Ändrade planer och "uppåt-tjack"!

En av de härliga bilderna från min och Evas ridtur ute på havsisen långfredag 2008. Ni som bor i Norrbotten kommer nog snart att få se mer bilder från detta tillfälle... håll bara ögonen öppna!

Idag var det strålande sol och knappt -10 så isvägen från Luleås norra- och södra hamn ut till ön Gråsjälören var i princip svart av folk som promenerade, åkte skridskor och skidor m m. Men jag såg dem bara från bilen när jag passerade. Inte hade jag tid att promenera på någon isväg - jag skulle ju åka och rida på min häst! Det blev ingen isvägsridning heller - utan vi höll oss på Ia Lindholms (en av fem svenska ridlärare för islandshäst) favoritunderlag: grusväg med packad snö!

Red mot Avan idag för att ha några små backar att galoppera i. Men min plan gick ut på att f f a jobba med sidförande i skritt för att förhoppningsvis känna att jag kunde få honom lika samlad men ändå lätt i handen som när vi jobbar på volten. Fick dock ändra denna plan i princip omgående. Feykir var nämligen hur fånig som helst! Tolkade varje liten förhållning från mig som att jag sett något livsfarligt så nu handlade det bara om att vända hemåt så SNABBT som möjligt! Insåg ganska snabbt att det inte går att jobba på ett bra sätt i skritt med en häst som bara tänker bakåt - "spring hem!" Istället töltade vi en stund och det gick betydligt bättre.

Galopperade uppför en liten backe och sedan kändes det som att han "tänkte framåt" - vilket måste vara en grundförutsättning för att något alls ska fungera i ridningen. Gick över i trav för att se om jag kunde få honom att länga överlinjen och jobba i "muskelbyggartrav" och det gick faktiskt riktigt bra! På ridbanan krävs en hel del drivning för att få fram den traven, något jag inte riktigt har ork för ännu. När man rider ut har man (förhoppningsvis) framåtbjudningen mer "på köpet" men då är det lätt att han bara rusar på framåt utan att komma upp med ryggen. Men nu kändes det faktiskt som att han jobbade riktigt bra "genom kroppen"!

Blev jättenöjd och lät honom därför trava riktigt mycket. Red flera galoppsträckor också där jag fattade galopp ur samlad trav och sedan försökte hålla ihop honom ordentligt i galoppen. Det är ju lite svårare ute längs vägen, men i högergaloppen gick det ändå riktigt bra! Vänstergaloppen är ju svårare... men bitvis gick kunde jag faktiskt ställa honom vänster och få honom att slappna av där. Jättekul!

Provade att rida in i skogen längs ett skoterspår - men när vi kommit en liten bit in i skogen bar det inte längre utan han började trampa igenom. Jag bestämde mig då r att vända ut på vägen igen. Då kom precis en skoter körandes på vägen och svängde in bakom oss på samma skoterspår. Jag red av från spåret för att låta skotern passera förbi - men skoterföraren visade sig vara en ovanligt hänsynstagande sådan! När han (tror jag) fick syn på oss stannade han skotern och väntade så att vi skulle kunna rida undan. Fast jag ville ju tillbaka ut på vägen så jag vinkade att han kunde komma och köra förbi oss. Skotrarna har tydligen något skarpt ljud från sin motor, med sådan frekvens att människor inte hör det men hästar tycker det är MYCKET obehagligt. Men Feykir brukar ändå hantera skotrar riktigt bra och det gjorde han även denna gång. Men jag uppskattade ändå VÄLDIGT mycket att skoterföraren visade sådan stor hänsyn - Feykir hade ju kunnat bli rädd också! Alltså vinkade jag glatt till skoterföraren som tack när han passerade.

Vände ganska snart hemåt igen - jag orkar ju inte så långa ridturer ännu - och fortsatte varva trav och galopp på hemvägen. Det är förståss lite svårare att hålla ett lugnt tempo på hemvägen... och efter ett tag märkte jag dessutom att han i traven hela tiden väntade på att få börja galoppera... så då red vi en låååång sträcka bara trav. "Helt utan anledning" skulle väl Feykir säga... ;- )

När vi passerat över bäcken, där Mariebäckus odjurus i år faktiskt är helt infrusen i isen, satt jag av och gick sista biten hem. Försökte ta riktigt långa steg för att stretcha benmusklerna. Feykir var rejält svettig så han fick stå inne en stund med fleecetäcke på medan jag först vilade mig (var så trött att det snurrade i huvudet - efter bara drygt 40 min ridning!) och sedan stretchade ordentligt.

I tisdags red jag alltså första gången på två månader. Då red vi ut och töltade längs vägen och efteråt stretchade jag riktigt ordentligt. Sedan fick jag REJÄL träningsvärk, vilket jag också räknat med. På fredag red jag för andra gången. Den här gången på ridbanan, med mycket sidförande på volt och samling, så även om vi jobbade en hel del i skritt tycker jag att det borde varit mer intensiv ridning för mig. Dessutom glömde jag stretcha efteråt... ÄNDÅ hade jag inte alls lika mycket träningsvärk sedan! Mysko! Det verkar ju osannolikt att musklerna på en enda ridtur skulle bli mer "i form"!!! Idag har jag ridit ut igen, mest i trav och galopp samt stretchat efteråt. Det blir intressant att se hur mina benmuskler känns i morgon eftermiddag!

Något jag absolut känner av är i alla fall att jag har så oerhört dålig kondis nu! Efter bara 40 minuters ridning är jag snurrig i huvudet av trötthet! Och efter en vanlig dag på jobbet HELT slut! Men Feykirs effekt som "uppåt-tjack" håller ändå i sig! När jag väl hämtat mig efter dagens ridtur så kände jag mig visserligen trött i kroppen, men väldigt pigg och glad i sinnet! Hoppas jag orkar rida i morgon också!

Läste i senaste Islandshästen att MÅNGA fina islandshästar exporteras just nu. Krisen i den isländska ekonomin gör att många MÅSTE sälja hästar som annars aldrig blivit till salu. Samtidigt är den isländska kronan extremt lågt värderad, så utlänningar får mycket för sina pengar. När man läser sådant där kan man ju bli lite sugen... men jag behöver ju absolut inte en till häst - är så glad när jag orkar rida den jag redan har. Men man kunde ju ta tillfället i akt att köpa en bättre häst förståss... men ännu har jag inte lyckats plocka fram all kapacitet som finns hos Feykir och då finns det ju ingen anledning att "byta upp sig". Så jag håller mig till honom - som ju faktiskt gör mig så GLAD!!!