Tur att sjungande älgar är så pass ovanligt!!!

Ibland är faktiskt skritt den mest lämpliga gångarten - ÄVEN om Lára får bestämma. Självklart hör det ju till ovanligheterna...!!! Men just här hade hon faktiskt valt skritt - fastän vi är på hemväg - så jag passade på att plocka fram mobilen och fota.

Bakom Sylvia och Jannes hus i Mariebäck går det in en skogsväg, som periodvis är stängd av en bom. Vi brukar säga att vi rider "bakom bommen" när vi rider där. Egentligen är det två vägar, vägen delar sig ganska snart, men vid den högra har det i många år funnits en "ALL ridning förbjuden"-skylt. När jag flyttade Feykir till Mariebäck fick man fortfarande rida där, men det är alltså många år sedan nu.

Fast nu är förbudsskylten borta och vi får rida där igen! Jag fick veta det idag - och tog genast chansen! Följde (den högra) skogsvägen till vändplanen vid dess slut och fortsatte sedan på den stig som går in i skogen. Underlaget kändes inte lika hårt som ute på vägarna, så vi varvade skritt, trav och galopp. Allt medan jag sjöng för full hals - eftersom jag räknade med att det borde skrämma livet ur alla ev älgjägare i närheten!

Efter en stund kom vi till ett kalhygge som tillkommit under de år vi inte fått rida i detta område. Det var verkligen inte lätt att se var stigen tog vägen... men jag visste att vi skulle upp på den höjd som fanns framför oss och väl där uppe var det lätt att se öppningen i skogen där stigen fortsatte. Längre fram fanns ytterligare ett nytt kalhygge - men genom att rida längst efter det hittade jag även nu tillbaka till stigen.

Hade egentligen tänkt vända vid det andra hygget, men kom ihåg att man lite längre fram skulle rida över ett dike med någon slags bro och det var ju smart att passa på att ta en närmare titt på vilket skick den hade, innan den är täckt av snö! Den visade sig dock vara av typen "några stockar på dikets botten" vilket ju känns mycket stabilt. Skönt att veta att det inte är någon risk att hästen trampar igenom ruttet trä ifall vi vill rida här även sedan snön kommit!

Av bara farten fortsatte vi sedan till dess vi kom ut till grusvägen som går ända ut till bilvägen mellan Avan och Selet. M a o den grusväg som Eva och jag red en magisk dag för många år sedan när jag och Feykir nyss flyttat till Mariebäck. Eva hade fått låna Lára av Sylvia och blev genast störtförälskad! Det var också mitt första möte med Lára - och det första damen gjorde var att hugga mig i armen - så någon kärlek vid första ögonkastet var det knappast för min del... Men så provred jag ju aldrig heller... och när jag väl gjorde det för två år sedan vet ni ju hur det gick. "Det sa inte precis klick, snarare var det som när man råkar pissa på ett elstängsel...!!!" som han sa i "Grabben i graven bredvid"...! ;-)

Den här dagen blev det dock inga låååånga galopper längs grusvägen - eftersom vi inte hade det dm-tjocka lagret nysnö som då täckte vägen. Men när vi vände hemåt igen längs skogsstigarna lät jag Lára välja lämplig gångart - och jag blev väl inte direkt förvånad när "lämplig gångart" till stor del visade sig vara galopp!

När vi var tillbaka på skogsvägen igen, där underlaget kändes betydligt hårdare än i skogen, tyckte jag i alla fall att det var min tur att välja gångart. Satsade på skrölt/kasta toppi - eftersom frånvaron av svävmoment i kombination med det låga tempot bara borde ge en marginellt högre belastning för Láras ben än att rida skritt. Samtidigt som det ju är ett utmärkt sätt att stärka de viktiga musklerna i överlinjen! "Dåligt underlag" kan m a o vara hur bra som helst!!!

Nu blir det ca en veckas "planerat underhållsstopp" för min del - vilket även innebär påtvingad semester för stackars Lára. Men det kanske ändå kommer uppdateringar här - så håll utkik! Over and out!