ett annat av Atli:s mantran!!!

Som förväntat gick det ännu lite snabbare än igår att få henne mellan hand och skänkel i tölten. Dessutom kunde vi länga halsen ytterligare lite idag. Så det blev ett ganska kort ridpass - för när hela hon "var på plats" och hon töltade avslappnat med trevlig längd på halsen nöjde jag mig för idag.

Och nu ser jag verkligen fram emot att fortsätta töltträningen längs vägen - men det blir först på lördag. I morgon får mattes kropp vilodag efter att ha ridit tre dagar i rad - varav ansträngande (men ROOOOLIG) Sylvialektion den första av dessa tre. Men jag kan säga att jag redan lääääängtar till lördag!!!

Jag heter Anna - och jag har ALLDELES för mycket hästgrejor!!!

Här "finlirar" vi tillsammans med Atli! 

(Bild från förra vintern.)

Efter att länge och väl - och hittills helt resultatlöst - letat efter ett par viktboots som jag hade till Feykir (och visserligen inte använt på över tre år) måste t o m jag erkänna: jag har ALLDELES för mycket hästgrejor...!!! Johan är lite tveksam till om det verkligen finns forskning som stöder att Minesotamodellen fungerar i sådana här (allvarliga) fall... men jag har i alla fall bestämt mig för att försöka lära av Carro i stallet och sälja av endel - så får vi se hur det går!

På ridfronten var det idag åter dags för lycko-Lára och då en omgång "böja och bända" på ridbanan! Lára gillar ju verkligen ALL ridning - men jag måste erkänna att jag själv gillar "finliret" betydligt mer än konditionsträning t ex!

Och idag blev det böjda spår i alla möjliga varianter, i skritt, skrölt och sedan tölt. Mycket STORA, ledande tygeltag för att hon verkligen skulle följa med tygeltaget med halsen och böja sig MYCKET. Bytte dessutom riktning nästan hela tiden - eftersom jag vet av erfarenhet att det fungerar väldigt lösgörande på henne.

När vi hade kommit till tölten och jag red henne utåtställd i vänster varv resp sluta i höger varv kom hon in riktigt fint mellan hand och skänkel och jobbade i en form som jag tror t o m Atli varit nöjd med! Eftersom detta var vårt första träningspass av denna typ på ett bra tag nöjde jag mig där och avrundade träningspasset i skritt. Och då stretchade hon verkligen ut överlinjen ordentligt - det var uppenbarligen skönt att sträcka ut när hon fått jobba ordentligt med ryggmusklerna! Faktiskt nästan så att nosen tog i backen där på volten.. man hade kunnat tro att det var Hamingja jag satt på!

Inskolningen fortsätter!

Med Hamingja på Atlikurs tidigt i höstas. 

När jag fick erbjudande om att rida Hamingja i söndags sa Sylvia: "Det börjar ju vara dags för dig att få inskolning - som för barnen som ska börja på dagis!" Och idag fortsatte denna inskolning med att jag fick rida lektion på Hamingja, tillsammans med Elisabeth och Démantur!

Vi fick börja med att skritta på volt och som vanligt inledde Hamingja med inställningen: "Det här river vi av lite snabbt!!!" För att få henne att ta ner tempot fick jag rida på en riktigt liten volt och böja henne ordentligt i innersidan m h a ledande tygeltag. Jag fick sedan övergå till att rida på böjda spår över hela ridbanan och hela tiden byta riktning genom att sitta tillbaka och använda STORA ledande tygeltag. I början stretade hon emot i vändningarna och fick väldigt bråttom varje gång jag bytte riktning. Men när hon efter en stund slappnade av och blev helt följsam så höll hon också ett lugnt tempo.

Jag varvade med att rida några steg sluta, sidföra några steg, göra Atlivändningar... De senare var till att börja med VÄÄÄÄLDIGT svåra att få till i höger varv - vi gjorde väl ungefär allt UTOM att göra en vändning åt höger... Men tillslut fick vi till det!

Efter fortsatt uppvärmning i skrölt med låååång hals, först på volt och sedan längs spåret var det så dags att börja jobba med tölten mer på allvar. Nu fick jag rida henne i en lite högre form, böja i innersidan m h a ledande tygeltag på volten samt göra en förhållning och flytta ut bakdelen något steg när hon fick för bråttom.

I det här läget skulle jag ha lite kortare tyglar (med Hammi-mått mätt alltså). Sedan fick jag övergå till att tölta längs spåret med böjning i innersidan och nu använda ett par steg sluta när hon fick för bråttom. Jag hade börjat i höger varv och efter ett par mindre diskussioner gick det faktiskt riktigt bra att rida sluta i detta det svåra varvet - men jag var också snabb att belöna med "en massa tygel" varje gång hon gjorde rätt.

Fick även i tölten rida böjda spår över hela ridbanan och jag kom på att jag i vänster varv (och vändningar åt vänster) kunde kontrollera högerbogen genom att föra högerhanden åt vänster så att jag höll den rakt ovanför manken. Nu var Hamingja så pass mellan hand och skänkel att Sylvia uppmanade mig att börja ge henne mer tygel. "Låt henne bara inte bli för djup i formen - då korrigerar du genom att flytta ut bakdelen ett steg (på volten) eller rida något steg sluta (längs spåret)!"

Det är verkligen en häftig känsla när man kan börja ge henne mer och mer tygel och hon bara bär sig bättre och bättre!!! Även här var knepet med högerhanden över manken i vänster varv väldigt användbart - det gjorde att jag kunde hålla ytterbogen på plats trots lösa tyglar.

Sylvia betonade också vikten av halvhalterna: att driva fram, sitta tillbaka och hålla om med skänklarna medan jag gör förhållning med rörlig hand. Ibland blir Hammi stark, men bara jag gör en tillräckligt tydlig förhållning och - f f a - sedan SNABBT ger STOR eftergift, så är problemet löst. Nu ser jag fram emot nästa inskolningstillfälle!!!

Min ursprungsplan var egentligen att Lára och jag skulle ta vårt första träningspass på ridbanan på läääänge. Men så kom chansen till Hammi-lektion och kroppen var inte i skick för både ock... Lára fick i alla fall komma in och äta hö - vilket förståss var en klen tröst för henne... Och vi får se vad min kropp säger, om det blir Láras tur redan i morgon istället, eller om det blir på torsdag.

Att sälja sin bästa vän...

Vad händer i byn idag?! undrar Lára och spanar intresserat över sjön in mot Alviksträsk.

När jag åkte till stallet i morse var det mulet, men solen visade sig snart så jag fick inte bara njuta av min lycko-Lára utan även av en omgång "ljusterapi"!!! 

Med Sylvia mått-mätt kan man säga att vi red långtur idag Lára och jag, för vi passerade faktiskt korsningen vid sjön! Hittills i höst har vi ju bara fokuserat på konditionsträning, Lára är ju så mjuk och smidig i sig själv att det inte varit något problem att jobba henne i en ändamålsenlig form i de olika gångarterna. 

Men nu börjar jag känna att det är dags för ett pass på ridbanan för lite mer "finlir"! Så detta står på tur för vårt nästa ridpass - på tisdag eller onsdag. Det ska bli kul!!!

För en stund sedan kom jag tillslut till skott och lade ut min fina Lára på annons... Verkligen inte lätt när det handlar om ens bästa vän... men efter den fantastiska utvecklingsresa vi haft tillsammans började jag i våras känna att det snart var dags för mig att gå vidare till en ny häst. Jag var dock helt inställd på att det skulle krävas en låååång tids letande - för efter en häst som Lára kände jag ju att ribban satt skyhögt!!! 

Sedan tidigare hade jag förhandlat mig till "första tjing" på Láras avkomma Litlamin. Men hon är bara fyra år ännu och hennes inridning skulle börja först i höst - så för mig som ville ha en betydligt mer "färdig" häst om jag skulle ersätta Lára var ju Litla inte någon bra lösning nu...  Under våren lyckades jag snacka mig till "första tjing" på Sylvias fina Hremsa - men det var ju bara det lilla problemet att Sylvia ville behålla henne "ett litet tag till." Och det där "ett litet tag till" blev successivt bara längre och längre och längre... 

Jag kan ju verkligen förstå Sylvia där, för Hremsa är ju GRYMT fin!!! Själv har jag dock i alla år haft en "secret crush" på Hamingja - men då Sylvia hela tiden sagt att Hammi är den av hennes uppfödningar som ALDRIG ska säljas har det ju känts lika realistiskt att drömma om henne som att ha en kändis på affisch i sitt rum och hoppas att man en dag ska gifta sig trots att man mest troligt aldrig ens kommer att träffas... 

Bara att få möjlighet att rida Hamingja under höstens kurser var därför riktigt STORT för mig! Och när så Sylvia plötsligt svängde helt om och erbjöd mig att köpa henne fanns det förståss bara ett svar!!! Då hade jag redan hunnit koppla in Atli på mitt hästletande och planerade en resa till Island för att prova en häst som han ville sälja åt mig... Men när han hörde att jag kunde få köpa Hamingja sa han direkt att "Hon blir en JÄTTEBRA häst åt dig!!!" 

Sylvia hade dock ett krav innan försäljningen: att hon skulle intensivträna Hamingja några månader först - och det hade jag ju verkligen inget emot! Några veckor av den träningen återstår fortfarande, samt - inte minst - veterinärbesiktningen den 21:a november. Bara att hålla tummarna att inget oförutsett dyker upp då!!! Samt att fina, fina lycko-Lára får komma till ett riktigt bra hem - hos någon som precis som hon tycker om att rida mycket!!! 

Lára får björnfrossa?! Och Hamingja visar hur ökad tölt ska kännas!!!

Nu har jag photoshop:at igen - redigerade bort dagens dimma och ersatte den med solsken! ;-)

Atli Gudmundsson - som i princip lärt mig allt jag kan om ridning - brukar säga: "Man ska alltid ha ett mål för sin ridning - men också alltid vara beredd att ändra sig!" Min plan för den här dagen var att Lára och jag skulle rida ännu ett lite längre konditionspass, genom skogen bort till Torrbersvägen och sedan den andra stigen tillbaka. Min förhoppning var att även Torrbergsvägen nu har ett islager med både fäste för broddarna och bra svikt för hästbenen. 

Men så långt skulle vi aldrig komma Lára och jag... Innan vi var framme vid Torrbergsvägen blev det verkligen TVÄRSTOPP där i skogen, när hon fick vittring på något som uppenbarligen stressade henne rejält... Med uppspärrade näsborrar stod hon och stirrade åt ett visst håll i skogen, med kroppen darrande och efter en stund var hon även tvungen att lyfta på svansen för att lägga en hög... Hur jag än försökte spana mellan träden kunde jag inte se något, men alla mina försök att övertyga henne om att fortsätta var helt lönlösa...

Det här var verkligen inte likt henne... Vi har träffat på älgar tidigare och då har hon mest verkat intresserad. Men nu stod hon alltså "fastfrusen" och spänd som en fiolsträng medan minuterna gick... Det borde alltså vara något annat än en älg - men vad? Ville jag verkligen ha svaret på den frågan?! Dessa trakter är björnrika och jag vet att man bara här om dagen konstaterade en fortfarande vaken björn i Stavaträsk, norra Västerbotten. Det är visserligen ett antal mil söderut, men de har både kallare och mer snö än vi...

Tillslut kom jag fram till att det var bäst att lyssna på min häst - hon är ju verkligen inte den som brukar reagera på detta sätt i vanliga fall. Så vi vände hemåt igen genom skogen. Började tillbakafärden i skritt för att hon skulle hinna lugna ner sig lite, men den här "björnfrossan" eller vad det nu var gjorde att hon aldrig blev riktigt avslappnad igen under ridturen. 

Vi travade en sväng längs den andra vägen bakom vägbommen också, men det blev ändå en betydligt kortare sträcka än den jag egentligen tänkt rida idag. Men det var ändå en REJÄLT svettig häst som kom tillbaka till stallet - uppenbarligen hade stressen fått henne att svettas ordentligt. Jag skulle fodra lunch men bestämde mig för att vänta ett tag till med det för att Lára skulle hinna stå inne och torka först. 

Och nu dök Sylvia upp med ett oemotståndligt erbjudande: "Ville jag möjligen rida Hamingja?!" Det fanns förståss bara ett svar på den frågan!!! Yvonne, som också var där, undrade hur i all världen jag med min skröpliga kropp kunde orka rida två hästar samma dag?! "Det här handlar inte om att orka, det här handlar vilja!" svarade Sylvia i mitt ställe. Och jag kunde bara tillägga att när det gäller vilja så har jag verkligen världens bästa läromästare i Lára!!!

Som extra bonus skulle jag dessutom få sällskap ut av Sylvia på Hremsa - så jag skulle ju få proffscoachning! Hon berättade att hon tränat tölt i en högre grad av samling den sista tiden, att Hamingja ännu inte orkar så mycket samling i det korta tempot men att hon "bara tickar på" om hon får hålla ett lite högre tempo. "Sätt på viktboots, så ska du verkligen få uppleva något häftigt!!!" sa Sylvia. Och en häftig upplevelse var precis vad jag fick!!!

Inte riktigt "framstupa sidoläge" men...

Fast vi började ju som vanligt med det otroligt ohäftiga skrölt med lång hals... Eller "framstupa sidoläge" som Sylvia så träffande kallat det i Hamingja och Hremsas fall. Man skulle nästan kunna tro att Hamingja har en magnet i nosen som följer ett metallspår nergrävt i marken...!!! Tyvärr har jag ingen riktigt bra bild på henne i detta moment... man skulle ju  kunna tro att bilden ovan visar H med lååång hals - men där har hon faktiskt kortat upp sig ganska mycket! Men det är det närmaste jag har bildmässigt än så länge. (Men eftersom "framstupa sidoläge" visserligen är suveränt för att bygga styrka i hästarna så är det allt annat än fotogeniskt - så kanske inte det gör något att bildbevis saknas?!!)

När det sedan var dags att börja samla ihop damerna så fick jag rida sluta med böjning i högersidan för att aktivera hennes bakdel mer. Där hade vi några rejäla diskussioner och det var ändå först när jag saktat av och gjort igångsättning till tölt från högersluta i skritt som vi riktigt fick till det. Sylvia kom hela tiden med instruktioner och påminde om de riktigt STORA eftergifterna som gör Hamingja så mjuk och lösgjord i samlingen. 

Sedan fick jag använda några steg i sluta då och då för att bibehålla aktiviteten i bakdelen. Västersluta var f ö helt odramatiskt - men effekten av slutorna efterföljda av STOR eftergift på tyglarna var desto mer dramatisk: RIKTIGT, RIKTIGT HÄFTIG TÖLT!!! Hela tiden såg jag dessutom Hremsas sprattlande framben i ögonvrån och tänkte mig att det var en spegel jag såg där!

ÄNNU häftigare skulle det bli när jag dessutom fick testa att rida ökat tempo - och även nu lägga in något steg sluta här och där för att behålla bakbensaktiviteten. Hamingja har lätt för ökat tempo så vi drog ifrån Sylvia och Hremsa - men den otroligt häftiga känslan från mitt livs bästa ökade tölt var helt OK även utan "spegel"!!!

På hemvägen hade jag vid  några tillfällen problem med bromsen... Men Sylvia sa att i det läget får jag faktiskt "ta i"  henne ordentligt, bara jag är riktigt snabb och ger henne den där STORA eftergiften så snart hon lyssnar. Efter det fick jag jobba lite med "bromsunderhållet" genom att göra ett antal tempokorrigeringar m h a tydliga förhållningar och snabb, STOR eftergift. Så att hon hela tiden fick en tydlig belöning när hon lyssnade på min förhållning. 

När vi skulle avsluta som vi började, med "framstupa sidoläge-skrölt" kunde Hamingja inte riktigt ta det lika lugnt... Under ridturen hade jag ju "tryckt på gasen" och precis som Lára tycker Hamingja att då får faktiskt ryttaren stå sitt kast och hålla ett visst minimitempo under resten av ridpasset!

Terrängtrav och vägdito på icke photoshop:ad häst

Jodå, bilden är självklart fotad idag - jag har bara photoshop:at bort lite vinterpäls och fixat lite grönt i bakgrunden! ;-)  Hm...den får väl kvala in i kategorin "favoriter i repris" men visar i alla fall trav - en gångart vi använde oss mycket av idag!

Jag slutade jobbet tidigare så vi hann rida ut innan det blev mörkt och jag valde att följa bilvägen mot Avan. Nu börjar ju Lára orka med lite längre ridturer igen. (Enligt mig alltså - enligt henne själv har hon alltid orkat hur mycket som helst. Eller "velat" är kanske rätt ord i sammanhanget - hon vill alltid hur mycket som helst!) Jag hade i alla fall bestämt att vi skulle förlänga ridturen genom att efter utförsbacken borta vid kalhygget ta höger in i skogen för att rida vår långa travrunda.

Lára var självklart med på noterna och det märktes att den "kringelikrokiga" stigen, med något nedfallet träd att "kliva" över här och där, triggade henne ytterligare! Sista biten, upp på höjden igen, galopperade vi för att sedan i skritt leta oss ner över kalhygget och tillbaka till bilvägen. Den här rundan är ju bara en av alla som vi - p g a Láras långa konvalescens - inte kunnat rida på evigheter... Och det finns alltså fler - så vi har en hel del omväxling att se fram emot framöver!

Fast jag kommer ju att vilja hålla oss till de som är "bara lite längre" ett tag. Min roll i vår relation är att vara den förståndiga - och tråkiga - storasystern... Eller "bromsklossen" som Lára säkert uppfattat mig den senaste tiden. Men jag vill framhålla att även jag faktiskt har mina ljuspunkter - jag har ju faktiskt tillåtit fri fart i galoppen ett par gånger den senaste tiden. Trots att hon - efter viss tvekan - verkligen testade gränsen på begreppet "fri fart"!!!

Efter den långa skrittpausen över kalhygget blev det ännu en lång travintervall, men sedan skrittade vi hela vägen från första galoppbacken och tillbaka till stallet. Därmed hade hon också hunnit hämta andan ordentligt innan vi var hemma igen. Men hon var fortfarande rejält svettig så när hon ätit kraftfoder med fleecetäcket ville jag ge henne ytterligare tid att torka. Hämtade in lite hö för att hon samtidigt skulle få passa på att äta lite extra. Men hon var visst redan mätt av kraftfodret så hon stod mest och lyssnade efter ljud ifrån sin flock och plockade bara lite ibland med sitt hö. Otack är världens lön... tänkte jag...

Vid det laget hade jag satt mig med termosen inom räckhåll och Bam Bam i mitt knä, för vårt dagliga "temys". Men KRIS OCH PANIK!!! Det visade sig att mina tepåsar var slut!!! Strax innan detta hade Bam Bam än en gång besviket konstaterat att man faktiskt inte har någon glädje av de där kaninerna som sitter helt oåtkomliga i sin box... Om de hade rört sig lite mer så hade det i alla fall kunnat bli liiite spännande, men de sitter ju mest och trycker... Så man kan väl säga att vi var två desillusionerade som nu sökte tröst hos varandra... Utan värmande te blev det dock snabbt för kallt för den av oss som saknar vinterpäls och när Lára dessutom inte ens kunde låtsas intresserad av att äta mer gav jag upp. Hon fick gå ut till sin flock - precis som hon velat hela tiden - och jag fick åka hem.

I morgon blir det mer ridning - och då ska jag se till att ha tepåsar med till mitt "after ride"!!!

Världens snyggaste VISA-kort!!!

Ja, ni ser ju själva!!! Den fina bilden på Lára fotade Andreas Fernandez Rosenke i samband med förra årets Hästfestival vid Havremagasinet i Boden. Han hade ordnat en utomhusfotostudio och resultatet blev många fina bilder på olika hästar - men frågar ni mig så blev förståss den här bäst!!! Och jag är nog inte ensam om det heller... Andreas föräldrar stod nämligen bredvid när vi köade för att bli fotograferade och jag kan tillräckligt mycket tyska för att förstå när Andreas mamma sa: "Den svarta hästen är ju ALLRA vackrast!!!" och pekade på Lára!!! Uppenbarligen en kvinna som känner igen en skönhet när hon ser den!!!

Efter två "galoppdagar"  har Lára vilodag idag. Matte har varit på City Rehab och fått ny akupunkturbehandling. Senaste natten väcktes jag många gånger av värken, men efter dagens behandling hoppas jag få sova bättre igen. Och - som jag påpekade för min sjukgymnast - jag har visserligen en natt då och då som jag inte får sova... men innan jag började med akupunkturen så var det snarast tvärt om. Jag hade en natt då och då när jag fick sova... Det är verkligen en ENORM skillnad!!!

Tänk att dessa små nålar (nu är jag uppe i 6 stycken, men kan kan visst öka upp till ett 20-tal om man behöver) kan göra sådana underverk! Och detta trots att det inte känns något - förutom just när hon sticker in dem.

(Nej, man ska självklart ALDRIG lägga ut sitt kortnummer på internet, men dels har detta kort slutat gälla för några månader sedan (när Handelsbanken övergick till att enbart erbjuda kort med Master Card-koppling) och som extra säkerhet har jag dessutom täckt över de sista fyra siffrorna. Men jag skulle ALDRIG lägga ut motsvarande bild på ett giltigt kort om inte alla siffror var maskerade!  Och själv har jag förståss nu ett Master Card-kort med samma vackra bild på!!!)

Nostalgitripp i fullmånens sken

Nostalgibild på Fia, Lukka, mig och Feykir under Midurtävlingen 2008

När jag åkte till stallet idag konstaterade jag mycket nöjt att det var fullmåne. Tillsammans med det tunna snötäcket på marken skulle den göra det riktigt ljust att rida i kväll! Fast när jag var framme i Mariebäck hade månen gömt sig bakom några mörka moln... det kallar jag fegt!!!

Idag red jag och Lára till vänster på bilvägen istället, bort till Avan. Och precis som igår red vi flera lite längre galoppsträckor - gissa vilken häst som INTE klagade på det??!! Även om Láras ridglädje var lika smittande som alltid så kom jag på mig själv med att sakna Fia... Hon och jag delade först stall under de första åren jag bodde i Luleå och red då ofta ut tillsammans - jag på Reykur och hon på sin Gáski.

När jag sålde Reykur 2008 och flyttade Feykir till stallet i Mariebäck stod Fia redan där med sin Lukka. Otaliga är de vinterkvällar vi ridit ut tillsammans i mörkret - och alltid har vi haft lika trevligt!!! Dessutom har vi ju varit på massor av tävlingar och kurser tillsammans! Men när jag red där i mörkret i kväll var det allra tydligast hur jag saknade våra "vardagsridturer"... (För snart ett år sedan flyttade Fia ner till sin nya kärlek i Småland.)

Lukka och Feykir blev störtkära när de åkte transport tillsammans första gången och efter det var de riktiga turturduvor!!!

Hade jag frågat Lára idag så hade hon förståss sagt att hon också saknade en kompis, fast inte att prata och skratta med utan att springa om - och ifrån! Men hon gjorde förståss ändå det bästa av situationen och höll riktigt bra tempo under galoppintervallerna! Att "bara trava" tyckte hon förståss var väldigt blekt i jämförelse... men tack vare att jag under våra dryga tre år tillsammans konsekvent avslutat ridturerna med "nedvarvningstrav" kunde hon, när det var dags för detta, ändå slappna av, trava lugnt och sträcka ut överlinjen riktigt trevligt!

När vi precis skrittat över bäcken signalerade min mobil att jag fått ett sms. Jag trodde det var från Johan och väntade med att kolla till dess jag var inne i stallet och Lára hade fått sitt kraftfoder. När jag sedan plockar fram mobilen var det nästan kusligt att inse att det var Fia som sms:at! Hon hade precis suttit och läst gamla inlägg i min blogg om våra gemensamma bravader... Det är verkligen alldeles för länge sedan vi hade kontakt senast... och nu sms:ar hon mig just när jag sitter där i sadeln och saknar henne så mycket!!! :-)  Så när jag kom hem satte jag mig också och tittade i gamla blogginlägg för att minnas - och hittade då bl a bilderna ovan!

Glädjegalopp - en vanlig tisdag i november!!!

Min MAKALÖST arbetsvilliga häst - lika positiv på ridbanan som när man rider ut!

"Bonusvälmåendet" - trots söndagens tvåtimmarsridtur i terrängen - håller i sig! Så istället för att ge Lára ytterligare en vilodag åkte jag direkt till stallet efter jobbet. Trots att jag försökte vara jättesnabb hade det hunnit skymma ganska mycket innan vi red ut från gården - men tack vare att det fortfarande låg ett par cm snö på vägen så blev det aldrig helt mörkt. 

Vägen var isig där bilarna kört, men Lára fick bra fäste trots att hon bara har traktbroddar ännu. Vi inledde med tölt och trav och när jag konstaterat hur bra underlaget var övergick vi till galopp. Försökte visserligen hålla oss ute i vägkanten, där snön var mer porös, för bästa fäste i galoppen. Men då och då smög sig Lára in på den isiga delen av vägen och det utan att halka till en enda gång. 

När vi kom till vägkorsningen vid sjön vände vi hemåt igen. Då hade vi precis haft en skrittpaus så jag lät henne börja med att galoppera på hemvägen. Det märks att hon fortfarande inte tror att hon kan få springa fort, så hon inledde riktigt lugnt och sansat trots att det var hemväg. Efter en stund testade hon att försiktigt öka farten lite. När jag inte bromsade ökade hon liiite till... och när matte inte heller då agerade glädjedödare sköt hon fart framåt som skjuten ur en kanon!!! 

Samtidigt som hon satte full gas i galoppen så började hon också frusta oavbrutet! Man kan verkligen inte missa hur hon ÄLSKAR att springa fort!!! Det är som att "riktigt snabb galopp" och "oavbrutet frustande" sitter i ett gemensamt reglage/samma knapp på den här "Lára-modellen"!!!

Jag hade inte hjärta att avbryta denna glädje-galopp utan lät henne "gasa på" en riktigt lång sträcka. Vi kan ju skritta resten av vägen hem sedan, tänkte jag. Men även om hon flåsade rejält när jag tillslut bad henne sakta ner till skritt gick det överraskande snabbt för henne att åter börja andas normalt igen. Uppenbarligen har vår konditionsträning redan börjat ge resultat! 

Vi hann därmed lägga in både ännu en galoppintervall, om än kortare den här gången, och lite nedvarvningstrav innan vi skrittade sista biten hem! Och det verkade som att vi båda kände oss lika härligt vederkvickta av denna härliga ridtur i novembermörkret! Vad jag kan se av väderprognosen ska det hålla sig på rätt sida av "nollan" det närmaste dygnet också (om inte i Luleå, där havet värmer, så i alla fall i Gammelstad och Mariebäck). Så förhoppningsvis har vi chans på en lika härlig ridtur i morgon kväll - med lite vitt som "lyser upp" längs vägen!

Dagen efter...är en BRA dag!!!

Jag var helt införstådd med att gårdagens ridupplevelser skulle "kosta" i form av mer värk idag... men förutom endel "stök" i kroppen i natt så har jag mått riktigt bra för att vara jag!!! I kväll har jag dessutom både tränat i varmvattenbassängen och fått akupunktur - så nu är jag verkligen preparerad för eventuella kommande väderomslag och liknande!

Lára har vilodag idag och utifrån antagandet att jag skulle ha mycket ont idag hade jag bestämt att hon även skulle få vilodag i morgon. Men nu kanske det kan bli ridning igen redan i morgon! Då vet jag en häst som blir GLAD!!! Och med tanke på att jag lurade henne på ridningen i söndags så är det väl inte mer än rätt att hon kompenseras på något sätt?!!