Ridlektion igen - nu med tölt!

Först måste jag bara berätta: jag har fått så fin present!!! Jag som ÄLSKAR presenter!!!! En jättefin softshelljacka med matchande schabrak! Så i kväll blev det förståss invigning i samband med veckans ridlektion. Det var -13 grader, så jag behövde förståss ha långa varma teamjackan utanpå när jag red. Men efter lektionen, när jag fixade med Feykir i stallet, kunde jag ta av tjocka jackan och bara ha min nya softshell. Det är verkligen ett idealiskt material i stall! Värmande som fleece, men den blanka ytan gör att varken hö, spån eller hästhår fastnar.

Fast vänta nu - jag kan ju inte helt hoppa över beskrivning av lektionen. Den här bloggen har ju som huvuduppgift att vara min och Feykirs träningsdagbok! Efter att ha travat och travat och travat på volter i flera veckor var det idag faktiskt dags att tölta igen. I Feykirs fall märktes det verkligen att vi inte töltat på ett tag... Han ville inte aktivera bakdelen som han borde... Jag var dessutom så TRÖTT! Tror det är förra veckans intensiva schema som nu börjar kännas i både kroppen och huvudet... I vanliga fall brukar jag mest vila under helgerna, för att orka jobba kommande vecka. Men i helgen blev det ju allt annat än vila... Så jag hade faktiskt riktigt svårt att fokusera på Sylvias instruktioner...





Ni får hålla till godo med en bild från i söndags - alltså INTE med nya schabraket - men det är ju rätt gångart!

Feykir försökte alltså fuska idag, inte riktigt ta i bak, gå emot tygeln lite, inte lyssna på halvhalterna, o s v. Jag fick helt enkelt fokusera på att vara riktigt tydlig - och kräva reaktioner av honom. Om han inte tog halvhalten fick jag göra halt. Om han inte tog drivningen fick jag peta till lite med pisken i rumpan. Om han gick emot bettet fick jag använda ganska stora tygeltag och "plocka loss" honom för att sedan mjukna och ge stor eftergift. Tydliga, tydliga instruktioner och "vara snäll" där emellan. På slutet började det gå bättre. Då töltade vi dessutom i höger varv, vilket är betydligt lättare än vänster. En sak jag INTE får glömma är att om jag behöver göra en tydlig förhållning så ska jag avsluta den med att "krama loss"- så att han ger efter i nacken -innan jag ger eftergiften. Jag har så lätt att glömma det - ger eftergiften direkt och då blir han för hög i nacken.

Som avslutning fick vi rida lite trav med utsträckt överlinje. Nu har vi jobbat så mycket med det att Feykir direkt vill DYKA ner och i princip drar tyglarna ur händerna på mig. Så jag fick göra lite uppresande tygeltag och sedan hålla mer kontakt på tyglarna, räta på mig och driva massor. Då travade han i en något högre form, men fortfarande med överlinjen utsträckt. Massor med muskelbyggande alltså!

Det blir ett kort blogginlägg idag, för jag är alltså så TRÖTT! Nu ska jag sova, så återkommer jag förhoppningsvis med nya krafter i morgon!

Vanlig, härlig ridning!

Förra veckan slog vi personligt rekord Feykir och jag: SJU ridlektioner på samma vecka!!! Red nämligen dels två lektioner på ridskolan och sedan Atlikursen. Igår fick Feykir välförtjänt vilodag - och egentligen skulle han ha kunnat få ledigt idag också. Men redan i morgon är det ju dags för veckans ridlektion - och jag ville att han skulle hinna få se något utanför ridbanan innan dess!

Åkte till stallet på morgonen, som jag brukar på tisdagarna. Det är så vackert ute nu när vi ÄNTLIGEN har fått snö!!! Visserligen bara 1 dm, men det räcker ju faktiskt ganska långt! Gårdagens hårda blåst hade mojnat också, så det kändes som ganska perfekt ridväder med -4 grader och bara några enstaka flingor som singlade genom luften. Var helt enkelt väldigt nöjd när jag skrittade iväg från gården, utan stigbyglar och med långa tyglar. Jag brukar sällan skritta på lång tygel, för att jag i regel behöver ha lite mer koll och "närmare till bromsen". Men Feykir började så lugnt och avslappnat idag och jag tänkte att jag ser ju hur lång stund det funkar. Det skulle visa sig funka överraskande länge! Allt arbete framåt-nedåt har tydligen lärt Feykir hur skönt det är att sträcka ut överlinjen, för han gjorde verkligen det och skrittade på avslappnat men energiskt!

Så här såg det ut när jag värmde upp utan stigbyglar på Atli-kursen. Foto Jonna Eliasson.

När vi definitivt slagit personligt rekord i skritt på lång tygel - i alla fall så här helt ensamma ute i vida världen - började det ändå bli dags att tölta. Han kändes ganska stel i början och takten hade inte fått Atli att hurra direkt... Ville verkligen att han skulle få en paus från allt sidförande vi tragglat på slutet. Men Atli sa ju: "Du får göra hur du vill, bara du rör om i de stela musklerna!" så jag red istället tempoväxlingar i korta sekvenser: gasa på ordentligt, bromsa, stor eftergift, gasa på igen o s v och succesivt blev Feykir mjukare.

Vi passerade en plats där vi ibland vänder hemåt igen och nu blev Feykir ganska "vinglig" - och kollade flera gånger om vi varken skulle vända runt åt höger eller åt vänster för att gå hem... Men när jag tydligt visat att vi skulle fortsätta framåt verkade varje tanke på stallet som bortblåst. Med spetsade öron skrittade han energiskt framåt - verkade riktigt förväntansfull inför fortsättningen! Åhhh, vad jag gillar min häst!!!

När vi sedan vände hemåt red vi först samlad trav och sedan vänster galopp uppför en backe. Jag var väldigt noga med att hålla ihop honom ordentligt på yttertygeln i galoppfattningen och det blev riktigt fin galopp! Mitt i backen hade han blivit lite hög i formen igen, men jag behövde bara krama lite på tyglarna och driva lite mer för att få tillbaka den runda formen. Uppe på backkrönet började han slarva lite med bakbenen, men genom att hålla ihop honom och driva mer kunde jag än en gång få tillbaka bra galopp. DUKTIG kille! Saktade av till trav och väldigt snabbt slappnade han av och sökte sig nedåt i traven. DUKTIG kille igen!!! Förut har han alltid varit lite spänd efter vänstergaloppen och det har varit svårt att ö h t få trav. Jättekul om det vi tragglat på ridbanan även kan börja fungera när vi rider ut!

Red mer tölt på hemvägen och efter galoppen var han ännu mjukare. Ville inte sätta så mycket press, idag var det ju mest en "ha roligt"-ridtur, men när jag först red fram i lite högre tempo, gjorde en snabb inbromsning och sedan släppte fram honom med ganska lösa tyglar fick han ändå med sig rumpan rätt bra och då blev takten helt ok.

Vi hann även med en högergalopp - och den var faktiskt riktigt, riktigt bra! Runda "uppåt"-galoppsprång! Sedan avslutade vi med trav i lång, låg form för att fortsätta bygga musklerna i överlinjen. Eftersom vi var ute på vägen var det absolut inget problem att hålla tillräcklig energi i traven, snarare tvärt om... Men när det började gå lite för fort provade jag att bara böja halsen och då lugnade han ner sig, utan att bli spänd.

Vi var tillbaka i stallet igen efter bara 40 minuter, men då hade vi alltså hunnit med personligt rekord i skritt på lång tygel, lite kravlös och relativt avslappnad tölt, bra vänstergalopp och riktigt bra högergalopp samt överlinjebyggande trav som avslutning. Och jag tror att vi hade haft riktigt roligt båda två!

I morse var jag så fräck att jag hämtade Feykir innan allt frukosthö var uppätet. Så när han nu fått stå inne en stund med fleecetäcke och äta kraftfoder fick han gå ut i konvalecenthagen med en ganska rejäl tuss hö. Sylvia var i stan men skulle komma hem till lunch och då hade hon lovat att släppa honom till flocken igen. Han såg rätt nöjd ut när jag åkte, när han mumsade på sitt EGET hö och samtidigt kunde hålla koll på flocken på andra sidan staketet.

Kristin och Funi på Atlikurs

Jonna Eliasson fotade under Atlikursen på lördag - och hon är så bussig att hon låter mig lägga ut av bilderna i bloggen!

SJÄLVKLART har Kristin en hjälm som matchar hennes fuxfärgade häst!

Kristin och Funi fick också böja för att lösgöra....

...och trava "lång och låg" för att sträcka ut och stärka överlinjen.

Atlikurs - dag 3

För att inte hästarna skulle bli för trötta hade Atli lagt upp det så att alla bara red en privatlektion idag. Fem lektioner på tre dagar är ju ganska mycket för hästarna ändå. Bra upplägg tycker jag - då är det större chans att man får avsluta kursen med en bra känsla! I och med detta blev det dock en ganska ovanlig kursdag... Jag skulle rida första lektionen efter lunch och när jag kom till stallet hade många redan ridit klart och t o m åkt hem.




Jag var på ridbanan redan 10 minuter innan lektionen skulle börja och skrittade igång Feykir och mig själv utan stigbyglar. Jag upplever att det är en väldigt effektiv form av stretching för mina stela ben! Min underbare Johan trotsade isande vindar och kom för att fota idag! Det var ganska mörkt...men kul med bilder ändå!









När lektionen började fick jag inleda med att trava på böjda spår. "Var noga med att han verkligen tar i framåt också - inte bara dyker ner på bogarna!" sa Atli.








Sedan fick jag skritta på volt och förbereda tölt. Det är i det läget jag brukar låsa mig i kroppen - och då gör förståss Feykir det också... Men nu fick jag fokusera på att ge STORA hjälper med STORA eftergifter där emellan. Bromsa upp TYDLIGT, sedan STOR eftergift på tyglarna, flytta ut bakdelen, behålla drivningen framåt, bromsa upp tydligt, STOR eftergift, flytta ut bakdelen... När jag lyckades renodla på detta sätt och ge Feykir stora eftergifter gav han efter i nacken direkt! Nu kom jag ihåg att jag faktiskt hittade det här läget under förra kursen. Fast sedan hade vi ju order om att träna trav och trav och trav... så jag hade helt glömt bort det här! Det blir något att träna i fortsättningen!








Succesivt skulle jag sedan korta upp sekvenserna - så att drivningen kom snabbt efter förhållningen (fast ändå STOR eftergift där emellan) - för att inte tappa energin.














När han började kännas lite "uppåt" i skritten fick jag göra övergång till tölt och börja rida längs spåret. Även nu skulle det vara STORA hjälper, för att kunna vara helt passiv där emellan. DRIVA framåt, TYDLIG förhållning, STOR eftergift på tyglarna, böja lite höger, lös tygel, böja lite vänster, lös tygel... o s v. "Så stora hjälper att du sedan kan vara passiv en stund med bibehållen effekt!" sa Atli.









Fick sedan "smyga" in på volt i tölt, böja inåt, ställa utåt o s v - hela tiden med lös tygel där emellan. Ut på spåret och öka drivningen fast inte tempot. Sedan "smyga" in på volt igen och rida på volter i båda varven.











Avslutningsvis fick han sträcka ut framåt, nedåt i trav och jag fick rida honom ordentligt fram mot bettet så att han verkligen jobbade bakifrån.





När vi avslutat sa Atli: "Korta sträckor är han RIKTIGT flott i tölten! Där emellan är han helt OK - men det kan ju bli ännu bättre om du är mer aktiv och samtidigt har tydligare skillnad mellan aktiv och passiv, mellan inverkan och eftergift! Du ska inte tänka så mycket på samlingen i tölten nu - bara så mycket att du får tölt. För det viktigaste just nu är att han blir avslappnad i tölten. Även idag tuggade han lite på bettet ibland i tölten - och det är jättebra! Nu ska du träna mycket samlad skritt, där du ska se till att du inte har något i handen och att du kan hålla energin i hästen. Och avsluta varje ridtur med så här bra trav där han verkligen tar i bakifrån och jobbar med överlinjen. Då lägger ni en jättebra grund för att gå vidare med mer samling i tölten sedan."



Jag var verkligen jättenöjd efter lektionen! Att få komma tillbaka till den här känslan av att kunna rida lite mer samlat i skritten utan att han något alls i handen! Förra kursen fick jag utgå från det läget och sedan rida tölt - och då gick det så bra! Men jag hade helt tappat bort det under de senaste veckornas travande. Nu har jag känslan i kroppen igen och kan förhoppningsvis jobba vidare därifrån på egen hand! För nu ska vi träna samlad skritt, Feykir och jag! Och det kan vi ju faktiskt göra minst lika bra ute längs vägen så det behöver inte alls bli så mycket ridbana framöver! Fast först ska han få helt ledigt i morgon och på tisdag ska vi bara ut och ha roligt och "fräsa på" - det är han verkligen värd min duktiga häst! Onsdag är det ridlektion igen - den näst sista för terminen - så då är det ju ridbana som gäller och antagligen en hel del voltarbete i trav också... Men sedan ska vi bara rida ut resten av veckan!

BRA grundform i trav och nonchalant tölt!

Efter att ha "kokat" i badkaret en lång stund åkte jag till stallet. Det blev en onödigt lång resa - för när jag kom till färjeläget visade det sig att färjan slutat gå för säsongen! Alltså var det bara att åka tillbaka förbi Gammelstad, ner till Gäddvik för att ta bron över älven och tillbaka uppströms igen... Hann i tid till min första ridlektion i alla fall som tur var!

Fick först "böja och bända" lite i skritt - då jag hela tiden skulle "akta ytterbogen". Sedan uppvärmning i trav på böjda spår.

"Han har riktigt bra grundform i traven!" sa Atli idag igen! "Trava alltid 5-10 minuter i den här formen i början av ridpassen!"

När vi saktat av till skritt igen fick vi gå in på volt för att förbereda för tölt. "Stäm hela tiden av att han är lösgjord, för varje steg du ökar samlingen" sa Atli.

Bildbevis - Feykir HAR korsat bak!

Feykir kändes lite mer seg idag - det var svårt att aktivera hans bakben hur jag än drev... och petar jag till med pisken blir han istället stressad och spänd... Dessutom tror jag att jag blir "överambitiös" på volten - jag ska driva och böja och förhålla och... vilket slutar med att hela jag blir spänd. Och hur lösgjord blir Feykir då?

Efter en stund fick jag istället tölta längs fyrkantspåret. Driva fram för att få energi, göra en tydlig förhållning med hela kroppen för att få samling och sedan ge honom lös tygel. Efter en stund ställa lite höger och sedan helt lösa tyglar. Ställa lite vänster och sedan helst lösa tyglar - o s v. Nu blev det mycket tydligare skillnad mellan "aktiv-Anna" och "passiv-Anna", vilket gjorde att både jag själv och Feykir kunde slappna av på ett annat sätt. Det var inte den där överambitiösa töltridningen som bara ger låsningar hos oss båda - utan avdramatiserat, "lite nonchalant tölt" bara. "No big deal". Och det kändes mycket bra! När vi ridit så en stund i båda varven fick jag mjukt gå in på volt och fortsätta på samma sätt - omväxlande ställa inåt resp utåt - med fria tyglar där emellan. Och vi kunde behålla mjukheten i kroppen båda två!

Avslutade som vanligt med trav i lång, låg form på böjda spår. Efteråt sa Atli: "När du har så där bra grundform i traven så gör den 70 % av jobbet åt dig! Han vill fortfarande bli för spänd i tölten för att den ska bli riktigt bra, men så länge han jobbar så där rätt i traven bygger han styrka som sakta men säkert även kommer att förbättra tölten! Och du själv måste ha en tydligare skillnad mellan aktiv och passiv ridning - inte låsa dig i kroppen."

När jag gick tillbaka till stallet med Feykir insåg jag att han denna lektion faktiskt INTE rusat iväg med mig! I början när vi töltade på volt i vänster varv började han gå över mot mer "hysterisk" tölt, vilket brukar vara första steget. Men när jag gjorde som Atli sagt - d v s lutade mig bakåt och bromsade "med hela kroppen" så blev det faktiskt inte mer än så! Sedan blev det ovanligt lite "harvande" på volt den här lektionen också, vilket Feykir säkert uppskattade!

Dagens andra lektion blev väldigt lik den första. Efter sedvanlig uppvärmning i trav på böjda spår och lite, lite tölt på volt fick jag även nu rida "nonchalant tölt" längs fyrkantspåret: driva, förhållning med hela kroppen, lösa tyglar, ställa höger, lösa tyglar, ställa vänster, lösa tyglar...o s v.

Började i vänster varv och när sedan hade bytt och ridit på samma sätt en stund i höger varv kändes Feykir riktigt mjuk och det kom antydningar till eftergift i nacken! Jag fick "smyga" in honom på en volt men fortsätta med samma ridning - och han kändes RIKTIGT trevlig!

Avslutade med trav i lång, låg form och eftersom han travade lugnt tyckte Atli att jag skulle låta honom följa fyrkantspåret så att han fick slippa volterna en stund.

Efteråt berömde Atli än en gång Feykirs grundform i traven och betonade betydelsen av denna. När det gällde tölten sa han att den absolut inte är dålig - en den kan bli ÄNNU bättre! Och då hänger det mycket på min ridning. Är Feykir stel i musklerna blir han bunden i takten och då måste jag "röra om" - hur jag ska göra det på bästa sätt får jag prova mig fram till. När jag sa att jag upplevde dagens ridning längs spåret som mkt effektiv för oss båda höll Atli med - eftersom jag hade en tydligare uppdelning mellan aktiv och passiv ridning. Istället för att bli låst i kroppen och fastna i något mellanting.

En STOR fördel med töltridningen längs fyrkantspåret idag är ju också att den kan funka även när jag rider ut! För nu MÅSTE Feykir få paus från ridbanan! (Jag har faktiskt lyckats rida bra form i traven längs vägen ett par gånger när vi varit på hemväg, bara han varit tillräckligt trött, så vi kan ändå få med lite sådan träning under en "ridbanepaus".) Men vi ska ju rida kurs i morgon också - fast då rider vi bara en lektion. SEDAN är det kort ridbanepaus till onsdagens ridlektion och efter det ridbanepaus en hel vecka. Det har jag lovat Feykir - och nu är även ni mina vittnen!

Atlikurs - igen! Vi får beröm för traven!

Som TUR var mår jag mycket bättre idag! Jobbade på fm och sedan åkte jag till Mariebäck för att rida kurs. Innan första lektionen frågade Atli mig hur det gått sedan sist. Jag berättade att jag gjort precis som jag blivit tillsagd: travat och travat och travat på böjda spår. Och att det nu går riktigt bra - i högervarvet slappnar han av snabbt, i vänstervarvet får man jobba lite mer men sedan slappnar han av även där. Atli sa att jag skulle börja med att värma upp i trav på böjda spår.

"Det ser jättebra ut - han länger sig fint och tuggar på bettet!" sa Atli.

Sedan skulle jag sidföra i skritt på volt och förbereda tölt. Efter förra lördagens järnspettupplevelse när jag skulle tölta hade jag inga som helst förväntningar... men det gick faktiskt förvånansvärt bra! Han var inte alls lika jättestel idag! Däremot blev det förståss en "Feykir-rusning" i vänster varv... han bet tag i bettet och drog iväg, först i hysterisk tölt och sedan galopp. Jag försökte lägga en volt i galopp - både för att på så sätt få ner tempot och för att han skulle få göra något riktigt jobbigt (det var nämligen vänster galopp och vänstergalopp på volt är nog det absolut svåraste han vet) men han hade som sagt bitit tag i bettet så styrningen fungerade inte som den skulle... När han galopperade mot staketet trodde jag att han ändå skulle bli tvungen att svänga vänster - för vi kom lite snett från höger - men istället kastade han sig tvärt åt höger. Ett galoppombyte hann hästeländet med av bara farten! Men i höger varv var det mycket lättare att ta in honom på en volt och sedan fungerade tillslut bromsen. Atli påpekade att jag måste luta mig bakåt när Feykir drar iväg så där - och bromsa med sätet och kroppen. Jag känner ju själv att jag istället ramlar framåt...

Återgick till vår volt och fortsatt töltarbete. I fortsättningen höll sig Feykir i alla fall i skinnet. Fick växla tölt och skritt först och sedan rida tölt och byta varv väldigt ofta. Han kändes så oerhört mycket mjukare än förra lördagen! Det hade jag verkligen inte vågat hoppas på! Fick avsluta med att låta honom sträcka ut framåt, nedåt i trav på böjda spår.

Efteråt sa Atli att Feykir sett jättefin ut i traven - avslappnad och trevlig! Nu gäller det att jobba för att det ska bli på samma sätt i tölten. (En MYCKET bra sak med superpedagogiska Atli är att han börjar varje lektion med att kort gå igenom vad man ska göra - och varför. Samt avslutar varje lektion med att sammanfatta vad man gjort - och hur man sedan ska gå vidare.)

Efter bara två timmar var det dags för vår andra lektion. (Eftersom jag jobbade på förmiddagen blev mina lektioner ganska tätt ihop.) Atli sa att jag skulle börja med att värma upp honom i trav som tidigare och sedan skulle han rida Feykir en stund. Traven kändes riktigt bra nu också - han trivs verkligen med att slappna av i trav numera!

När Atli sedan satt upp och började ställa lite krav stressade Feykir upp sig och försökte dra iväg i en "tjurrusning" - men med Atli i sadeln var det ju inte lika lätt som med mig förståss! Atli kunde böja honom i vänstersidan och petade till lite med pisken så att han MÅSTE flytta undan rumpan och böja sig mer i sidan. Feykir fortsatte stressa, men gjorde inget ytterligare försök att dra iväg utan töltade runt på volten. Atli kommenterade att Feykir å ena sidan kan vara okänslig och försöka ignorera hjälperna när det blir jobbigt. Men när man då inverkar lite kraftigare så är han VÄLDIGT känslig och stressar upp sig ordentligt. "Men då är det bara att rida på lugnt så lugnar även han ner sig efter en stund.

Hittills har vi fått fokusera väldigt mycket på innertygeln - att med ledande tygeltag i kombination med innerskänkeln få honom att ö h t böja sig i sidan. Men nu bedömde Atli att vi var mogna att gå vidare. För att komma ännu längre med lösgjordhet och samling är det nu istället de diagonala hjälperna - innerskänkel och yttertygel - som jag ska fokusera på. Atli visade hur han fick Feykir att bli eftergiven genom att göra en förhållning på yttertygeln och samtidigt m h a ytterskänkeln få honom att korsa med inner bak. Sedan satt han ganska passiv, med lös tygelkontakt på volten. Först när Feykir tappade eftergiften inverkade han igen med yttertygel-innerskänkel.

Sedan var det min tur att försöka mig på samma sak: yttertygel och innerskänkel för eftergift och sedan bara vara mjuk och följa med runt på volten till dess jag behövde inverka igen. Och om vi säger så här: det kändes att en av världens absolut skickligaste ryttare precis ridit min häst en stund! Det kändes väldigt bra att så långa stunder inte behöva inverka alls, medan Feykir kändes riktigt mjuk i tölten. Då blev det ju så tydligt för Feykir att han gjorde rätt! "Nu är ni på rätt väg! sa Atli. "Ibland tuggar han t o m lite på bettet även nu i tölten!"

När vi avslutat med att sträcka ut framåt-nedåt i trav sammanfattade Atli lektionen: Jag ska nu jobba med de diagonala hjälperna: förhållning på yttertygeln när vi flyttar ut bakdelen, för då korsar Feykir bak och blir lösgjord. Och när jag vill bromsa honom MÅSTE jag sitta BAKÅT för annars säger jag "spring fortare!" med kroppen. "Traven är verkligen mycket bra!"

Från järnspett till gummiband - TILLSLUT!

Gårdagens regn- och slaskväder hade förbytts i nio minusgrader och en strålande sol som fick det tunna snölagret på marken att gnistra! Även detta kan dock vara Woodfield-väder har jag förstått av Linda. Eftersom rocken täcker hästens rygg och bakdel får man ta del av hästens värme - så hon rider visst i Woodfieldrock och vanliga ridbyxor hela vintern! Tyckte att det var en väldigt lämplig dag att testa detta - så det blev långkalsonger, ridbyxor och tre tröjor samt min rock. Efter ridpasset kunde jag konstatera att till nästa gång borde jag ha en tröja mindre, men ett par långkalsonger till.






Idag var vi tillbaka på ridbanan igen. Jag var INTE nöjd med gårdagens tölt längs vägen (efter Atli-kursen för två veckor sedan sätter jag ribban MYCKET högre) så nu ville jag verkligen jobba fram en lösgjord häst på volt!



Skrittade fram utan stigbyglar, i volter och serpentiner och var noga med att hela tiden"vakta" ytterbogen. Sedan jobbade vi trav lång och låg en stund till dess han kändes mjuk i sidorna.



Började voltarbetet med skritt och jobbade längre i båda varven innan jag gjorde övergång till tölt i höger varv. Han "låtsades" ge efter i sidan, men med Atlikursen fortfarande i relativt färskt minne lät jag mig inte luras - han kan betydligt bättre! Försökte tänka på att sitta bakåt ordentligt och hålla om med skänklarna (har fortfarande mycket att jobba med när det gäller sitsen!) och vara aktiv med innerskänkeln. TILLSLUT började han mjukna något i alla fall.



Bytte till vänster varv och nu var det plötsligt som att sitta på ett järnspett! Hur jag än jobbade ville han INTE trampa under sig ordentligt med inner bak. Det kändes som att jag hade ett ton i handen också... Kom efter en stund ihåg Atlis ord: "Det är innerskänkeln som ska lösa problemet! Och om han inte böjer sig för innerskänkeln får du förstärka med pisken och flytta honom ORDENTLIGT åt sidan för att sedan mjukna." Det krävdes flera sådana rejäla sidförflyttningar för att han skulle "släppa". Jag hade nästan gett upp när mitt järnspett plötsligt övergick i gummiband!



Vände genom volten och töltade i höger varv - nu var han riktigt mjuk där också! Bytte varv ofta för att behålla lösgjordheten och kunde sedan även tölta ett varv längs spåret med bibehållen lösgjordhet och eftergift! Avslutade med ännu ett Atliknep - att sakta ner till skritt genom att rida in på en volt. För att behålla hästen mjuk. Sedan fick Feykir skritta en lång stund med lång tygel för att pusta ut. Han sträckte verkligen ut överlinjen, det var nästan så jag trodde han skulle slå nosen i backen ibland! Hade väääldigt god lust att avsluta med att jobba trav lång och låg, för det skulle säkert gå väldigt bra nu - men lyckades behärska mig. När tölten äntligen funkat så bra borde han få avsluta som belöning!



Han är lite speciell Feykir - som kan gå i princip direkt från läge "järnspett" till läge "gummiband". Man får ingen förvarning alls! Ena sekunden känns det fortfarande som att den här hästen kommer att vara järnspett till dess han dör och nästan sekund sitter man på gummibandet istället och fattar knappt vad som hänt! Det gäller verkligen att inte ge upp i det där järnspettläget!



På senaste Atlikursen lyckades jag snabbare än någonsin med att få honom lösgjord och kunde äntligen ägna större delen av lektionerna att jobba med lösgjord häst. Så dagens ridpass måste ju betecknas som ett bakslag... Fast vi har ju mest tränat trav sedan den kursen, eftersom det var vår "läxa". Allt vi behöver träna på just nu kräver faktiskt möjlighet att göra volter... Jag kan inte få honom helt lösgjord i tölten om jag inte jobbar (en evighet) på volt. Jag kan inte få honom att jobba riktigt bra i lång, låg form i traven om jag inte kan lägga volter. Och jag kan inte rida bra vänstergalopp om jag inte först samlat honom tillräckligt på volt i trav... Det får nog helt enkelt bli mycket ridbana fram till nästa helg! Då kommer Atli igen - och vi vill ju inte skämma ut oss totalt!

Medan Feykir mumsade kraftfoder med fleecetäcke på var jag JÄTTEDUKTIG och städade i mitt stallskåp. Det finns ett förrår i samma hus som Josefshallen, där vi kan förvara hästutrustning som inte ryms i stallet. Jag har ett STORT skåp i aluminium som ett företag i Kiruna tillverkat efter min ritning. Det har hjul och på den tiden jag var frisk och stark brukade jag ha det i hästtransporten när Reykur och jag åkte på kurser och tävlingar. (Jag jobbade länge med den ritningen - för att verkligen tänka på alla detaljer. Hade dessutom fått tipset att ange alla mått i mm, för så gör visst proffsen. När jag lämnade den till företaget fick jag höra att det var den proffsigaste ritning de någonsin fått in - och han som skulle göra skåpet höll visst på att svimma när hans chef sa "Hon som gjort ritningen jobbar på bank!". Det är ju kul när man kan överraska!) Nu passade jag i alla fall på att röja i skåpet. Hade samlat på mig ett antal stora plastpåsar som jag kunde stoppa täcken och schabrak i - förhoppningsvis blir det lättare att hålla ordning i fortsättningen!

Woodfieldväder!!!

Igår fick vi SNÖ!!! ÄNTLIGEN!!! Visserligen bara ca 2 cm, men det vita täcket på marken lyste verkligen upp tillvaron! Tyvärr red jag inte igår - men hörde av en annan tjej i stallet att det varit nästan magiskt ute på kvällen, när en enorm fullmåne lyste upp snön!

Idag på förmiddagen kom det lite mer snö, men sedan övergick det i regn... Inte lika kul! Kom till stallet efter lunch. Då snöade det faktiskt igen i Mariebäck, fast det var väldigt blöt snö som kom. Läge för Woodfieldrocken igen alltså! Yvonne och KG var i stallet och Yvonne berättade att när hon ridit sin Gabriel på ridbanan tidigare så hade han fått rejäla styltor och halkat... Det lät oroväckande tyckte jag - för Feykir är ju en riktig snubbel- och halkhäst! Jag brukar alltid låta hovslagaren sätta snösulor i hans skor, men det kan man ju inte göra så länge det är barmark för då nöts sulorna sönder direkt...

Red till Alviksträsk och försökte hela tiden hålla oss där bilarna kört på vägen för att minska risken för styltor i hovarna. Det funkade faktiskt! Bestämde mig för att vara lite djärv och börja ridpasset med trav i lång, låg form - det funkar ju riktigt bra på ridbanan numera så kanske det kan gå på vägen också... Yippie!!! tyckte Feykir och fattade galopp efter bara två steg trav. Han hade faktiskt valt vänster galopp (den SVÅRA) och de första galoppsprången var riktigt, riktigt bra - han galopperade i låg form med runda språng! Kändes lite synd att börja bromsa, men snart kändes det i hela hans kropp att när som helst lägger han in turbon och drar iväg - så jag skyndade mig att ta ner till skritt igen.

Sedan fick han "tölta av sig" en lång stund innan jag gjorde ett nytt försök med traven och då gick det betydligt bättre. Jag har som sagt fått order av Atli att trava mycket - lång och låg. MEN det får INTE gå så fort och jag får INTE bromsa med båda tyglarna utan bara använda volter för att ta ner tempot. Inte så lätt när man rider längs vägen, på en häst med Solvallaambitioner, med andra ord... Och jag kan ju ändå inte rida volter på ridbanan riktigt varje dag!

Volter hade jag föresten behövt av en annan anledning också... blev aldrig riktigt nöjd med tölten under dagens ridtur. Antagligen för att jag blivit betydligt mer kräsen när jag nu fått känna hur lösgjord han kan bli när vi jobbar på volt i skritt och tölt... Trots sidförande och öppna längs vägen lyckades jag aldrig komma i närheten av töltkänslan från Atli-kursen. Kanske är det dags för ett pass på ridbanan redan i morgon igen? Förut har jag ibland gjort så att jag börjat på ridbanan och först när han blivit riktigt lösgjord ridit ut och töltat längs vägen. Det kan ju också vara ett alternativ.

Något jag däremot var nöjd med under dagens ridtur var galoppen! Vi galopperade några vändor uppför backen in mot Alviksträsk. Först höger galopp och det gick jättebra - stadig, låg form och runda fina språng! Fick göra flera försökt med vänster innan jag var nöjd, men tillslut hade vi "rumpan" med och jag lyckades hålla ihop honom tillräckligt för att galoppen skulle kännas ganska trevlig. Det är ju bra om vi kan fixa det hyfsat även när vi rider ut!

När vi vände hemåt hade det börjat skymma lite lätt och Feykir fick väääldigt livlig fantasi... Har läst någonstans att det tar väldigt lång tid för hästarnas ögon att anpassa sig till mörker och när de då hör mer än de ser kan det bli spännande. I alla fall för min fåntratt! (Jag behövde dock inte oroa mig för att ev bilar inte skulle se oss i skymningen, för jag hade ju min rock med massor av reflexer på!) Den blöta snön som droppade från träden gjorde tillvaron extra spännande för Feykir - det lät ju överallt! Blev riktigt arg på honom tillslut för att han hade fokus på precis allt utom mig! Gjorde halter, ryggade, red snabbt fram, ny halt o s v för att få tillbaka hans uppmärksamhet. Då skärpte han sig faktiskt. Sedan avslutade vi med mer trav i lång, låg form och nu gick det faktiskt riktigt bra! Duktig!

Vi var rejält svettiga båda två när vi kom tillbaka till stallet. Feykir fick äta lite hö (jag hade tagit in honom innan de riktigt hade ätit upp lunchen) och sedan kraftfoder medan jag drack te i Josefshallen. Mätade honom med viktmåttbandet innan han fick gå ut i hagen igen. Det visade 353 kg - om jag minns rätt var det vad han vägde sist också. Ska försöka komma ihåg att mäta honom ofta i vinter, så att jag har koll på om han börjar gå upp igen. Vill verkligen inte att det ska bli som de två senaste vintrarna!

Bästa vänstergaloppen på lääänge!!!

Idag var det dags för Sylvialektion igen. KUL! När vi skrittade igång tänkte jag på det Atli sagt om att jag skulle "vakta" ytterbogen från första stund - för att minimera problemen med den under resten av ridpasset. Samt att Feykir skulle skritta på ordentligt SAMTIDIGT som han slappnade av i lång, låg form. Fick höga svårighetsgraden ett "snäpp" också, genom att då och då bromsa upp på yttertygeln, sidföra något steg utåt och sedan snabbt rida framåt igen. Hela tiden med bibehållen eftergift. Jag försökte vara noga med att renodla hjälperna, som Atli sa åt mig, så att jag först kramade på tygeln och sedan mjuknade i handen innan jag sa "flytta rumpan" med min innerskänkel. Det är verkligen lätt att istället ge båda signalerna samtidigt, men om jag lyckas renodla dem så blir Feykir så väldigt lätt och trevlig i munnen!

Även denna vecka fick vi trava på volter och BÖJA för att få hästen att slappna av och söka sig framåt, nedåt. Tidigare har jag börjat med att låta Feykir vara "hur lång som helst", men nu gick jag direkt till att ha mer kontakt på tygeln och driva fram honom mot bettet. Ibland tappade han takten, så att jag fick BÖJA ännu mer, men i det stora hela gick det riktigt bra! Bytte varv då och då och Feykir började kännas riktigt trevlig i traven! Det allra nyttigaste för Feykir är att byta varv ofta - för han får alltid lite taktproblem just vid bytet.

Efter en skrittpaus fick vi fortsätta med traven. Nu skulle vi trava på liten volt saaaaaaaktaaaaa och i låg form. Feykir tyckte det var JOBBIGT - så jag fick verkligen driva - men han var faktiskt riktigt duktig!

"Nu ska vi prova att galoppera!" sa Sylvia. Som tur var fick vi börja i höger varv - det var verkligen bra för mitt och Feykirs självförtroende! Red först samlad trav på liten volt och när han kändes riktigt eftergiven i sidan fattade jag höger galopp och galopperade längs spåret. Fick driva en hel del - och ibland krama lite höger-vänster på tyglarna - men då kunde han galoppera långsamt i låg form med runda språng! Jag försökte verkligen memorera hur det skulle kännas - för att förhoppningsvis kunna överföra något av den känslan till vänstervarvet.

"Får vi inte byta varv nu?" undrade jag sedan, fast jag samtidigt INTE såg fram emot det... För när vi INTE lyckas i vänstervarvet har Feykir världens obehagligaste galopp - det känns som att vi ska välta när som helst! Men vi måste ju öva... Jo, Sylvia sa att vi fick byta varv och då var det ju bara att sätta igång. Och idag gick det faktiskt bättre än på hur länge som helst!!!

Jag började med att rida samlad trav på liten volt i vänster varv till dess att han kändes riktigt eftergiven - ställde honom utåt och höll ihop honom ordentligt på yttertygeln, fattade vänster galopp och galopperade längs spåret. Försökte sitta bakåt och DRIVA, DRIVA, DRIVA samtidigt som jag kramade höger-vänster på tyglarna så snart han gjorde minsta ansats till att sätta upp huvudet. När vi galopperat nästan ett varv gjorde jag övergång till trav, INNAN han börjat slarva med bakbenen, travade på liten volt till dess han verkligen gav efter i innersidan och så ny galoppfattning och DRIVA, DRIVA, DRIVA, krama.

Det var verkligen suveränt att utgå från trav på lilla volten, för då hade vi verkligen med oss inner bak redan när vi fattade galopp och sedan handlade det "bara" om att underhålla den samling som redan fanns! (Vilket absolut är tillräckligt svårt!) Allt "harvande" i traven fr o m Atlikursen ger alltså inte bara starkare överlinje utan även bra utgångsläge för galoppträningen! För någon månad sedan hade vi ju aldrig fixat att trava samlat på den där lilla volten - och alltså kunde vi inte heller förbereda galoppen lika bra som vi behövde. Feykir kan ju egentligen det där med galopp... det handlar bara om att jag ska ge honom det stöd han behöver! Och i vänster varv behövs det en hel del!

ÅÅÅÅÅh, vad det är ROLIGT att både få rida kurser och dessutom lektion varje vecka!

För två veckor sedan fick jag kallelse till mina operationer. Till idag, faktiskt. Bara någon vecka tidigare hade jag först fått beskedet att det INTE skulle komma någon kallelse utan att jag själv måste ringa och boka. SAMT att väntetiden dessutom skulle vara 3-4 månader. Och eftersom jag inte ringt ännu - behövde ju samla lite mod först - så var jag HELT oförberedd! Mina sjukvårdsfobier krävde definitivt att jag hann bli mentalt förberedd först, så jag ringde faktiskt och avbokade. Dessutom skulle en operation idag ha inneburit att jag missat flera ridlektioner, vilka jag skulle ha svårt att "rida igen" innan terminen är slut samt kanske även kommande Atlikurs. Och det förstår väl alla att man inte vill bli opererad under sådana premisser?! Jag meddelade dock att jag däremot VÄLDIGT gärna ville ta operationerna i början av december, men de kunde förståss inte lova något.

I går kom så en ny kallelse (trots att de denna gång sagt att den TIDIGAST skulle komma nästa vecka - de är verkligen på hugget!) till torsdagen den 4 december. HELT perfekt! Onsdag den veckan rider jag terminens sista lektion - så jag missar inget alls i den vägen. Sedan hinner jag hämta mig innan jul. Helt plötsligt var jag faktiskt JÄTTEGLAD över en operationstid - det trodde jag aldrig någonsin att jag skulle få uppleva!

Från dimma till solregn!

Trots den tredje dåliga natten på rad tog jag mig ändå upp för att rida på morgonen innan jobbet. Det var ruggigt väder... duggregn och dimma... När jag stod vid färjeläget och väntade på 8.00-färjan gick det inte ens att ana Avan på andra sidan älven!

I Mariebäck hade hästarna precis fått sitt morgonhö när jag kom. "Om Feykir bara hinner äta en stund nu kan du väl lämna honom inne i en box med hö när du åker hem - jag släpper ut honom igen!" sa Sylvia.

Hade bestämt mig för att rida på ridbanan idag igen, främst för att jobba med traven - lång och låg - för att bygga muskler i överlinjen. Men också för att jobba med "Atliövningen" skritt på volt. Feykir verkar vara rätt bra "programmerad" för traven nu, det blir lättare och lättare att få honom att jobba i rätt form. Jag red volter och serpentiner - och f f a när vi ska svänga vänster får jag verkligen jobba för att han ska BÖJA sig genom kroppen och inte bara kasta sig runt. Fick han bestämma själv skulle det nog nästan bli en "travpiruett" med rak kropp istället för böjning!

Sedan var det dags för skritt på volt och flytta ut bakdelen. Jag hade bestämt att ev tölt i samma övning skulle vara "bonus" idag - det viktiga var att vi jobbade riktigt bra i skrittövningen. För att jag inte skulle ha för bråttom och försöka tölta innan han verkligen var tillräckligt lösgjord och samlad. Tillslut var jag ändå ganska nöjd med skritten i höger varv så jag provade lite tölt också. Red övergångar skritt - tölt men han ville inte riktigt mjukna i sidan i tölten... Sylvia kom ut på gårdsplanen och ropade: "Sitt på rumpan ordentligt så går det bättre!"

Jag bytte till vänster varv och jobbade med skritten. Var noga med att renodla hjälperna - först krama på yttertygeln, sedan flytta för innerskänkeln... Om jag bara lyckas med det blir han trevligt lätt i handen! Tillslut provade vi lite tölt i vänster varv också. Förutom allt annat försökte jag även tänka på att sitta på rumpan. Feykir försökte fuska, så jag fick peta till med pisken någon gång och flytta undan hans bakdel ordentligt. Det var effektivt - sedan blev han mjuk och fin i kroppen! Bytte till höger varv och nu töltade han riktigt trevligt med eftergift! Jag var jättenöjd och lät honom få en skrittpaus.

Avslutningsvis var det förstås dags för Atlis "hemläxa" till oss: trav i lång låg form med mycket drivning. Red volter och serptentiner. När jag kom ihåg Sylvias tips från lektionen i onsdags - att jag nu kan ta lite mer stöd på tygeln när jag driver honom fram mot bettet - gick det ännu bättre! Efter en stunds avslutande skritt - lång och låg - tyckte jag att min duktiga häst gjort sitt för idag.

I stallet gav jag först en halv skopa betforvatten, som han var snabb att slurpa i sig. Har läst att om man fodrar strax efter ett anstängande ridpass, innan hästen hunnit dricka, kan det vara risk att foder fastnar för att hästen är torr i halsen. Feykir har ju dessutom en viss tendens att "hetsäta" ibland... Valde dessutom hösilage som var ganska fuktigt och lät honom tugga på det en stund innan jag gav resten av kraftfodret. Det verkade vara en väldigt nöjd häst jag lämnade, med boxen "full av mat"!

Efter en sådan här härlig morgon tillsammans med min fina häst kommer det förståss att gå som en dans att jobba ända till 18.15!

Hade klarat mig från regn medan jag red - men när jag åkte hemmåt började det droppa - samtidigt som solen kom fram! Solregn är verkligen ett speciellt fenomen! Jättehärligt i alla fall med solen - det har varit så mulet de sista dagarna att det inte ens varit riktigt ljust mitt på dagen! En kollega berättade faktiskt att han i helgen noterat att belysningen utanför hans garage varit tänd hela dagarna - trots att han har en ljussensor som ska släcka den när det blir ljust! Det blev helt enkelt aldrig ljust nog! Men nu lyser solen!!!

Repetition av Atli-kursen

När jag vaknade i morse trodde jag INTE att det skulle bli någon ridning idag - hade alldeles för mycket värk i kroppen för det... Men på eftermiddagen lättade det endel, så jag bestämde mig ändå för att åka till stallet. Väl på färjan hade jag hunnit ångra mig, men nu var jag ju redan på väg. Och när jag sedan kom till stallet hade min personlige tränare (Feykir) precis den positiva effekt på mig som han brukar: innan jag visste ordet av satt jag till häst på ridbanan!





Efter lite skrittarbete (då jag hela tiden "vaktade" vänsterbogen) jobbade jag honom lång och låg i trav, på volter och serpentiner. När han slutat rusa och börjat jobba i traven var jag nöjd.

Övergick till skritt på volt, böja halsen och flytta ut bakdelen. När han kändes mjuk i skritten ökade jag succesivt samlingen och försökte hela tiden behålla honom lösgjord. När tölten funkade hyfsat i höger varv bytte vi till vänster och började om från skritt. När sedan tölten funkade hyfsat där bytte jag varv då och då - precis som jag fått göra under sista Atli-lektionen. Fick uppleva några korta "glimtar" av den trevliga tölten från kursen - och med det var jag nöjd.

Avslutade med mera travjobb - lång och låg med mycket drivning. Det är bara två veckor kvar till nästa Atli-kurs så det gäller att vi ligger i om vi ska hinna bygga endel av de där musklerna längs överlinjen Atli efterlyste för att vi skulle kunna jobba mer med samlingen!

När jag satt av och promenerade runt med min duktiga häst för att han skulle få pusta ut, kunde jag förvånat konstatera att jag faktiskt ridit i 50 minuter. Och det hade varit väldigt aktiva 50 minuter dessutom! Det hade jag verkligen inte trott så sent som till lunch idag... min "PT" är verkligen otrolig på att motivera mig!

PS: I går kväll gjorde jag och min lillasyster någon riktigt "farligt"! Medan vi tillbringade kvällen i telefon med varandra tittade vi samtidigt på annonser om kattungar på Blocket! ALLA annonser hade bilder - och vilka bilder... Jag VILL ha en katt!!! Fast jag vill ha Johan (som är allergisk) ännu mer så jag får hålla till godo med stallkatterna även i fortsättningen... Lillasyster behöver dock inte längre göra ett sådant val, så förhoppningsvis flyttar två underbara kattungar hem till henne inom kort. Om hon bara kan välja! Jag har sagt att hon kan få en av mig i julklapp och den andra när hon fyller år 1 januari. Fast hon måste ju få välja dem själv. KÄNSLIGA PERSONER VARNAS HÄRMED: Titta INTE på kattungeannonser på Blocket!!! DS

Över förväntan!

Efter den senaste tidens intensiva "harvande" på ridbanan tyckte jag det var hög tid att rida ut istället! Var dock skeptiskt till hur jag skulle lyckas kombinera "uteritt" med läxan från Atli - att jobba Feykir lång och låg i traven. Det kändes inte så troligt att det skulle bli något annat än "Solvallatrav" om han fick trava längs vägen med så långa tyglar...dessutom har jag ju fått stränga order om att INTE försöka bromsa med båda tyglarna, får bara göra stora volter för att ta ner tempot. Och det är ju lite svårt längs vägen.... Upplagt för problem alltså, men det visade sig faktiskt fungera över förväntan!

På väg ut från gården hade vi först passerat rullen med vit markduk som skrämde Feykir så våldsamt i lördags kväll att han ryckte omkull mig på marken. Han var lite skeptiskt till att gå förbi den nu också - även om det inte alls blev en sådan häftig reaktion som sist. Jag "fegade" och hade fötterna i stigbyglarna till dess vi passerat, sedan gjorde jag som jag brukar och skrittade igång utan stigbyglarna för att komma ner i sadeln ordentligt. Som en riktig kontrast till ridbanan började jag med att rida ut i skogen bland blåbärsriset bakom unghästhagen där vi "böjde och bände" genom att rida volter och serpentiner bland träden. När Feykir började kännas mjuk i kroppen red jag ut på vägen igen, korsade livsfarliga bäcken och tog till vänster mot Avan.

Han känns oerhört mycket lättare att samla nu, efter både Sylviaträning och Atlikurs! Förut blev han spänd och gick emot handen, men nu behövs inte alls lika mycket för att behålla honom mjuk. Tränade på att sidföra i skritt UTAN att tappa eftergiften och töltade lite för att komma igång med bakdelen. I "halvlånga galoppbacken" red vi tre vändor - en i höger och två i vänster galopp - för att han skulle få "bränna ur systemet" lite innan det var dags för travjobb. Den backen blir brantare och brantare ju längre upp man kommer - så det är bara att välja hur jobbigt man vill att det ska bli. När jag ridit långt upp brukar jag alltid sitta av och gå ner, både för att belastningen på hans framben inte ska bli så extrem och för att jag inte vill att min snubbelhäst ska göra en kullerbytta nerför backen med mig på ryggen...

Militären verkade ha någon övning i Boden för det smällde rejält idag. Jag är uppväxt i närheten av I20:s övningsfält utanför Umeå, så jag är rätt van vid militära "smällare". Men det här måste vara en "tyngre" sort för det var så dova knallar - och väldigt många efter varandra... Det kändes liksom i kroppen - nästan som när man lyssnar på hög musik med riktigt tung basgång...





Feykir gillade inte alls det där ljudet - han stannade som paralyserad varje gång... Här har vi precis börjat gå nerför galoppbacken när det började en ny omgång av "dunka-smällarna".

Tillbaka nere på vägen igen blev det faktiskt ingen protest trots att han inte fick vända hemåt igen. Töltade lite till för att känna att jag hade honom hyfsat "på rumpan" och sedan gjorde jag övergång till trav. Det gick verkligen över förväntan! Trots att jag gav honom ganska långa tyglar så att han skulle kunna söka sig framåt-nedåt drog han inte iväg i 180 utan travade på i ett sansat tempo. Efter en stund testade jag att öka drivningen och resultatet blev faktiskt att han tog i mer bak och kom upp med ryggen - inte något Solvallaförsök! Jag behövde bara krama lite på ena tygeln ibland för att behålla formen! DUKTIG KILLE!!!

Red en runda i skogen också - längs båda "travstigarna" - och eftersom han måste lyfta lite mer på benen tror jag att han fick jobba rätt bra med ryggen även om jag fick låta honom gå friare i formen p g a det ojämna underlaget.

Tillbaka ute på vägen vände vi hemåt. Från samlad trav fattade vi vänster galopp och galopperade uppför en backe. Jag lyckades hålla ihop honom riktigt bra trots att det var den svåra galoppen! Sista biten uppför backen blev han lite hög i formen - men han tog i ordentligt bak hela vägen och det är ju steg 1. Annars vill han gärna börja fuska bak när det blir för jobbigt och på ridbanan har jag svårt att orka hålla igång honom i det läget. Men nu hade vi ju draghjälp av att vara på hemväg!

Red korta intervaller samlad tölt på hemvägen, med målsättningen att orka behålla eftergiften hela tiden. Det gällde att driva och driva och driva...och krama mjukt på ena tygeln när han började gå emot handen. Gick riktigt bra faktiskt!

Avslutade med att jobba honom lång och låg i traven igen. Det gick faktiskt riktigt, riktigt bra - trots att vi var på hemväg! Men han kanske har hunnit bli lite "programmerad" på rätt sätt eftersom vi fick avsluta varje ridpass under kursen på detta sätt?! När min duktiga häst skrittat över bäcken med livhanken i behåll satt jag av och gick tillbaka till stallet.

Feykir var REJÄLT svettig - det är verkligen tur att jag klippt honom igen!!! Han fick stå inne och äta kraftfoder med fleecetäcke på medan jag gjorde i ordning hö till kvällsfodringen. Torkade honom på halsen ordentligt med en handduk och sedan fick han gå ut med fleecefodrat regntäcke. Som vanligt såg han väldigt nöjd ut när han åter stod i sin flock!

Atlikurs - dag 1

Jag var tvungen att jobba halva dagen idag, men som tur var gick det att lägga kursschemat så att jag red båda mina pass på eftermiddagen. Det var bara fyra minusgrader - men riktigt, riktigt isande vindar... Lånar ett citat av Jo Nesbö: "Vinden hetsade minusgraderna att anfalla!"

När jag kom till stallet hade precis hovslagaren börjat sko honom - Madde hade varit bussig att ta in Feykir ur hagen. Det är ju inte direkt optimalt att sko samma dag som kursen börjar precis, men när hovslagaren fick förhinder i tisdags var detta enda alternativet. Feykir skötte sig riktigt bra under skoningen. Förutom när han en gång nästan klev på "hovis" som satt på huk för att rikta en sko. Då fick Feykir en rejäl utskällning förståss - man kliver verkligen inte på en människa! När jag sedan sa något om att Reykur aldrig skulle ha drömt om att göra något liknande, men att Feykir är en mycket stöddigare typ, fick jag en lång blick av hovslagaren. Sedan sa han: "Den här hästen sköter sig hur bra som helst! Om ni fick låna en varmblodstravare en dag skulle ni inse att ALLA hästar här är rena änglar!" (Och då ska ni veta att han bara har varmblodstravare själv.)

När alla fyra skorna (med broddar) var på plats var det bara 10 minuter till dess jag skulle rida! Tur att det var minusgrader, så att Feykir inte var lerig, för jag hann faktiskt inte borsta alls utan slängde bara på sadeln - dessutom med ett väldigt smutsligt schabrak... Men ibland har nöden ingen lag!

Fick börja lektionen med att trava längs spåret och uppmuntra Feykir att söka sig framåt - nedåt. "Om han drar iväg i tempo ska du göra en volt m h a ytterskänkel och ledande tygeltag - INTE försöka bromsa med båda tyglarna för då får du bara en spänd häst!" sa Atli.

Sedan var det dags för Atlis "signaturövning": rida på volt och flytta ut bakdelen, med stort fokus på att renodla hjälperna. Först gjorde vi det i skritt - Feykir och jag var faktiskt ganska duktiga!





När vi skulle göra samma sak i tölt på volt ville Feykir hela tiden "rymma" iväg utåt på en del av volten. Då fick jag lära mig att använda vikthjälperna mer effektivt på volten - genom att snabbt lägga vikten inåt, samtidigt som jag lade till mer ytterskänkel och sedan lika snabbt räta upp mig igen. När jag nu gjorde en mycket snabbare viktförflyttning än jag brukat fick jag en helt annan effekt! Det gick helt enkelt jättebra att hålla Feykir kvar på volten! Jag fick även använa vikthjälperna som förstärkning när jag flyttade ut bakdelen.

När lektionen var slut konstaterade Atli att Feykir bitvis sett riktigt trevlig ut i tölten! Kul!

Flocken hade fått lunchhö medan jag red så Feykir fick stå i en box och äta istället. Det var ju dessutom bara två timmar till vår lektion nr 2, så han fick faktiskt stå kvar inne hela tiden. Annars tycker jag att en av fördelarna med att ha kurs så här på hemmaplan är att Feykir kan få gå ut i hagen med kompisarna och riktigt "relaxa" mellan lektionerna.

Lektion nr 2 red vi samtidigt som Tomas och Hera. Inför detta hade jag höjt nivån ett rejält "snäpp": jag hade BÅDE borstat hästen och tagit ett rent schabrak! Vi fick börja med att göra halt och uppmuntra hästarna att sträcka ut halsen så att mulen tog i backen. Sedan fick vi "trava igång" dem på halvlånga tyglar för att få dem att sträcka ut och jobba "bakifrån och fram".

Snart var vi tillbaka på volt i skritt - och flytta ut bakdelen. Vi fick succesivt samla ihop hästarna i denna övning till dess de skrittade "ett steg i taget". Atli förklarade att det viktiga var att hela tiden behålla böjningen i hästen - så att samlingen inte ger spänningar i hästen. När vi sedan jobbade med tölt på volten kunde jag hålla Feykir kvar på volten mycket bättre - tack vare att jag tidigare lärt mig att använda vikthjälperna på ett bättre sätt! Atli var även noga med att varje gång vi skulle sakta av skulle vi göra det genom att ta in hästen på volt. Alltså ALDRIG bromsa med båda tyglarna utan bromsa med innertygeln genom att böja hästen - för att behålla lösgjordheten hela tiden.

När vi bytte till höger varv och började med att skritta, flytta ut bakdelen och succesivt samla ihop "släppte" Feykir plötsligt "på riktigt" och jobbade jättebra med kroppen! "Där har vi det" ropade Atli. "Det är detta läge vi letat efter hela tiden, men förut har vi aldrig lyckats komma dit med din häst... men nu är vi där!" Jag fick göra övergång till tölt och det kändes jättebra!

Som avslutning fick vi göra övergång till trav och uppmuntra hästen att sträcka ut framåt - nedåt. Jag fick rida serpentiner m h a ledande tygeltag och STORA eftergifter där emellan - och Feykir sträckte verkligen ut överlinjen och tuggade på bettet!



Atli börjar och slutar varje lektion med en kort sammanfattning. Efter denna lektion kom han tillbaka till det "magiska ögonblicket" som Feykir och jag haft när vi skrittade på volten i höger varv. Det kändes verkligen jättebra att vi lyckades komma dit redan på kursens andra lektion - eftersom vi inte fixat det ens på en hel kurs tidigare! Dessutom påminde han om den oerhörda betydelsen av att ge eftergift. Det är eftergifterna som gör hästen lösgjord. Men vi kan inte ge eftergift om vi inte först tagit i tygeln. Från början måste man ta ordentligt, för att sedan direkt ge STORA eftergifter. Med tiden kan man sedan använda mindre och mindre signaler. Han använde även uttrycket "sitta men inte hålla" och det behövde jag höra. Jag tycker det lätt blir så att om jag ska rida med mycket säte så blir jag spänd i axlarna och stum i händerna också... men händerna ska alltså vara mjuka hela tiden. Utom just i det ögonblicket då jag gör min förhållning.

Feykir fick äta kraftfoder med fleecetäcke på och sedan fick han gå ut i hagen till kompisarna med fleecefodrat regntäcke. Han päls har verkligen växt enormt mycket, det märks knappt att han varit klippt på halsen... I kväll får jag ladda klippmaskinen så att jag kan klippa honom igen innan första lektionen i morgon. Då ska jag även justera min version av jaktklippningen... Nu luggar jag honom hela tiden när jag drar åt sadelgjorden så jag ska klippa lite högre upp på sidorna den här gången.