Från järnspett till gummiband - TILLSLUT!

Gårdagens regn- och slaskväder hade förbytts i nio minusgrader och en strålande sol som fick det tunna snölagret på marken att gnistra! Även detta kan dock vara Woodfield-väder har jag förstått av Linda. Eftersom rocken täcker hästens rygg och bakdel får man ta del av hästens värme - så hon rider visst i Woodfieldrock och vanliga ridbyxor hela vintern! Tyckte att det var en väldigt lämplig dag att testa detta - så det blev långkalsonger, ridbyxor och tre tröjor samt min rock. Efter ridpasset kunde jag konstatera att till nästa gång borde jag ha en tröja mindre, men ett par långkalsonger till.






Idag var vi tillbaka på ridbanan igen. Jag var INTE nöjd med gårdagens tölt längs vägen (efter Atli-kursen för två veckor sedan sätter jag ribban MYCKET högre) så nu ville jag verkligen jobba fram en lösgjord häst på volt!



Skrittade fram utan stigbyglar, i volter och serpentiner och var noga med att hela tiden"vakta" ytterbogen. Sedan jobbade vi trav lång och låg en stund till dess han kändes mjuk i sidorna.



Började voltarbetet med skritt och jobbade längre i båda varven innan jag gjorde övergång till tölt i höger varv. Han "låtsades" ge efter i sidan, men med Atlikursen fortfarande i relativt färskt minne lät jag mig inte luras - han kan betydligt bättre! Försökte tänka på att sitta bakåt ordentligt och hålla om med skänklarna (har fortfarande mycket att jobba med när det gäller sitsen!) och vara aktiv med innerskänkeln. TILLSLUT började han mjukna något i alla fall.



Bytte till vänster varv och nu var det plötsligt som att sitta på ett järnspett! Hur jag än jobbade ville han INTE trampa under sig ordentligt med inner bak. Det kändes som att jag hade ett ton i handen också... Kom efter en stund ihåg Atlis ord: "Det är innerskänkeln som ska lösa problemet! Och om han inte böjer sig för innerskänkeln får du förstärka med pisken och flytta honom ORDENTLIGT åt sidan för att sedan mjukna." Det krävdes flera sådana rejäla sidförflyttningar för att han skulle "släppa". Jag hade nästan gett upp när mitt järnspett plötsligt övergick i gummiband!



Vände genom volten och töltade i höger varv - nu var han riktigt mjuk där också! Bytte varv ofta för att behålla lösgjordheten och kunde sedan även tölta ett varv längs spåret med bibehållen lösgjordhet och eftergift! Avslutade med ännu ett Atliknep - att sakta ner till skritt genom att rida in på en volt. För att behålla hästen mjuk. Sedan fick Feykir skritta en lång stund med lång tygel för att pusta ut. Han sträckte verkligen ut överlinjen, det var nästan så jag trodde han skulle slå nosen i backen ibland! Hade väääldigt god lust att avsluta med att jobba trav lång och låg, för det skulle säkert gå väldigt bra nu - men lyckades behärska mig. När tölten äntligen funkat så bra borde han få avsluta som belöning!



Han är lite speciell Feykir - som kan gå i princip direkt från läge "järnspett" till läge "gummiband". Man får ingen förvarning alls! Ena sekunden känns det fortfarande som att den här hästen kommer att vara järnspett till dess han dör och nästan sekund sitter man på gummibandet istället och fattar knappt vad som hänt! Det gäller verkligen att inte ge upp i det där järnspettläget!



På senaste Atlikursen lyckades jag snabbare än någonsin med att få honom lösgjord och kunde äntligen ägna större delen av lektionerna att jobba med lösgjord häst. Så dagens ridpass måste ju betecknas som ett bakslag... Fast vi har ju mest tränat trav sedan den kursen, eftersom det var vår "läxa". Allt vi behöver träna på just nu kräver faktiskt möjlighet att göra volter... Jag kan inte få honom helt lösgjord i tölten om jag inte jobbar (en evighet) på volt. Jag kan inte få honom att jobba riktigt bra i lång, låg form i traven om jag inte kan lägga volter. Och jag kan inte rida bra vänstergalopp om jag inte först samlat honom tillräckligt på volt i trav... Det får nog helt enkelt bli mycket ridbana fram till nästa helg! Då kommer Atli igen - och vi vill ju inte skämma ut oss totalt!

Medan Feykir mumsade kraftfoder med fleecetäcke på var jag JÄTTEDUKTIG och städade i mitt stallskåp. Det finns ett förrår i samma hus som Josefshallen, där vi kan förvara hästutrustning som inte ryms i stallet. Jag har ett STORT skåp i aluminium som ett företag i Kiruna tillverkat efter min ritning. Det har hjul och på den tiden jag var frisk och stark brukade jag ha det i hästtransporten när Reykur och jag åkte på kurser och tävlingar. (Jag jobbade länge med den ritningen - för att verkligen tänka på alla detaljer. Hade dessutom fått tipset att ange alla mått i mm, för så gör visst proffsen. När jag lämnade den till företaget fick jag höra att det var den proffsigaste ritning de någonsin fått in - och han som skulle göra skåpet höll visst på att svimma när hans chef sa "Hon som gjort ritningen jobbar på bank!". Det är ju kul när man kan överraska!) Nu passade jag i alla fall på att röja i skåpet. Hade samlat på mig ett antal stora plastpåsar som jag kunde stoppa täcken och schabrak i - förhoppningsvis blir det lättare att hålla ordning i fortsättningen!