Isande kyla och snabba reflexer

Det blev ridning i dag i alla fall - trots kylan - kunde helt enkelt inte låta bli! Men när jag kom till Josefshallen kan det inte ha varit många plusgrader där inne... Så jag var VÄLDIGT glad åt att det inte var en vardag då jag kom direkt från jobbet och skulle byta om "från grunden". Jag har skaffat dubbla uppsättningar superunderställ och varma underställ så om jag som idag kommer hemifrån byter jag bara täckbyxor, jacka, skor och handskar. Det räckte kan jag säga... skorna var ISKALLA!






Termometern visade minus 19 grader utomhus i Mariebäck. Samtidigt snöade det - vilket är en mycket ovanlig kombination. När det snöar brukar det bli varmare eftersom det är mulet. Men här har temperaturen legat runt 5 minus i över en vecka och så plötsligt blir det tvärkallt OCH börjar snöa. Mysko! Detta hade uppenbarligen gett Feykir vårkänslor också - för idag hade han satt igång att fälla vinterpäls! (I o f s har jag väl läst någonstans att det är ljuset som styr det där med pälsen, inte ... och det är ju redan rejält mycket ljusare än för bara en månad sedan. Men det känns ändå lite bakvänt... )



Snöfallet hade gjort att Feykirs påls var full av isklumpar - som jag fick jobba en hel del för att få bort. Ja, alla blev jag inte av med, men där sadeln och sadelgjorden skulle sitta måste de ju bort i alla fall. Några gick att få bort med svettskrapa resp plastborste, men resten fick jag tina lös med fingrarna... Han hade fullt med isbitar fastfrusna i manen också. Dem brydde jag mig inte ens om att försöka få bort - och de klingade faktiskt som små klockor när vi sedan red!



Valde att rida vägen mot Avan för att så långt som möjligt undvika öppna ytor där vinden kunde hetsa minusgraderna att anfalla. Men helt gick det tyvärr inte att undvika...ibland fick jag vinden i ansiktet och då bet det verkligen i kinderna! Feykir var lite fånig och spanade efter spöken och monster så jag försökte få honom att skritta i låg form för att slappna av. Detta underlättades inte av att han halkade ganska mycket i skritten... Jag antog först att det var broddarna som höll på att vara väldigt slitna, men när jag senare träffade hovslagaren i stallet sa han att det nog snarare berodde på snölagret som kommit. Broddarna nådde helt enkelt inte ner till fast underlag! Vid högre tempo än skritt blir det ju ett hårdare islag i backen och då fick han bra fäste i alla fall.



Varvade trav och galopp för att värma upp och lösgöra. När vi galopperade uppför en liten backe fick vi plötslig möte - det dök upp en bil framför oss på den smala vägen. Feykir har ju snabba reflexer (oftast alldeles för snabba...) så han slog blixtsnabbt på bromsen och hoppade ut på kanten av vägen - kanske t o m innan bilföraren hade hunnit få syn på oss. När bilen passerade skrittade vi därför längst ut till höger på vägkanten - hur ordnat som helst. Men Feykir hade uppenbarligen blivit lite (eller ska vi säga ännu mer) uppjagad av detta för när bilen passerat förbi oss tvärvände han plötsligt och ville springa hemåt - m a o förfölja bilen! Men matte har också ganska snabba reflexer, i alla fall ibland, så jag lyckades snabbt omvandla vändningen till en volt och sedan fortsatte vi framåt i kontrollerat tempo.



Lyckades aldrig få Feykir att riktigt slappna av idag - trots mycket skritt i låg form... Vid ett tillfälle tror jag att han dessutom fick vittring på en älg, för han tvärstannade och stirrade in i skogen samtidigt som han blev helt stel i kroppen och började blåsa upprört. Jag tog till mitt vanliga "älgvapen" - och började sjunga. Älgarna brukar ju inte frivilligt komma nära en människa! Efter en hel del övertalning lyckades jag även få loss min fastfrusna häst från underlaget så att han långsamt började röra sig framåt... Men det var väldigt motsträvigt i början, trots att vi faktiskt var på hemväg. Efter en låååång sträcka med skritt i låg form började han tillslut slappna av lite mer igen.



Även om han fortfarande kändes ganska spänd ville jag prova att tölta lite. Fokuserade på att sitta på rumpan, hålla om med skänklarna och "smyga" igång i långsam tölt. När han drog upp tempot för mycket gjorde vi halt, ryggade några steg och började om. Och när han väl töltade red vi sidförande fram och tillbaka över vägen. Efter omständigheterna kändes ändå tölten hyfsad.



Tillbaka i stallet fick han stå inne med fleecetäcke på i ca 45 minuter. Under tiden hann jag först prata en stund med Sylvia och sedan med hovslagaren som kom för att sko en häst. Sylvia berättade att hennes hingst nu gått igenom veterinärbesiktningen på Island utan anmärkningar och därmed är det klart att hon köper honom! Lindas häst var däremot inte besiktigad ännu, så där får vi hålla tummarna ett tag till. Så KUL det ska bli att få se dem båda!!!