Onsdagsträning med favorit i repris!

Jag vet, det är inte riktigt rättvist att jag får rida den här fantastiska hästen...!!! 

Gårdagens träningsupplägg kändes så bra att jag bestämde att det fick bli favorit i repris idag! När vi efter travlongeringen red upp till vänster bakom vägbommen började vi med öppna i skritt och efter ett antal töltövergångar hade vi "landat" i ett lugnt tempo där Hamingja gav sig tid att vila lite i steget. Mitt fokus blev då att redan vid minsta antydan till tempoökning lägga in så många steg öppna som det behövdes och att där emellan vara avslappnat följsam i sadeln. Och jag lyckades verkligen över förväntan! Faktiskt så bra att vi inte en enda gång behövde sakta av och börja om från skritt! 

Uppe på vändplanen var det som vanligt INGEN tvekan om vad Hamingja ville, så snart vi saktat av till skritt styrde hon ivrigt stegen mot favoritstigen i skogen! Och vi ägnade drygt 15 minuter åt lösgörande skrittpaus ute i terrängen. Under den tiden passade jag även på att sitta av och sadla om, för att försäkra mig om att det inte bildats några hudveck mellan sadelgjorden och frambenen där skav skulle kunna uppstå. Det blir extra viktigt att hålla koll på nu när hon svettades ordentligt i värmen. 

Skav av sadelgjorden har tidigare varit ett problem varje sommar p g a kombinationen svettig häst och att "sommarmagen" gör att sadelgjorden lätt glider framåt och skapar hudveck. Men sedan jag övergick till en "gammal hederlig" snörgjord har vi - peppar, peppar - hittills klarat oss ifrån skavsår! Och så vill jag ju att det ska förbli! När jag började rida för snart 50 år sedan minns jag inte att jag någon gång såg att någon hade någon annan typ av sadelgjord än repgjordarna... Istället har det kommit ett oräkneligt antal andra varianter, men av de jag testat har ingen funkat så bra mot glidande sadel och skav som den här gamla klassikern! Vissa saker VAR verkligen bättre förr! 

Under hemvägen blev det till att börja med lite svårare att behålla kontrollen över tempot, men samtidigt började Hamingja mer och mer förstå signalen: att ett par steg öppna betydde att hon skulle länga halsen och föra över en del av skjutkraften till bärkraft istället. Och snart kändes det så trevligt att hon först fick sträcka ut framåt nedåt i tölt och sedan övergå till skritt där vi behöll den långa halsen och fjädrande tygelkontakten och förhoppningsvis en aktiv överlinje! Så idag "behövde" vi inte nyttja "mobilmastvägen" för att skritta av. I morgon, torsdag är en stor dag - då ska jag börja jobba lite igen efter nästan ett års sjukskrivning på heltid. Det ser jag fram emot - med skräckblandad förtjusning...!