Sprid inte detta!!!

Nu tänkte jag berätta något pinsamt! Men bara om ni LOVAR att det stannar mellan oss! OK - här kommer det:


Jag har en jätteskön "rumpvärmare" i fårskinn till min sadel. Fick "lurvet" av Johan julen 1994 - så den har varit med ett tag och verkligen varit bra! På bilden nedan kan ni se hur den ser ut.



När jag köpt min underbara Childeric-sadel var jag därför jätteglad att rumpvärmaren passade även till den. Fast den sitter liiite mer tight än på de sadlar jag haft innan, vilket innebär att om den lossnar baktill går det bara att fixa till om man sitter av först. Och om man inte lyfter benet ordentligt över sadeln när man sitter upp så lossnar den förståss. Så att man får sitta av, fästa den igen och sitta upp på nytt - nu förhoppningsvis med större vighet!


Ovanstående brukar normalt inte vara några problem - inte ens för ett järnspett som jag. MEN under den senaste dryga veckans köldknäpp har det plötsligt blivit annorlunda... Och av en helt oväntad anledning!

Jag har ett par tunna, smidiga men förvånansvärt varma fingerhandskar i skinn som jag brukar rida med för det mesta på vintern. Men när det kommer ner mot -20 så blir de ändå för kalla. Då får jag ta till "det tyngre artilleriet":

...nämligen handskarna ni anar på denna bild. Det är också fingerhandskar, fast betydligt tjockare. Men då blir de ju också mycket klumpigare... F f a i början av ridturerna känns de hur klumpiga som helst - som att jag knappt ska kunna hålla i tyglarna... Fast mot slutet av ridturen brukar jag ha vant mig i alla fall. MEN av någon anledning smittar denna känsla av extrem klumpighet av sig till hela mig! Så när jag ska sitta upp lyckas jag inte lyfta benet nog högt över sadeln utan lyckas hela tiden dra lös fårskinnet så att jag måste sitta av igen för att sätta det på plats!

Tänkte först att det förståss kunde bero på att det dessa dagar var ovanligt kallt (det var ju anleningen till att jag ö h t använde dessa tjocka handskar) och att jag p g a kylan var stelare än vanligt. Men en dag - efter TREDJE misslyckade försöket att sitta upp utan att dra lös rumpvärmaren - provade jag i ren desperation att ta av mig handskarna, stoppa dem i fickorna och sitta upp barhänt. Vad tror ni hände? Jo, jag kunde hur lätt som helst svänga benet HÖGT över sadeln och landade i den med rumpvärmaren fortfarande fast förankrad på sin plats!!! Är det inte HELT otroligt???!!! Och PINSAMT!!! :-O

Så kom nu ihåg att ni LOVADE att detta skulle stanna mellan oss!!! ;- )