Vinterbilder från stallet!

Strålande sol och bara någon minusgrad! Feykir hade fortfarande vila

efter vaccineringen, men Johan och jag gjorde en liten

"familjeutflykt" till stallet i det fina vädret.

Johan hade förståss kameran med!

Feykir stod lång nere i hagen, med polaren Krummi.

"Mirakelskrapan" in action! Senare på kvällen hade jag JÄTTEONT i axlar och nacke... antagligen p g a mitt mycket idoga arbete både igår och idag med att få bort vinterpäls.

Men Feykir njöt i alla fall verkligen medan jag gick lös på honom med skrapan. Det såg nästan ut som att han skulle somna!

Johan har alltid varit populär bland tjejerna - och stohagen är förståss inget undantag!

Mysla vill gärna ge honom en puss!

Ljufa och Mysla - två unga tjejer (f -05) med stort intresse för skor!

Wanted: jeansskjorta!!!

När Johan och jag besökte vår gode vän Will Coley, i New York där han då bodde, våren -99 hade varje shoppingcenter med självaktning ett par ställen där man kunde köpa kepsar med sin egen brodyr på. Jag tänkte förståss direkt att jag hade kunnat brodera Reykurs namn - fast i o m att jag inte är någon "kepsperson" började jag istället leta efter ett ställe där jag kunde brodera på något annat.

TILLSLUT - efter några hundra "kepsställen" - uppenbarade sig äntligen ett ställe med ett mycket större utbud. Jag valde en jeansskjorta och de broderade "REYKUR"med röda bokstäver på bröstet och "fra Svanavatni" med vita, lite mindre bokstäver under. JÄTTESNYGGT tyckte jag!

Denna skjorta blev sedan min superfavorit i stallet! Inte bara för den snygga brodyrens skull, utan också för att jag upptäckte att materialet verkligen var perfekt för en stallskjorta! Jeanstyget var tåligt mot slitage och det fastnade inte heller hästhår eller spån på det. Om jag, p g a myggen, behövde ha någon långärmat på mig när jag red på sommaren var skjortan luftig och skön utanpå en top i "funktionsmaterial". Dessutom hade den en bröstficka med knapp, där jag kunde ha mobilen!

HELT outslitlig var en dock tyvärr inte... och ända sedan jag tillslut mycket motvilligt blev tvungen att kassera den har jag letat med ljus och lykta efter en ny - utan att lyckas... Man kunde ju tro att en klassisk, lätt figursvängd jeansskjorta skulle vara något av ett basplagg, men uppenbarligen har det varit HELT "ute" de senaste åren för jag har aldrig lyckats hitta någon.

När vi åkte för att återigen hälsa på Will i höstas (nu boende i Los Angeles) trodde jag i alla fall att jag skulle kunna köpa en ny "over there". (Jag krävde ju inte ens att stället skulle kunna brodera på den - jag tänkte skicka den till Lillhästen för att komplettera med pricken över i: Feykirs namn.) Men icke... Kände mig faktiskt riktigt diskriminerad när jag hittade massor av rejäla jeansskjortor i (amerikansk) herrstorlek - som såg ut som tält på mig - men inte en enda damvariant...

Men ännu har jag inte riktigt gett upp hoppet - jag letar vidare. Och om någon av er läsare råkar se en klassisk damjeansskjorta i någon butik - snälla meddela mig!!!

Toypudel-studie

När Johan såg resultatet av mitt tidigare försök att fota lilla Loppan sa han: "Du måste skaffa en ny mobil med bättre kamera så att du kan fota "anständiga bilder" till bloggen!!!" Till min mobilkameras försvar måste jag förklara att jag den gången fotat inne i stallet, en mulen dag - så det var möööörkt! Och objektet var alltså en liten valp som inte är stilla många tiondelar av en sekund... Idag fick kameran en mer juste uppgift! Även om objektet var minst lika rörligt så var det i alla fall utomhus - i strålande sol!

Titta, en hästskit!!!

...alldeles vild är den visst också!!!

...men nu har jag den i ett fast grepp!

Även pyttesmå hundar kan kasta långa skuggor!

En söt "liten skit"!

Bara inte någon av de stora hundarna kommer...

Oj, det här var jobbigt, nu måste jag vila!


(Det här var förståss inte alla bilderna - det var ju flera där hon helt eller delvis han springa ut ur bild försåss! Försök själva fota en liten valp så får ni se hur lätt det är!)

Jag håller väl principiellt med Johan när det gäller min mobilkamera... Bilderna utomhus blir ju hyfsade, men det är tråkigt att vara så beroende av riktigt, riktigt bra ljus! Vill ju helst ha någon bild i bloggen varje dag och det är svårt på vardagkvällarna... Och även på helgen när det är mulet... Men samtidigt som jag gillar ny teknik så gillar jag INTE att lägga ut pengar på den! Och jag tycker fortfarande att jag har en ny mobil, trots att den för andra kan verka uråldrig när den i alla fall har två (eller är det tre?) år på nacken. Men den är ju röd - och har blomsterslingor som relief på skalet. Hur många sådana mobiler kan man köpa idag??? Nej, om ingen förbarmar sig och skänker mig en ny mobil så lär den här få hänga med ett bra tag till. Och ni får stå ut med lite suddiga bilder i bloggen då och då!

Vinterpäls säljes!

Ännu en dag med FANTASTISKT väder!!! Rejält kallt (-18) på morgonen, men under dagen värmde solen så att temperaturen steg till - 6. När jag kom till stallet var det dessutom vindstilla - och hästarna stod så belåtet och mumsade i sina höbalar. Det gick ingen nöd på dem inte!

Vore det inte för att Feykir är nyvaccinerad hade jag gärna ridit en riktig långtur idag! Men nu fick jag istället agera "världens bästa matte". Nej, jag gav honom inte massor av godis, men jag kliade honom SÅ SKÖÖÖÖNT när jag m h a "mirakelskrapan" från Lillhästen gick lös på hans vinterpäls.

Det är väl flera månader sedan någon borste lyckades ta sig ner till hans hårbotten - så tjock päls som han har. Men "mirakelskrapan" är inte bara suverän på att få loss lös päls - den gräver på djupet också! Tillslut var han alldeles grå av allt stöv som kommit upp ur "gömmorna"!!! Vi stod ute i hagen, som ni kan se, och strax efter att jag tagit ovanstående bild gick han faktiskt - helt frivilligt - bort från höbalen för att sedan bara stå blick stilla och njuta medan jag gick lös på honom med skrapan så att pälsen yrde omkring oss!

Med tanke på hur otroligt svettig han blev av ridlektionen i onsdags, när det var nollgradigt, känns det jättebra med varenda hårstrå som jag lyckas befria honom ifrån! Så jag jobbade igenom honom två varv - och sedan låg det stora högar hästhår på marken i hagen. Men han har ju så oändligt mycket päls kvar, så det kändes verkligen som ett Sisyfos-arbete! Reykur klippte jag ibland så här års. Klippte då medhårs, för att inte maskinen skulle gå på djupet och skada sommarpälsen. Då slapp mina onda händer så mycket av pälsfällningsborstandet! Men det blev verkligen INTE vackert!!! Det finns en anledning till att alla instruktioner säger att man ska klippa mothårs, kan jag berätta! Feykir har jag aldrig utsatt för någon "medhårsklippning" - ännu i alla fall. Har varit på väg två gånger, både för ett år sedan och våren innan. Men båda gångerna ändrade jag mig i sista stund. Vi får väl se hur det blir framöver.

Sitter här och dreglar...

... ner hela tangentbordet, när jag ser bilder på Ersnäs-Lindas nya häst Skalmar! Han åker med samma flyg från Island som Sylvias Démantur nu på lördag. Vilken dag de når Luleå är dock ännu oklart. Så SPÄNNANDE det ska bli att få se dem båda live!!!

Blödningar och vaccinationer

Nej, det där var kanske en rubrik som ger onödigt otäcka associationer. Ursäkta - den ska faktiskt tolkas precis tvärt om!

Jag har nämligen varit på läkarbesök p g a att jag fått ont i mitt operationsärr igen - var orolig för att jag tagit i för mycket och drabbats av ärrbråck. Det kan nämligen vara riktigt otrevligt... man kan t o m behöva opereras igen! Men i mitt fall var det inte så, som tur var utan antagligen "bara lite blödningar". Läkaren förklarade att efter operationen sys buken ihop "i flera lager" - så förutom ärret som jag själv kan se på magen så har jag ett likadant till inne i buken. Det är antagligen något/några stygn där som slitits upp och medfört små blödningar inne i buken. Inget farligt, bara lite obehagligt. De senaste månaderna har jag inte alls haft ont, faktiskt tvärt om - det har känts som att jag helt tappat känseln runt ärret. Som att området varit helt bortdomnat. En lite obehaglig känsla faktiskt! Men nu är det alltså rejält ömt igen och "spänner" under huden som det gjorde första månaden. När jag tittar ner förväntar jag mig att få se en ENORM ballongmage - för det är så det känns. Fast trots denna känsla är den bara lite svullen så jag kan ha mina vanliga kläder.

Jag brukar skoja om att jag har bra hand med läkare - och i det här fallet gällde det då verkligen! För hon sa PRECIS vad jag ville höra! Dels då att det INTE var ett ärrbråck eller något annat allvarligt. Och dessutom skulle jag inte alls behöva ha något längre riduppehåll för detta utan kunde börja om igen så snart det kändes OK!

Nu har jag passat på att vaccinera Feykir - så det blir ändå några lugna dagar till för oss. Men på söndag ska det vara OK att börja rida Feykir igen så smått och det passar nog bra för mina magmuskler också! Men någon ridning med miduriterna till Gråsjälören blir det ju inte för oss två i o m detta... (Den härliga ridturen går av stapeln just på söndag.) Får hålla tummarna för att Eva och jag kan ordna en egen isritt längre fram - precis som förra året!

SÅ SORGLIGT!!!

Många även här uppe i norr känner till Malin Schön, som dömt på flera av våra tävlingar. En SÅ trevlig tjej, som jag lärt känna via Team Lillhästen. Här om året förlorade hon så tragiskt sin fina unghingst Keilir efter en olycka i hagen. Nu har det ofattbara hänt igen... hennes fina Sól, som skulle ersätta Keilir, töltar också i Trapalanda. Skickar massor av cyberkramar till Malin!

Läktarryttare

...har jag varit idag. Eftersom jag är "justerad" i mitt operationsärr, hade jag avsagt mig kvällens ridlektion. Men eftersom Eva skulle ta mig plats - och rida Feykir - så bestämde jag mig för att ändå åka ut och titta.

När jag kom till stallet träffade jag Sylvia och förklarade då att jag skulle övervaka så att Eva red ordentligt. "Så du tänker sätta lite press på henne!" skrattade Sylvia. Sedan insåg vi båda att i så fall hade jag valt fel person... "Stressa en flygledare den som kan!"

Det var fem ekipage som red ikväll, på vår ridgrupps första lektion för terminen. Två som ridit i vår grupp tidigare har bytt till en annan dag, medan vi istället fått "förstärkning" med Elisabeth som nästan bor granne med mig, som ridit på måndagarna förut. Fast just i kväll fick då Eva ersätta mig. Jag behövde ju inte titta lång stund för att konstatera att det var fyra rätt så trevliga hästar - och en alldeles fantastiskt vacker!!! Jo, jag är ju HELT opartisk! ;- )

När de skrittat igång en stund var det dags att börja böja. Först göra one rein-stop ett antal gånger åt båda hållen och sedan rida serpentiner där de böjde hästarna i riktigt tvära böjar. Om hästen inte ville ge efter i sidan fick de göra en volt och sedan fortsätta med serpentinerna.

Nästa steg var att skritta längs spåret och först ställa hästen lite snabbt fram och tillbaka. Sedan ställa ordentligt inåt och om hästen gick emot bettet skulle de "agera inspänningstygel" genom att hålla kvar handen helt stilla och driva mer med innerskänkeln till dess hästen slappnade av och sökte sig nedåt. Sedan ställa utåt och göra på samma sätt. Handen skulle alltså vara stilla, det var böjningen och innerskänkeln som skulle få hästen att söka sig nedåt.

Sedan fick de göra samma övning i tölt. De hann knappt börja förrän Feykir flåsade som en blåsbälg. Men det var ju VARMT idag - runt noll - och även om han delvis är klippt har han ju så TJOCK päls i övrigt. Hörde sedan av Eva att han blivit varm bara av att stå i stallet innan lektionen! Och nu skulle han alltså springa också! De jobbade på med att ställa inåt resp utåt - precis som i skritten - och det såg riktigt trevligt ut! De fick några skrittpauser - "vi rider intervaller, eftersom hästarna inte är riktigt igång efter vintervilan!" sa Sylvia. Det var nog Feykir glad för! Efter ett tag började Feykir bli trött och takten blev sämre, men när Eva ökade drivningen blev det bättre igen.

Efter ny skrittpaus fick de trava på liten volt. Det är ju INTE lätt! Trots att jag och Feykir ägnade större delen av hösten till detta tycker jag fortfarande det är svårt - Feykir behöver så mycket stöd och det gäller att ha rätt timing varje sekund! För Eva var det ju premiär med detta under förra veckans lektion så hon fick verkligen jobba! "Men han växlar mellan trav och tölt idag - det blir inte grisepass, som förra veckan!" uppmuntrade Sylvia. Avslutningsvis fick de trava längs spåret och känna sig lite duktiga!

Efter lektionen avslöjade jag för Eva att jag sett fyra helt OK ekipage - och ett alldeles fantastiskt. Hon förstod direkt vad jag menade! ;- )

Jag blev ju förståss VÄLDIGT ridsugen av att stå och titta på så där. Men samtidigt var det väldigt intressant att för en gångs skull se min häst bli riden. Man får ju en extra dimension då faktiskt, när man får SE det man i vanliga fall bara KÄNNER! Men nästa vecka vill jag definitivt inte avstå min lektion - JAG VILL RIDA!!!!!

All inclusive - för hårdrockare och andra!

När vi var på Maldiverna i januari hade vi för andra gången under någon av våra resor valt "all inclusive". Guidböckerna hade gett oss rådet att göra detta eftersom allt är så extremt dyrt på Maldiverna. (De måste ju importera i princip allt utom fisk och coccosnötter.) Väl på plats i den tropiska värmen, när vi insåg att det faktiskt stämde att en flaska vatten kostade 30 kr, var vi väldigt glada att vi följt rådet!

Då kunde vi ju t ex sitta här och njuta - i Sunset bar - och beställa in hur många "Soda water" resp Cola light vi ville - utan att bli ruinerade!

Att vi ö h t fick uppfylla min urgamla dröm om att åka till Maliverna är faktiskt tack vare DN resor. För ca ett år sedan hade de ett reportage om att Fritidsresor lyckats teckna avtal om charter dit och att det fanns riktigt prisvärda alternativ. Jag kastade mig förståss över datorn för att kolla - men det visade sig att reportaget var skrivet utifrån förhandsinformation så det fanns ingen info på resebolagets hemsida ännu.

Jag fortsatte att bevaka hemsidan och efter två veckor kunde man äntligen läsa om Maldiverna! Det fanns bl a HELT fantastiska alternativ där man bodde i en bungalow på pålar ute i vattnet, med en trappa direkt ner i havet och egen altan med jacuzzi där man kunde sitta och se solnedgången. KLOCKRENT - tyckte jag - ända till dess jag såg priset... 120.000 kr för två i 14 dagar... Då kom jag plötsligt på att jag inte var så intresserad av någon altan med jacuzzi... Som tur var fanns det ett par öar med BETYDLIGT billigare alternativ, men de var inte många. Eftersom man hade 10 dagar på sig från bokning till dess man måste betala bokningsavgiften insåg jag att det bara fanns en sak att göra: boka först och tänka sedan.

När de tio dagarna gått visade det sig att min strategi varit riktig - det fanns nämligen inte ett enda prisvärt alternativ kvar! Under denna tid hade vi hunnit läsa på om Maldiverna och bl a sett i Lonely Planet att "vår" ö räknades som en av de 10 bästa för snorkling!

I helgen har jag läst i samma DN resor att intresset för "all inclusive" ökar lavinartat när svenskarna bokar sina utlandsresor. Detta är tydligen inte helt okontroversiellt, eftersom det på många håll gör att turisterna bara stannar inom hotellanläggningen och möjligheten för lokalinnevånare i området att tjäna pengar på turisterna försvinner.

Fast just på Maldiverna hade detta ändå inte varit aktuellt. Eftersom öarna är så små har man delat upp det helt så att det antingen är en ö där maldivier bor eller också en hotellö - med en enda resort på varje. Däremot gör man båtutflykter från hotellöarna till de närmaste "bostadsöarna" - i princip den enda shoppingmöjligheten för turisterna. Dessutom verkar deras resorts drivas av lokala företag - men så har också landet tydligen den högsta genomsnittliga levnadsstandarden i sydostasien.

Enligt DN resor är efterfrågan på "All inclusive" allra störst från barnfamiljer och f f a på resor till Grekland, Cypern och Turkiet. Fritidsresor berättar t ex att försäljningen av denna typ av resor mer än fördubblats sedan förra året - nu väljer en femtedel av bolagets resenärer hotell med dignande bufféer, gratis drinkar och obegränsat med glass.

På annan plats i tidningen får man dock veta att "All inclusive"-begreppet tydligen inte bara är ett lockbete för charterturistande barnfamiljer. De hårdrockare som planerar att besöka "Sweden Rock" i juni har också möjlighet att boka "All-inclusive". Intressant nog ingår varken glass eller fria drinkar i detta - men däremot gratis spabesök! Så nu fick man en fördom om hårdrockare krossad!

Strålande sol!

...som får den vita snön att gnistra! Och dessutom bara ett par minusgrader. Men jag ska ju ta det lugnt fram till läkarbesöket i morgon, så jag måste tyvärr "slösa bort" en sådan här fantastisk riddag och ge Feykir ledigt... I morgon kommer han dock att få jobba, även om jag måste stå över ridlektionen, för Eva ska rida lektionen istället. Förhoppningsvis hinner jag dit och titta lite på dem i alla fall!

(Bilden har förståss Johan fotat - här i Kyrkbyn.)

Fortsatt snöstorm!

Idag har jag fått kontakt med min läkare - hon bokade in mig på onsdag em för att undersöka mitt ärr. Det är nämligen fortfarande rejält ömt och spänner i magen så snart jag rör mig - som det gjorde för två månader sedan ungefär. Men förhoppningsvis är det bara en "överansträngning" som går över med vila. Jag avbokade bassängträningen idag i alla fall och det blir inte heller någon ridlektion för mig på onsdag. Men jag hoppas verkligen att jag kan rida nästa vecka igen! Håll tummarna för det!

Svenskarna sedda "utifrån"

Johan var ute igår för att försöka fånga "snöstorm" på bild - jag tycker han lyckades riktigt bra!

Det är ungefär samma väder idag...och eftersom jag ordinerats att hålla mig i stillhet för att "vila" operationsärret har jag ägnat mycket tid till internet och (pappers-) DN idag. Den senare har bl a ett intressant reportage där fyra utländska betraktare får berätta om vad de anser vara typiskt svenskt.

En 22-årig kinesiska, som flyttade till Sverige som 15-åring för att föräldrarna fick jobb här, säger t ex att synen på mat skiljer sig mycket från i Kina. När hon i Kina möter en kompis frågar de ungefär: "Har du ätit?" medan man här i Sverige frågar: "Hur mår du?"

En 51-årig engelsman som flyttade hit 1988 tycker att det är en alldeles speciell upplevelse att komma hem till en svensk på middag. Först ska det gås "husesyn" - då man t o m går in i sovrummet. "Inför en middag städar svensken febrilt överallt, t o m inne i skåpen. Och så ställs det fram värmeljus överallt. Alla svenskar älskar ljus." Det mest roliga med oss svenskar tycker han ändå är att vi kan ha servetter med svenska flaggan - att torka sig om munnen med. "Kan du tänka dig en amerikan göra det med amerikanska flaggan?"

Den 30-åriga fransyskan som bor i Sverige sedan 1999

säger så här: "Svenskarna bryr sig om varandra på ett sätt som fransmän inte gör. Det är roligt att man kan hitta borttappade handskar i träden som folk har satt upp för att någon ska återfå dem. I Frankrike skulle man aldrig komma på tanken att någon skulle gå tillbaka samma väg igen för att leta."

Slutligen har man intervjuat en 24-årig grek som flyttade till Sverige 2008. Han säger: "Det hänger ihop att bussarna alltid kommer i tid, att alla betalar skatt, att lönerna är höga och folket hälsosamt.... Det finns en massa regler för allt." Men även om han tycker att detta är bra tror han att många svenskar blir uttråkade och deprimerade av detta. "Om allting är välplanerat har man ju inget spännande att se fram emot."

Jag tycker det är intressant att höra hur man kan se på Sverige och oss svenskar när man kommer utifrån! En gång i tiden var det en indisk engelsklärare på Umeå Universitet som skrev krönikor i en av lokaltidningarna varje vecka om de kulturkrockar han upplevt när han flyttade till Sverige. Han kom även till min gymnasieklass under en engelsklektion och berättade bl a att han först trott att alla bilar i Sverige gick på el - eftersom de hade en sladd där fram! (Motorvärmare behöver man förståss inte i Indien...) Den största chocken hade definitivt varit när han duschade på simhallen och det plötsligt kom in en kvinnlig städerska i herrarnas duschrum! Nu frågade han klassen om det möjligen var så att det var en manlig städare i kvinnornas duschrum. När vår ordinarie engelsklärare sa: "Maybe men don´t clean..." blev det blixtsnabba svaret: "I would!!!"

AJ, då...

...återhämtningen efter min operation i december har ju gått helt planenligt. Ända till igår... Vet inte om jag kanske hade tröttat ut bukmusklerna för mycket när jag red under förmiddagen, för på kvällen skar det plötsligt till ordentligt i operationsärret! Sedan kände jag att det bildats en hård knöl där det gjort som mest ont. "Det kan vara ett ärrbråck - och sådana kan behövas opereras om man har otur!" sa Johan. :-O (Ibland är hade det kanske varit bättre att INTE vara gift med en läkare utan fått vara lyckligt ovetande istället... ) Men han påpekade också att om jag hade tur kunde knölen "gå tillbaka" under natten.



I dag är jag rejält öm längs hela "såret" - när jag rör mig eller spänner magmusklerna känns det som REJÄL träningsvärk i hela området. Knölen är kvar, men den är mindre... Ringde sjukvårdsupplysningen (Johans specialistområde är ju faktiskt stroke - och det får man inte så ofta i buken...) för att höra om vila idag och i morgon kontakt med den läkare som remitterade till operationen kunde vara en bra plan. Sköterskan jag fick prata med höll med om detta. Så nu blir det ingen ridning de närmaste dagarna... På onsdag skulle jag ha ridit terminens första ridlektion - jag får höra med läkaren i morgon om hur jag ska göra med den saken. Sedan ska Feykir vaccineras - så det blir mååånga vilodagar för honom kommande vecka...










I och med detta missar jag Midurs årliga isritt till ön Gråsjälören nästa söndag... Har ändå varit lite tveksam till om jag skulle orka med den, det har varit dåligt med sömnen senaste veckan så jag har varit så TRÖTT. Eva hade annars erbjudit sig att byta bort sitt inplanerade arbetspass den dagen så att vi hade kunnat samåka. Det hade ju varit kul förståss! (Även om det förståss inte skulle kunna toppa 2006 års upplaga - då Reykur var med också. Se bilden ovan.) Hoppas att det ändå blir ett gäng som rider iväg!

Raggningstips!

En svampplockare brukar aldrig berätta om sina kantarellställen och en bärplockare aldrig var den bästa hjortronmyren ligger... Men eftersom jag varit tillsammans med Johan i 20 år (det var faktiskt vårt "svepskäl" när vi bokade resan till Maldiverna) och tänker fortsätta med det även framöver kan jag avslöja vilket bra raggningsställe jag hittat. Ifall det är killar man är ute efter vill säga - nämligen Gör det själv-hallen på OK!!!





Har varit där ett antal gånger med Johan för att tvätta någon av våra bilar - och alla gånger utom en har jag varit ensam tjej i hallen. Men utbudet av killar har varit stort! Killar i alla möjliga åldrar - som byter avgassystem, skiftar däck eller bara putsar på ögonstenen. Är man ute efter en händig kille har man alltså chansen att göra en första bedömning direkt! Dessutom kan man snabbt bilda sig en uppfattning om hans privatekonomi också! Riktigt risig bil = inget vidare kap... Riktigt dyr bil = stora skulder... bil i mellanprisklass = "bästa köp". (Vadå, skulle jag vara yrkesskadad???!)

Och skulle du stöta på denna kille så bör dock de STORA varningslamporna börja blinka: "HANDS OFF - ANNAS ONLY!!!"

Självklart kan man förfina urvalskriterierna ytterligare! Om man t ex inte vill riskera att fastna för en "sportfåne" kan man lämpligen göra som Johan och jag gjorde idag - uppsöka "gör det själv-hallen" mitt under brinnande hemmamatch för Luleå Hockey. Garanterat fritt från "hockeytokar" i alla fall! (Jag kan dock inte lämna några 100 %-iga garantier avseende basketfantaster en sådan gång - då bör man vänta till Plannja baskets nästa hemmamatch istället.)

När man väl är på plats och har valt ut en lämplig kandidat kan jag tänka mig en uppsjö av lämpliga raggningsrepliker - allt från att be om tips på bästa avfettningsmedlet till lån av verktyg. Om man dessutom är begåvad med talangen att se helt hjälplös ut borde saken vara biff. (Därför är det TUR att jag hittade Johan i gospelkören en gång i tiden - jag har bevisligen INGEN talang på det området! En gång när jag fått fel på bilen i garaget under banken hann det passera SJU killar/män utan att bry sig det minsta om mig, trots att det inte gick att missa att jag hade stora problem... Som tur var kom tillslut en rådig kollega - hästtjej förståss - och gav mig skjuts till en mack så jag kunde köpa ny olja till bilens automatlåda. Sedan gick den att köra till verkstaden i alla fall!)

Nu vet jag ju att inte alla är intresserad av killar - så jag vill avsluta med ett tips till er som hellre vill hitta en tjej. Detta tips har jag faktiskt lånat av islandshäst-gurun Nina Keskitalo, som genom åratals studier kunnat konstatera: "Alla killar som vill träffa en tjej borde skaffa häst! Det är HELT säkert - kille med häst är en oslagbar kombination. ALLA går åt!" Med tanke på hennes mångåriga erfarenhet från olika stall bör detta tips vara minst lika tillförlitligt som mitt eget tips ovan. Utan att själv ha gjort någon närmare studie på området skulle jag dessutom tro att det funkar lika bra för alla som vill träffa en tjej - man måste nog inte vara kille.

Lycka till!

En HELT annan häst!

När jag steg upp i morse var det 24 grader varmare än i onsdags - d v s bara fyra minus! Blåste däremot rejält, så det kändes ju inte direkt skönt ute... Som tur var behövde jag INTE rida den där trista, superspända "giraffhästen" från igår! Hade bestämt mig för att rida på ridbanan för att kunna böja igenom honom ordentligt och på så sätt förhoppningsvis få honom att slappna av lite bättre. Blev faktiskt rejält förvånad när han direkt skrittar iväg med långa, energiska men avslappnade steg, sträcker ut halsen nedåt och frustar! De tog nog fem minuter innan jag hämtat mig från chocken och kunde börja rida ordentligt! (Jag som t o m övervägt att INTE rida idag, eftersom jag haft en dåligt natt och kände att jag inte skulle orka med honom om han betedde sig som igår. Tur att jag ändrade mig!)

Red mycket böjda spår med ledande tygeltag och försökte böja honom runt innerskänkeln. Dessutom mycket framdelsvändningar. Ibland "Kyras ABC" ("fyrkantig" volt med framdelsvändning i hörnen) fast då och då överraskade jag honom genom att göra framdelsvändningen åt andra hållet istället och sedan börja på en ny fyrkant. Eller också göra framdelsvändning ett helt varv runt. Feykir var riktigt fokuserad på mig faktiskt!

Red trav på volter och böjda spår. Jag håller med Eva - det är INTE lätt! Man måste verkligen DRIVA hela tiden, tappar man bakdelen en sekund så tappar man traven! Samt hålla stödet på yttertygeln. Det mest kritiska är just när man byter riktning - så jag försökte göra det nästan hela tiden. Om man ridit på volt till vänster och ställer om till höger vill han välta inåt istället för att böja sig i sidan, och går samtidigt över i grisepass... Det gäller verkligen att både vara stadig på nya yttertygeln och direkt böja honom ordentligt runt den nya innerskänkeln. Nästan tänka innerskänkel innan jag ställer om till höger! Men vi har ju jobbat väldigt mycket med detta under hösten, Feykir och jag, både på ridskolan, Atlikurserna och själva, så det gick ändå rätt hyfsat.

Avslutade med att låta honom sträcka ut i lägre form i traven och samtidigt driva i varje steg så att han verkligen skulle jobba med ryggen, innan jag skrittade av genom att rida böjda spår i kringelikrokar över ridbanan. När jag satt av var jag VÄLDIGT glad över att ha fått rida den här hästen idag, istället för den där frustrerande stress-giraffen jag satt på igår! Så den här är betydligt dyrare...

Lilla, lilla Loppan!

Idag fick Loppan gå på långpromenad - ända från Sylvias hus till stallet! (Det är ju faktiskt säkert 50 meter! Och med de där korta benen måste det ju bli jättemånga steg!) I stallet ville hon helst springa in mellan benen på hästarna... med tanke på att det bara skulle behövas ett litet tramp med en hov för att förvandla henne till en våt fläck kändes det ONÖDIGT spännande tyckte jag!

Betty verkar acceptera henne bra nu. Men stallkatterna är MKT mer tveksamma... Håller sig på lite lagom långt avstånd och iakttar henne med uppjagad blick och tjocka svansar...






Gjorde några desperata försök att fota henne med mobilkameran trots det dåliga ljuset i stallet... när hon dessutom inte var stilla ens en hel sekund var det verkligen inte lätt! Men ni kan nog ändå ana hur SÖT hon är!

...och här får ni en uppfattning om hur otroligt LITEN en toypudelvalp är!!!

Häst till salu!!!

Det var så FANTASTISKT vackert när jag körde till stallet idag: vit, pudrig snö, rimfrost i träden och en sol som fick allt detta att glittra! Dessutom bara 12 minusgrader, vilket jämfört med temperaturerna tidigare i veckan kändes som rena blidvädret!

Såg verkligen fram emot en härlig ridtur - särskilt som jag inte kunnat rida på hela FYRA dagar. Men jag vet inte om det var de tre vilodagarna Feykir fått tidigare i veckan, eller möjligen det kraftiga väderomslaget med efterföljande vårkänslor, som fått det att snurra till i huvudet på Feykir... han var nämligen HELT hopplös idag... Det började redan i stallet, där han var ensam häst när jag gjorde i ordning honom inför ridturen. Ensam häst i stallet betyder att man VERKLIGEN måste vara på helspänn - beredd till blixtsnabb reaktion vid minsta ljud utifrån. Eller innifrån stallet för den delen. Stallkatterna är t ex absolut inte så ofarliga som man kanske kan inbilla sig! När så stalldörren plötsligt öppnades höll han verkligen på att skita på sig (jo, strax efteråt gjorde han faktiskt det också.) Det var en kvinna med två små barn som kom in. Men det hade ju faktiskt lika gärna kunnat vara en sabeltandad tiger...

Efter lite arbete från marken satt jag upp och försökte rida ut från gården. Vilket inte var det lättaste... Jo, först försökte Feykir faktiskt springa iväg lite - och det var ju ovanligt. Men sedan kom han på hur farligt allt runt omkring var och då ville han GENAST vända hem till trygga hagen igen. Vi hade ju ändå ridit säkert 30 meter - och det kunde väl räcka för idag?!

Dessutom BLÅSTE det faktiskt ute - och det vet ju varenda vallack vilka risker det innebär! Enbart extrem vaksamhet och blixtsnabba reflexer kan rädda en i ett sådant läge! T o m snö som blåste ur träden var farligt... Och då snackar vi inte ens tung, blöt snö som i alla fall ger ifrån sig ett litet ljud när den landar. Utan torr, lätt snö som bara bildade en dimma i luften innan den ljudlöst föll till marken. Men många hästar har dött av detta - bara för att de inte hunnit kasta sig undan tillräckligt snabbt...

Och så fortsatte det... Jag hade verkligen ett "hästjobb" med att försöka få honom att söka sig framåt, nedåt i skritt - ett Ia Lindholm-tips för att få hästen att slappna av. Tillslut gav jag upp och lät honom tölta istället. Försökte rida i ganska lågt tempo och flytta mycket för skänklarna men olika många steg åt sidan hela tiden. För att han både skulle få jobba ordentligt och dessutom behöva fokusera på mig mer än på den farliga omgivningen. När vi vände hemåt red vi ännu lååååångsammare i tölten, med massor av drivning. Feykir pustade och stönade (antagligen jag också) men takten lät riktigt OK och succesivt blev formen bättre och bättre.

Nu tyckte jag han kändes ganska avslappnad så jag försökte avsluta ridturen med trav i lång, låg form. Men det blev istället racertrav på spänd häst... så jag gav upp ganska snart. Hade definitivt behövt utrymme att lägga volter för att ta ner tempot! Nu var jag så less på hans fånerier att jag satt av och gick hem till stallet. Kunde konstatera att han var REJÄLT svettig - faktiskt vitskummig både på bogen och frambenen. Det är jobbigt att tölta långsamt!

Under promenaden tillbaka till stallet funderade jag på varför han var så hopplös idag...?! Visst har han haft en hel del sådana här dagar tidigare - men det var ganska länge sedan nu. Och de senaste gångerna jag ridit har jag tvärtom förvånats över att han kunnat skritta så fantastiskt avslappnat även i början av ridturen. Och så kommer ett sådant här bakslag... Undrar om han fick mycket havre igår möjligen? Sedan jag börjat rida igen efter mitt riduppehåll har jag bara gett honom någon näve havre, för att börja vänja hans mage. Han har hunnit bygga upp ett fettlager som jag tycker att han kan förbränna innan det är dags att ge någon större havregiva. Men kanske han fick lika mycket som ridskolehästarna igår? Idag fick han i alla fall ingen havre alls - bara lite torkat bröd att tugga på. Nu håller jag verkligen tummarna för att han är trevligare att rida i morgon!

Utmaning!

Har fått en utmaning av http://malinweb.se/blogg/


Utmaningen löd:

Mina bilder (på datorn) –> 6:e mappen –> 6:e bilden.

För mig blev det inte roligare än så här:

Bilden är från en tävling i Raggvaldsträsk, i Vindurs regi. Fotograf är förståss Johan.

Skickar utmaningen vidare till Jonna!

http://jonnasliv.blogspot.com/

(Tyvärr kan jag inte få mina länkar lika snygga som Malins... fast vi använder nog olika program också. Men det skulle inte förvåna mig om jag snart får tips från Jonna om hur man gör motsvarande i Blogger. Hon verkar nämligen VÄLDIGT "haj" på det tekniska!!!)

Ingen riktig ridskolehäst

Eva har ridit på "storhästridkskola" i hur många år som helst. Men efter ett antal års ridskoleuppehåll nu har hon tillslut kommit till insikt och fr o m denna termin ska hon rida på Sylvias ridskola istället! I kväll har hon sin första lektion - något hon laddat ordentligt för. (I morse var det faktistk "bara" 18 minusgrader - alltså hela 10 grader varmare än igår! Så då finns det ju ingen anledning att ställa in någon ridlektion!)

Jag tror faktiskt att coola flygledar-Eva varit liiiite nervös inför ridskolestarten. När jag pratade med henne förut idag var hon lite bekymrad över att hennes ridhandskar kanske inte var tillräckligt varma, men: "Får jag för mycket kritik för min ridning kan jag ju alltid skylla på att jag har för dåliga handskar. Det är bra att ha något att skylla på!" Då påminde jag henne om att hon faktiskt hade en mycket bättre undanflykt att ta till. Vi hade nämligen precis kommit överens om att hon skulle rida Feykir på lektionen - för han har haft hela TRE vilodagar på rad p g a kylan och samma kyla gör att hans matte verkligen behövde åka till varmvattenbassängen efter jobbet idag istället för att rida. "Får du kritik av Sylvia kan du ju alltid hävda att det hade gått MYCKET bättre om du bara fått rida en RIKTIG ridskolehäst!!!" sa jag.

Eva och "Sillen" - en RIKTIG ridskolehäst!

*******************************************

Nu har Eva ringt och rapporterat från ridlektionen. "Jag har ridit grisepass på volt - för att du ska få ägna dig åt annat!" Det hade, som väntat, handlat mycket om att böja och böja och böja hästarna så här i starten av terminen. "Strunta i gångarterna - i det här läget är det huvudsaken att de verkligen BÖJER sig i bålen." sa Sylvia. Som föresten tyckte det var en jättebra idé att Eva red Feykir. Dessutom hade de fått (försöka) trava på liten volt, men varierande framgång. Den avslutande traven längs spåret hade i alla fall gått riktigt bra!

Perfekt att Feykir fick komma ut och röra på sig - trots att inte jag hade möjlighet att rida! Dessutom är det ju jättebra att Eva får hjälp av Sylvia att "hitta knapparna" på honom ifall hon ska rida honom ibland även framöver!

Nu är det upp till er!

Efter inspiration från Malin Schön har jag precis bestämt mig för att lägga till möjlighet att kommentera mina blogginlägg. Så nu har alla ni läsare möjlighet att komma med kommentarer och synpunkter! Har varit mkt tveksam till denna funktion tidigare, då jag hört andra som fått en massa otrevliga kommentarer. Men nu har jag bestämt mig för att ge det en chans i alla fall.

Man waal voog nan´ting å´! som min morfar brukade säga. (För ev läsare som inte är helt bevandrade med Skelleftebonnska kan jag berätta att det betyder ungefär: "Ibland måste man ta en risk!") Min morfar var visserligen en ganska försiktig man - men han vågade säga så i alla fall! :- )

Så nu tar jag en risk. Sedan är det upp till er läsare - blir det inte tillräckligt "smöriga" kommentarer så kanske jag tar bort funktionen igen! ;-)

"För jag är Itma Hoha...

...M'botenbaba självplågare
Och jag har kommit ända ifrån Chitnbotnba
Strax bortom Putnchitnbu i Indien


Vart min magra kropp än fraktas
Så behöver den ej aktas
Alla törnarna i livet tål jag bra



Ibland alla som jag känner
Stygga grannar och go' vänner
Finns det ingen som kan plåga mej som jag


För jag är Itma Hoha"...


Minns ni den gamla "slagdängan" med Trazan och Banarne?! (Här måste jag infoga en rättelse: hade själv bara hört låten med T&B så jag utgick ifrån att den var deras. Men nu har Malin Schön upplyst mig om att det är Povel Ramel som ska ha äran! T&B gjorde uppenbarligen bara en cover.) Denna sång har i alla fall plötsligt blivit förvånansvärt aktuell - för jag har köpt en spikmatta! Jo, det är faktiskt helt sant! Fast "spikarna" är egentligen långa plastpiggar som är lite rundade i spetsen för att inte sticka hål på huden. Den fungerar helt enkelt som en form av "hemma-akupunktur"!

Så här ser den ut!

Har under mina år med värk då och då blivit rekommenderad att testa "riktig" akupunktur - men jag är ju alldeles för rädd för nålar för att kunna tänka mig något sådant! Och nu har forskning visat att man faktiskt får lika bra effekt av "falsk" akupunktur - med nålar som inte går in i huden - och att man inte heller behöver hitta av några speciella akupunkturpunkter för att det ska fungera.





M a o en spikmatta är lika effektiv för att ge smärtlindring och avslappning! Jag har läst många recensioner av spikmattor på nätet den sista tiden - och den vanligaste kommentaren är nog "jag somnar när jag ligger på den!" Effekten beror alltså på att den både ökar cirkulationen och får kroppen att utsöndra endorfiner.





Kommer självklart att återkomma med rapporter "från mattan"! Där jag beställde min matta var det 40 dagars öppet köp - så ifall jag skulle upptäcka att jag inte alls är Itma Hoha kan jag alltså ångra mig dessutom!

Spikmattan kom med posten idag, så ännu har jag bara hunnit med att testa i 15 minuter. Det stod i instruktionerna att vid fibromyalgi skulle man vara extra försiktig och lägga en tjock handduk över spikarna när man testade första gången och dessutom bara ligga 10-15 minuter. Jag vek t o m ett badlakan dubbelt - men när jag tagit ett djupt andetag och med dödsförakt rullat upp på spikmattan insåg jag snart att spikarna knappt kändes. Ändrade till bara ett lager badlakan över och då kändes spikarna - men inte så att det gjorde ont. När jag sedan flyttade den till nacken och bakhuvudet gjorde det "skönt ont" i mina onda muskelfästen i nackrosetten. Som när man får en rejäl massage.

Efteråt låg jag en hel timme och bara slappnade av - JÄTTESKÖNT! I morgon ska jag vänta till någon halvtimma innan läggdags innan jag lägger mig på spikmattan igen -för jag kan tänka mig att man somnar gott sedan! Men idag gjorde min skräckblandade förtjusning att jag inte kunde vänta så länge! Återkommer med fler rapporter från "fakirlandet" framöver!

Ridskolepremiär - och minus 28 grader!!!

BRRRRR - så kallt det är!!! Det kändes lite gruvsamt att rida lektion i kväll... så jag blev inte så besviken när Sylvia på em meddelade att ridskolestarten flyttas fram till nästa vecka! Det är faktiskt första gången på alla år som hon ställer in ridlektioner p g a vädret! Ganska otroligt med tanke på att vi inte har något ridhus att söka skydd i utan alltid rider utomhus!

"Ridning är som yoga utomhus"

Ni som prenumererar på Norrbottens Kuriren, NSD eller Piteå Tidningen har idag fått en extra bilaga om vinter i Norrbotten. Ovanstående rubrik återfinns på framsidan och på sidan 6 kan ni läsa en artikel om när Eva och jag på långfredag 2008 red längs isvägen ut till Storbrändön! Till intervjun hade de fått ett 20-tal JÄTTEFINA bilder som Johan tagit, bara att välja. När journalisten intervjuade mig sa hon gång på gång att det var otroligt att ha så många fantastiska bilder till sitt förfogade. Därför blev jag förvånad när jag idag fick tidningen och såg att de bara tagit med en enda bild - den ni ser ovan. Frågar ni mig var det absolut inte den bästa...

Själv gillar jag t ex den här väldigt mycket - där man verkligen ser de oändliga vidderna!!!

Den här är också en av mina favoriter. Men kanske var det så av någon anledning att de bestämde sig för att ha en bild där bara jag och Feykir var med - och då tror jag bara de hade en eller möjligen två att välja på...

Rubriken gillar jag i alla fall skarpt: "De har en ruskig turbo!" Det var nämligen min förklaring när journalisten frågade varför jag fallit för just islandshästar. Jag försökte verkligen förmedla att de flesta klarar av att ÅKA islandshäst - som på turridning. Men att verkligen RIDA islandshäst så att den presterar maximalt i alla sina gångarter - det är en riktig utmaning!

Men ff a handlade ju artikeln om den härliga känslan att rida ut i vinterlandskapet på en häst. Den här tematidningen "Vinter i Norrbotten" kommer ut varje år och det brukar alltid bli mycket skoter och skidor i den så nu var önskemålet att få med någon annan vinteraktivitet också. Det förklarar nog valet av underrubrik: "Glöm snöskotern - här är det äkta hästkrafter som gäller!"

För ev intresserade som inte har någon av de aktuella dagstidningarna kanske det kan gå att kontakta Norrbottens media (företaget som äger dem alla) och be dem skicka ett ex. Ni kära bloggläsare behöver dock inte hålla till godo med bara dessa bilder - i mitt blogginlägg från långfredag -08 finns förståss MÅNGA fler att njuta av!

PS: För mig blev det väldigt lämpligt att dröma mig bort till den där härliga långfredagen just idag. Hade som vanligt på tisdagarna planerat att rida på morgonen innan jobbet. Men när jag vaknade låg termometern på -21 grader och jag hade ONT så jag fick nöja mig med att läsa om ridning och se bilder samt vila mig i form. I morgon börjar ju ridskolan om för mig och Feykir och då MÅSTE jag ju kunna rida! DS.

Sprid inte detta!!!

Nu tänkte jag berätta något pinsamt! Men bara om ni LOVAR att det stannar mellan oss! OK - här kommer det:


Jag har en jätteskön "rumpvärmare" i fårskinn till min sadel. Fick "lurvet" av Johan julen 1994 - så den har varit med ett tag och verkligen varit bra! På bilden nedan kan ni se hur den ser ut.



När jag köpt min underbara Childeric-sadel var jag därför jätteglad att rumpvärmaren passade även till den. Fast den sitter liiite mer tight än på de sadlar jag haft innan, vilket innebär att om den lossnar baktill går det bara att fixa till om man sitter av först. Och om man inte lyfter benet ordentligt över sadeln när man sitter upp så lossnar den förståss. Så att man får sitta av, fästa den igen och sitta upp på nytt - nu förhoppningsvis med större vighet!


Ovanstående brukar normalt inte vara några problem - inte ens för ett järnspett som jag. MEN under den senaste dryga veckans köldknäpp har det plötsligt blivit annorlunda... Och av en helt oväntad anledning!

Jag har ett par tunna, smidiga men förvånansvärt varma fingerhandskar i skinn som jag brukar rida med för det mesta på vintern. Men när det kommer ner mot -20 så blir de ändå för kalla. Då får jag ta till "det tyngre artilleriet":

...nämligen handskarna ni anar på denna bild. Det är också fingerhandskar, fast betydligt tjockare. Men då blir de ju också mycket klumpigare... F f a i början av ridturerna känns de hur klumpiga som helst - som att jag knappt ska kunna hålla i tyglarna... Fast mot slutet av ridturen brukar jag ha vant mig i alla fall. MEN av någon anledning smittar denna känsla av extrem klumpighet av sig till hela mig! Så när jag ska sitta upp lyckas jag inte lyfta benet nog högt över sadeln utan lyckas hela tiden dra lös fårskinnet så att jag måste sitta av igen för att sätta det på plats!

Tänkte först att det förståss kunde bero på att det dessa dagar var ovanligt kallt (det var ju anleningen till att jag ö h t använde dessa tjocka handskar) och att jag p g a kylan var stelare än vanligt. Men en dag - efter TREDJE misslyckade försöket att sitta upp utan att dra lös rumpvärmaren - provade jag i ren desperation att ta av mig handskarna, stoppa dem i fickorna och sitta upp barhänt. Vad tror ni hände? Jo, jag kunde hur lätt som helst svänga benet HÖGT över sadeln och landade i den med rumpvärmaren fortfarande fast förankrad på sin plats!!! Är det inte HELT otroligt???!!! Och PINSAMT!!! :-O

Så kom nu ihåg att ni LOVADE att detta skulle stanna mellan oss!!! ;- )

Nästan repris av gårdagen

En lång, lång period har Feykir varit så duktig på att komma när jag ropar och visslar på honom i hagen. Men senaste dagarna har han inte varit särkilt intresserad av mig... Han står i princip alltid vid någon av höbalarna och äter när jag kommer - men tidigare har han alltså genast lämnat höbalen och kommit fram till mig. Men inte nu alltså - han kan kosta på sig att lyfta på huvudet och titta lite åt mitt håll för att sedan fortsätta äta...

"Ser du inte att jag är upptagen??!!

Jag antar att den långa vila han fick i december och början av januari fick honom att börja sakna min uppmärksamhet - men nu när jag envisas med att rida 4-5 dagar/vecka igen tycker han inte att jag behöver uppmuntras på samma sätt!

Precis som igår red vi ut med Funi, Feykir och jag. Fast lite variation av sällskapet blev det ändå, för det var inte Kristin som red utan hennes medryttare Madde. Även idag började jag med att låta Feykir göra "framdelsvändningar från marken". Han korsade verkligen bak - så på det sättet kan man säga att övningen fungerade bra. Om jag dessutom hade velat se den som en träning på att han skulle svara på små, små hjälper så blev det väl inte riktigt så... jag hann nämligen bara peta till honom med pisken en gång på bakdelen, sedan flyttade han iväg rumpan runt, runt, runt, runt. Och när det var dags för mig att byta sidan hann jag bara ställa honom inåt innan han började snurra och snurra. Han ville verkligen INTE att den där otäcka pisken skulle hinna nudda vid honom!!!

Uppsuttet fungerade framdelsvändningarna rätt bra idag också. Det svåra är att hitta lägen där jag kan lätta på tygeln utan att han börjar gå iväg - för jag måste ju lätta först om han ska bli lätt i handen! F f a är det när han ska flytta undan för högerskänkeln som varje liten eftergift på tygeln ger honom en chans att gå iväg framåt istället.

Travade en lång sträcka och jag kunde konstatera att all vår travträning i höstas verkligen fick en effekt som håller i sig! Han kan trava avslappnat utan att rusa och med utsträckt överlinje. Jag behöver alltså inte ägna allt mitt fokus till att bromsa utan kan istället komma till ridning i traven - trevligt!!! Och detta alltså fastän vi red ut längs vägen och i sällskap med en annan häst!

Vi vände hemåt när vi kom till korsningen vid sjön. Samlade hästarna och sedan töltade vi. Tack vare hemvägen samt draghjälpen av Funi tog Feykir i ordentligt bak och takten kändes riktigt hyfsad. Jag försökte sidföra några steg fram och tillbaka för att hålla honom mjuk och när jag kramade lite på tygeln fick jag periodvis en trevlig eftergift i nacken. Jag vet inte vad Sylvia skulle sagt om vår tölt idag - men själv var jag riktigt nöjd i alla fall! Precis som i traven hade vi ett läge där han jobbade utan att försöka rusa. Inte ens när jag ville sidföra för högerskänkeln gjorde han särskilt många försök att dra iväg i tempo istället, utan skänkeln fick verkligen fungera sidförande på en gång. Trevligt!

Vi avslutade som vi började - med "en rejäl omgång trav" och jag var fortsatt lika nöjd med min häst! Eftersom han travat så bra de senaste dagarna borde hans ryggmuskler ha fått bra träning! Nu ska han få välförtjänt vila i morgon när jag tränar i varmvattenbassängen istället.

Ridsällskap!

...för första gången sedan i november! När jag kom till stallet idag höll Kristin precis på att göra i ordning Funi för en ridtur. KUL - då kunde vi få sällskap! Jag har ju faktiskt inte ridit ut med någon annan sedan i november någon gång... (Men Feykir har i alla fall haft sällskap av andra när Eva använt honom som turledarhäst ett par gånger. )

Kristin och Funi på Atlikurs i november - 08. Foto Jonna Eliasson.

Innan vi hann ge oss iväg fick vi dock höra att Madde, som skulle leda en turridning, hade fått fel på bilen så hon var jätteförsenad. Turen skulle börja kl 13, nu var klockan redan 12.30 och hästarna gick fortfarande i hagen! Men Kristin är ju rutinerad turledare så hon såg till att vi tog in de hästar som skulle vara med, borstade och började sadla. Madde anslöt och såg till att alla hästarna hann bli klara strax innan turgänget kom.



Innan Kristin och jag red iväg arbetade jag Feykir lite från marken. I går var det ju VÄLDIGT tydligt att han tycker det är JOBBIGT att korsa ordentligt med höger bak. Ja, vänster bak är ju inte helt okomplicerat heller... Han gör också alltid sitt bästa för att fuska och hoppas att jag inte ska märka det. När vi jobbat med det under lektionerna har det ibland känts som att han ska välta omkull - då brukar Sylvia säga: "NU korsar han ordentligt!" Och jag märker ju när jag rider själv att det bara är då och då som jag vår den där "vältkänslan". I morse kom jag först ihåg hur Sylvia sagt någon gång att jag borde rida mycket framdelsvändningar när jag rider ut - för då kan han inte fuska lika lätt som om jag sidför eller rider öppna. Sedan mindes jag också hur Irja, som jag köpte Reykur av, visade mig en övning där man från marken tränade hästens känslighet för sidförande skänkel.



Så här gör man: Stå vid hästens huvud på vänster sida och sätt vänster hand vid tränsets sidostycke mellan ögat och mungipan. Lägg den bortre delen av tygeln över nacken på hästen och ner genom handen. Ta andra delen av tyglen upp genom handen så att du genom att vrida lite på handleden kan ställa hästen åt vänster. Peta sedan till hästen lätt på bakdelen, med änden av pisken samtidigt som du smackar. Förhoppningsvis flyttar hästen undan bakdelen genom att korsa med vänster bak - beröm! Om hästen INTE flyttar sig får man peta till hårdare med pisken.



När detta fungerar går man vidare och ber hästen flytta sig igen, men nu genom att lägga änden på pisken strax bakom sadelgjorden. Beröm när hästen flyttar sig! Sista steget är att man istället trycker änden på piskens handtag lite lätt i skänkelläget. Glöm inte att varje gång ställa hästen till vänster! Irja, som har så känsliga hästar att även andra riktigt duktiga ryttare brukar ha problem att rida dem, berättade att hon gjorde denna avstämning från marken nästan varje dag. För att alltid veta att hästen svarar på små, lätta hjälper.



Jag brukade göra detta med Reykur då och då - men jag tror faktiskt att det var första gången jag kom ihåg det med Feykir! Det funkade i alla fall bra! Tack vare att jag stod vid huvudet och ställde honom "inåt" blev han tvungen att korsa ordentligt bak och stretchade därmed dessa muskler!



När detta var avstämt satt jag upp och vi skrittade iväg. Feykir var lika trevligt avspänd som igår - men det brukar han ju vara när vi har sällskap! Reykur var alltid lättast att rida ensam - för han blev distraherad av andra hästar och lyssnade inte riktigt lika bra på mig. Men Feykir är - förståss - tvärt om. Är vi ensamma tycker han ofta att han måste ha så stort fokus på omvärlden att han inte riktigt har tid för mig... Men är det andra hästar med kan han slappna av och fokusera på matte.



När vi skrittade igång red jag många framdelsvändningar åt båda hållen. I början försökte han fuska och trampa runt en massa med framdelen istället när jag ville flytta honom för högerskänkeln. Men det genomskådade jag ju lätt och kunde också korrigera - så tillslut var han riktigt duktig!



Eftersom även Kristin ridit Atli-kurser värmde vi sedan upp med trav i låg form för att hästarna skulle slappna av och jobba med överlinjen. När jag sedan övergick till tölt hade jag stor fördel av att Funi var med som "draghjälp" - kände en helt annan aktivitet i bakdelen automatiskt! När vi vände hemåt blev effekten ännu större! Jag lyckades få Feykir att tölta riktigt långsamt, lätt i handen och långa sträckor med eftergift. Red mycket sidförande för att förbättra takten. I tölt är det ju lite svårt att rida framdelsvändningar! ;- )



Avslutade med en lång travträcka där båda hästarna sträckte ut överlinjen och tog i ordentligt bak - kändes riktigt bra! Så det var två nöjda ryttare som återvände till stallet efter ca 50 minuter.

Älva blev Stella blev Loppan

Här borde jag förståss ha haft en bild på Sylvias underbart söta lilla toypudelvalp! Men eftersom mobilbatteriet tog slut i kylan så har jag ingen... Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord när jag säger att den lilla "tussen" är precis hur söt som helst!

Först hade Sylvia tänkt att hon skulle heta Älva, eftersom hennes mamma heter Tingeling. Men när hon kom till Mariebäck i onsdags blev namnet Stella. Och nu var det ändrat till Loppan - eftersom hon är så liten och hoppar som en loppa.

Jag är så imponerad över att hon är så cool, lilla Loppan! Att lämna mamma och syskonen och hamna på ett nytt ställe borde ju vara väldigt stressande! Men efter bara två dagar verkar hon hur hemmastadd som helst! Betty verkar acceptera henne så bra också. Idag hade Betty tuggat på ett ben när Loppan kom fram och nästan kröp in i munnen på henne. Då morrade Betty - men det var allt. När de går ut och Loppan börjar skutta ser Sylvia att Bettys jaktinstinkt vaknar - men eftersom matte sagt att hon inte får så gör hon inget dumt.

När jag var inne hos Sylvia ringde Fia för att höra hur kallt det var i Mariebäck. Sylvia konstaterade att det snabbt sjunkit från de -15 när jag red ut till -19! Så hon tyckte att Fia med gott samvete kunde ge Lukka en vilodag. Fia är alltid så otroligt flitig med att rida, så det skadar säkert inte. Fast jag var ju tvungen att ta chansen och ropa att "sådana här dagar sållas agnarna från vetet" nu när jag för en gång skull hade övertaget!

Nästa vecka börjar ridskolan igen och jag sa till Sylvia att precis som hon brukar ge ridskolehästarna intensivträning de sista veckorna innan så borde hon kanske egentligen göra samma sak med oss elever - så att vi är på samma nivå som hästarna?! I alla fall skulle jag ha behövt det! Fast då sa hon att jag kanske är mest i form av alla - "För du har ridit på ridbanan flera gånger de senaste veckorna - det har ingen av de andra!" Vi får väl se hur det är med den saken...

Vi hann prata lite Atli-kurs också. Vårens första blir i mitten av mars. Så kul det ska bli att äntligen komma ur "vinteridet"! Det var meningen att Sylvias och Lindas nya hästar skulle komma till Luleå tre veckor innan. Men nu har visst flyget blivit inställt p g a för få hästar, så de kommer en vecka senare istället. FÖRHOPPNINGSVIS - för tänk om det blir fler förseningar???!!! Så jättetrist för Sylvia och Linda om de inte skulle få rida nya hästarna på kursen! Och så trist för oss andra som ser fram emot att få se dem!

VILKET FANTASTISKT VÄDER!!!

Fast kanske i kallaste laget... Efter en hel vecka med temperaturer mellan 20 och 25 minusgrader hade vi i går kväll bara -7. "Äntligen är den här köldknäppen över!" tänkte jag. Så jag fick titta tre gånger på termometern i morse innan jag insåg att det faktiskt var över 20 minusgrader igen! Men solen verkar värma lite redan, för när jag kom till Mariebäck vid 13-tiden hade temperaturen stigit till - 15.





Och det var verkligen så OTROLIGT VACKERT!!! Solskenet fick markens snö att glittra och träden var så täckta av rimfrost att de gnistrade som kristaller!!! Mobilkameran fick den tuffa uppgiften att försöka dokumentera något av detta medan jag önskade att jag haft en riktig kamera med mig! Eller ännu bättre - min favoritfotograf med sin fina utrustning. DÅ hade jag haft fina bilder att lägga ut här, det är jag säker på!

Feykir var trevligt avslappnad och fokuserad på mig när vi skrittade iväg. Jag red utan stigbyglar ganska länge för att stretcha mina ben och komma ner i sadeln ordentligt. Eftersom Feykir kunde slappna av så bra och skritta i låg form så fick han göra så ganska länge innan jag började jobba i skritten. Jag passade på att njuta av de vackra vyerna under tiden.

Red sedan lite öppna för vänster skänkel och det gick riktigt bra. Men så tyckte jag att vi skulle rida öppna för högerskänkeln också - vilket fick Feykir att snedtända totalt! Det skulle han INTE!!! Först försökte han tvärvända och springa hem. När inte det gick så frös han först fast i backen och sedan började han backa och backa och backa.... När jag petade till honom med pisken i rumpan och gick han framåt igen. Fast protesterna var inte alls över. Varje gång jag lade till högerskänkeln gjorde han ett jättehopp - som om jag smällt till honom med något. Och varje gång jag kramade lite på tygeln kastade han med huvudet som om han hade taggtråd i munnen! SUCK!!! "Det är inte lönt att du låtsas bli misshandlad - det är ändå ingen här som tycker synd om dig!" sa jag och fortsatte att då och då lägga till högerskänkeln samt krama lite på tygeln. Efter fem minuter gav han tillslut upp och började bete sig "som folk" igen.

Töltade fram till korsningen vid sjön och försökte hela tiden fokusera på min sits, samt sidföra och rida serpentiner för att få lösgjordhet och takt. När jag vill flytta för högerskänkeln måste jag samtidigt göra många tydliga halvhalter, för annars ökar han bara tempot framåt istället.

Red vänster galopp uppför backen in mot byn - med galoppfattning ur riktigt samlad trav. Lyckades faktiskt hålla ihop formen riktigt bra och han började aldrig "slarva" utan höll galoppen bak till dess jag bröt av till trav igen.

På hemvägen red jag först lite mer öppna - och nu när jag hade framåtbjudningen automatiskt kunde Feykir acceptera att flytta även för högerskänkeln. Sedan försökte jag rida så långsam tölt som möjligt, sidförde då och då samt ställde omväxlande höger - vänster och succesivt kom även formen! Även i tölten hade jag förståss fördel av att hemvägen gav en extra "växel" i bakdelen!

Avslutade med att trava i låg form och nu när jag vågade driva ordentligt med magmusklerna i varje steg jobbade han riktigt, riktigt bra med överlinjen! När vi sedan skrittade hemåt var han lika trevligt avslappnad och fokuserad på mig som i början av ridturen! Jag är inte så bortskämt med att kunna låta honom skritta på halvlånga tyglar helt odramatiskt och bara "åka med" - så jag passade på att njuta av det!

Sista biten satt jag av och gick istället, för att få stretcha mina benmuskler lite. När Feykir fick solen i "ansiktet" glittrade rimfrosten så vackert att jag måste försöka fånga det på bild. Men rimfrostglitter var uppenbarligen överkurs för mobilkameran.... nåja, rimfrosten syns ju i alla fall! Dessutom fick jag bara ett försök, eftersom batteriet precis tog slut...

Vi hade ridit nästan en timme och jobbat på riktigt bra, så Feykir var rejält svettig. Han fick stå inne en box med fleecetäcket på medan jag gick in till Sylvia för att prata lite och titta på FINA valpen igen!

Att böja ett järnspett

Träning i varmvattenbassängen idag efter jobbet - och stretching. Fick ett VÄLDIGT tydligt bevis för att detta gör mig mindre stel. På CityRehab måste man ha blå skoskydd när man går mellan receptionen och omklädningsrummet. När jag kom dit idag hade jag ganska svårt att ta på dem - jag hade nämligen svårt att nå ner till fötterna! Men när jag sedan var färdigt för dagen och skulle gå ut till bilen igen var det däremot inga problem att nå ner för att ta av skoskydden!

Har sovit dåligt den här veckan, så nu ska jag faktiskt få krypa ner under täcket! Tar väl med mig en tidning för att läsa en liten stund men sedan hoppas jag att träning och bastu tidigare i em gör att jag sover riktigt gott!

Ridskoleförberedelser och liten, liten valp

I morse var det -21 grader, men när jag åkte mot Mariebäck efter jobbet visade termometern "bara" -17. Hade inte alls lika ont i kroppen som igår och trots att jag jobbat hela dagen hade jag energi kvar till ridning. Det vågade jag verkligen inte tro i går kväll!

Nästa vecka börjar ridskolan om igen och då gäller det att vara i form - så det är hög tid att lägga in ytterligare en "växel" i ridningen! Idag skulle jag därför rida på ridbanan. Skrittade igång utan stigbyglar för att stretcha ut benmusklerna - jobbade samtidigt med volter för att få Feykir att slappna av i kroppen.

Nästa steg blev att "trava igång" i lång, låg form på böjda spår. Med stadig yttertygel och extra mycket drivning just när vi bytte riktning för att han skulle hålla traven. Fast då och då valde han att galoppera i kurvorna istället... När det började gå bra att byta riktning och samtidigt hela tiden behålla traven var jag nöjd med vår uppvärmning.




Övergick till att jobba i skritt: öppna längs långsidorna och "ökad skritt" på kortsidorna. Bytte varv ofta eftersom det brukar vara lättast att få Feykir lösgjord då. När jag red öppna försökte jag fokusera på min sits, samt att renodla tygel- och skänkelhjälperna så att han skulle bli lätt i handen och samla sig med eftergift. Då och då kändes det som att han skulle välta omkull - vilket jag tolkade som att han faktiskt inte lyckades fuska hela tiden utan verkligen korsade bakbenen ibland! (När han gör rätt brukar det nämligen kännas så!)

När han kändes samlad och lätt i handen gjorde jag övergång till tölt och red "allt utom rakt fram". D v s böjda spår, bytte hela tiden riktning och varv, sidförde in mot mitten av ridbanan och sedan ut på spåret igen o s v. Både Sylvia och Atli brukar ju säga att "han ska aldrig veta var ni ska ta vägen härnäst - bara följa dig - för då blir han mjuk i kroppen!" Jag har själv så lätt att spänna mig när jag ska rida tölt - och då blir ju Feykir spänd också. Men nu gick det riktigt bra för mig att behålla avslappningen - och Feykir kändes lösgjord och hade en riktigt trevlig form i tölten! Takten varierade lite, men f f a när vi sidförde blev takten bra.

Efter en skrittpaus avslutade vi med att jobba mer med traven: lång och låg med "mycket ryggmuskler". Nu ställde jag högre krav på mig själv också - att verkligen DRIVA i varje steg och jobba även med magmusklerna. Någon gång måste jag ju våga börja använda dem igen! Vi var riktigt duktiga båda två, tycker jag! När jag skrittat av honom kunde jag konstatera att jag faktiskt ridit en hel timme! Så sent som förra veckan var jag så trött att jag var yr när jag ridit 40 minuter på ridbanan - så det går faktiskt framåt med min kondition!!! Sedan blir det ju en helt annan sak nästa onsdag förståss, då Sylvia står där i mitten och jagar på oss... Men jag är i alla fall på rätt väg!

Feykir fick stå inne och torka med fleecetäcke på medan jag gick in till Sylvia och Janne för att se nya valpen: den BEDÅRANDE toypudeln Stella! Tänk att en hund kan vara så liten!!! (Jo, jag såg ju faktiskt hennes mamma när hon var i ungefär samma ålder, men hade glömt hur liten hon var. Sylvia, som är van vid STORA hundar, sa att det var lite svårt att inse att detta verkligen var en hund! Hennes Betty, som jag tror är ungefär 75 % dobbermann, verkar i alla fall tycka att lilla Stella är helt OK. Det var ju tur - vi var lite oroliga innan att hon skulle uppfatta henne som en lämplig middag...

Jag gör upp planer...

...men ibland planerar min kropp annorlunda.... Idag var det så i alla fall. Min plan var att rida på morgonen, eftersom jag inte började jobbet förrän till lunch. Men när jag vaknade på morgonen hade jag ont överallt... Ja, inte våldsamt ont, men ungefär som rejäl träningsvärk i hela kroppen. Termometern visade dessutom på -19 grader. Hade inte sovit så bra heller (med ont i hela kroppen är det svårt att ligga bekvämt...) Så efter frukost och lite värktabletter gick jag faktiskt tillbaka till sängen och sov nästan två timmar till! :- O

När jag vaknade igen var det strålande solsken - och bara 7 minusgrader. PERFEKT ridväder med andra ord!!! Men, då var det hög tid för mig att åka till jobbet. Det kändes verkligen som att jag slösat bort en förmiddag... :- ( Men, men som vanligt är det bara att gilla läget. I morgon har jag i alla fall planerat att rida efter jobbet. Håll tummarna för att min kropp inte planerar annat - så att jag får något mer intressant att skriva om här!

Extreme makeover x 3

Idag skulle Feykir få vilodag. Men jag fick åka till stallet ändå eftersom hovslagaren skulle komma och sko Feykir. P g a min långa "konvalescens" och sedan utlandsvistelse hade det faktiskt hunnit gå 14 veckor sedan sist! :- O I vanliga fall brukar han skos om efter 10-12 veckor. När jag ridit senaste veckan har han snubblat och halkat extra mycket - jag antar att det beror på hans alldeles för långa tår! Så man skulle alltså kunna säga att hans hovar fick genomgå en extreme makeover i kväll!


På nyårsdagen fotade Johan så fina bilder på mig och Feykir! Men när jag tittar på dem i efterhand ser jag hur SKITIG min sköna team-jacka är! Tänk att man ska behöva se det på bild för att inse allvaret!




(Före: Anna med skitiga jackan.)

Men igår var det dags för "extreme makover" för mig också. Jag tog hem jackan för tvätt, så nästa gång Johan fotar ser jag förhoppningsvis mer representabel ut! (Fast fram till dess kommer ni säkert att få hålla till godo med fler skitiga nyårsdagsbilder. För Feykir är ju snygg i alla fall!!!)

En som fått en ÄNNU större makeover än jag är Linda - har ni sett i Kuriren hur hon förvandlades från stallbacks-Linda till supersnygg punkprinsessa??? Om inte så har ni en länk här: http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=4585212
(Det är förståss Linda som står längst till höger i bild.)

Rysk basjkirhäst!

Idag när vi precis skulle rida iväg från stallet, kom en bil med hästtransport och stannade några meter från oss. När den stannade började hästen som uppenbarligen fanns i transporten leva rövare så att det lät som att den skulle komma ut genom väggen!!! Feykir blev förståss panikslagen och ville springa tillbaka till stallet men jag lyckades hindra honom. När det lugnat ner sig i transporten red jag snabbt förbi och ut i skogen, men jag var förståss ganska nyfiken på vad det kunde vara för häst som kom... Sylvia tar ju emot mycket träningshästar så jag antog att det var en sådan. För jag hade inte hört något om att det var någon ny ridskolehäst på gång.



När vi sedan kom tillbaka från ridturen stod den nya hästen i en box i stallet. På boxdörren stod det att det var en rysk basjkirhäst på 3 år. I boxen bredvid stod "Sillen" inne som sällskap. Han är en stor och långbent islandshäst av lite grövre typ, fux med vit bläs. Det roliga var att basjkirhästen faktiskt var väldigt lik Sillen! Ungefär samma storlek och kroppsbyggnad - också fux fast med smalare bläs. Har inte hunnit fråga Sylvia, men jag gissar att "ryssen" är i Mariebäck för inridning. Det ska bli intressat att stifta bekantskap med honom - jag har aldrig träffat på en sådan häst förut.

Är det en basjkir-häst Eva rider på??? Nej, men "nästan"! ;- )

BRRRRR så KALLT!!!

Termomentern visade visserligen bara -15 grader idag, alltså lite varmare än igår, men det blåste mer så köldfaktorn var verkligen inte att leka med!

Bestämde mig ändå för att rida en kortare sväng - behöver ju jobba med min kondis och få ridmusklerna i bättre trim inför ridskolestarten om bara drygt en vecka. Dessutom har jag ju fortfarande två månaders ridabstinens att kompensera! Valde att rida en av skogsvägarna ovanför stallet, för jag tänkte att det skulle vara mest lä där.

Vägen var plogad ganska nyligt, men nu hade det kommit ca 1 dm nysnö så det blev bra träning för Feykir när han behövde lyfta lite extra på fötterna. Vi varvade skritt och trav till vändplanen där vägen slutar. Nästan längst bort hade det tillkommit två stora timmerupplag sedan jag red där sist - ett på var sida om vägen. Feykir brukar tycka att det är ganska läskigt att passera förbi en sådan passage där timmerhögarna tornar upp sig på båda sidorna. Men idag var han faktiskt JÄTTEMODIG och gick rakt igenom. Det fanns inte minsta antydan till tvekan. Här samlade han en hel del poäng - vilket han verkligen kunde behöva efter gårdagens alla fånerier!

När vi vände tillbaka mot stallet fick jag vinden i ansiktet och det kändes som att jag skulle förfrysa mig direkt! FY så KALLT! Min plan hade varit att rida denna korta väg några gånger fram och tillbaka till vändplanen. Men jag lade denna plan på hyllan direkt! Galopperade tillbaka till stallet för att så snabbt som möjligt komma ifrån den bitande vinden. När vi kom tillbaka till gården satt jag av och gick med Feykir ner till bilvägen, för att skritta av honom. Han verkade ha gott om energi kvar. Trots att vi gick bort från stallet ville han hela tiden börja trava bredvid mig!

När vi kom ner till bilvägen kände jag att det faktiskt var ganska lä där. Jag bestämde mig för att inte vända tillbaka till stallet direkt utan rida mot Avan, till dess det blev motvind igen. När jag suttit upp var Feykir först lite motsträvig och ville gå hem, men sedan accepterade han att vi skulle rida lite till. Travade och galopperade till dess vi kom upp på ett litet backkrön där vinden slog emot oss så att det verkligen bet i kinderna. Då vände vi hemåt, först i trav och sedan satt jag av och gick resten av vägen tillbaka. Totalt blev det bara 35 minuters ridning - men det var ju ändå bättre än ingenting! Jag försökte dessutom gå riktigt snabbt på vägen tillbaka till stallet - för att det skulle ha bättre konditionseffekt. Nu fick ju även jag lyfta lite extra på fötterna i nysnön och det blir ju direkt mycket jobbigare!

Isande kyla och snabba reflexer

Det blev ridning i dag i alla fall - trots kylan - kunde helt enkelt inte låta bli! Men när jag kom till Josefshallen kan det inte ha varit många plusgrader där inne... Så jag var VÄLDIGT glad åt att det inte var en vardag då jag kom direkt från jobbet och skulle byta om "från grunden". Jag har skaffat dubbla uppsättningar superunderställ och varma underställ så om jag som idag kommer hemifrån byter jag bara täckbyxor, jacka, skor och handskar. Det räckte kan jag säga... skorna var ISKALLA!






Termometern visade minus 19 grader utomhus i Mariebäck. Samtidigt snöade det - vilket är en mycket ovanlig kombination. När det snöar brukar det bli varmare eftersom det är mulet. Men här har temperaturen legat runt 5 minus i över en vecka och så plötsligt blir det tvärkallt OCH börjar snöa. Mysko! Detta hade uppenbarligen gett Feykir vårkänslor också - för idag hade han satt igång att fälla vinterpäls! (I o f s har jag väl läst någonstans att det är ljuset som styr det där med pälsen, inte ... och det är ju redan rejält mycket ljusare än för bara en månad sedan. Men det känns ändå lite bakvänt... )



Snöfallet hade gjort att Feykirs påls var full av isklumpar - som jag fick jobba en hel del för att få bort. Ja, alla blev jag inte av med, men där sadeln och sadelgjorden skulle sitta måste de ju bort i alla fall. Några gick att få bort med svettskrapa resp plastborste, men resten fick jag tina lös med fingrarna... Han hade fullt med isbitar fastfrusna i manen också. Dem brydde jag mig inte ens om att försöka få bort - och de klingade faktiskt som små klockor när vi sedan red!



Valde att rida vägen mot Avan för att så långt som möjligt undvika öppna ytor där vinden kunde hetsa minusgraderna att anfalla. Men helt gick det tyvärr inte att undvika...ibland fick jag vinden i ansiktet och då bet det verkligen i kinderna! Feykir var lite fånig och spanade efter spöken och monster så jag försökte få honom att skritta i låg form för att slappna av. Detta underlättades inte av att han halkade ganska mycket i skritten... Jag antog först att det var broddarna som höll på att vara väldigt slitna, men när jag senare träffade hovslagaren i stallet sa han att det nog snarare berodde på snölagret som kommit. Broddarna nådde helt enkelt inte ner till fast underlag! Vid högre tempo än skritt blir det ju ett hårdare islag i backen och då fick han bra fäste i alla fall.



Varvade trav och galopp för att värma upp och lösgöra. När vi galopperade uppför en liten backe fick vi plötslig möte - det dök upp en bil framför oss på den smala vägen. Feykir har ju snabba reflexer (oftast alldeles för snabba...) så han slog blixtsnabbt på bromsen och hoppade ut på kanten av vägen - kanske t o m innan bilföraren hade hunnit få syn på oss. När bilen passerade skrittade vi därför längst ut till höger på vägkanten - hur ordnat som helst. Men Feykir hade uppenbarligen blivit lite (eller ska vi säga ännu mer) uppjagad av detta för när bilen passerat förbi oss tvärvände han plötsligt och ville springa hemåt - m a o förfölja bilen! Men matte har också ganska snabba reflexer, i alla fall ibland, så jag lyckades snabbt omvandla vändningen till en volt och sedan fortsatte vi framåt i kontrollerat tempo.



Lyckades aldrig få Feykir att riktigt slappna av idag - trots mycket skritt i låg form... Vid ett tillfälle tror jag att han dessutom fick vittring på en älg, för han tvärstannade och stirrade in i skogen samtidigt som han blev helt stel i kroppen och började blåsa upprört. Jag tog till mitt vanliga "älgvapen" - och började sjunga. Älgarna brukar ju inte frivilligt komma nära en människa! Efter en hel del övertalning lyckades jag även få loss min fastfrusna häst från underlaget så att han långsamt började röra sig framåt... Men det var väldigt motsträvigt i början, trots att vi faktiskt var på hemväg. Efter en låååång sträcka med skritt i låg form började han tillslut slappna av lite mer igen.



Även om han fortfarande kändes ganska spänd ville jag prova att tölta lite. Fokuserade på att sitta på rumpan, hålla om med skänklarna och "smyga" igång i långsam tölt. När han drog upp tempot för mycket gjorde vi halt, ryggade några steg och började om. Och när han väl töltade red vi sidförande fram och tillbaka över vägen. Efter omständigheterna kändes ändå tölten hyfsad.



Tillbaka i stallet fick han stå inne med fleecetäcke på i ca 45 minuter. Under tiden hann jag först prata en stund med Sylvia och sedan med hovslagaren som kom för att sko en häst. Sylvia berättade att hennes hingst nu gått igenom veterinärbesiktningen på Island utan anmärkningar och därmed är det klart att hon köper honom! Lindas häst var däremot inte besiktigad ännu, så där får vi hålla tummarna ett tag till. Så KUL det ska bli att få se dem båda!!!