Nästan repris av gårdagen

En lång, lång period har Feykir varit så duktig på att komma när jag ropar och visslar på honom i hagen. Men senaste dagarna har han inte varit särkilt intresserad av mig... Han står i princip alltid vid någon av höbalarna och äter när jag kommer - men tidigare har han alltså genast lämnat höbalen och kommit fram till mig. Men inte nu alltså - han kan kosta på sig att lyfta på huvudet och titta lite åt mitt håll för att sedan fortsätta äta...

"Ser du inte att jag är upptagen??!!

Jag antar att den långa vila han fick i december och början av januari fick honom att börja sakna min uppmärksamhet - men nu när jag envisas med att rida 4-5 dagar/vecka igen tycker han inte att jag behöver uppmuntras på samma sätt!

Precis som igår red vi ut med Funi, Feykir och jag. Fast lite variation av sällskapet blev det ändå, för det var inte Kristin som red utan hennes medryttare Madde. Även idag började jag med att låta Feykir göra "framdelsvändningar från marken". Han korsade verkligen bak - så på det sättet kan man säga att övningen fungerade bra. Om jag dessutom hade velat se den som en träning på att han skulle svara på små, små hjälper så blev det väl inte riktigt så... jag hann nämligen bara peta till honom med pisken en gång på bakdelen, sedan flyttade han iväg rumpan runt, runt, runt, runt. Och när det var dags för mig att byta sidan hann jag bara ställa honom inåt innan han började snurra och snurra. Han ville verkligen INTE att den där otäcka pisken skulle hinna nudda vid honom!!!

Uppsuttet fungerade framdelsvändningarna rätt bra idag också. Det svåra är att hitta lägen där jag kan lätta på tygeln utan att han börjar gå iväg - för jag måste ju lätta först om han ska bli lätt i handen! F f a är det när han ska flytta undan för högerskänkeln som varje liten eftergift på tygeln ger honom en chans att gå iväg framåt istället.

Travade en lång sträcka och jag kunde konstatera att all vår travträning i höstas verkligen fick en effekt som håller i sig! Han kan trava avslappnat utan att rusa och med utsträckt överlinje. Jag behöver alltså inte ägna allt mitt fokus till att bromsa utan kan istället komma till ridning i traven - trevligt!!! Och detta alltså fastän vi red ut längs vägen och i sällskap med en annan häst!

Vi vände hemåt när vi kom till korsningen vid sjön. Samlade hästarna och sedan töltade vi. Tack vare hemvägen samt draghjälpen av Funi tog Feykir i ordentligt bak och takten kändes riktigt hyfsad. Jag försökte sidföra några steg fram och tillbaka för att hålla honom mjuk och när jag kramade lite på tygeln fick jag periodvis en trevlig eftergift i nacken. Jag vet inte vad Sylvia skulle sagt om vår tölt idag - men själv var jag riktigt nöjd i alla fall! Precis som i traven hade vi ett läge där han jobbade utan att försöka rusa. Inte ens när jag ville sidföra för högerskänkeln gjorde han särskilt många försök att dra iväg i tempo istället, utan skänkeln fick verkligen fungera sidförande på en gång. Trevligt!

Vi avslutade som vi började - med "en rejäl omgång trav" och jag var fortsatt lika nöjd med min häst! Eftersom han travat så bra de senaste dagarna borde hans ryggmuskler ha fått bra träning! Nu ska han få välförtjänt vila i morgon när jag tränar i varmvattenbassängen istället.