Allt som behövs för att göra en kvinna lycklig: en fin häst och en bra instruktör!!!

Hej matte, vad ska vi hitta på för nå´t kul idag?! undrar Lára.

Inför dagens första lektion skrittade Lára och jag ut en sväng längs skogsvägen bakom vägbommen. Lára skrittade fram i stadigt tempot, med långa kliv, spetsade öron och lååång hals - försökte alltså varken börja småspringa eller vända hemåt igen. Min "Får jag inte springa så är det inte lönt att vara ute"-häst verkade faktiskt denna gång uppskatta det hela lika mycket som jag! Inte ens när vi vände hemåt igen visade hon några tendenser till att börja takta, utan tog bara ännu läääängre skrittsteg. Perfekt stretching m a o!!!

Atli inledde den första lektionen med att skaka om oss riktigt ordentligt! För en gångs skull tyckte han nämligen INTE att vi skulle börja med skritt på volt utan längs spåret! :-O  (Ja, jag förstår om ni inte tror mig, men som tur var finns vittnen, bl a Agnes som red samtidigt som jag!) Syftet med det hela var dock detsamma: att hästarna skulle slappna av och länga halsen. Men nu skulle det åstadkommas genom att vi ställde hästen utåt och sidförde några steg för vikthjälperna, red fram några steg, ställde om hästen i nacken och sidförde tillbaka ut på spåret igen.

Till mig sa Atli att jag skulle låta Lára tvära mycket - så att hon korsade fram- resp bakben ordentligt. Han sa också: "Det här är en till synes enkel men väldigt bra övning. Och som med alla andra övningar så ger den effekt när man klarar att göra den på ett OK sätt. Men man kan hela tiden träna vidare och förfina den - för att höja kvaliteten ytterligare och få ännu bättre resultat!"

När vi gick vidare med trav på volt och jag använde mig av gårdagens knep: att kontrollera ytterbogen genom att flytta båda händerna inåt sträckte Lára ut halsen och frustade belåtet. "Jättefin trav Anna!" sa Atli. När vi gjort samma sak i tölt (där Lára fortsatte frusta och Atli sa: "JÄTTEBRA om de frustar i tölten!!!) var det så dags för själva träningspasset.

Fick då fortsätta med gårdagens uppgift att göra halt, rygga och rida fram - allt med bibehållen lång hals. Först rida fram i skritt ur ryggningen och sedan tölt. När vi sedan töltade sa Atli att jag, för att "ladda mer energi" i tölten utan att hon blev spänd skulle tänka "rygga och fram i tölt, rygga och fram i tölt" och använda vikthjälperna mycket aktivt både för att rida fram - ge energi och bromsa - fånga upp energin. Det var en riktig aha-upplevelse hur effektivt det var!!!

När vi varvat ner igen i trav konstaterade Atli: "Din häst är väldigt fin, hon har fina rörelser! Men hon tenderar att bli lite ekonomisk i sitt rörelsemönster efter en stund. Så du behöver rida väldigt aktivt på detta sätt för att bibehålla de stora rörelserna!" Och jag drog mig till minnes ett citat av en av Sveriges största dressyrgurus: "Du ska be hästen om något var 10:e meter!"

Även inför dagens andra lektion "grundade" vi med en skrittsväng längs skogsvägen. Och det gick lika bra, till dess vi på hemvägen började skymta Olivia och lille Kippy längre fram. Där fanns ju en häst att hinna i kapp och förbi, så då blev det där med skritt MYCKET svårare!

Under andra lektionen jobbade vi med samma upplägg som den första - och det märktes att Lára verkligen tog i ordentligt med bakben och rygg! Dels fick jag uppleva känslan av "pilbågen" som spändes från bakbenen och fram över ryggen och dels hördes hon pusta och stöna en hel del. I slutet av lektionen red Atli henne en stund igen. Sedan konstaterade han att hon just i övergången från rygga till tölt blir liiite spänd och högre i formen innan hon slappnar av och länger halsen igen. "Du måste alltså lösgöra henne i övergången - genom att ställa utåt och sidföra några steg!"

Jag fick ta över i sadeln igen och testade att göra några sådana övergångar - med riktigt bra resultat! När hon varvat ner i trav på volt och längs spåret kunde jag konstatera att hon jobbat så att svetten droppade under magen och rann nerför benen. Och detta trots att jag lagt in ganska många skrittpauser under den 30 minuter långa lektionen. Det hade definitivt varit kvalitet i träningen istället för kvantitet!!!

Efter stretching av bakbenen (den bästa hittills med vänster bak - hon försökte inte ens protestera genom att sparka), kylspray på de av massören utpekade punkterna och lite kraftfoder fick hon gå ut med regntäcke på. Det hade nämligen börjat regna och jag ville inte att hon skulle bli kall eftersom hon var så rejält svettig. Ett tag övervägde jag dock att plocka fram exemtäcket igen - för svidknotten hade plötsligt vaknat till liv igen under eftermiddagen... Men eftersom knott slutar bita så snart det blir mörkt kom jag fram till att regnet var en större risk under natten än de små blodsugarna. Så det blev regntäcke och REJÄLT med insektsspray.

I morgon har Atli lovat att jag ska få jobba med ökat tempo tölt - för första gången på någon kurs. Det behöver vi verkligen!!!