Atlikurs - dag 2

Innan första lektionen hann jag klippa Feykir. Hans päls hade nämligen hunnit växa ut jättemycket medan jag var i USA, så han blev oerhört svettig av all ridning. När jag höll på som bäst att klippa kom Nina förbi och sa: "Om du hade klippt honom en första gång i september hade det inte varit lika mycket att klippa nu!" Det var ju bara det att jag faktiskt HADE klippt honom i september, men nu syntes det knappt... Så då förstår ni hur långhårig han blivit! När jag klippte sist försökte jag mig på någon slags jaktklippning, där jag klippte halsen, bogarna, under magen, runt virveln samt en "rand" på varje bakben. Nu klippte jag lite mer på sidorna också - snett ner från bogarna, för att inte behöva lugga honom när jag drar åt sadelgjorden. Det blev jättebra! Fast så vackert är det ju inte med klippta hästar... När jag klippte i september var han fortfarande svart under så då syntes det inte SÅ mycket, men nu hade han hunnit bli grå... Nåja, det växer ju ganska snabbt ut någon cm igen och då blir han mörkare!


Första lektionen för dagen fick jag först skritta lite på volt och sedan värma upp i trav när han skulle ta i bak och söka sig framåt nedåt. Precis som uppvärmningen igår alltså. I böjrjan ville han bara rusa runt, men då fick jag göra volter för att ta ner tempot. När han var okoncentrerad och började busa sa Atli: "Du måste säga till honom DIREKT när han gör så där, innan du hinner bli arg. För man ska aldrig vara arg när man rider!"

När vi fått trava på en ganska bra stund var det dags att återgå till skritt och börja lösgöra på volten, precis som igår. Vi fick börja i höger varv, eftersom det var lättare. Ställa/böja höger, flytta för högerskänkeln och direkt mjukna i handen när han trampade under sig och släppte i munnen.

Bildbevis 1: Anna spretar inte med skänklarna lika mycket som hon brukat göra!

Bildbevis 2: Feykir korsar faktiskt bakbenen, fast det är så JOBBIGT!

När Feykirbehöll formen och var lätt fram fick jag succesivt öka drivningen för att göra övergång till tölt och vara aktiv med innerskänkeln för att behålla eftergiften. Det gick riktigt bra! Han töltade i en riktigt trevlig form och takten var bra!

Jag bytte varv och började om från skritt. När han gick med eftergift gjorde jag övergång till tölt. Det här varvet var lite svårare, men jag red övergångar skritt - tölt och det blev bättre och bättre. Atli var upptagen med det andra ekipaget men tillslut tyckte jag vi varit så duktiga så jag saktade av till skritt igen. När vi skrittat några varv kom Atli och bekräftade att jag känt rätt - det hade sett riktigt trevligt ut i tölten så jag hade gjort rätt som avbrutit. Som avslutning på lektionen fick vi trava igen. Med mjuk hand och ledande tygeltag fick jag göra volter och serpentiner för att få honom att sträcka ut överlinjen. "Rid inte längre på volten än att han blir mjuk i sidan, då byter du varv så att du hela tiden varierar." sa Atli. Så här i slutet av passet hade Feykir ingen tanke på att rusa utan jag kunde istället driva honom fram mot bettet, han sträckte ut, slappnade av och jobbade jättebra!

Efter lektionen gick jag en promenad med honom för att "skritta av". Det byggs för fullt i Mariebäck i helgen - vindskydd i hagarna. När vi passerade fölhagen - där Feykir alltid vill stanna och titta på fölet och unghästarna - var det extra spännande eftersom det plötsligt stod en stomme till ett vindskydd där!

Här kunde vi alltså ha blivit kvar hela eftermiddagen, om inte matte varit bestämd och sagt ifrån att vi faktiskt MÅSTE gå vidare!

Lektion nr 2 fick vi än en gång börja med att trava lång och låg. Feykir började busa, men då petade jag till honom lite med pisken så att han skulle skärpa sig. Han är ju dock så fånig och låtsas alltid bli JÄTTERÄDD - som om jag spöat upp honom ordentligt trots att jag i verkligheten knappt nuddat hans av päls så "välbuntade" bakdel... Efter det tog det en bra stund att få honom att slappna av någorlunda i traven igen...

Sedan skulle vi sidföra på volt i skritt och tölta med mer samling än tidigare. I början gick det inte alls så bra med tölten som förra lektionen, han kändes mycket mera spänd... Atli sa att jag nog haft för bråttom att börja tölta, innan han var tillräckligt eftergiven i skritten, så jag fick sakta av och börja om. Flyttade honom ordentligt för innerskänkeln och när han blev eftergiven i sidan kunde jag succesivt samla honom mer och mer för säte och skänklar utan att få något i handen! När jag så gjorde övergång till tölt gick det betydligt bättre igen! Atli sa att jag hela tiden måste vara uppmärksam på att han verkligen är eftergiven - varje "snäpp" jag höjer samlingen ska jag m h a skänkeln få eftergift innan jag går vidare och samlar mer. Nu fick jag växla varv på volten ofta och verkligen DRIVA. Det märktes så tydligt när Feykir verkligen trampade under sig ordentligt, för då blev det JOBBIGT och jag fick driva mycket, mycket mer för att han inte helt enkelt skulle stanna!

Även denna lektion fick vi avsluta med att trava lång och låg, längs spåret, på volter och i serpentiner. Nu när han var trött kunde jag driva fram honom i traven på ett annat sätt. Efteråt sa Atli att som Feykir travat på slutet var precis som han ville se honom. Den där grundformen i trav är optimal för att bygga upp en stark överlinje, vilket vi behöver för att kunna begära samling. "Så där vill jag se honom trava i början av lektionerna också!"

När lektionen var slut var klockan 16 och det hade hunnit bli nästan mörkt. Gick en promenad med Feykir som "avskrittning" och jag tyckte han var ovanligt sansad, trots att det var skymning - han brukar få extra livlig fantasi då. När vi var nästan hemma fick jag dock ta tillbaka det där med "sansad"... Hela dagen hade vägen mellan Josefshallen och unghästhagen varit avstängd p g a en elkabel som dragits över den. Men nu var den borttagen så jag gick den vägen tillbaka till stallet. Vid staketet låg en stor rulle med markduk, som används till vindskyddens botten. Jag trodde i min enfald att om jag bara gick på förbi rullen så skulle Feykir inte heller reagera. Jag hade fel! När han fick syn på rullen - som uppenbarligen var beredd att gå till attack - kastade han sig bakåt med sådan kraft att han slet omkull mig på marken! Det var nio minusgrader och STENHÅRT i backen så jag fick en rejäl smäll både på höften och ena knät... Han började backa och jag övervägde om jag skulle hålla kvar i tyglarna eller släppa. Har en gång i min ungdom släpat efter en häst i tyglarna längs en grusväg och skrapat upp hela höften och det ville jag inte gärna uppleva igen... men jag ville verkligen inte heller att min uppjagade häst skulle springa iväg med hängande tyglar som han så lätt kunde trampa på och göra sig illa i munnen! Bestämde mig för att hålla fast honom och som tur var tog han bara några steg bakåt innan han stannade.

När jag sedan försökte övertala honom att gå fram och nosa på den livsfarliga rullen "snarkade" han lika upprört som en riktigt skärrad Reykur! Han lyckades även jaga upp unghästarna, på andra sidan staketet. Kýlja, som är unghästarnas "nanny" hörde uppståndelsen och kom farandes i full galopp för att se vad som stod på! Tillslut blev han i alla fall tillräckligt modig för att gå fram och nosa. Jag placerade en hästgodis på rullen och med fara för eget liv åt han faktiskt den också. Riktigt modig kille!

När Feykir fått kraftfoder och gått ut i hagen med täcke på var det dags att åka hemåt. När jag skulle byta skor i Josefshallen var jag så stel att jag knappt nådde ner till fötterna! Jag var helt klart i behov av ett varmt bad och rejält med stretching! Men jag var MYCKET nöjd med kursdagen när jag körde hemmåt!