Härliga muskelminnen!!!

Så här glad blir man av att rida kurs!!!

Igår var första gången jag red efter Atlikursen (har varit i Umeå på min systers BRÖLLOP!!!) Det är tur att han är så oerhört pedagogisk och mån om att man verkligen ska förstå inte bara vad man ska göra utan också varför. "För i morgon kommer jag inte att vara här." som han brukar säga. Hästar är ju också hästar och inga maskiner, så det är aldrig givet hur de ska reagera på olika signaler och situationer. Och det är man ju verkligen inte själv heller... man måste ju t ex komma ihåg i alla fall endel av alla de bra tips man fått! 

Första passet jag rider själv efter en kurs brukar det kännas som att jag gör det som hjärnan kommer ihåg från kursen för att sedan man mer och mer börja "komma ihåg med kroppen". I går var det hjärnans dag och då tycker jag alltid att det brukar kännas svårt med motoriken - som att hjärnan minns vad man ska göra men de olika kroppsdelarna vet inte riktigt hur det ska gå till... Men redan idag visade det sig vara "kroppens (muskelminnets) dag" då allt flöt på lite bättre!

I går red jag på ridbanan så idag var den första dagen jag skulle rida ut sedan hästarna kom hem från sommarbetet. Den vänstra vägen bakom bommen tycker jag har det bästa töltunderlaget av vägarna i närheten av Mariebäck men den är inte så lång så om man först ska värma upp längs den hinner man inte med så mycket tölt och man inte rider fram och tillbaka flera gånger. Men eftersom vi numera värmer upp med longering i trav kunde vi nyttja hela vägen upp till vändplanen till att rida övergångar och tölt. Vi hade fått en bra start redan under longeringen, då  Hamingja slappnade av jättefint, längde halsen och kom fram med pannan - precis det jag ville se! 

Bakom vägbommen tränade vi på "läxan" från Atlikursen i form av öppna, först i skritt där trampet i yttre stigbygeln fungerade bättre idag när musklerna hjälpte till att minnas. Men det är viktigt att jag sitter rakt över hästen när jag börjar - jag har alltid haft lätt att "hamna" lite till höger i sadeln... Viktigt är också att jag med yttertygeln håller halsen rak, så att böjningen kommer i bålen och inte i halsen. Och - förstås - mjukna och bli följsam så att det är tydligt för henne när hon gör rätt. 

När Hamingja (och matte) började förstå konceptet var det dags för övergångar till tölt, vilket fungerade väldigt bra så länge tempot var riktigt långsamt - bara "just precis tölt" - för då klarade jag av att återställa med små hjälper när så behövdes. Men hann tempot dra iväg blev det för mycket "dragkamp" om bettet och jag insåg snart att då var det lika bra att direkt sakta av till skritt och börja om från "nästan tölt" och smyga över i "just precis tölt"! 

Känslan blev allt trevligare ju längre vi red och uppe vid vändplanen kryddade jag töltanrättningen med att vända med ytterhjälperna på volt i båda varven. Efter det kom den STORA belöningen för Hamingja, nämligen en rejäl skrittpaus längs hennes favoritstig i skogen! Inför hemvägen samlade jag henne ännu lite mer i öppnan inför övergången till tölt och sedan kom då och då härliga glimtar i nivå med den fantastiska lördagen på Atlikursen! Gemensam nämnare för dessa halleluja-moments var att jag höll halsen rak och att jag därmed fick en tydlig känsla av att jag med utgångspunkt från bakdelen "passade in" bogarna med hjälp av de sidförande tygeltagen. Då kom både lösgjordhet och mer bärighet i tölten! Av en händelse "råkade" dessa stunder också sammanfalla med att jag "satt på rumpan" och inte föll framåt med överlivet och var avslappnad och följsam i sits och skänklar. Det borde jag definitivt göra oftare!

Det var så roligt att jag fortsatte tölta hela vägen tillbaka till vägbommen, så avskrittningen tog vi längs "mobilmastvägen", där man måste rida ut i terrängen för att passera den bommen - Hamingja likes!!! Hon hade blivit rejält svettig i värmen så jag bestämde att hon skulle få en dusch innan hon gick ut i hagen igen. Först var fröken av någon anledning inte alls intresserad av att närma sig spolspiltan... men efter lite lirkande backade hon in och väl där stod hon sedan och njöt av det svalkande vattnet! Och som vanligt var det lite svårt att avgöra vem som egentligen blev blötast, hästen som skulle bli duschad eller matte som skulle duscha henne...! :-O