Och det var verkligen så OTROLIGT VACKERT!!! Solskenet fick markens snö att glittra och träden var så täckta av rimfrost att de gnistrade som kristaller!!! Mobilkameran fick den tuffa uppgiften att försöka dokumentera något av detta medan jag önskade att jag haft en riktig kamera med mig! Eller ännu bättre - min favoritfotograf med sin fina utrustning. DÅ hade jag haft fina bilder att lägga ut här, det är jag säker på!
Feykir var trevligt avslappnad och fokuserad på mig när vi skrittade iväg. Jag red utan stigbyglar ganska länge för att stretcha mina ben och komma ner i sadeln ordentligt. Eftersom Feykir kunde slappna av så bra och skritta i låg form så fick han göra så ganska länge innan jag började jobba i skritten. Jag passade på att njuta av de vackra vyerna under tiden.
Red sedan lite öppna för vänster skänkel och det gick riktigt bra. Men så tyckte jag att vi skulle rida öppna för högerskänkeln också - vilket fick Feykir att snedtända totalt! Det skulle han INTE!!! Först försökte han tvärvända och springa hem. När inte det gick så frös han först fast i backen och sedan började han backa och backa och backa.... När jag petade till honom med pisken i rumpan och gick han framåt igen. Fast protesterna var inte alls över. Varje gång jag lade till högerskänkeln gjorde han ett jättehopp - som om jag smällt till honom med något. Och varje gång jag kramade lite på tygeln kastade han med huvudet som om han hade taggtråd i munnen! SUCK!!! "Det är inte lönt att du låtsas bli misshandlad - det är ändå ingen här som tycker synd om dig!" sa jag och fortsatte att då och då lägga till högerskänkeln samt krama lite på tygeln. Efter fem minuter gav han tillslut upp och började bete sig "som folk" igen.
Töltade fram till korsningen vid sjön och försökte hela tiden fokusera på min sits, samt sidföra och rida serpentiner för att få lösgjordhet och takt. När jag vill flytta för högerskänkeln måste jag samtidigt göra många tydliga halvhalter, för annars ökar han bara tempot framåt istället.
Red vänster galopp uppför backen in mot byn - med galoppfattning ur riktigt samlad trav. Lyckades faktiskt hålla ihop formen riktigt bra och han började aldrig "slarva" utan höll galoppen bak till dess jag bröt av till trav igen.
På hemvägen red jag först lite mer öppna - och nu när jag hade framåtbjudningen automatiskt kunde Feykir acceptera att flytta även för högerskänkeln. Sedan försökte jag rida så långsam tölt som möjligt, sidförde då och då samt ställde omväxlande höger - vänster och succesivt kom även formen! Även i tölten hade jag förståss fördel av att hemvägen gav en extra "växel" i bakdelen!
Avslutade med att trava i låg form och nu när jag vågade driva ordentligt med magmusklerna i varje steg jobbade han riktigt, riktigt bra med överlinjen! När vi sedan skrittade hemåt var han lika trevligt avslappnad och fokuserad på mig som i början av ridturen! Jag är inte så bortskämt med att kunna låta honom skritta på halvlånga tyglar helt odramatiskt och bara "åka med" - så jag passade på att njuta av det!
Sista biten satt jag av och gick istället, för att få stretcha mina benmuskler lite. När Feykir fick solen i "ansiktet" glittrade rimfrosten så vackert att jag måste försöka fånga det på bild. Men rimfrostglitter var uppenbarligen överkurs för mobilkameran.... nåja, rimfrosten syns ju i alla fall! Dessutom fick jag bara ett försök, eftersom batteriet precis tog slut...
Vi hade ridit nästan en timme och jobbat på riktigt bra, så Feykir var rejält svettig. Han fick stå inne en box med fleecetäcket på medan jag gick in till Sylvia för att prata lite och titta på FINA valpen igen!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar