Atlikurs - dag 3

För att inte hästarna skulle bli för trötta hade Atli lagt upp det så att alla bara red en privatlektion idag. Fem lektioner på tre dagar är ju ganska mycket för hästarna ändå. Bra upplägg tycker jag - då är det större chans att man får avsluta kursen med en bra känsla! I och med detta blev det dock en ganska ovanlig kursdag... Jag skulle rida första lektionen efter lunch och när jag kom till stallet hade många redan ridit klart och t o m åkt hem.




Jag var på ridbanan redan 10 minuter innan lektionen skulle börja och skrittade igång Feykir och mig själv utan stigbyglar. Jag upplever att det är en väldigt effektiv form av stretching för mina stela ben! Min underbare Johan trotsade isande vindar och kom för att fota idag! Det var ganska mörkt...men kul med bilder ändå!









När lektionen började fick jag inleda med att trava på böjda spår. "Var noga med att han verkligen tar i framåt också - inte bara dyker ner på bogarna!" sa Atli.








Sedan fick jag skritta på volt och förbereda tölt. Det är i det läget jag brukar låsa mig i kroppen - och då gör förståss Feykir det också... Men nu fick jag fokusera på att ge STORA hjälper med STORA eftergifter där emellan. Bromsa upp TYDLIGT, sedan STOR eftergift på tyglarna, flytta ut bakdelen, behålla drivningen framåt, bromsa upp tydligt, STOR eftergift, flytta ut bakdelen... När jag lyckades renodla på detta sätt och ge Feykir stora eftergifter gav han efter i nacken direkt! Nu kom jag ihåg att jag faktiskt hittade det här läget under förra kursen. Fast sedan hade vi ju order om att träna trav och trav och trav... så jag hade helt glömt bort det här! Det blir något att träna i fortsättningen!








Succesivt skulle jag sedan korta upp sekvenserna - så att drivningen kom snabbt efter förhållningen (fast ändå STOR eftergift där emellan) - för att inte tappa energin.














När han började kännas lite "uppåt" i skritten fick jag göra övergång till tölt och börja rida längs spåret. Även nu skulle det vara STORA hjälper, för att kunna vara helt passiv där emellan. DRIVA framåt, TYDLIG förhållning, STOR eftergift på tyglarna, böja lite höger, lös tygel, böja lite vänster, lös tygel... o s v. "Så stora hjälper att du sedan kan vara passiv en stund med bibehållen effekt!" sa Atli.









Fick sedan "smyga" in på volt i tölt, böja inåt, ställa utåt o s v - hela tiden med lös tygel där emellan. Ut på spåret och öka drivningen fast inte tempot. Sedan "smyga" in på volt igen och rida på volter i båda varven.











Avslutningsvis fick han sträcka ut framåt, nedåt i trav och jag fick rida honom ordentligt fram mot bettet så att han verkligen jobbade bakifrån.





När vi avslutat sa Atli: "Korta sträckor är han RIKTIGT flott i tölten! Där emellan är han helt OK - men det kan ju bli ännu bättre om du är mer aktiv och samtidigt har tydligare skillnad mellan aktiv och passiv, mellan inverkan och eftergift! Du ska inte tänka så mycket på samlingen i tölten nu - bara så mycket att du får tölt. För det viktigaste just nu är att han blir avslappnad i tölten. Även idag tuggade han lite på bettet ibland i tölten - och det är jättebra! Nu ska du träna mycket samlad skritt, där du ska se till att du inte har något i handen och att du kan hålla energin i hästen. Och avsluta varje ridtur med så här bra trav där han verkligen tar i bakifrån och jobbar med överlinjen. Då lägger ni en jättebra grund för att gå vidare med mer samling i tölten sedan."



Jag var verkligen jättenöjd efter lektionen! Att få komma tillbaka till den här känslan av att kunna rida lite mer samlat i skritten utan att han något alls i handen! Förra kursen fick jag utgå från det läget och sedan rida tölt - och då gick det så bra! Men jag hade helt tappat bort det under de senaste veckornas travande. Nu har jag känslan i kroppen igen och kan förhoppningsvis jobba vidare därifrån på egen hand! För nu ska vi träna samlad skritt, Feykir och jag! Och det kan vi ju faktiskt göra minst lika bra ute längs vägen så det behöver inte alls bli så mycket ridbana framöver! Fast först ska han få helt ledigt i morgon och på tisdag ska vi bara ut och ha roligt och "fräsa på" - det är han verkligen värd min duktiga häst! Onsdag är det ridlektion igen - den näst sista för terminen - så då är det ju ridbana som gäller och antagligen en hel del voltarbete i trav också... Men sedan ska vi bara rida ut resten av veckan!

Woodfieldväder!!!

Igår fick vi SNÖ!!! ÄNTLIGEN!!! Visserligen bara ca 2 cm, men det vita täcket på marken lyste verkligen upp tillvaron! Tyvärr red jag inte igår - men hörde av en annan tjej i stallet att det varit nästan magiskt ute på kvällen, när en enorm fullmåne lyste upp snön!

Idag på förmiddagen kom det lite mer snö, men sedan övergick det i regn... Inte lika kul! Kom till stallet efter lunch. Då snöade det faktiskt igen i Mariebäck, fast det var väldigt blöt snö som kom. Läge för Woodfieldrocken igen alltså! Yvonne och KG var i stallet och Yvonne berättade att när hon ridit sin Gabriel på ridbanan tidigare så hade han fått rejäla styltor och halkat... Det lät oroväckande tyckte jag - för Feykir är ju en riktig snubbel- och halkhäst! Jag brukar alltid låta hovslagaren sätta snösulor i hans skor, men det kan man ju inte göra så länge det är barmark för då nöts sulorna sönder direkt...

Red till Alviksträsk och försökte hela tiden hålla oss där bilarna kört på vägen för att minska risken för styltor i hovarna. Det funkade faktiskt! Bestämde mig för att vara lite djärv och börja ridpasset med trav i lång, låg form - det funkar ju riktigt bra på ridbanan numera så kanske det kan gå på vägen också... Yippie!!! tyckte Feykir och fattade galopp efter bara två steg trav. Han hade faktiskt valt vänster galopp (den SVÅRA) och de första galoppsprången var riktigt, riktigt bra - han galopperade i låg form med runda språng! Kändes lite synd att börja bromsa, men snart kändes det i hela hans kropp att när som helst lägger han in turbon och drar iväg - så jag skyndade mig att ta ner till skritt igen.

Sedan fick han "tölta av sig" en lång stund innan jag gjorde ett nytt försök med traven och då gick det betydligt bättre. Jag har som sagt fått order av Atli att trava mycket - lång och låg. MEN det får INTE gå så fort och jag får INTE bromsa med båda tyglarna utan bara använda volter för att ta ner tempot. Inte så lätt när man rider längs vägen, på en häst med Solvallaambitioner, med andra ord... Och jag kan ju ändå inte rida volter på ridbanan riktigt varje dag!

Volter hade jag föresten behövt av en annan anledning också... blev aldrig riktigt nöjd med tölten under dagens ridtur. Antagligen för att jag blivit betydligt mer kräsen när jag nu fått känna hur lösgjord han kan bli när vi jobbar på volt i skritt och tölt... Trots sidförande och öppna längs vägen lyckades jag aldrig komma i närheten av töltkänslan från Atli-kursen. Kanske är det dags för ett pass på ridbanan redan i morgon igen? Förut har jag ibland gjort så att jag börjat på ridbanan och först när han blivit riktigt lösgjord ridit ut och töltat längs vägen. Det kan ju också vara ett alternativ.

Något jag däremot var nöjd med under dagens ridtur var galoppen! Vi galopperade några vändor uppför backen in mot Alviksträsk. Först höger galopp och det gick jättebra - stadig, låg form och runda fina språng! Fick göra flera försökt med vänster innan jag var nöjd, men tillslut hade vi "rumpan" med och jag lyckades hålla ihop honom tillräckligt för att galoppen skulle kännas ganska trevlig. Det är ju bra om vi kan fixa det hyfsat även när vi rider ut!

När vi vände hemåt hade det börjat skymma lite lätt och Feykir fick väääldigt livlig fantasi... Har läst någonstans att det tar väldigt lång tid för hästarnas ögon att anpassa sig till mörker och när de då hör mer än de ser kan det bli spännande. I alla fall för min fåntratt! (Jag behövde dock inte oroa mig för att ev bilar inte skulle se oss i skymningen, för jag hade ju min rock med massor av reflexer på!) Den blöta snön som droppade från träden gjorde tillvaron extra spännande för Feykir - det lät ju överallt! Blev riktigt arg på honom tillslut för att han hade fokus på precis allt utom mig! Gjorde halter, ryggade, red snabbt fram, ny halt o s v för att få tillbaka hans uppmärksamhet. Då skärpte han sig faktiskt. Sedan avslutade vi med mer trav i lång, låg form och nu gick det faktiskt riktigt bra! Duktig!

Vi var rejält svettiga båda två när vi kom tillbaka till stallet. Feykir fick äta lite hö (jag hade tagit in honom innan de riktigt hade ätit upp lunchen) och sedan kraftfoder medan jag drack te i Josefshallen. Mätade honom med viktmåttbandet innan han fick gå ut i hagen igen. Det visade 353 kg - om jag minns rätt var det vad han vägde sist också. Ska försöka komma ihåg att mäta honom ofta i vinter, så att jag har koll på om han börjar gå upp igen. Vill verkligen inte att det ska bli som de två senaste vintrarna!

Atlikurs - dag 1

Jag var tvungen att jobba halva dagen idag, men som tur var gick det att lägga kursschemat så att jag red båda mina pass på eftermiddagen. Det var bara fyra minusgrader - men riktigt, riktigt isande vindar... Lånar ett citat av Jo Nesbö: "Vinden hetsade minusgraderna att anfalla!"

När jag kom till stallet hade precis hovslagaren börjat sko honom - Madde hade varit bussig att ta in Feykir ur hagen. Det är ju inte direkt optimalt att sko samma dag som kursen börjar precis, men när hovslagaren fick förhinder i tisdags var detta enda alternativet. Feykir skötte sig riktigt bra under skoningen. Förutom när han en gång nästan klev på "hovis" som satt på huk för att rikta en sko. Då fick Feykir en rejäl utskällning förståss - man kliver verkligen inte på en människa! När jag sedan sa något om att Reykur aldrig skulle ha drömt om att göra något liknande, men att Feykir är en mycket stöddigare typ, fick jag en lång blick av hovslagaren. Sedan sa han: "Den här hästen sköter sig hur bra som helst! Om ni fick låna en varmblodstravare en dag skulle ni inse att ALLA hästar här är rena änglar!" (Och då ska ni veta att han bara har varmblodstravare själv.)

När alla fyra skorna (med broddar) var på plats var det bara 10 minuter till dess jag skulle rida! Tur att det var minusgrader, så att Feykir inte var lerig, för jag hann faktiskt inte borsta alls utan slängde bara på sadeln - dessutom med ett väldigt smutsligt schabrak... Men ibland har nöden ingen lag!

Fick börja lektionen med att trava längs spåret och uppmuntra Feykir att söka sig framåt - nedåt. "Om han drar iväg i tempo ska du göra en volt m h a ytterskänkel och ledande tygeltag - INTE försöka bromsa med båda tyglarna för då får du bara en spänd häst!" sa Atli.

Sedan var det dags för Atlis "signaturövning": rida på volt och flytta ut bakdelen, med stort fokus på att renodla hjälperna. Först gjorde vi det i skritt - Feykir och jag var faktiskt ganska duktiga!





När vi skulle göra samma sak i tölt på volt ville Feykir hela tiden "rymma" iväg utåt på en del av volten. Då fick jag lära mig att använda vikthjälperna mer effektivt på volten - genom att snabbt lägga vikten inåt, samtidigt som jag lade till mer ytterskänkel och sedan lika snabbt räta upp mig igen. När jag nu gjorde en mycket snabbare viktförflyttning än jag brukat fick jag en helt annan effekt! Det gick helt enkelt jättebra att hålla Feykir kvar på volten! Jag fick även använa vikthjälperna som förstärkning när jag flyttade ut bakdelen.

När lektionen var slut konstaterade Atli att Feykir bitvis sett riktigt trevlig ut i tölten! Kul!

Flocken hade fått lunchhö medan jag red så Feykir fick stå i en box och äta istället. Det var ju dessutom bara två timmar till vår lektion nr 2, så han fick faktiskt stå kvar inne hela tiden. Annars tycker jag att en av fördelarna med att ha kurs så här på hemmaplan är att Feykir kan få gå ut i hagen med kompisarna och riktigt "relaxa" mellan lektionerna.

Lektion nr 2 red vi samtidigt som Tomas och Hera. Inför detta hade jag höjt nivån ett rejält "snäpp": jag hade BÅDE borstat hästen och tagit ett rent schabrak! Vi fick börja med att göra halt och uppmuntra hästarna att sträcka ut halsen så att mulen tog i backen. Sedan fick vi "trava igång" dem på halvlånga tyglar för att få dem att sträcka ut och jobba "bakifrån och fram".

Snart var vi tillbaka på volt i skritt - och flytta ut bakdelen. Vi fick succesivt samla ihop hästarna i denna övning till dess de skrittade "ett steg i taget". Atli förklarade att det viktiga var att hela tiden behålla böjningen i hästen - så att samlingen inte ger spänningar i hästen. När vi sedan jobbade med tölt på volten kunde jag hålla Feykir kvar på volten mycket bättre - tack vare att jag tidigare lärt mig att använda vikthjälperna på ett bättre sätt! Atli var även noga med att varje gång vi skulle sakta av skulle vi göra det genom att ta in hästen på volt. Alltså ALDRIG bromsa med båda tyglarna utan bromsa med innertygeln genom att böja hästen - för att behålla lösgjordheten hela tiden.

När vi bytte till höger varv och började med att skritta, flytta ut bakdelen och succesivt samla ihop "släppte" Feykir plötsligt "på riktigt" och jobbade jättebra med kroppen! "Där har vi det" ropade Atli. "Det är detta läge vi letat efter hela tiden, men förut har vi aldrig lyckats komma dit med din häst... men nu är vi där!" Jag fick göra övergång till tölt och det kändes jättebra!

Som avslutning fick vi göra övergång till trav och uppmuntra hästen att sträcka ut framåt - nedåt. Jag fick rida serpentiner m h a ledande tygeltag och STORA eftergifter där emellan - och Feykir sträckte verkligen ut överlinjen och tuggade på bettet!



Atli börjar och slutar varje lektion med en kort sammanfattning. Efter denna lektion kom han tillbaka till det "magiska ögonblicket" som Feykir och jag haft när vi skrittade på volten i höger varv. Det kändes verkligen jättebra att vi lyckades komma dit redan på kursens andra lektion - eftersom vi inte fixat det ens på en hel kurs tidigare! Dessutom påminde han om den oerhörda betydelsen av att ge eftergift. Det är eftergifterna som gör hästen lösgjord. Men vi kan inte ge eftergift om vi inte först tagit i tygeln. Från början måste man ta ordentligt, för att sedan direkt ge STORA eftergifter. Med tiden kan man sedan använda mindre och mindre signaler. Han använde även uttrycket "sitta men inte hålla" och det behövde jag höra. Jag tycker det lätt blir så att om jag ska rida med mycket säte så blir jag spänd i axlarna och stum i händerna också... men händerna ska alltså vara mjuka hela tiden. Utom just i det ögonblicket då jag gör min förhållning.

Feykir fick äta kraftfoder med fleecetäcke på och sedan fick han gå ut i hagen till kompisarna med fleecefodrat regntäcke. Han päls har verkligen växt enormt mycket, det märks knappt att han varit klippt på halsen... I kväll får jag ladda klippmaskinen så att jag kan klippa honom igen innan första lektionen i morgon. Då ska jag även justera min version av jaktklippningen... Nu luggar jag honom hela tiden när jag drar åt sadelgjorden så jag ska klippa lite högre upp på sidorna den här gången.