Hamingja får både pedikyr och frisyr!

Idag var det åter dags för vår duktiga hovslagare Sandra att sko Hamingja, Ella, Hector och Vidalin. Denna gång blev det full "vintermundering": vinterskor med fyra broddar per hov och snösulor. I Hamingjas fall korta 9,5 mm-broddar vilket hon förhoppningsvis ska kunna gå med hela vintern. För i vintras visade det sig ju innebära att hon inte alls fastnade med bakhovarna i underlaget lika ofta i tölten som med de längre broddar vi alltid brukat ha under vintern tidigare år. Samtidigt som de ändå räckte till för att ge henne bra fäste! 

När Sandra tog bort skyddssulan som skyddat höger bakhov sedan hovbölden kunde hon konstatera att det såg väldigt bra ut där under! Och det var ju skönt att få bekräftat det jag hade haft på känn i o m att Hamingja verkat så obesvärad i ridningen! Precis mitt på det område där hon hade behövt skära ner genom hela sulan var det fortfarande ett litet område om var lite mjukt, men runt om hade sulan redan stabiliserat sig! För att ge fortsatt skydd åt sulan skoddes hon nu med heltäckande "bullensulor" istället för vanliga snösulor bak. 

Förutom denna "pedikyr" hade jag också planerat att klippa Hamingja en andra gång på halsen och bogarna, eftersom pälsen redan hunnit växa ut ganska mycket och det fortfarande är ovanligt varmt för årstiden. Något som än en gång fick mig att konstatera att om någon vill ha en riktigt DYR och riktigt DÅLIG klippmaskin så har jag ett supertips...! :-O

Min sladdlösa Laval köpte jag till Reykur i början av 2000-talet - då jag valde en sladdlös eftersom han verkligen var PANISKT rädd för elsladdar och man inte ens kunde komma i närheten av honom med någon typ av sladd. Jag kunde ju t o m "hägna in" honom ute genom att lägga t ex en vattenslang eller något annat som såg ut som en elsladd på marken runt honom - för han skulle MYCKET hellre svälta ihjäl än att kliva över sladden/slangen...! :-O 

Från början vill jag ändå minnas att den fungerade bra, men numera frestar den på mitt tålamod allt mer för varje år... Och idag var förstås inget undantag, men nu räddades situationen tillslut av att jag fick låna Malin W:s klippmaskin. Och kan ni tänka er - man kunde t o m klippa hästpäls med den utan att bli på dåligt humör! Så den som vill ha tips på en mycket prisvärd OCH bra klippmaskin ska fråga Malin, eller Sylvia som har en likadan!

Och när Hamingja fått både pedikyr och ny frisyr hann vi med ett ridpass också! Det var ett par plusgrader igen idag, men fortfarande lite hårt underlag, så jag skrittade upp längs vänstra vägen bakom vägbommen (med massor "sitt ordentligt-träning" för mig och kliva undan för skänkeln för Hamingja). Sedan nyttjade vi den mjukare kogsvägen där man kan rida till Torrbergsvägen till fyra galoppintervaller in till kalhygget och varvade skritt och trav tillbaka ut till vänstra vägen. De tre första galoppfattningarna var klockrena men inför den fjärde hade Hamingja börjat lyssna och spana efter något så när jag gav signal om galopp innan jag riktigt fått henne att fokusera på mig blev det fel så vi fick göra om. Note to self alltså!!!

Vi avslutade sedan med lite tölt tillbaka hem medan jag åter försökte "sitta ordentligt", hålla ett lågt tempo och lägga in steg med högerslutor för att rama in, innan hon fick sträcka ut i tölt på långa tyglar. Tillbaka i stallet var hon riktigt svettig trots sin "snaggade" hals, så det kändes VÄLDIGT bra att jag fått möjlighet att låna Malins klippmaskin!!!

Atlikurs - dag 1

Jag var tvungen att jobba halva dagen idag, men som tur var gick det att lägga kursschemat så att jag red båda mina pass på eftermiddagen. Det var bara fyra minusgrader - men riktigt, riktigt isande vindar... Lånar ett citat av Jo Nesbö: "Vinden hetsade minusgraderna att anfalla!"

När jag kom till stallet hade precis hovslagaren börjat sko honom - Madde hade varit bussig att ta in Feykir ur hagen. Det är ju inte direkt optimalt att sko samma dag som kursen börjar precis, men när hovslagaren fick förhinder i tisdags var detta enda alternativet. Feykir skötte sig riktigt bra under skoningen. Förutom när han en gång nästan klev på "hovis" som satt på huk för att rikta en sko. Då fick Feykir en rejäl utskällning förståss - man kliver verkligen inte på en människa! När jag sedan sa något om att Reykur aldrig skulle ha drömt om att göra något liknande, men att Feykir är en mycket stöddigare typ, fick jag en lång blick av hovslagaren. Sedan sa han: "Den här hästen sköter sig hur bra som helst! Om ni fick låna en varmblodstravare en dag skulle ni inse att ALLA hästar här är rena änglar!" (Och då ska ni veta att han bara har varmblodstravare själv.)

När alla fyra skorna (med broddar) var på plats var det bara 10 minuter till dess jag skulle rida! Tur att det var minusgrader, så att Feykir inte var lerig, för jag hann faktiskt inte borsta alls utan slängde bara på sadeln - dessutom med ett väldigt smutsligt schabrak... Men ibland har nöden ingen lag!

Fick börja lektionen med att trava längs spåret och uppmuntra Feykir att söka sig framåt - nedåt. "Om han drar iväg i tempo ska du göra en volt m h a ytterskänkel och ledande tygeltag - INTE försöka bromsa med båda tyglarna för då får du bara en spänd häst!" sa Atli.

Sedan var det dags för Atlis "signaturövning": rida på volt och flytta ut bakdelen, med stort fokus på att renodla hjälperna. Först gjorde vi det i skritt - Feykir och jag var faktiskt ganska duktiga!





När vi skulle göra samma sak i tölt på volt ville Feykir hela tiden "rymma" iväg utåt på en del av volten. Då fick jag lära mig att använda vikthjälperna mer effektivt på volten - genom att snabbt lägga vikten inåt, samtidigt som jag lade till mer ytterskänkel och sedan lika snabbt räta upp mig igen. När jag nu gjorde en mycket snabbare viktförflyttning än jag brukat fick jag en helt annan effekt! Det gick helt enkelt jättebra att hålla Feykir kvar på volten! Jag fick även använa vikthjälperna som förstärkning när jag flyttade ut bakdelen.

När lektionen var slut konstaterade Atli att Feykir bitvis sett riktigt trevlig ut i tölten! Kul!

Flocken hade fått lunchhö medan jag red så Feykir fick stå i en box och äta istället. Det var ju dessutom bara två timmar till vår lektion nr 2, så han fick faktiskt stå kvar inne hela tiden. Annars tycker jag att en av fördelarna med att ha kurs så här på hemmaplan är att Feykir kan få gå ut i hagen med kompisarna och riktigt "relaxa" mellan lektionerna.

Lektion nr 2 red vi samtidigt som Tomas och Hera. Inför detta hade jag höjt nivån ett rejält "snäpp": jag hade BÅDE borstat hästen och tagit ett rent schabrak! Vi fick börja med att göra halt och uppmuntra hästarna att sträcka ut halsen så att mulen tog i backen. Sedan fick vi "trava igång" dem på halvlånga tyglar för att få dem att sträcka ut och jobba "bakifrån och fram".

Snart var vi tillbaka på volt i skritt - och flytta ut bakdelen. Vi fick succesivt samla ihop hästarna i denna övning till dess de skrittade "ett steg i taget". Atli förklarade att det viktiga var att hela tiden behålla böjningen i hästen - så att samlingen inte ger spänningar i hästen. När vi sedan jobbade med tölt på volten kunde jag hålla Feykir kvar på volten mycket bättre - tack vare att jag tidigare lärt mig att använda vikthjälperna på ett bättre sätt! Atli var även noga med att varje gång vi skulle sakta av skulle vi göra det genom att ta in hästen på volt. Alltså ALDRIG bromsa med båda tyglarna utan bromsa med innertygeln genom att böja hästen - för att behålla lösgjordheten hela tiden.

När vi bytte till höger varv och började med att skritta, flytta ut bakdelen och succesivt samla ihop "släppte" Feykir plötsligt "på riktigt" och jobbade jättebra med kroppen! "Där har vi det" ropade Atli. "Det är detta läge vi letat efter hela tiden, men förut har vi aldrig lyckats komma dit med din häst... men nu är vi där!" Jag fick göra övergång till tölt och det kändes jättebra!

Som avslutning fick vi göra övergång till trav och uppmuntra hästen att sträcka ut framåt - nedåt. Jag fick rida serpentiner m h a ledande tygeltag och STORA eftergifter där emellan - och Feykir sträckte verkligen ut överlinjen och tuggade på bettet!



Atli börjar och slutar varje lektion med en kort sammanfattning. Efter denna lektion kom han tillbaka till det "magiska ögonblicket" som Feykir och jag haft när vi skrittade på volten i höger varv. Det kändes verkligen jättebra att vi lyckades komma dit redan på kursens andra lektion - eftersom vi inte fixat det ens på en hel kurs tidigare! Dessutom påminde han om den oerhörda betydelsen av att ge eftergift. Det är eftergifterna som gör hästen lösgjord. Men vi kan inte ge eftergift om vi inte först tagit i tygeln. Från början måste man ta ordentligt, för att sedan direkt ge STORA eftergifter. Med tiden kan man sedan använda mindre och mindre signaler. Han använde även uttrycket "sitta men inte hålla" och det behövde jag höra. Jag tycker det lätt blir så att om jag ska rida med mycket säte så blir jag spänd i axlarna och stum i händerna också... men händerna ska alltså vara mjuka hela tiden. Utom just i det ögonblicket då jag gör min förhållning.

Feykir fick äta kraftfoder med fleecetäcke på och sedan fick han gå ut i hagen till kompisarna med fleecefodrat regntäcke. Han päls har verkligen växt enormt mycket, det märks knappt att han varit klippt på halsen... I kväll får jag ladda klippmaskinen så att jag kan klippa honom igen innan första lektionen i morgon. Då ska jag även justera min version av jaktklippningen... Nu luggar jag honom hela tiden när jag drar åt sadelgjorden så jag ska klippa lite högre upp på sidorna den här gången.