Jag är vaken matte - men är du??!!

"Sivan" och Hamingja

Hamingja har haft "kompledigt" sedan Atlikursen eftersom jag har varit bortrest. Så idag var vårt första tillfälle att träna på övningarna från kursen. Satsade på travlongering som uppvärmning, som vanligt och i det inledande vänstervarvet kändes Hamingja lite loj och sömnig, det var först mot slutet som hon fick lite mer tryck i steget. Så jag blev ganska överraskad när hon efter byte till höger varv, innan jag ens hunnit be om trav tog höger galopp i princip från stillastående och galopperade på volt runt mig! Det var som hon sa: "Nu är JAG vaken matte, men är du??!!"

Vädret hade redan bjudit på flera kraftiga regnskurar, så för att inte riskera att sadeln fick en rejäl dusch innan jag ens hunnit sitta upp longerade jag i bara grimman och gick sedan tillbaka till stallet igen för att göra oss klara för ridning. Då blev det också en låååång mysstund med hennes huvud i min famn - det är så MYSIGT när hon har ro att slappna av på det sättet och inte känner att hon hela tiden måste reagera på minsta ljud!

När vi återvände till ridbanan med "full mundering" repeterade vi först öppna i skritt, då jag red längs spåret, flyttade in bogarna med samverkande, sidförande tygeltag och sedan trampade i yttre stigbygeln för att hålla kvar bakdelen på spåret. "Rid med så mycket tvärning som behövs för att hon ska slappna av och länga överlinjen!" var Atlis instruktion som jag försökte följa. Det svåraste tyckte jag var att inte överdriva och även vika mig i sidan när jag skulle trampa i stigbygeln... När det började kännas bra i skritten var det dags för övergångar till tölt. I tölten varvade jag sedan att följa spåret och att m h a ytterhjälperna rida i serpentiner över ridbanan. 

Jag red bara ca 20 minuter, men inkl longeringen blev det alltså 30 minuter träning för Hamingja. I morgon hoppas jag det blir ridning igen, men först ska jag åka till veterinären med Hamingjas pass för att det ska noteras att hon behandlats med det receptbelagda insektsmedlet Zitch. Detta är nämligen ett av många mediciner och andra preparat som innebär livstids slaktkarens och därför alltid måste skrivas in i passet. För att hästen inte någon gång i framtiden ska kunna slaktas till livsmedelsproduktion. Det skulle definitivt aldrig ha varit fallet med Hamingja ändå, så det är bara en formalitet i det här fallet, men regler är ju regler.