Ridsällskap!

...för första gången sedan i november! När jag kom till stallet idag höll Kristin precis på att göra i ordning Funi för en ridtur. KUL - då kunde vi få sällskap! Jag har ju faktiskt inte ridit ut med någon annan sedan i november någon gång... (Men Feykir har i alla fall haft sällskap av andra när Eva använt honom som turledarhäst ett par gånger. )

Kristin och Funi på Atlikurs i november - 08. Foto Jonna Eliasson.

Innan vi hann ge oss iväg fick vi dock höra att Madde, som skulle leda en turridning, hade fått fel på bilen så hon var jätteförsenad. Turen skulle börja kl 13, nu var klockan redan 12.30 och hästarna gick fortfarande i hagen! Men Kristin är ju rutinerad turledare så hon såg till att vi tog in de hästar som skulle vara med, borstade och började sadla. Madde anslöt och såg till att alla hästarna hann bli klara strax innan turgänget kom.



Innan Kristin och jag red iväg arbetade jag Feykir lite från marken. I går var det ju VÄLDIGT tydligt att han tycker det är JOBBIGT att korsa ordentligt med höger bak. Ja, vänster bak är ju inte helt okomplicerat heller... Han gör också alltid sitt bästa för att fuska och hoppas att jag inte ska märka det. När vi jobbat med det under lektionerna har det ibland känts som att han ska välta omkull - då brukar Sylvia säga: "NU korsar han ordentligt!" Och jag märker ju när jag rider själv att det bara är då och då som jag vår den där "vältkänslan". I morse kom jag först ihåg hur Sylvia sagt någon gång att jag borde rida mycket framdelsvändningar när jag rider ut - för då kan han inte fuska lika lätt som om jag sidför eller rider öppna. Sedan mindes jag också hur Irja, som jag köpte Reykur av, visade mig en övning där man från marken tränade hästens känslighet för sidförande skänkel.



Så här gör man: Stå vid hästens huvud på vänster sida och sätt vänster hand vid tränsets sidostycke mellan ögat och mungipan. Lägg den bortre delen av tygeln över nacken på hästen och ner genom handen. Ta andra delen av tyglen upp genom handen så att du genom att vrida lite på handleden kan ställa hästen åt vänster. Peta sedan till hästen lätt på bakdelen, med änden av pisken samtidigt som du smackar. Förhoppningsvis flyttar hästen undan bakdelen genom att korsa med vänster bak - beröm! Om hästen INTE flyttar sig får man peta till hårdare med pisken.



När detta fungerar går man vidare och ber hästen flytta sig igen, men nu genom att lägga änden på pisken strax bakom sadelgjorden. Beröm när hästen flyttar sig! Sista steget är att man istället trycker änden på piskens handtag lite lätt i skänkelläget. Glöm inte att varje gång ställa hästen till vänster! Irja, som har så känsliga hästar att även andra riktigt duktiga ryttare brukar ha problem att rida dem, berättade att hon gjorde denna avstämning från marken nästan varje dag. För att alltid veta att hästen svarar på små, lätta hjälper.



Jag brukade göra detta med Reykur då och då - men jag tror faktiskt att det var första gången jag kom ihåg det med Feykir! Det funkade i alla fall bra! Tack vare att jag stod vid huvudet och ställde honom "inåt" blev han tvungen att korsa ordentligt bak och stretchade därmed dessa muskler!



När detta var avstämt satt jag upp och vi skrittade iväg. Feykir var lika trevligt avspänd som igår - men det brukar han ju vara när vi har sällskap! Reykur var alltid lättast att rida ensam - för han blev distraherad av andra hästar och lyssnade inte riktigt lika bra på mig. Men Feykir är - förståss - tvärt om. Är vi ensamma tycker han ofta att han måste ha så stort fokus på omvärlden att han inte riktigt har tid för mig... Men är det andra hästar med kan han slappna av och fokusera på matte.



När vi skrittade igång red jag många framdelsvändningar åt båda hållen. I början försökte han fuska och trampa runt en massa med framdelen istället när jag ville flytta honom för högerskänkeln. Men det genomskådade jag ju lätt och kunde också korrigera - så tillslut var han riktigt duktig!



Eftersom även Kristin ridit Atli-kurser värmde vi sedan upp med trav i låg form för att hästarna skulle slappna av och jobba med överlinjen. När jag sedan övergick till tölt hade jag stor fördel av att Funi var med som "draghjälp" - kände en helt annan aktivitet i bakdelen automatiskt! När vi vände hemåt blev effekten ännu större! Jag lyckades få Feykir att tölta riktigt långsamt, lätt i handen och långa sträckor med eftergift. Red mycket sidförande för att förbättra takten. I tölt är det ju lite svårt att rida framdelsvändningar! ;- )



Avslutade med en lång travträcka där båda hästarna sträckte ut överlinjen och tog i ordentligt bak - kändes riktigt bra! Så det var två nöjda ryttare som återvände till stallet efter ca 50 minuter.