Ridlektion igen - nu med tölt!

Först måste jag bara berätta: jag har fått så fin present!!! Jag som ÄLSKAR presenter!!!! En jättefin softshelljacka med matchande schabrak! Så i kväll blev det förståss invigning i samband med veckans ridlektion. Det var -13 grader, så jag behövde förståss ha långa varma teamjackan utanpå när jag red. Men efter lektionen, när jag fixade med Feykir i stallet, kunde jag ta av tjocka jackan och bara ha min nya softshell. Det är verkligen ett idealiskt material i stall! Värmande som fleece, men den blanka ytan gör att varken hö, spån eller hästhår fastnar.

Fast vänta nu - jag kan ju inte helt hoppa över beskrivning av lektionen. Den här bloggen har ju som huvuduppgift att vara min och Feykirs träningsdagbok! Efter att ha travat och travat och travat på volter i flera veckor var det idag faktiskt dags att tölta igen. I Feykirs fall märktes det verkligen att vi inte töltat på ett tag... Han ville inte aktivera bakdelen som han borde... Jag var dessutom så TRÖTT! Tror det är förra veckans intensiva schema som nu börjar kännas i både kroppen och huvudet... I vanliga fall brukar jag mest vila under helgerna, för att orka jobba kommande vecka. Men i helgen blev det ju allt annat än vila... Så jag hade faktiskt riktigt svårt att fokusera på Sylvias instruktioner...





Ni får hålla till godo med en bild från i söndags - alltså INTE med nya schabraket - men det är ju rätt gångart!

Feykir försökte alltså fuska idag, inte riktigt ta i bak, gå emot tygeln lite, inte lyssna på halvhalterna, o s v. Jag fick helt enkelt fokusera på att vara riktigt tydlig - och kräva reaktioner av honom. Om han inte tog halvhalten fick jag göra halt. Om han inte tog drivningen fick jag peta till lite med pisken i rumpan. Om han gick emot bettet fick jag använda ganska stora tygeltag och "plocka loss" honom för att sedan mjukna och ge stor eftergift. Tydliga, tydliga instruktioner och "vara snäll" där emellan. På slutet började det gå bättre. Då töltade vi dessutom i höger varv, vilket är betydligt lättare än vänster. En sak jag INTE får glömma är att om jag behöver göra en tydlig förhållning så ska jag avsluta den med att "krama loss"- så att han ger efter i nacken -innan jag ger eftergiften. Jag har så lätt att glömma det - ger eftergiften direkt och då blir han för hög i nacken.

Som avslutning fick vi rida lite trav med utsträckt överlinje. Nu har vi jobbat så mycket med det att Feykir direkt vill DYKA ner och i princip drar tyglarna ur händerna på mig. Så jag fick göra lite uppresande tygeltag och sedan hålla mer kontakt på tyglarna, räta på mig och driva massor. Då travade han i en något högre form, men fortfarande med överlinjen utsträckt. Massor med muskelbyggande alltså!

Det blir ett kort blogginlägg idag, för jag är alltså så TRÖTT! Nu ska jag sova, så återkommer jag förhoppningsvis med nya krafter i morgon!

Från järnspett till gummiband - TILLSLUT!

Gårdagens regn- och slaskväder hade förbytts i nio minusgrader och en strålande sol som fick det tunna snölagret på marken att gnistra! Även detta kan dock vara Woodfield-väder har jag förstått av Linda. Eftersom rocken täcker hästens rygg och bakdel får man ta del av hästens värme - så hon rider visst i Woodfieldrock och vanliga ridbyxor hela vintern! Tyckte att det var en väldigt lämplig dag att testa detta - så det blev långkalsonger, ridbyxor och tre tröjor samt min rock. Efter ridpasset kunde jag konstatera att till nästa gång borde jag ha en tröja mindre, men ett par långkalsonger till.






Idag var vi tillbaka på ridbanan igen. Jag var INTE nöjd med gårdagens tölt längs vägen (efter Atli-kursen för två veckor sedan sätter jag ribban MYCKET högre) så nu ville jag verkligen jobba fram en lösgjord häst på volt!



Skrittade fram utan stigbyglar, i volter och serpentiner och var noga med att hela tiden"vakta" ytterbogen. Sedan jobbade vi trav lång och låg en stund till dess han kändes mjuk i sidorna.



Började voltarbetet med skritt och jobbade längre i båda varven innan jag gjorde övergång till tölt i höger varv. Han "låtsades" ge efter i sidan, men med Atlikursen fortfarande i relativt färskt minne lät jag mig inte luras - han kan betydligt bättre! Försökte tänka på att sitta bakåt ordentligt och hålla om med skänklarna (har fortfarande mycket att jobba med när det gäller sitsen!) och vara aktiv med innerskänkeln. TILLSLUT började han mjukna något i alla fall.



Bytte till vänster varv och nu var det plötsligt som att sitta på ett järnspett! Hur jag än jobbade ville han INTE trampa under sig ordentligt med inner bak. Det kändes som att jag hade ett ton i handen också... Kom efter en stund ihåg Atlis ord: "Det är innerskänkeln som ska lösa problemet! Och om han inte böjer sig för innerskänkeln får du förstärka med pisken och flytta honom ORDENTLIGT åt sidan för att sedan mjukna." Det krävdes flera sådana rejäla sidförflyttningar för att han skulle "släppa". Jag hade nästan gett upp när mitt järnspett plötsligt övergick i gummiband!



Vände genom volten och töltade i höger varv - nu var han riktigt mjuk där också! Bytte varv ofta för att behålla lösgjordheten och kunde sedan även tölta ett varv längs spåret med bibehållen lösgjordhet och eftergift! Avslutade med ännu ett Atliknep - att sakta ner till skritt genom att rida in på en volt. För att behålla hästen mjuk. Sedan fick Feykir skritta en lång stund med lång tygel för att pusta ut. Han sträckte verkligen ut överlinjen, det var nästan så jag trodde han skulle slå nosen i backen ibland! Hade väääldigt god lust att avsluta med att jobba trav lång och låg, för det skulle säkert gå väldigt bra nu - men lyckades behärska mig. När tölten äntligen funkat så bra borde han få avsluta som belöning!



Han är lite speciell Feykir - som kan gå i princip direkt från läge "järnspett" till läge "gummiband". Man får ingen förvarning alls! Ena sekunden känns det fortfarande som att den här hästen kommer att vara järnspett till dess han dör och nästan sekund sitter man på gummibandet istället och fattar knappt vad som hänt! Det gäller verkligen att inte ge upp i det där järnspettläget!



På senaste Atlikursen lyckades jag snabbare än någonsin med att få honom lösgjord och kunde äntligen ägna större delen av lektionerna att jobba med lösgjord häst. Så dagens ridpass måste ju betecknas som ett bakslag... Fast vi har ju mest tränat trav sedan den kursen, eftersom det var vår "läxa". Allt vi behöver träna på just nu kräver faktiskt möjlighet att göra volter... Jag kan inte få honom helt lösgjord i tölten om jag inte jobbar (en evighet) på volt. Jag kan inte få honom att jobba riktigt bra i lång, låg form i traven om jag inte kan lägga volter. Och jag kan inte rida bra vänstergalopp om jag inte först samlat honom tillräckligt på volt i trav... Det får nog helt enkelt bli mycket ridbana fram till nästa helg! Då kommer Atli igen - och vi vill ju inte skämma ut oss totalt!

Medan Feykir mumsade kraftfoder med fleecetäcke på var jag JÄTTEDUKTIG och städade i mitt stallskåp. Det finns ett förrår i samma hus som Josefshallen, där vi kan förvara hästutrustning som inte ryms i stallet. Jag har ett STORT skåp i aluminium som ett företag i Kiruna tillverkat efter min ritning. Det har hjul och på den tiden jag var frisk och stark brukade jag ha det i hästtransporten när Reykur och jag åkte på kurser och tävlingar. (Jag jobbade länge med den ritningen - för att verkligen tänka på alla detaljer. Hade dessutom fått tipset att ange alla mått i mm, för så gör visst proffsen. När jag lämnade den till företaget fick jag höra att det var den proffsigaste ritning de någonsin fått in - och han som skulle göra skåpet höll visst på att svimma när hans chef sa "Hon som gjort ritningen jobbar på bank!". Det är ju kul när man kan överraska!) Nu passade jag i alla fall på att röja i skåpet. Hade samlat på mig ett antal stora plastpåsar som jag kunde stoppa täcken och schabrak i - förhoppningsvis blir det lättare att hålla ordning i fortsättningen!

Atlikurs - dag 1

Jag var tvungen att jobba halva dagen idag, men som tur var gick det att lägga kursschemat så att jag red båda mina pass på eftermiddagen. Det var bara fyra minusgrader - men riktigt, riktigt isande vindar... Lånar ett citat av Jo Nesbö: "Vinden hetsade minusgraderna att anfalla!"

När jag kom till stallet hade precis hovslagaren börjat sko honom - Madde hade varit bussig att ta in Feykir ur hagen. Det är ju inte direkt optimalt att sko samma dag som kursen börjar precis, men när hovslagaren fick förhinder i tisdags var detta enda alternativet. Feykir skötte sig riktigt bra under skoningen. Förutom när han en gång nästan klev på "hovis" som satt på huk för att rikta en sko. Då fick Feykir en rejäl utskällning förståss - man kliver verkligen inte på en människa! När jag sedan sa något om att Reykur aldrig skulle ha drömt om att göra något liknande, men att Feykir är en mycket stöddigare typ, fick jag en lång blick av hovslagaren. Sedan sa han: "Den här hästen sköter sig hur bra som helst! Om ni fick låna en varmblodstravare en dag skulle ni inse att ALLA hästar här är rena änglar!" (Och då ska ni veta att han bara har varmblodstravare själv.)

När alla fyra skorna (med broddar) var på plats var det bara 10 minuter till dess jag skulle rida! Tur att det var minusgrader, så att Feykir inte var lerig, för jag hann faktiskt inte borsta alls utan slängde bara på sadeln - dessutom med ett väldigt smutsligt schabrak... Men ibland har nöden ingen lag!

Fick börja lektionen med att trava längs spåret och uppmuntra Feykir att söka sig framåt - nedåt. "Om han drar iväg i tempo ska du göra en volt m h a ytterskänkel och ledande tygeltag - INTE försöka bromsa med båda tyglarna för då får du bara en spänd häst!" sa Atli.

Sedan var det dags för Atlis "signaturövning": rida på volt och flytta ut bakdelen, med stort fokus på att renodla hjälperna. Först gjorde vi det i skritt - Feykir och jag var faktiskt ganska duktiga!





När vi skulle göra samma sak i tölt på volt ville Feykir hela tiden "rymma" iväg utåt på en del av volten. Då fick jag lära mig att använda vikthjälperna mer effektivt på volten - genom att snabbt lägga vikten inåt, samtidigt som jag lade till mer ytterskänkel och sedan lika snabbt räta upp mig igen. När jag nu gjorde en mycket snabbare viktförflyttning än jag brukat fick jag en helt annan effekt! Det gick helt enkelt jättebra att hålla Feykir kvar på volten! Jag fick även använa vikthjälperna som förstärkning när jag flyttade ut bakdelen.

När lektionen var slut konstaterade Atli att Feykir bitvis sett riktigt trevlig ut i tölten! Kul!

Flocken hade fått lunchhö medan jag red så Feykir fick stå i en box och äta istället. Det var ju dessutom bara två timmar till vår lektion nr 2, så han fick faktiskt stå kvar inne hela tiden. Annars tycker jag att en av fördelarna med att ha kurs så här på hemmaplan är att Feykir kan få gå ut i hagen med kompisarna och riktigt "relaxa" mellan lektionerna.

Lektion nr 2 red vi samtidigt som Tomas och Hera. Inför detta hade jag höjt nivån ett rejält "snäpp": jag hade BÅDE borstat hästen och tagit ett rent schabrak! Vi fick börja med att göra halt och uppmuntra hästarna att sträcka ut halsen så att mulen tog i backen. Sedan fick vi "trava igång" dem på halvlånga tyglar för att få dem att sträcka ut och jobba "bakifrån och fram".

Snart var vi tillbaka på volt i skritt - och flytta ut bakdelen. Vi fick succesivt samla ihop hästarna i denna övning till dess de skrittade "ett steg i taget". Atli förklarade att det viktiga var att hela tiden behålla böjningen i hästen - så att samlingen inte ger spänningar i hästen. När vi sedan jobbade med tölt på volten kunde jag hålla Feykir kvar på volten mycket bättre - tack vare att jag tidigare lärt mig att använda vikthjälperna på ett bättre sätt! Atli var även noga med att varje gång vi skulle sakta av skulle vi göra det genom att ta in hästen på volt. Alltså ALDRIG bromsa med båda tyglarna utan bromsa med innertygeln genom att böja hästen - för att behålla lösgjordheten hela tiden.

När vi bytte till höger varv och började med att skritta, flytta ut bakdelen och succesivt samla ihop "släppte" Feykir plötsligt "på riktigt" och jobbade jättebra med kroppen! "Där har vi det" ropade Atli. "Det är detta läge vi letat efter hela tiden, men förut har vi aldrig lyckats komma dit med din häst... men nu är vi där!" Jag fick göra övergång till tölt och det kändes jättebra!

Som avslutning fick vi göra övergång till trav och uppmuntra hästen att sträcka ut framåt - nedåt. Jag fick rida serpentiner m h a ledande tygeltag och STORA eftergifter där emellan - och Feykir sträckte verkligen ut överlinjen och tuggade på bettet!



Atli börjar och slutar varje lektion med en kort sammanfattning. Efter denna lektion kom han tillbaka till det "magiska ögonblicket" som Feykir och jag haft när vi skrittade på volten i höger varv. Det kändes verkligen jättebra att vi lyckades komma dit redan på kursens andra lektion - eftersom vi inte fixat det ens på en hel kurs tidigare! Dessutom påminde han om den oerhörda betydelsen av att ge eftergift. Det är eftergifterna som gör hästen lösgjord. Men vi kan inte ge eftergift om vi inte först tagit i tygeln. Från början måste man ta ordentligt, för att sedan direkt ge STORA eftergifter. Med tiden kan man sedan använda mindre och mindre signaler. Han använde även uttrycket "sitta men inte hålla" och det behövde jag höra. Jag tycker det lätt blir så att om jag ska rida med mycket säte så blir jag spänd i axlarna och stum i händerna också... men händerna ska alltså vara mjuka hela tiden. Utom just i det ögonblicket då jag gör min förhållning.

Feykir fick äta kraftfoder med fleecetäcke på och sedan fick han gå ut i hagen till kompisarna med fleecefodrat regntäcke. Han päls har verkligen växt enormt mycket, det märks knappt att han varit klippt på halsen... I kväll får jag ladda klippmaskinen så att jag kan klippa honom igen innan första lektionen i morgon. Då ska jag även justera min version av jaktklippningen... Nu luggar jag honom hela tiden när jag drar åt sadelgjorden så jag ska klippa lite högre upp på sidorna den här gången.