Atlikurs = favorit i repris!!!

Under första lektionen använde Atli Lára för att demonstrera hur man tränar signalerna för att hästen ska länga halsen - i stillastående, samt i skritt, trav och tölt. Och berättade att han själv brukar träna detta i stillastående i princip varje dag med sina hästar.

När det gäller uppvärmningen i skritt på volt ska man lyssna på hästen: ett par, tre frustningar talar om att den är redo att övergå till att göra övningen i trav. Han påpekade också att Lára har en tendens att vara för rak i kroppen i vänster varv när vi värmer upp i skritt och trav på volt. Hon behöver böjas mer, men eftersom hon gärna skjuter ut högerbogen istället för att böja bålen ska jag ta båda händerna mot inner höft, samtidigt som jag böjer innersidan och ger signal om att länga halsen.

Under nästa steg: tölt med lååång hals, förklarade han hur man ska göra med en häst som är spänd och rusar. Det är ingen idé att direkt börja bromsa en sådan häst - för då blir den bara mer stressad och man hamnar i en dragkamp man inte kan vinna. Istället ska man se till att lösgöra hästen - för när den är lösgjord kan man m h a små förhållningar även kontrollera tempot.

Han påpekade också betydelsen av att använda sitsen rätt under uppvärmningen - då kan man använda den till att sidföra men i annat fall ska den vara neutral och "bara följa med hästen". Det är först när hästen är uppvärmd och det är dags för samling som man ska rida mer aktivt med sätet - som ett mothållande säte i förhållningarna.

Inför andra lektionen påpekade Atli att man ofta hör talas om att en duktig ryttare har "en bra hand" - men han menar att det egentligen handlar en bra balans. "Det är m h a balansen du ska kontrollera din häst och har du bra balans så får du också en bra hand."

Efter sedvanlig uppvärmning fick vi jobba med att använda denna balans för att samla hästen. D v s göra halt, uppmana hästen att länga halsen och sedan rygga ett steg i taget (med bibehållen låång hals) genom att lägga vikten bakåt och sedan snabbt återgå till neutral sits så snart hästen svarade. Efter 2-3 steg bakåt skulle vi rida fram i skritt innan vi gjorde halt och började om.

Till mig påpekade han att jag INTE ska sitta tyngre i sadeln när jag lägger vikten bakåt utan bibehålla spänningen i bålen - för annars gör jag det svårare för hästen att trampa under sig mer med bakbenen och därmed komma upp med ryggen. Efter en stund hjälpte han dessutom till att öka undertrampet genom att hålla en pisk lätt mot Láras bakdel när vi ryggade. Och det kändes verkligen att hon "spände pilbågen" från bakbenen och fram över ryggen på ett bättre sätt då!

Nästa steg var att, när hästen ryggade med bibehållen lång hals, smyga över i tölt samtidigt som man påminde om formen med små kramningar på tyglarna ifall det behövdes. För att undvika att aktivera hästens flyktreflex så att den kör upp nacken i övergången ska man ge så mjuka framåtdrivande hjälper som det bara är möjligt.

Och det var verkligen en häftig känsla när det lyckades: jag kände så tydligt hur Lára verkligen jobbade med ryggen i tölten samtidigt som hon kändes riktigt lösgjord! Atli påpekade flera gånger hur viktigt det är att man gör övergångarna riktigt mjuka - för att inte få en stressad och spänd häst. Något jag verkar ha lyckats rätt bra med idag, för när vi sedan skulle varva ner i trav frustade Lára så belåtet och Atli konstaterade: "Hon är ju riktigt lugn och avslappnad!!!"

Efter lektionen förklarade han att vi ska fortsätta träna på detta sätt framöver - med mjuka övergångar från ryggning till tölt - och genom att försiktigt, försiktigt öka göra signalerna mindre och snabbare kommer det tillslut att bli ett verktyg för att samla hästen mer och mer i tölten - med bibehållen lösgjordhet.

När det var dags att åka hem för kvällen sa Sussi: "Man bara ler när man fått rida för Atli - det är MAGISKT!!!" Och jag kan bara hålla med!