Atlikurs - dag 1

Jag var tvungen att jobba halva dagen idag, men som tur var gick det att lägga kursschemat så att jag red båda mina pass på eftermiddagen. Det var bara fyra minusgrader - men riktigt, riktigt isande vindar... Lånar ett citat av Jo Nesbö: "Vinden hetsade minusgraderna att anfalla!"

När jag kom till stallet hade precis hovslagaren börjat sko honom - Madde hade varit bussig att ta in Feykir ur hagen. Det är ju inte direkt optimalt att sko samma dag som kursen börjar precis, men när hovslagaren fick förhinder i tisdags var detta enda alternativet. Feykir skötte sig riktigt bra under skoningen. Förutom när han en gång nästan klev på "hovis" som satt på huk för att rikta en sko. Då fick Feykir en rejäl utskällning förståss - man kliver verkligen inte på en människa! När jag sedan sa något om att Reykur aldrig skulle ha drömt om att göra något liknande, men att Feykir är en mycket stöddigare typ, fick jag en lång blick av hovslagaren. Sedan sa han: "Den här hästen sköter sig hur bra som helst! Om ni fick låna en varmblodstravare en dag skulle ni inse att ALLA hästar här är rena änglar!" (Och då ska ni veta att han bara har varmblodstravare själv.)

När alla fyra skorna (med broddar) var på plats var det bara 10 minuter till dess jag skulle rida! Tur att det var minusgrader, så att Feykir inte var lerig, för jag hann faktiskt inte borsta alls utan slängde bara på sadeln - dessutom med ett väldigt smutsligt schabrak... Men ibland har nöden ingen lag!

Fick börja lektionen med att trava längs spåret och uppmuntra Feykir att söka sig framåt - nedåt. "Om han drar iväg i tempo ska du göra en volt m h a ytterskänkel och ledande tygeltag - INTE försöka bromsa med båda tyglarna för då får du bara en spänd häst!" sa Atli.

Sedan var det dags för Atlis "signaturövning": rida på volt och flytta ut bakdelen, med stort fokus på att renodla hjälperna. Först gjorde vi det i skritt - Feykir och jag var faktiskt ganska duktiga!





När vi skulle göra samma sak i tölt på volt ville Feykir hela tiden "rymma" iväg utåt på en del av volten. Då fick jag lära mig att använda vikthjälperna mer effektivt på volten - genom att snabbt lägga vikten inåt, samtidigt som jag lade till mer ytterskänkel och sedan lika snabbt räta upp mig igen. När jag nu gjorde en mycket snabbare viktförflyttning än jag brukat fick jag en helt annan effekt! Det gick helt enkelt jättebra att hålla Feykir kvar på volten! Jag fick även använa vikthjälperna som förstärkning när jag flyttade ut bakdelen.

När lektionen var slut konstaterade Atli att Feykir bitvis sett riktigt trevlig ut i tölten! Kul!

Flocken hade fått lunchhö medan jag red så Feykir fick stå i en box och äta istället. Det var ju dessutom bara två timmar till vår lektion nr 2, så han fick faktiskt stå kvar inne hela tiden. Annars tycker jag att en av fördelarna med att ha kurs så här på hemmaplan är att Feykir kan få gå ut i hagen med kompisarna och riktigt "relaxa" mellan lektionerna.

Lektion nr 2 red vi samtidigt som Tomas och Hera. Inför detta hade jag höjt nivån ett rejält "snäpp": jag hade BÅDE borstat hästen och tagit ett rent schabrak! Vi fick börja med att göra halt och uppmuntra hästarna att sträcka ut halsen så att mulen tog i backen. Sedan fick vi "trava igång" dem på halvlånga tyglar för att få dem att sträcka ut och jobba "bakifrån och fram".

Snart var vi tillbaka på volt i skritt - och flytta ut bakdelen. Vi fick succesivt samla ihop hästarna i denna övning till dess de skrittade "ett steg i taget". Atli förklarade att det viktiga var att hela tiden behålla böjningen i hästen - så att samlingen inte ger spänningar i hästen. När vi sedan jobbade med tölt på volten kunde jag hålla Feykir kvar på volten mycket bättre - tack vare att jag tidigare lärt mig att använda vikthjälperna på ett bättre sätt! Atli var även noga med att varje gång vi skulle sakta av skulle vi göra det genom att ta in hästen på volt. Alltså ALDRIG bromsa med båda tyglarna utan bromsa med innertygeln genom att böja hästen - för att behålla lösgjordheten hela tiden.

När vi bytte till höger varv och började med att skritta, flytta ut bakdelen och succesivt samla ihop "släppte" Feykir plötsligt "på riktigt" och jobbade jättebra med kroppen! "Där har vi det" ropade Atli. "Det är detta läge vi letat efter hela tiden, men förut har vi aldrig lyckats komma dit med din häst... men nu är vi där!" Jag fick göra övergång till tölt och det kändes jättebra!

Som avslutning fick vi göra övergång till trav och uppmuntra hästen att sträcka ut framåt - nedåt. Jag fick rida serpentiner m h a ledande tygeltag och STORA eftergifter där emellan - och Feykir sträckte verkligen ut överlinjen och tuggade på bettet!



Atli börjar och slutar varje lektion med en kort sammanfattning. Efter denna lektion kom han tillbaka till det "magiska ögonblicket" som Feykir och jag haft när vi skrittade på volten i höger varv. Det kändes verkligen jättebra att vi lyckades komma dit redan på kursens andra lektion - eftersom vi inte fixat det ens på en hel kurs tidigare! Dessutom påminde han om den oerhörda betydelsen av att ge eftergift. Det är eftergifterna som gör hästen lösgjord. Men vi kan inte ge eftergift om vi inte först tagit i tygeln. Från början måste man ta ordentligt, för att sedan direkt ge STORA eftergifter. Med tiden kan man sedan använda mindre och mindre signaler. Han använde även uttrycket "sitta men inte hålla" och det behövde jag höra. Jag tycker det lätt blir så att om jag ska rida med mycket säte så blir jag spänd i axlarna och stum i händerna också... men händerna ska alltså vara mjuka hela tiden. Utom just i det ögonblicket då jag gör min förhållning.

Feykir fick äta kraftfoder med fleecetäcke på och sedan fick han gå ut i hagen till kompisarna med fleecefodrat regntäcke. Han päls har verkligen växt enormt mycket, det märks knappt att han varit klippt på halsen... I kväll får jag ladda klippmaskinen så att jag kan klippa honom igen innan första lektionen i morgon. Då ska jag även justera min version av jaktklippningen... Nu luggar jag honom hela tiden när jag drar åt sadelgjorden så jag ska klippa lite högre upp på sidorna den här gången.